Tag Archives: Haters gonna hate

Sluta gnäll på engagemanget mot SD:s rasistreklam!

Posted on by

Okej, så aldrig får man vara bara ARG utan man måste tydligen vara dubbelarg nuförtiden. Det har gått troll (no pun intended) i debatten rörande Sverigedemokraterna och huvudvärken känns som en ständigt närvarande, illaluktande bekant som man inte riktigt kan bli av med.

Få kan ha missat SD:s reklam i Stockholms tunnelbana. Den är fullkomligt vedervärdig och provocerande så det räcker och blir över. De väljer att rikta full attack mot samhällets kanske mest utsatta grupp. En grupp som redan attackeras, misshandlas, förnedras, hotas och hånas. Sverigedemokraterna har stort ansvar i hur EU-migranterna behandlas för de spär på en rädsla och osäkerhet som finns hos vissa människor, och den rädslan och osäkerheten odlas av SD till hat. Nu har de gjort det igen och medan jag skriver detta så protesterar tusentals människor, förhoppningsvis väldigt högt, på ett torg i Stockholm.

Men som jag inledde med så räcker det alltså inte med att bli arg över detta. Nej, jag ska behöva bli irriterad på människor som nu förskräckt kraxar fram “VI FÅR INTE PRATA OM DETTA FÖR DET GYNNAR SD!” och “SLUTA SPRID DERAS REKLAM NI GÖR PR FÖR SD!”. Och visst kan jag förstå nånstans hur de tänker. Kanske hade vi i en perfekt värld kunnat tiga ihjäl SD:s kampanj. Kanske ingen hade skrivit i tidningen om den, kanske ingen hade gått förbi och tagit ett kort för att sen lägga upp på Twitter eller Facebook eller Instagram eller någon av de andra MÅNGA kanaler som folk har tillgång till idag.

I en perfekt värld hade vi kunnat tiga ihjäl SD:s kampanj. Men nu är världen inte perfekt. Och vi har för den delen redan testat att tiga ihjäl SD. Hur gick det? Försvann de i förra valet? Nja, va?

Nu är det som det är. Att SD:s reklam sprids när vi diskuterar och fördömer den är oundvikligt. Det har redan hänt, det kommer alltid hända igen. Suck it up. På riktigt, SUCK IT UP och gå vidare. Den viktiga saken att diskutera nu är inte huruvida antirasisters engagemang faller just DIG på läppen, det viktiga är att sluta upp tillsammans. “Men alla behöver ju inte dela den vidare..” – näpp, det måste vi inte. Men tills vi bestämt nåt slags schema eller gjort nån till storpotät som bestämmer vem som får dela vad är det kanske inte så realistiskt att inte många delar något de upprörs över. Dessutom – mina facebookvänner är inte samma som dina facebookvänner. De jag delar till är inte samma som du delar till.

Självfallet är det viktigaste antirasistiska arbetet inte de som rör SD:s reklamkampanjer. Det är en piss i havet. Vi måste börja prata politik, på ett sätt som även SD:s väljare förstår och tar till sig. Vi måste presentera lösningar som inte går ut på att göra någon till syndabock. Framförallt måste samhället bli bättre på att visa upp positiva bilder på de människor SD försöker skrämma oss för. Samhället, och media kanske mest av allt, går SD:s ärenden när nyhetsankare med turban eller slöja lyser med sin frånvaro. SD vinner på att typ varenda nyhetsredaktion i det här landet är bländande vitt. SD jublar troligtvis så fort den enda bilden av muslimer i media är “terrorister” och fokus ligger på om inte tiggeriet är organiserat istället för att ligga på hur vi kan hjälpa dessa utsatta människor.

Vi får liksom skärpa oss, allihopa. Men jag är ärligt talat mest besviken på antirasister som nu väljer att fokusera 100% på att andra antirasister protesterar mot rasism. Hallå, hör ni inte hur skevt det är? Jag förstår att högermänniskor (inte alla!) gör så, för ärligt talat gynnas även högern av rasism och väljer konsekvent bort att se den i samhället. Men när de hängivna antirasister som har hjärtat till vänster väljer att klaga på andra antirasisters engagemang, istället för att koncentrera sig på sitt eget, då blir jag rent bedrövad.

Tyck vad ni vill om att SD:s reklambilder “sprids”. Men sluta gnäll på oss som protesterar. Sluta gnäll när vi markerar, protesterar och demonstrerar. Vi kan åstadkomma så otroligt mycket tillsammans, men det blir liksom svårare när en del av oss står i ett hörn med armarna i kors och hänger läpp för att de inte får som de vill.

Sluta aktivismssnobba er!

Posted on by

Jag vill här och nu mynta ett (troligen) nytt begrepp: aktivismsnobbism. För jo, vi måste ha ett namn på alla dessa nedlåtande människor som tycker att bara deras sätt att göra saker är rätt. Ofta är de unga, vita vänstermän som hela livet fått veta att de besitter världens alla sanningar och således agerar utefter det. Snubbar som när de blir kritiserade ser ut som gigantiska frågetecken för hur skulle de någonsin kunna ha fel liksom?!

Say What?

Ni har säkert sett det själv, även om det kan ta sig uttryck på olika sätt. Det är alltifrån “Har du inte studerat genusvetenskap? Aha, men då kan du faktiskt inte ha en analys. Om nåt. Nånsin.” till “RIKTIGA aktivister sitter inte på INTERNET minsann, usch det är pinsamt med folk som opinionsbildar via nätet.” Det finns många exempel, men ni fattar nog vad jag är ute efter: människor som verkligen inte kan förstå att andra gör på andra sätt.

Och just detta med att spy galla över de, oss, som använder internet som främsta verktyg för aktivismen är något som retar gallfeber på mig. Internet har öppnat upp för att alla kan bedriva aktivism, oavsett om du bor i en liten by 50 mil från närmsta stad eller om du, som jag, har en sjukdom eller funktionsnedsättning som helt enkelt gör att du inte ORKAR. Det många av dessa aktivismsnobbar tycks ha missat är att det kräver väldigt mycket energi att demonstrera, dela flygblad, ordna läxhjälp. Och vi som inte orkar det? Ska vi inte få vara med? Varför är vår aktivism mindre värd, bara för att den bedrivs med hjälp av ettor och nollor?

I vänstern pratas det mycket om solidaritet. Det är mitt favoritord, men tyvärr verkar många värdera det på ett annat sätt än jag. Min åsikt är nämligen att det är tämligen osolidariskt att nedvärdera och kalla andras aktivism för irrelevant och onödig. Vi gör troligtvis alla så gott vi kan, enligt de förutsättningar, ork och intresse vi har. Det kan inte vara så att det bara är De Stora Gesterna som räknas som GOD AKTIVISM, för då kommer vi förlora otroligt många aktivister.

Ni aktivismsnobbar som med näsan rynkad av avsmak säger “VANLIGT folk finns inte på Twitter faktiskt!”. Vet ni vad ni säger? Ni säger att vi inte är vanligt folk. Och guess what? Ni har fel.

Bitch Please, No Way

Värdera all aktivism högt. Ha respekt för allas olikhet. Värdesätt även de som “bara” kan bedriva aktivism genom ordets makt, för som vi alla vet: ordet är ett mäktigt vapen. Förakta det inte. Förakta inte oss.

Dudes överallt, dudes med kvinnohat och komplex

Posted on by

Vissa gånger kan jag inte sluta tänka på hur dudes är, alltså ni vet såna män som bara MÅSTE hata på feminister och kvinnor i allmänhet. De där männen som kommunicerar genom “Gå ut i köket och gör mig en smörgås,kvinna”-skämt och som tycker att alla som reagerar mot sexism/rasism/funkofobi/transfobi/you name it är “butthurt”. Vad är det egentligen som driver dem? Och vad exakt är det som gör att de är så blinda för sitt eget sviniga beteende?

På Facebook finns det en grupp som heter “Gudruns änglar”, de har för tillfället över 5000 likes och ökar stadigt. Syftet är att publicera skärmdumpar på saker feminister har skrivit och sedan raljera loss i kommentarsfältet. Det är helt enkelt en grupp som svämmar över att såna “dudes” som jag beskriver här ovanför. De kommenterar bilder med angrepp på kvinnors vikt, deras intellekt, deras sexliv. Ju grövre desto bättre, tycks vara någon slags ledstjärna:

“Må hon drunkna i hundra svettiga vita mäns kiss.” 

“kolla på henne vilken inavel haha finns bara ett sätt, avliva henne.” 

“Sälj den här jävel till ett zoo, det där är ett djur ingen människa.”

“Sterilisera horan.”

“Hon kan bara avlägsna sitt miserabla liv om världen inte ser ut som hennes sagobok…”

“det finns ingen sund feminism. utrota hela bunten då blir det bra”

“Skjut varje feminist i underlivet.”

“Var är Jack The Ripper när man behöver honom?”

And so on, and so on. Men det som är riktigt fascinerande med gruppen är att det också är väldigt många kvinnor som kommenterar. De är oftast inte lika grova som männen, på det sättet att de åtminstone inte önskar livet ur folk. Kvinnorna väljer en annan approach och ifrågasätter feministers föräldraskap och huruvida de ens ska få ha barn. De kvinnorna är så extremt förblindade av det förtryck vi växt upp i att de tror att det är en rimlig grej att attackera feminister. Det är dock inte ovanligt, även när feminister kämpade för kvinnlig rösträtt fanns det GOTT om kvinnliga motståndare. Men man har förstås ett val: man behöver inte ge understöd till patriarkatet.

Det jag inte kan låta bli att fundera över efter att ha läst i gruppen är varför män, snubbar, dudes, håller på så här. Om de inte tycker om när kvinnliga feminister blir arga, varför gör de då allt för att bevisa att jodå, många män är svin? Vore det då inte bättre att överbevisa oss? Efter att ha läst i gruppen har jag ju faktiskt fått det bekräftat för mig ännu en gång:

Män som grupp är så sjukt bortskämda. När någon kritiserar dem, finns det inte några riktiga gränser för hur de väljer att bemöta det. Män är så himla vana vid att bli klappade på axeln, bli framburna, bli stöttade av precis hela samhället att när någon säger emot så brinner det en säkring som släpper alla spärrar.

“Gudruns änglar” är inte en unik grupp. Det finns många feminist/kvinnohatargruppen på Facebook. Alla visar dock på en och samma sak: Vi har lång väg kvar innan den skadliga och farliga mansrollen är raderad.

 

 

Snubbiga snubbar – ni har inte veto

Posted on by

Alltså jag är så FED UP när det kommer till snubbiga snubbar. De finns överallt, hela tiden, och deras främsta mission tycks vara att gå mig på nerverna. Och jag är ledsen att säga det, men de värsta snubbiga snubbarna finns nog till vänster. Missförstå mig rätt: till höger finns de också. Men där förväntar man sig ju liksom ett ojämställt synsätt och lite allmänt översitteri. Det hör ju till, på något sätt.

Därför blir jag alltid dubbelt så less när den snubbiga snubben påstår sig vara vänster på något sätt. Eller feminist. Och man ba… gubben, nej. Att vara feminist är att bete sig som en feminist, det räcker inte att ge sig själv titeln.

Men det är egentligen inte det jag ska skriva om. Utan jag tänker skriva om snubbiga snubbar som tror att allt de gör är helt rätt, och allt som andra gör annorlunda är helt fel. Den typen av snubbe som kröker lite på överläppen i en föraktfull grimas och säger “aja, det är ju lätt att vara aktiv på twitter men alltså JAG, jag gör faktiskt saker. Viktiga saker. På riktigt”.

stop

Newsflash: det är inte snubbiga snubbar som bestämmer vad som är viktiga saker, på riktigt. Det är inte snubbiga snubbar som har veto. Och snubbiga snubbar borde ärligt talat visa lite ödmjukhet inför att andra kanske inte har samma förutsättningar.

Ta mig som ett exempel! Mitt engagemang består främst av att tycka saker. Jag skriver. Jag debatterar på Twitter. Jag får debattartiklar publicerade lite överallt. Varför skulle det vara mindre värt? Saken är den att visst, jag skulle också kunna göra “viktiga saker, på riktigt”. I teorin. För i praktiken skulle jag troligen inte klara det särskilt länge. Mitt främsta fokus nu är att skaffa ett jobb, när jag väl har det kommer jag inte ha så mycket energi att lägga på annat. Då är det väl alldeles utmärkt att jag kan engagera mig med hjälp av ord och text och argument?

Jag är verkligen kräkless på människor som ska ha åsikter om andras engagemang. Den typen av människor som ser ner på vad andra gör. Som tror sig ha rätt hela tiden. Den typen av människor som i en överväldigande majoritet av fallen är snubbiga snubbar.

Ta er snubbighet och stick. Vi är många som skiter i era råd. Vi är många som klarar oss utan er små gliringar. Fortsätt ni med era “viktiga saker, på riktigt” men fatta också detta: det finns andra saker som också är viktiga på riktigt. Ni har inte veto. Ni har inte alltid rätt.

Skaffa er lite jävla ödmjukhet.

Mr. Bean Flipping the Bird

Pinsamma, pinsamma SD

Posted on by

Just nu haglar det artiklar där SD-företrädare avslöjas som anonyma näthatare. Bland annat Christoffer Dulny, ett riktigt toppnamn, har uppmärksammats. Han väljer idag att avsäga sig alla sina uppdrag. Men det är inte bara SD där det förekommer märkligheter, rasism och sånt som inte är värdigt en politisk företrädare. Det har avslöjats även i andra partier. Men där andra partier försöker krishantera genom att be om ursäkt, ta avstånd och utesluta så väljer SD en helt annan metod: “Det är inte vårt fel!”

Ja, jag kan inte tolka det på något annat sätt när jag kollar på den film som Kent Ekeroth, riksdagsledamot, har lagt ut under dagen. Allvarligt förklarar han för tittaren att det är medias fel att SD:are uppmärksammas som näthatare. Media har haft informationen i ett år (hur vet Ekeroth det egentligen?) och de väljer tillfället bara för att påverka valresultatet minsann. Och det är dumt för då kan vi ju inte prata om invandrarna som kommer hit och raserar det Ekeroths förfäder byggt upp!!!1

Jag är ledsen Kenta, men jag måste vara lite hård nu: du är inte riktigt klok.

Spelar det verkligen ROLL hur länge media suttit på informationen? Det är klart de väljer att publicera under valrörelsen, det är ett jättebra sätt att få läsare på. Och det är vad varje tidning vill ha. Det viktiga här är inte vad media valt att göra med sin information, det viktiga måste väl ändå vara informationen i sig?

Att politiska företrädare anonymt sprider hat på internet är ett stort problem. Det pratas om att tårtor och rosa glasögon som sätts fast på valaffischer med häftmassa är hot mot demokratin och hot mot yttrandefriheten. Well guess what? Det är ett större problem med politiska företrädare som sprider hat.

Det är inte medias fel att ni har gott om företrädare som uttrycker sig hatiskt på nätet. Det är er organisationskultur som är problemet – och er politik. Ni kan försöka gömma era nasserötter under era fina kostymer, precis som jag försöker gömma min utväxt genom att färga håret. Men vet ni vad? Bara för att man gömmer och försöker dölja något är det inte försvunnet.

“Media har mer på gång för att smutskasta SD” – Men FATTAR du ens varför det ens är en möjlighet för media? FATTAR du ens att det inte är smutskastning att berätta att era företrädare sprider hat, rasism och homofobi anonymt på hatsajter på internet?! Nä. Nä du gör väl inte det, förstås.

Och en sak till, Kent Ekeroth. Ge fan i att ta på dig att prata som om du vore en företrädare för hela svenska folket. Mina förfäder har, troligen i högre grad än dina, hjälpt till att bygga upp Sverige. Det ger dock inte mig heller mer rätt än någon annan att neka någon att komma till Sverige för att bo, leva och finnas här.

Du säger också att “svenskar känner sig mindre hemma i sitt eget land”. Där håller jag med dig. Jag känner mig inte hemma i ett land där såna som du, Kent Ekeroth, sitter i riksdagen och beter sig som någon jäkla räddare av riket. Det är du inte, så cut the crap. Skulle vi låta SD styra landet ensamma i ens en vecka bara skulle det bara finnas lite damm kvar sedan. Lite damm, en trasig svensk flagga och en bandspelare som spelar undergångsmusik i hörnet. Ni kallar er Sverigevänner, men ni har inget begrepp om vad “vänskap” innebär.

Ni är ju, ärligt talat, mest pinsamma just nu.

Ingrid Carlqvist, Sveriges främsta homofobiförespråkare?

Posted on by

Okej, det blir ett till inlägg om homofobiska bloggen Dispatch International och Ingrid Carlqvist. Jag tänkte att om ni inte blev övertygade av förra inlägget, så blir ni det nu. Dispatch International är så tydligt inte bara en rasistisk blogg, utan grov homofobisk. Något som syns extra tidigt i dessa Pride-tider.

OBS även detta inlägg kan vara obehagligt att läsa så en stor fet triggervarning för homofobi och rasism. Klicka här om du känner att du inte vill läsa, så kommer du istället till söta katt-GIFs.

Jag tänkte börja med en krönika som publicerats på bloggen. Den är undertecknad Fredrik Nilsson och hävdar att RFSL är som islamister. Jepp, det gör den faktiskt. Hur kommer denne Fredrik Nilsson då fram till denna helt fantastiskt korkade slutsats?

Hbtq-rörelsen och Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, RFSL, är kapade av vänstern. Vänsterns syn på familjen är den motsatta till borgerliga kärnvärderingar – där livslånga monogama förhållanden står högst upp på agendan. I hbtq-rörelsen och RFSLs värld är bögen, flatan och transpersonen utelämnad till ett liv i ensamhet – utan skydd från omgivningen att hantera livskriser. I hbtq-rörelsen och RFSLs värld ska alla normer rivas ned, och i ivern efter att allt ska raseras står den enskilde hbt-människan helt ensam och övergiven av RFSL – som påstår sig kämpa för sexuella minoriteters välbefinnande.

Yes, krossa normerna! Eller va, vänta nu, är det något negativt att rasera normer som förtrycker och förminskar människor? Ja, tydligen då. Det är fint (“fint”) att Fredrik Nilsson bryr sig så mycket om HBTQ-personer som han påstår i sin text. Det är verkligen superrart av honom. Vilken kämpe!

Utan tvekan delar RFSL den värdegrund som också återfinns inom jihadismen. Bägge grupperingarna använder sig av hot, åsiktsförtryck och icke-demokratiska metoder för att tilltvinga sig särrättigheter som inte är förenliga med ett demokratiskt samhällsbygge. Tillsammans med jihadister utmålar RFSL det kristna Ryssland som homofientligt. När ryssarna endast velat skydda sina minderåriga från homopropaganda, och risken att hamna i en situation där en ryske pojke eller flicka tvingas sälja sextjänster till västerländska gayturister.

Aaaaah nej. Han brydde sig inte om HBTQ-personer EGENTLIGEN ju! Vilken besvikelse va, jag är så himla förvånad. Jag kan knappt ens läsa stycket här ovanför utan att vilja skrika. Det är så dumt! Vilka särrättigheter är det RFSL försöker tilltvinga sig? Och när har RFSL hotat folk? Jag är nästan nyfiken. Vill också tillägga att alla som använder ord som “homopropaganda” borde bli på livstid diskvalificerade från att yttra sig om HBTQ-frågor. Men det är min högst personliga åsikt!

I muslimska länder i Afrika och Mellanöstern förtrycks och mördas hbt-personer kallblodigt utan att RFSL ens höjer på ögonbrynen. I stället använder RFSL sina lakejer Jonas Gardell och Mona Sahlin som språkrör för att kräva att utomeuropeiska bögar och lesbiska som bär på den livsfarliga sjukdomen hiv, ska ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige – trots att detta ökar risken för att oskyldiga svenskar utsätts för faran att bli hiv-smittade.

Men VA? Utomeuropeiska HBTQ-personer mördas kallblodigt, men när RFSL kämpar för att de ska få en fristad i Sverige så är det FEL? Det där med logiskt tänkande är visst inget krav om man vill få sin dynga publicerad på Disssssspatch International.

Vänsterextremisterna inom RFSL har tagit ett strypgrepp kring den svenska demokratin.

I don’t even….

Jag menar att ju fler tillfälliga sexuella partner man skaffar sig, desto troligare är det att man slutar som en känslomässigt avtrubbad människa.

Oj. Undrar om det finns nån slags övre gräns? Som en person som haft en hel del tillfälliga sexuella partners så blir jag fundersam om jag är onormal som nu lever i ett stabilt, kärleksfullt förhållande? Kära Bullen…

Men nu kommer jag till det värsta. Och jag har redan gjort en triggervarning, men här är en till. För det som citeras här nedanför är så genomvidrigt.

 

Du har fortfarande chans att göra något annat.

 

Okej, du är kvar? Brace yourself:

Det sägs att bögar är trendkänsliga. Kanske det? Förut rakade bögarna sina pungar och rövar för att underlätta penetrering av anus. Numera är ”Arab Chic” högsta mode bland svenska bögar. Talibanskägg kittlar gott när det ska rövslickas – och särade håriga skinkor gör att alla kan komma åt ordentligt.

Nästa steg i RFSLs jihad mot svenskarna blir väl att svenska bögar och lesbiska hänger livlösa i lyktstolpar runtom i Sverige?

Jag mår lite illa nu. Eller inte så lite faktiskt, utan rätt ordentligt illa. HUR kan man få för sig att det är en bra idé att publicera en sådan här krönika? Jo – man är gravt homofobisk. Och rasistisk.

Ingrid Carlqvist kämpar verkligen hårt för att bli erkänd som rikshomofob, särskilt då hon i ännu en “artikel” om Pride gör en hel del konstiga kopplingar. Det handlar om “Kinkykvarteret” där personer med fetischer och kinksters får något av en fristad. Här får man också möjlighet att prova på olika saker.

Kinkykvarteret kommer vara “en park i parken”, ett avgränsat område i Pride park på Östermalms IP, med 18-årsgräns.

– Anledningen till att det är avskilt är lika mycket för folk som inte förstår det här eller ska behöva se något de inte vill se och lika mycket för de som vill leva ut, som inte ska behöva få sneda blickar. Det är en säker plats – folk ska må bra och känna sig hemma.

Med Kinkykvarteret vill intiativtagarna skapa en egen värld med andra normer.

– Även Pride har ju normer, det finns en hetero-norm, en homo-norm – och vi vill bryta mot det normativa uttrycket för kärlek. Mest av allt vill vi belysa att det finns en verklighet som ser annorlunda ut, det finns ju mycket fördomar om BDSM – utifrån kan det te sig väldigt brutalt. Men grunden till allt är kärlek och respekt, säger Erik Sundbäck.

Det här är något Ingrid Carlqvist har väldigt lite förståelse för. Ingen alls faktiskt. I “artikeln” larmar hon om att det kan finnas folk på plats som kan tänkas vilja ha sex med varandra. Hugaligen. Och återigen, denna hycklande “bry sig om”-attityden:

Frågan är om det verkligen är vettigt att skicka unga, lätt påverkbara tonåringar till Pride?

Carlqvist avslutar sedan det hela med:

Man kan undra hur Svenska kyrkan har hamnat i detta Sodom och Gomorra.
Men det är ett faktum att kyrkan allt mer överger Gud och Jesus – för att i stället föra fram saker som klimat och homosexualitet. På senaste kyrkomötet beslutade en majoritet att Svenska kyrkans stift ska verka för att kyrkans arbetsplatser ska utbildas om hbt-frågor genom så kallad hbt-certifiering – vilket kan leda till omskrivningar av Bibeln!

Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL som utför så kallade hbt-certifieringar, har sagt att kyrkan nog måste stryka vissa partier ur Bibeln (!) om de ska klara en certifiering:

”Det finns ju inslag i religiösa skrifter som används som argument mot hbt-personer till exempel. Då får vi diskutera om det i så fall innebär att vi får säga att i och med den här certifieringen så önskar vi att ni inte citerar de här avsnitten i Bibeln.”

“Omskrivningar av Bibeln”? Att aktivt välja att inte citera vissa saker, det är inte helt samma sak som att skriva om Bibeln. Men varför hålla sig till nån slags sanning och rimlighet, när man försöker pusha fram sin homofobiska och hatiska agenda.

Nu ska jag inte blogga mer om Dispatch International och Ingrid Carlqvist. Åtminstone inte på ett tag. Är ni inte övertygade om att bloggen är både rasistiskt och homofobisk, ja då tror jag inte att ni är villiga att öppna er för koncept som “allas lika värde” och “mänskliga rättigheter”. Förhoppningsvis har dock någon fått upp ögonen för att Dispatch International är en hatisk blogg.

Förhoppningsvis har ingen glömt att Sverigedemokraterna stöttat bloggen ifråga.

Förhoppningsvis läggs skiten ner snart.

Jag är avundsjuk, därför är jag feminist

Posted on by

Ibland får jag höra “du är feminist bara för att du är avundsjuk”. Ofta avfärdar jag det men kanske finns det ett visst mått av sanning. För visst, på olika sätt är jag ju avundsjuk på män. Jag menar, det vore väl konstigt om jag inte vore avundsjuk på alla deras fördelar här i livet?

Jag är avundsjuk på hur en majoritet av de män jag träffat och känner vågar uttala sig tvärsäkert om…ja, ungefär allt. De tycks oftast inte ens reflektera över att de kan ha fel, eller att någon annan kanske vet mer. Nej, de kör på. De bryr sig ibland inte ens om ifall de sårar någon, bara de får fortsätta tro sig ha rätt. Tufftufftuff, som små tåg kör de på. Nog för att jag träffat en och annan kvinna som betett sig på det sättet, men ärligt talat är de väldigt få. Nej, det här är något jag skulle vilja kalla typiskt manligt. De tar sig rätten att alltid köra på, att alltid ha rätt. Klart jag är lite avundsjuk på det?

Vad mer då? Jo, jag är avundsjuk på att män inte uppfostras till rädsla. Män utsätts också för brott när de vistas ute men jag har sällan träffat män som går med nycklarna mellan knogarna när de går hem från jobbet på natten. Jag har sällan gått efter en man som nervöst vänt sig om, kollat på mig med rädsla i blicken och bytt trottoar. Jag önskar att jag fick röra mig lika självklart och utan rädsla. Jag önskar att samhället var tryggt även för mig. Jag önskar att alla kvinnor, världen över, kunde vistas ute och inte bara det! Nej, jag önskar att alla kvinnor kunde röra sig med samma självklarhet som män.

Jag är såklart avundsjuk på mer saker. Jag är avundsjuk på att när de gastar om manshat från feminister, så behöver de aldrig vara rädda. För det de kallar  för manshat, det är arga blogginlägg och spetsiga tweets. Medan det kvinnohat som finns, drabbar oss i form av våldtäkter, misshandel och mord. Det drabbar oss i form av hot, otrygghet och rädsla.

Men kanske är det ändå dumt av mig att vara avundsjuk. Ja, jag borde nog sluta. För avundsjuka har sällan lett till något bra. Då är det skönt att det finns något som trumfar över denna starka avundsjuka: min feministiska övertygelse. För jag vet att kanske inte jag, men kvinnor i kommande generationer, kommer slippa överhuvudtaget känna till den där avundsjukan. För jag är övertygad om att i framtiden så kommer inte kvinnor behöva vara så rädda som de behöver vara idag.

Jag är övertygad om att fler och fler kvinnor, varje dag, sträcker på ryggen och visar att de kan och är säkra på sin sak.

Jag är övertygad om att vindar kommer vända, att patriarkatet kommer krossas och ett jämställt samhälle blir möjligt. Vi måste bara kämpa lite till. Några fler år. Kanske många fler år. Men i slutändan är det värt varje sekund av kamp. För i slutändan kommer den där avundsjukan inte finnas mer.

Därför är jag feminist.

Dagen då jag gjorde skitstöv…männen, arga.

Posted on by

För ett tag sen skrev jag en text, en debattartikel kan vi kalla det, på Nyheter24. Jag har skrivit där förut, om feminism och antirasism. Några reaktioner får jag alltid, men inget utöver det vanliga. Men den här texten fick fart som en nyårsraket. Varför? Jo, jag bröt ett av patriarkatets allra klaraste regler: jag kritiserade män.

Den fulla bakgrundsstoryn är att en man, vid namn Ambjörn Hedblom, skrev på Nyheter24. Min text är ett svar till honom, eller snarare en förklaring till varför det han skriver är tämligen…dumt. Jag tänker inte återge min text här, vill man läsa den kan man klicka på länken ovan, men jag kan säga så mycket som att det inte är några nya grejer jag tar upp. Att män SOM GRUPP har mer makt, fler privilegier och massa nice things going on borde inte vara någon nyhet för någon.

Det fascinerande är att en massa män alltid blir så arga när man pratar om det här. När man ens nämner att män har en sjujäkla massa makt, och att män dessutom är skitstövlar rätt ofta. Att män våldtar. Att män slåss. Att män mördar. Betyder det att ALLA män mördar, våldtar, slåss och beter sig som berusade elefanter i en porslinsbutik? NEJ! Självfallet inte. Herregud, man behöver inte vara Einstein för att fatta det.

Vad hände då, efter att min text publicerats? Well, en drös manliga ”jämställdist”-bloggare skrev om den. Eller om mig. Eller om bådeoch. Jättepättearga blev de, över att en kvinna skrev något om en grupp av män. Usch och fy. Hur hanterade de sin ilska? Gjorde de något för att motbevisa det jag skrivit om att en majoritet av skitstövlarna är män? NEJ! Självfallet inte.

Här är några av inläggen som skrevs om texten och mig:

”Vem är mest korkad? Anny Berglin, Vänsterpartiet eller Nyheter24?”, ”Därför hatar jag feminister som Anny Berglin” och så Ambjörn Hedblom, som skrivit inlägget ”Jag fick ett svar på min debattartikel”, kategoriserat under ”extremism”. En ”jämställdist” har till och med jämfört mig med nazister och Hitler. Inser slow clap för kreativitet!

Och kommentarsfälten… oj, oj, oj. Behöver jag ens berätta hur de ser ut? Jag kallas bland annat ”obstinat ragata”, ”Anny är en hund”, ”Anny är sexist och rasist” och så vidare, och så vidare. Andra män försöker bevisa att de inte är skitstövlar genom kommentarer som ”föressten så har jag aldrig förståt mig på våldtäckter hur svårt ska det vara för en kvinna som inte vill, att kunna rikta ett slag eller park mellan benen på en man”. Mmm, mysigt dude.

Andra nöjer sig med att fundera över om jag hör hemma på ett mentalsjukhus, vilken psykisk diagnos jag kan tänkas ha och om jag är en fara för samhället. Kan lugna er: jag är inte särskilt farlig alls faktiskt!

Vad är det som gör män så arga när man skriver om att många män är skitstövlar, farliga och skadliga människor? Vad är det egentligen som är så provocerande med att skriva meningen ”Det är främst män som våldtar”? Varför bemöter de kritik av män som grupp med personliga påhopp om de nu vill slå ett slag för att män inte alltid är as? Så många frågor. Så få svar.

Nåväl. Ska jag försöka mig på en avslutande sammanfattning kanske? Det är rätt enkelt. Efter att ha läst alla inlägg om mig, alla kommentarer och påhopp så kan jag inte göra annat än hänvisa till rubriken på min text: Det är en konstig slump att majoriteten av skitstövlarna är män.

SD-kritik har ett högt pris – din trygghet.

Posted on by

Innan jag började skriva för IRM var jag tämligen okänd. Eller ja, jag hade debatterat rasism och liknande frågor även innan men IRM gav mig ett enormt genomslag – på gott och ont. Att bevaka Sverigedemokraterna är nämligen något som kommer med en rätt saftig prislapp. På den prislappen står det inte en summa, utan på den prislappen står “Din trygghet”.

Självfallet visste jag vad jag gav mig in på, men det gör väl inte saken mindre allvarlig. Att jag redan i förväg visste att bevakning av SD = hot och otrygghet, gör ju inte att det hela känns lättare att bära.

Men det här ska inte handla om bara mig. Jag är bara ett exempel bland många. Ett annat exempel är de SUS-anställda som protesterade mot att Jimmie Åkesson skulle göra ett arbetsplatsbesök där de jobbar. Konsekvensen av det? De blev hotade, vissa till livet. Och jag har läst på flera rasistiska sajter hur man hängt ut vissa av dessa personer, uppmanat till “hembesök” och andra hotfulla saker.

Och jag kan inte låta bli att undra varför så många av SD:s väljare är bekväma med detta. Jag förstår att de som är rasister och hatar människor i största allmänhet inte har något problem med det, men det finns ju säkerligen andra som röstar på SD. Nog för att många säkert har rasistiska tankegångar men de som går från sossarna, de som tillhör LO, de som bara röstar på SD för missnöjes skull…. hur ser de på hur andra SD-sympatisörer beter sig mot meningsmotståndare?

Varje gång mitt eget parti är ute i blåsväder läser jag, följer vad som händer och ibland blir jag fly förbannad på folk ur mitt eget parti. De gånger då jag tillhört samma parti som någon som hotat eller betett sig väldigt illa så har jag också tagit illa vid mig själv, det tar liksom rakt i hjärtat.

Varför är Sverigedemokratiska väljare så annorlunda? För det måste de ju vara. Skulle det ta rakt i deras hjärtan när någon av deras företrädare eller någon av deras partikamrater/sympatisörer beter sig illa eller hotar folk, tja då kan jag inte se hur de orkar hålla sig kvar i partiet. Skulle jag själv tillhöra ett parti som SD, där hat och hot närmast är vardag för många att ösa över på meningsmotståndare, då skulle jag fly illa kvickt och aldrig se mig om över axeln.

Kan det vara så att deras sympatisörer haft väldigt stor tolerans tack vare nån slags märklig hoppfullhet om förbättring? Kan det vara så att  de lyssnar när Jimmie Åkesson och andra företrädare säger “Nej nej, vi är så snälla så”? Och är det då, möjligtvis, så att de ser den rämnade fasaden. Ser vad som döljer sig bakom strukna slipsar, vita leenden och nolltolerans. Kanske är det så att de ser hoten, hatet och det förakt som visas meningsmotståndare?

Jag hoppas det. Det vore inte en dag för tidigt. Men det vore i tid nog för att påverka valresultatet. Deras företrädare må vara välputsade, men bakom företrädarna står en armé av hatiska näthatare, mordhotare och elaka sympatisörer som tar varje tillfälle i akt att trycka till meningsmotståndare på de allra fulaste sätt. Därför hoppas jag att vi fortsätter berätta om SD:s hot, hat och förtalskampanjer.

What about trygghetsfrihet?

Posted on by

Kommentarsfält, varför ska de få finnas överallt?

Data

Det finns liksom inga bra svar. Yttrandefrihet? Well, sist jag kollade innebar den inte att man ska säga vad man vill, när man vill, hur man vill, hur ofta man vill och till vem man vill. Ärligt talat så finns det tillfällen då man både borde och ska hålla käft. Ett bra tillfälle för detta hade varit här nedan:

kommentarnyheter24

Maskerar inte hans namn eftersom jag känner att när man skriver sånt så… tja, då kanske man får skylla sig själv litegranna. Men VARFÖR skriver man sånt? Och varför är det i så skrämmande utsträckning MÄN som skriver sånt?

Ja, hur kan det komma sig att det oftast är män som mest högljutt försvarar kommentarsfälten ibland helt oförklarliga existens? Kan det vara för att män får lära sig redan från väldigt tidig ålder att deras åsikter alltid är önskad? Kan det vara för att män inte får lära sig att begränsa sig och vara tyst som kvinnor får? Missförstå mig rätt: att kvinnor begränsar sig är inte alls bra, men det finns trots allt en mellanväg.

Men åter till detta med kommentarsfält. Jag är av den fasta övertygelsen att kommentarsfält i en majoritet av gångerna är av ondo. I kommentarsfält är det oftast väldigt lätt att antingen vara anonym, eller att skriva utan att ha tänkt innan. Det är något som den som tillhandahåller kommentarsfältet också måste lära sig. Man måste ha koll, man måste rensa, man måste blocka. Det är därför jag inte har något kommentarsfält: jag ids inte moderera all dynga som folk (oftast män) skriver till mig.

Det är mest för min skull såklart, men också för andras skull. För det är inte alltid mot mig männens ilska riktas. Jag vill inte att någon ska gå in på min blogg och må dåligt för att någon skrivit något elakt eller äckligt (som typ exemplet lite längre upp i det här inlägget) i mitt kommentarsfält. Jag hade SÅ önskat att större nyhetssajter och tidningar etc etc kunde tänka detsamma.

Nej, istället blir det vår plikt att försvara oss själva i kommentarsfälten. Och vad händer då? Vi ger upp. Och vad händer då? Männen får fritt spelrum att sprida sin vidrighet och dynga. Hurra för yttrandefriheten…

NO NO NO