“Alla som inte är feminister är våldtäktsmän” – eller BLI FEMINIST

“vilket jävla skämt! Fula tjejer som klagar på att män inte vill ha dem och som inte kan ta ett skämt. Nackskott”

Det ovan är ett tweet skrivet till @vardagssexismen, ett konto som tillhör de absolut viktigaste på Twitter. Självfallet är avsändaren en man och självfallet måste han ha vissa problem. Och jag kan inte hjälpa det: jag blir provocerad. Det är så grundmurat vidrigt att skriva en sån sak. Inte nog med att han tror att hans åsikt om nåns utseende skulle vara viktigt för NÅN, så förespråkar han nackskott av feminister.

Han bekräftar, i ett litet tweet, varför feminism behövs. Feminism och feminister blir fortfarande, 2013, bemötta på det lägsta av alla sätt. Det handlar inte om diskussion eller argument, det handlar om att försöka tysta ner. Att trycka ner någon, fullständigt. Att skrämma till tystnad, undergivenhet och… ja, vad är målet? Vad ÄR egentligen syftet med tweeten ovan, förutom det uppenbara att försöka få någon att sluta uttrycka sin åsikt?

Det som egentligen står i hans tweet är att vi kvinnor främst ska vara snygga. Vackra. Söta. Det är vårt utseende som är det viktiga. För vi måste såklart se det som vårt främsta mål med livet att tillfredsställa männen. Det är männen som härskar, männen som bestämmer. Och de har bestämt att vi inte bör vara mer än yta.

Jag tror män som han som skrivit tweeten ovan egentligen är dyngrädda. De darrar, skakar av skräck. För jag tror ärligt att vi blir fler och fler, vi kvinnor som högljutt säger att nu får det väl för fan räcka. Nu är det nog med att ställa upp på männens villkor, VI har också rätt att finnas för VÅR egen skull. Vi har rätt att ha egna mål med livet, egna åsikter, egna vägar att gå. Det får räcka nu, med att anpassa oss efter männen. Och det kan jag nånstans förstå är skrämmande för vissa män. Män som njuter av sin nuvarande makt. Män som kanske inte har annat än just det – sin medfödda makt. Den som de får av att vara (vita) män. Den som ställer dem högst upp i näringskedjan.

Men vet ni. Det kanske är dags att sätta stopp för er makt. Det kanske är dags för er att dela med er. Innebär det att ni får mindre makt? Japp. Innebär det att vi får mer makt än er? Nä. Det är inte det feminism går ut på. Feminism går ut på att vi ska ha lika mycket makt. Få leva på samma villkor.

Det är för fasen pinsamt att kvinnor ska få lägre lön enbart på grund av sitt kön. Att kvinnor ska tvingas vara livrädda för att gå ute ensamma på kvällen. Att kvinnor ska bli tafsade på. Att kvinnor ska bli utstirrade, att vi ska få höra att om vi har urringat får vi “skylla oss själva” om nåt händer. Att kvinnor ska bli tutade på, visslade på, antastade på olika sätt. Det får vara nog nu. Låt oss leva i samhället på samma villkor som män. Låt oss få vara människor, vi också.

Vi kan bättre. Så ni män, som likt tweetens upphovsman, darrar och nervöst biter naglarna: ge er nu. Väx upp och bli det enda en vettig person kan välja att vara: feminist.

Ledsen tjejer, det är visst aldrig våldtäkt – eller “Samtyckeslagstiftning NU!”

Ibland vill jag bara förbanna oturen jag hade när jag råkade födas som kvinna. För jo, i vissa fall är det bara otur. En belastning. Som till exempel när det kommer till vem som egentligen har rätten till min kropp. För det mesta tyder på att det inte är jag själv.

Idag har ett rättsfall från Umeå uppmärksammats i såväl sociala som traditionella media. Det handlar om en tjej som fått en vinflaska uppkörd i sitt underliv, när hon blivit fasthållen. Men det är inte våldtäkt.

Tingsrätten menar att tjejens uppgifter om att hon till en början höll ihop benen är trovärdiga men att det kan tyda på att hon var blyg eller tvekade. Tingsrätten slår även fast att det var omdömeslöst av killarna att föra in den tomma vinflaskan i tjejens underliv men att det de inte hade uppsåt att skada henne och att de slutade när de såg att tjejens underliv började blöda.

 

Eller som det står i domen:

 

Personer  som är invecklade  i sexuella aktiviteter  med  varandra gör ju  naturligen  saker med  varandras  kroppar på ett spontant  sätt utan  att fråga om den som berörs  av det samtycker  eller inte. Därtill kommer  att A  under händelseförloppet  inte heller givit något verbalt uttryck  för bristande  samtycke.

Ja, personer som är invecklade i sexuella aktiviteter med varandra gör saker med varandras kroppar på ett spontant sätt. Mycket riktigt. Men man kan tycka att när det gäller att penetrera någon med en glasflaska så kanske man ska vara väldigt noga med att kolla om den som blir penetrerad också vill det?

Men det blir liksom ännu sjukare, det här är också ett utdrag direkt från domen:

Vid bedömningen  av om  så ska ske får då inledningsvis  konstateras,  att det  inte finns något  som tyder på  att den blödning  och de smärtor  hos A som  penetreringen med  flaskan medfört, orsakats  av att  Saman  fört flaskan in och  ut i A:s  underliv  med överdriven kraft, utan allt tyder på att de sagda  effekterna uppkommit  till  följd av att en del av den aluminiumfolie som omger  den övre delen  av halsen på  en vinflaska funnits kvar på den urdruckna  vinflaskan och  att en kant  av  folien  orsakat en sårskada  i A:s  underliv.

 

Jamen dåså! En sårskada i underlivet är ju inget att bråka över, eller? Ärligt talat förstår jag inte riktigt på vilket sätt det spelar roll hur hon började blöda: Hon säger själv att hon inte var med på att glasflaskan användes, hon knep ihop benen (även om Tingsrätten säger att detta kan bero på blygsel…och då är det okej att tvinga isär någons ben och köra upp en glasflaska i underlivet på henne…eeeh…) och har gjort en anmälan om våldtäkt. Seriöst, Umeå Tingsrätt, vad håller ni på med?

Men, tragiskt nog: Jag är inte det minsta förvånad. Det är egentligen inte domen det är fel på, enligt min högst amatörmässiga bedömning. Det är såklart hos lagen felet ligger. Att vi 2013 fortfarande inte har en samtyckeslagstiftning i Sverige tycker jag är rent bedrövligt. Hur svårt kan det vara egentligen, att se till att den man har sex med faktiskt VILL ha sex med en? Och nej, det räcker inte med att säga “Ja jag vill ha sex med dig” och sen får man göra vad man vill med personens kropp. Att använda en glasflaska som sexleksak får nog räknas som en sådan sak som man bör ha särskilt samtycke för.

Jag blir så galet provocerad av det här. Det är så uppenbart att vi kvinnor inte har nån egentlig rätt till våra egna kroppar. Vi får liksom räkna med att bli våldtagna med glasflaskor, få fingrar uppkörda i underlivet för att “kontrollera vår oskuld” och att män har analsex med oss när vi sover, fastän vi inte vill. Vad ger det här egentligen för signaler? För mig framstår en sak som extra tydlig: Det är nog fan ingen mening att ens anmäla en våldtäkt.

För om du gör en anmälan får du räkna med att själv bli misstänkliggjord, utfrågad om dina sexvanor och om du var full och hur du var klädd. Du får räkna med att folk vänder sig mot dig och tar förövarens sida istället. Du får räkna med att du blir ifrågasatt, sa du verkligen “Nej” på rätt sätt? Du får också räkna med att det troligtvis inte blir någon fällande dom, för som det ser ut i Sverige idag är det förbannat svårt att få någon fälld för våldtäkt.

Jag vet detta, och det är hjärtskärande och ger mig en stor klump av ångest i magen. Skulle jag själv bli utsatt för våldtäkt så skulle jag inte våga anmäla. Jag skulle inte vilja följa upp ett övergrepp med en såpass påfrestande och ofta förnedrande process som en våldtäktsanmälan, och eventuell rättegång, faktiskt är. Domen från Umeå tingsrätt kanske är helt rimlig sett till lagen, men den visar också det här för Sveriges alla flickor och kvinnor:

Lite våldtäkt får du faktiskt tåla.

På Facebook är rasism och sexism helt okej – eller “Feminism är tydligen jättefarligt?”

TRIGGERVARNING

 

Igår fick vi lära oss att budskap om feminism och kvinnokamp inte har på Facebook att göra, tydligen. En länk som listar 33 anledningar att vara feminist togs bort från Facebook och blockerades. Inte bara en gång, utan två gånger. Innehåller sidan något som rimligtvis kan uppfattas som stötande? Nä. Ni kan ju titta här för att själva bilda en uppfattning om saken.

Och jag blir verkligen så kräkless på Facebooks uppenbara dubbelmoral. För det är nämligen helt okej att posta såväl sexistisk som rasistiska budskap på sidan, det är liksom inga problem. Eller vad säger ni om bilden nedan:

flush

Jag vet inte vad som gör mig mest upprörd: Den uppenbara rasismen riktad mot ett litet barn (!!!), att så många gillat och delat, eller just det: Att Facebook tycker att sånt här material är helt okej. Sidan som den här bilden ligger på har nämligen blivit anmäld många, många, många gånger men tillåts ligga kvar ändå. Trots att den svämmar över av rasism (det här är en av de mildare bilderna…) och riktigt grov sexism. Att de även har postat bilder som uppmuntrar till övergrepp gör inte saken bättre precis:

spit

Och det här får ligga kvar. Men en länk som räknar upp 33 anledningar att vara feminist blir blockerad. Tycker vi kan lägga till ytterligare en punkt på den där listan: Nämligen Facebook.

Och kom nu inte och försvara bilderna ovan med “Det är humor” för tycker du det här är roligt så är det troligtvis så att du blev tappad i golvet som barn. Med huvudet först.

Det är inte okej, inte någonstans, att Facebook hycklar på det här sättet. Att de så tydligt visar att de tycker att vissa människor är mindre värda än andra? Jag börjar helt klart få nog av det nu, jag hoppas att du känner detsamma. Till dess tycker jag att ni alla kan gå in och anmäla sidan jag bloggat om, för kanske kanske kanske tas den bort om tillräckligt många gör det. Vi har lyckats förut, med träget och envist arbete. Visst kan vi lyckas igen?

Inte roligt – eller “Varför är era såkallade skämt så trötta?”

Få saker gör mig så trött nuförtiden som tråkiga, ogenomtänkt skämt. Typ som det här:

kvinnaman

Haha, jättekul va! Kvinnor lockar till sig män, sen förvandlas de till monster och snor alla deras pengar! SÅ JÄVLA KUL!

Nä. Tvärtom faktiskt. Det här är så tröttsamt! Inte nog med att det visar på en vidrig kvinnosyn (och faktiskt, även en vidrig syn på män) utan det är ju bara så tråkigt! Vad hände med humor med finess? Vad hände med att faktiskt vara genuint roligt och få folk att skratta – inte bara skrocka “höhöhö” och dela på Facebook för att vara en av alla ryggdunkande karlar?

Är det någon som kan försvara den här “skämt”bilden? Ska bli mycket spännande att se kommentarerna jag säkert kommer få. För visst, jag förstår om det finns de som väljer att inte se föraktet i budskapet, men… alltså… på riktigt, finns det någon som skrattar åt det här? Snälla. Jag måste veta.

Jag antar att det måste göra det, annars skulle väl bilder av den här typen inte finnas längre. Nu kanske jag framstår som orättvis, men jag kan inte låta bli att fråga mig om det är samma personer som skrattar åt det här, som skrattar åt sånt här:

She-didnt-make-me-a-sandwich-She-deserved-it

Det enda logiska – eller “Jag Är Feminist”

Varför är jag feminist?

Det är en fråga som inte är helt lätt att besvara faktiskt. Eller så är det att den är alldeles FÖR lätt att ge ett svar på? Jag menar, att vara feminist är det enda logiska. Det enda rimliga. Särskilt för mig som är kvinna.

Feminismen jobbar för, strävar mot, att kvinnor och män ska vara lika mycket värda. Att vi ska ges samma förutsättningar och samma möjligheter. Att vi inte ska låsas in i trånga könsroller som begränsar oss, som säger “Nej, om du gör sådär är du FEL.”

Jag är feminist för att barnavdelningarna på i princip varenda klädaffär fortfarande är uppdelade i pojkar och flickor. Där pojkavdelningen är nästan uteslutande blå, med lektåliga kläder som tål att slita på. Springa runt och leka i. Medan flickavdelningen är docksötsrosa, med trånga byxor och puttinuttiga klänningar. Kläder ämnade att sitta still i, vara nån slags prydnad.

Jag vill inte ha det så. Jag vill ha ett samhälle där det är okej även i fortsättningen att min femårige brorsons favoritfärg är rosa. Att han älskar Hello Kitty. Jag vill inte att han ska komma till en skolvärd där risken är stor att han får höra att det är fel, att pojkar inte ska gilla rosa.

Varför börjar vi begränsa barn så tidigt? Är det ens någon som har ett bra svar på den frågan?

“Det är genetiskt, biologiskt, sitter inprogrammerat i kroppen” – really? Är det verkligen någon som fortfarande tror på detta? Att det är biologiskt att flickor gillar rosa och dockor, medan pojkar gillar blått och bilar? Nja, jag köper inte det. Jag köper det inte alls faktiskt, för jag vill väldigt gärna tro att vi är individer på något sätt. Att vi gillar saker av olika anledningar – men inte på grund av vad vi råkar ha mellan benen.

Varför är jag feminist?

Det är väl egentligen rätt enkelt. Jag är feminist för att jag inte tror att det är nyttigt, varken för oss eller kommande generationer, att tvingas in i snäva roller som alla inte känner sig hemma i. Jag gillar inte att vi redan från födsel får en väg utstakad för oss, enbart på grund av vilket kön vi råkat födas som. Jag finner det totalt orimligt.

feminazi

Jag är feminist för att jag tycker att kvinnor och män är lika mycket värda. Jag är feminist för att jag tycker att vi borde ges samma möjligheter. Jag är feminist för att patriarkala strukturer drabbar män nästan lika hårt som de drabbar kvinnor. Jag är feminist för att jag tror att vi tillsammans kan åstadkomma en förändring. Jag är feminist för att om jag inte vore det så vore jag en idiot.

Jag är feminist.

 

Män i kvinnokläder – eller “Mansberöm från manshataren? Jorå!”

Det här tycker jag är så himla fint, i all sin bedrövlighet:

Facebooksidan KurdMenForEquality startade för fem dagar sedan. Redan har kampanjen fått över 7 500 likes, och bilderna på män iklädda traditionella kvinnokläder strömmar in. […] Det hela startade den 15 april, då en man dömdes för familjevåld i den iranska staden Maravin. Istället för att betala böter eller få fängelsestraff tvingades mannen klä sig i traditionella, kurdiska kvinnokläder och gå längs stadens gator.

Jag blir så lycklig av det här. När män säger ifrån och sätter stopp, påpekar att kvinnor är lika mycket värda som män. Säger väl rätt mycket att jag faktiskt blir överraskad när sånt händer? Kan inte låta bli att undra om samma sak skulle hända om straffet infördes i Sverige.

Straffet i sig är så himla konstigt dock. Visst, jag förstår hela den där grejen med “förnedring” och att man ska skämmas, men seriöst… nog måste de väl ana att förr eller senare kommer folk protestera? Eller är kvinnosynen hos de som bestämmer verkligen så rutten?

Så många frågor, så få svar. Fortsätter grubbla, men under tiden besöker jag facebooksidan och ler stort. Inte för att det är män klädda i kvinnokläder, utan för att det är en så fantastiskt fin tanke och för att jag blir rörd. Heja männen!

Kvinnomisshandel – eller “Men ÄR ni så här okunniga?!”

Jag hade lite svårt att sova inatt, jag vaknade nångång vid fyra-tiden och var klarvaken. Vad gör man? Kollar Facebook såklart. En av mina vänner hade delat den här videon:

Och jag tänkte att “Den kommer nog spridas rätt rejält”. Och jag fick rätt. Jag ser den lite överallt i mitt flöde, på Facebook såväl som på Twitter. Men diskussionen om den har inte riktigt blivit som jag hade förväntat mig. Istället för att diskutera problemet som videon lyfter, alltså kvinnomisshandel, så diskuteras det två andra saker. Den första är om videon är… äkta? Alltså om hon faktiskt har fått stryk eller om det är makeup. Visst, jag har full förståelse för att man vill ställa frågan. Det är nog rätt naturligt? Men egentligen spelar det ju ingen roll. För det första så blir kvinnor misshandlade varje dag – även om videon är “fejk” så ändrar inte det på att många blir utsatta. Det är ett riktigt problem.

För det andra så verkar många argumentera “den är fejk, för ingen misshandlad kvinna skulle fota sig själv dagligen och sedan göra en sån här video”. VA?! Det finns faktiskt ingen manual för hur människor ska bete sig i olika situationer, även om många lever med den illusionen. Det är exakt samma resonemang som när man misstror våldtäktsoffer för “hon var ju och fikade dagen efter” eller “hon gjorde ju inget motstånd, hon hade väl kunnat slå honom?”. Det finns inget rätt eller fel sätt att bete sig på efter ett övergrepp. Så enkelt är det. Kan vi bara enas om det? Märkligt nog har jag nog aldrig hört någon föra samma resonemang när en man blivit rånad till exempel. “Nä, det har nog inte hänt för alltså jag såg att han åt en glass på stan dagen efter…”

Den andra frågan som har diskuterats i samband med videon är “Meh asså, det är väl bara att lämna honom? Hon får la skylla sig själv om hon är ihop med en som misshandlar ‘na…” (Hör ni en dov smäll så är det möjligtvis mitt huvud som exploderar av dumheten). Jag vet inte riktigt, men har vi inte kommit längre än så? Hur svårt är det att förstå att det inte är så enkelt alla gånger..? Det är inte alltid bara att resa sig upp, säga “talk to the hand rövhatt” och lämna någon som misshandlar en. Det är så mycket djupare, svårare, smärtsammare än så. Herrejösses, jag kan faktiskt inte förstå hur folk fortfarande kan vara så okunniga rörande misshandel i en nära relation..?

Nä, jag känner att min tro på mänskligheten fick sig ytterligare en törn idag. Å andra sidan, kanske är det bra ändå? Jag menar, nu får ju jag möjligheten att lyfta frågorna i det här blogginlägget. Men åh, ÅH, vad jag hade önskat att det inte hade behövts. Ska vi drömma om en framtid där det inte kommer behövas? Tja, vad ska vi annars göra… ge upp? Nä. Vi fortsätter kämpa. Vi fortsätter nöta in sakerna jag skrivit om. Vi säger det – igen och igen och igen och igen.

Och sen säger vi det en gång till.

 

 

 

 

Hat igen – eller “Ni kan faktiskt låta bli att läsa”

Alla dessa odemokratiska män som gör allt som står i deras makt att försöka tysta mig. För ja, det måste väl vara det som är målet när de överöser mig med hat?

“Amen du då, du hatar ju SD!” brukar jag få höra. Jag tänkte reda ut det här lite nu. Jag hatar inte SD. Jag hatar politiken som de för. Att hata SD skulle ju också innebära att jag hatar alla Sverigedemokrater, eller hur? Och det gör jag verkligen inte. Till skillnad från vad många tror har jag flera vänner som kommit ut som SD:are för mig. Och jag har inget problem med det, men de får ju förstås finna sig i att jag kommer vilja diskutera det med dem. Varför skulle jag hata någon grundat på den personens politiska övertygelse? Det vore ju bara… hemskt.

Och just det utsätts jag för. Är det inte för att jag är feminist, så är det för att jag är antirasist eller vänsterinriktad. Som politisk meningsmotståndare blir jag oftast beskylld för att vara kommunist (börjar inte det bli lite uttjatat nu? Ärligt, det vore mer förolämpande om ni kallade mig nyliberal.) och som kvinna får jag höra att jag är ful, fet, att ingen vill ligga med mig (buhu) och alla andra möjliga förolämpningar som angriper mitt yttre. Allt detta på grund av att jag:

1) Inte tycker som de.

2) Inte är tyst om att jag inte tycker som de.

Herrejösses, jag förstår inte ens hur de har energin? Jag menar, det finns JÄTTEmånga som inte tycker som jag. Om jag skulle skicka hatmejl till alla så… nä, jag skulle ju aldrig få något annat gjort?

Nåväl. Jag är less på att bli överöst med hat. Och vet ni, även om ni tycker att jag får skylla mig själv så är det inget giltigt argument för att fortsätta hata. Det är lite som när yngsta syskonbarnet slår sin bror – blir det bättre av att han då slår tillbaka? Nä. Det enda det slutar med är att det är två ungar som skriker istället för en.

Tycker ni att jag är hemsk och förkastlig och hatisk? Sluta läs vad jag skriver då. För det är inte så att det är något tvång. Och tja, tycker ni verkligen att jag är full av hat och att det är något väldigt negativt så är det lite hyckleri att själva bemöta mig med hat. Eller hur?

Dagerlinds kamp för jämställdhet – eller “Poppycock!”

Mats Dagerlind, inofficiell överkucku på Avpixlat och redaktionsmedlem på SD-kuriren, har bestämt sig för att slå ett slag för jämställdheten. Härligt, tänker ni kanske och blir lite glada över att karln blivit feminist.

Fniss, klart han inte har blivit det! Nejdå, i Mats värld är det nämligen så att det är kvinnan som har övertaget och det är stackars mannen som är förtryckt. Ja, en analys vi alla kan hålla med om? Nja. Det får en ju faktiskt att ställa vissa frågor. Jag menar, varför har kvinnor lägre betalt? Varför har kvinnor såpass få chefspositioner? Varför är kvinnor utsatta på så många sätt? Frukta icke, Mats Dagerlind har svaren!

dagerlind2

Ok, ska vi gå igenom det här tweet för tweet? Vi börjar med den första. Mats Dagerlind tycker alltså synd om männen för att de inte blir sedda som “sexobjekt”. Mannen ska “kräva en hand på sin rumpa av en kvinna idag”. Nå, nu vet jag inte hur det är med alla världens kvinnor därute, men jag skulle iallafall gladeligen byta bort den biten! För vad är det vi isåfall skulle byta bort? Vad är det männen skulle få med i paketet att “bli sedda som sexobjekt”?

Tja, de skulle få fingrar, främmande sådana, som nyper dem i rumpan. De skulle få händer som riktigt gräver runt i underliven på dem. De skulle bli klämda på, tittade på, skrattade åt, bli behandlade helt utan respekt och de skulle också riskerar våldtäkt. För tja, vare sig ni vill det eller inte så kan sexuella trakasserier på det sättet leda till värre saker. Och efter våldtäkten, tja då kanske mannen skulle få frågan “Vad hade du på dig?” eller “Var du full?” eller “Har du haft sex förut?”. Som sagt, jag kan inte tala för världens alla kvinnor. Men iallafall jag skulle glatt och utan eftertanke byta bort just det där “ses som ett sexobjekt”. Och jag skulle inte ens tvivla.

Men ska vi gå vidare då? Mannen ska alltså bli inkvoterad på jobb. Jamen dåså, den är ju redan uppnådd! För det sker dagligen, hela tiden och världen över att män blir valda över kvinnor just på grund av att de är… just det, män! Så grattis Mats, din kamp har lönat sig. (Eh, nej. Så här har det alltid varit. Sorry!)

Nummer tre då. Det är alltså synd om männen för att de aldrig får komplimanger, aldrig blir bjudna på krogen, aldrig träffar på någon som håller upp dörren? Hm, återigen kan jag bara tala utifrån mig själv och min omgivning men alltså… jag känner inte alls igen den här bilden av mänskligheten. Nog håller vi upp dörren för varandra (iallfall på tunnelbanan i Stockholm…), nog bjuder jag också mina killkompisar på drinkar på krogen, nog har jag varit med om inte bara en gång att män får komplimanger? Det här känns liksom mer som att.. som att Mats borde byta umgänge. Så jag säger det här och nu: Mats, du är varmt välkommen att följa med mig och mina vänner ut nån kväll i 08. Jag lovar att jag ska både bjuda dig på en öl och hålla upp dörren för dig! (Har du din Avpixlat-tröja på dig kommer jag däremot inte ge dig komplimanger för din klädsel)

Nummer fyra känns lite avhandlad redan. Så vi hoppar den va? (Fast nog är det spännande att Mats tycks tro att jämställdhet innebär vem som blir bjuden av vem på alkohol…)

Femman! Ja, jag håller med. Man ska inte förolämpa varandra. Varken kvinnor eller män. Det är liksom dumt och onödigt och allra främst otrevligt. Så vi bestämmer här och nu att kvinnor ska undvika att kalla män för “taliban” och “gubbslem”, så låter männen bli att kalla kvinnor för “hora”, “pissluder”, “fitta” och liknande. Jättebra ju!

Och nummer sex då. Jag kan inte låta bli att tänka så här: Vem är det som prompt säger att det är mannen som utför dessa sysslor? Och HUR många bygger egentligen en bastu? Och bygger de en ny bastu varje dag? Lagar de bilen varje dag? Klipper de gräset varje dag? Nä, så mycket växer inte gräset i Sverige väl? Medan det dagliga arbete kvinnor utför är just det: dagligt. Barnen tar liksom inte semester. Det funkar inte att låta bli att äta en dag. Tvätten tvättar inte sig själv, disken diskar inte sig själv och städningen gör inte sig själv. Nå, om man inte har en RUT-piga hemma då men det är ju liksom en helt annan historia. Så nej, Mats, du kan inte jämföra “bygga en bastu” med att sköta det vardagliga arbetet i hushållet. Sorry, men du får försöka bättre!

Och så den sista. Den som gör mig på riktigt förbannad. Den som antyder att kvinnor arbetar halvtid för att de inte orkar heltid. Jamen vad fint, då ser vi till att papporna i större grad är hemma och tar hand om barnen då! Så kan mammorna jobba heltid för ärligt talat tror jag att många skulle VILJA jobba heltid. Om bara mannen tog lite ansvar och hjälpte till att ta hand om de gemensamma avkommorna. Så jag tycker vi kan bestämma också det, här och nu, att männen från och med nu tar hälften av ansvaret för barn så att kvinnorna snabbare kan gå upp i heltid. Visst blir det bra va, Mats? Eller tänkte du inte på det där med att någon ska ta hand om ungarna också..?

Jadu Mats. Det är fint ändå att du slår ett slag för jämställdheten. Synd att du inte riktigt verkar dels förstå ordets innebörd, dels bara arbeta för ett enda kön. För du vet väl det här, att feminismen jobbar nästan lika mycket för män som för kvinnor. Patriarkatet tvingar in män i snäva könsroller som hämmar era liv. Det vill vi ändra på, på samma sätt som vi vill ändra på att kvinnornas villkor är betydligt sämre i dagens samhälle.

Men fortsätt du din kamp. Kanske är det någon som lyssnar. Troligtvis en man. Jag vet inte vilken förändring ni är ute efter dock, för det ni vill ha – det har ni redan. Grattis, ni är män.

 

Facebook what r u doin – eller “Facebook, stahp”

Det är inte bara jag som brukar springa på rasistiska, kvinnohatiska eller på andra sätt vidriga Facebookgrupper. Faktiskt ser jag det varje dag, hur de delas med uppmaningar om att gå in och anmäla. Men hjälper det då? Hjälper det verkligen att anmäla en grupp till Facebook?

Nja, är nog mitt svar. Nog för att vi sett till att några sidor och grupper faktiskt stängts ner, men de måste vara riktigt grova. För Facebook har inte samma syn på vad som är rätt och riktigt som kanske jag har. De ser till exempel inga problem med en grupp som har namnet “Kontroversiell humor – Alla tjejer är horor”. Gruppen har fått mycket uppmärksamhet under dagen, bland annat har Nyheter24 skrivit om den. Gruppen hette från början “Alla tjejer är horor” men just det där lilla tillägget i början gjorde att den inte togs bort.

Facebook, vad håller ni på med?

Visst är det bra och förbannat viktigt med yttrandefrihet. Men yttrandefrihet behöver inte betyda samma sak som “rätten att uttrycka sig kränkande”. När ska vi lära oss, att det vi läser på internet också påverkar oss? När ska vi lära oss att det inte funkar att bara blunda, vifta undan sånt här med “humor” och sedan bli förvånade när någon far illa? Jag är så innerligt less på den här attityden om internet, att det skulle råda någon annans slags spelregler där. Att det ska vara okej att skämta om att kvinnor är horor eller borde hålla sig i köket. Att det är okej med lite homofobi. Att det är okej att skratta åt rasistiska bilder.

Internet är inte en parallell värld där saker sker i något slags vakuum. Det som händer på nätet är högst verkligt och påverkar. Sexistiska bilder, kvinnohatiska budskap – bidrar till att sexism och kvinnohat fortfarande är ett problem 2013. På samma sätt bidrar homofobi, rasism, etc till att fenomenen kan fortsätta frodas även i resten av samhället.

Nej, jag menar inte att utan internet skulle allt i världen vara frid och fröjd. Problemet är självfallet djupare än så. Jag önskar bara att fler kunde tänka efter innan de började sprida sån där skit på nätet. Tänk efter innan ni trycker på “gilla”: Är det här något ni verkligen kan stå för? Hur hade er mamma/pappa/syskon/barn reagerat om hen hade vetat att du gillat det här?

Det är allt jag begär. Lite eftertanke. För jag vill inte tro att så många är sexister, rasister eller allmänna as. Jag vill hellre tro då, att de bara glömt bort att tänka för en stund.