TA MINA BARN, TA MINA DJUR, MEN RÖR INTE MITT KOLLOIDALA SILVER

Jag är av den fasta övertygelsen om att när man ser dumhet som kan vara skadlig så bör man bemöta den. Därför var det självklart för mig att skriva en replik när det publicerades en debattartikel som hyllade kolloidalt silver. Jag blev förvarnad att reaktionerna skulle bli minst sagt osnygga, men jag liksom viftade bort det.

Hallå liksom, jag har skrivit för IRM och kritiserat Sverigedemokraterna. Jag är feminist och har skrivit en del, enligt vissa, kontroversiella feministiska texter. Åh, vad naiv jag var. För aldrig förr har jag varit med om den MASSIVA rekationsvåg som kom till som följd av min replik. Folk har inte dragit sig för att gå till direkta personangrepp. Jag har kallats korkad, ointelligent, okunnig, dum:

“Det finns låg intelligent människor här i världen och hon är en av dom tyvärr!”

“Dumkärring!!!!!!!!!!!”

“Anny Berglin: du e en idiot”

Andra ord som är ständigt återkommande är patetisk, oempatisk och utan självinsikt:

“Den damen kan inte ens stava till ordet EMPATI!”

Vet inte vad du skrivit innan, men om jag utgår från det här, så har du ingen större kunskap och bryr dig inte om det heller.Vilken oreda du kan ställa till, tar du inget ansvar???”

Andra har spekulerat i vem som “köpt” mig, för tydligen kan jag inte vara kritisk helt på egen hand utan måste få betalt från läkemedelsindustrin som vill tysta alla som shottar silvervatten:

“Antar att motståndarna behöver såna här antipropagandaister nu..de kanske ‘utbildas’ på löpande band nu.”

“Vad har HON för glädje av att smutskasta kolloidala silvret?? Vilka pengar vinner hon på om folk slutar köpa det?”

“Betald av läkemedelsindustrin bör hon vara för hon är ju inte ens i närheten av en ‘neutral åsikt’ runt fakta!”

Vissa har också valt att fästa sin uppmärksamhet på min arbetssituation:

“Jag vill inte gå till personangrepp mot dig men jag såg att du söker jobb, vad som helst, på facebook. Det känns lite desperat i min värld.Vad lever du på om du inte har ett jobb. Hoppas verkligen inte att det är mina skattepengar i form av bidrag!!”

“Hon saknar mkt tror hon får svårt att hitta ett jobb”

“Hon lär ju vara fortsatt arbetssökande”

Det finns också de som kopplat mig till Expo (lol) och klankar ner på min feminism. Att jag inte tycker om kvacksalveri är tydligen ofeministiskt? Återigen: lol.

Den kanske mest långsökta reaktionen är dock denna:

“OT, men kan inte vara tyst, Ni får förlåta mig 🙂 Hon verkar nu inte förstå sig på läppstift heller 😀 använder man mörkröda läppstift så är det första man lägger märke till på personen är bara några mörkröda läppar”

Det där är skrivet av Anders Sultans, Silversurfarnas överkucku, högra hand. Vad hon tycker om mitt läppstift känns ju förbaskat relevant? Ett subtilt och inte särskilt snyggt sätt att angripa någon personligt. Hon valde igår lördag att hota mig med polisanmälan för att jag lagt upp skärmdumpen som tidigare låg här. Jag är inte den som är den, så jag har nu tagit bort den som ni ser. Jag kommer dock inte göra mer än så, hot eller ej. 

Ni ska heller inte tro att det här är undantag och att majoriteten säger åt folk att tagga ner. Nejdå, under den stund jag fortfarande fick vara med i gruppen innan jag blev utkastad var det väldigt, väldigt få som kom till mitt försvar. Då menar jag inte försvar av mina åsikter såklart, det hade jag inte väntat mig. Men nog hade det varit fint om någon sagt “Lägg av med personangreppen, hörrni”. Knappast, snarare hejades det på och en väldigt hätsk stämning uppeggades.

Det som är så skrämmande är det faktum att människor i den här KS-gruppen, där alla kommentarer är tagna ifrån (förutom ett fåtal jag fått till mig i personliga meddelanden på Facebook), själva påstår sig stå för kärlek och värme. De är goda människor. De tror på positivt tänkande. Men i samma sekund som någon kritiserar deras älskade silvervatten (99,999% vatten!) så blir de gränslösa i sin avsky.

Jag har fått hat från rasister. Jag har fått hat från antifeminister. Ingenting har kunnat mäta sig med hatstormen från Kolloidalt Silver 2.0, gruppen där kritisk granskning anses vara något fult och där personliga påhopp glatt hejas på.

Om en (två) giraff(er) som heter Marius

Har du använt internet senaste veckan har du säkert hört om giraffen Marius som dödades i Danmark. Han räknades som överskottsdjur och kunde inte omplaceras så han blev avlivad. Kort efter att den nyheten spreds så kunde man också avslöja att man även i Sverige skjuter överskottsdjur. Vilken chock. Och nu ska ännu en giraff i Danmark avlivas. Även han heter Marius, vilket faktiskt är lite skumt. Hade jag varit giraff och hetat Marius hade jag vid det här laget gjort en “Madagascar” och flytt fort som satan.

Men det är något annat som skaver i mig, alltså bortsett från att två giraffer heter Marius och blir dödade. Det är faktiskt allas förfärade reaktioner. Och jag kan dela upp det där skavet i flera olika delar:

För det första, du som reagerat med bestörtning och sagt “NääÄÄ vad hemskt!” – har du nånsin varit på en djurpark eller zoo? Jag säger inte att det är ditt personliga fel att giraffer avlivas, men seriöst…om ingen gick till djurparker skulle det inte finnas så många. Och just djurparker är en företeelse jag ibland, rätt ofta, får ångest över. “Jamen nånstans måste ju de utrotningshotade djuren booo!” Ja, eller så ser vi till att sluta döda djuren så de inte blir utrotningshotade. Vore inte det bättre? Istället för att stänga in dem i onaturliga miljöer bara för att folk ska få mata lemurer med popcorn trots “mata inte djuren”-skylten. Hmm?

Men det finns en typ av reaktion som jag stör mig extra mycket på. Det är de som tycker att det 1) är hemskt att giraffen (Marius den förste…) obducerades offentligt och 2) att han sedan blev lejonmat. Jag menar, COME ON! Ska era barn käka kött så kan de inte vara för kräsmagade för att se en giraffobduktion. Bättre då att lära era barn varifrån kött kommer så de fattar grejen kanske? Men visst, jag kan förstå att det kan vara traumatiskt för små barn att se det. MEN GÅ INTE TILL DJURPARKEN DÅ. Ta en promenad i parken och titta på skator och daggmaskar. Eller dra igång en naturdokumentär på Netflix.

Och att förfasas över att giraffen sen blev lejonmat..? Nej visst, den skulle förstås ha fått en högtidlig begravning med gråterskor och svarta sorgeband runt benen på alla djurparksdjur. Nä, ärligt: är det inte bättre att giraffen kommer till nytta? Lejonen behöver också äta vettni. Och det är rätt svårt för ett lejon att jaga ifatt egen mat när det är instängt på en djurpark. Dessutom, här kommer en chockerande nyheter så jag hoppas ni sitter ner nu: det händer att vilda lejon äter upp vilda giraffbebisar. OH MY GOD bojkotta det vilda, eller? Nä.

Folk kunde väl kanske bry sig om något lite viktigare. Typ som det absurda att vi har speciella parker där vi kan titta på inburade djur, som inte är skapta för det här klimatet, bara för att vi tycker det är häftigt och skoj. DET är något att bli upprörd över.

 

Låt Ali stanna!

Idag kan man på flera ställen läsa om Ali, en femtonårig pojke som flytt till Sverige via Italien. I Italien blev han misshandlad av gränspolisen och utsatt för våldtäkt i ett flyktingläger. Jag har full förståelse för att han inte vill tillbaka. Historien är dock mer upprörande än så, då Ali just nu ligger inlagd på BUP. Han har flertalet gånger försökt ta sitt liv och vid ett tillfälle har han sytt ihop sin egen mun. Nu ska han utvisas.

Migrationsverket vill göra en ny prövning, svensk gränspolis säger nej. Min helhjärtade uppfattning är att ibland måste man se bortom regler och se människan istället. Det är en uppfattning jag känner gäller alldeles särskilt mycket när det gäller ett barn. Ett barn! Och de som inte delar den uppfattningen tror jag lider av empatibrist. Den dagen lagstiftning och regler går ut över människoliv, det är den dag man måste inse att lagstiftningen och reglerna måste ändras på.

Jag skiter fullständigt i “de följer bara reglerna” i ett sådant här fall. Naivt och korkat, kommer säkert vissa säga. Det gör mig ingenting, för jag tror på att slåss för människors liv. Ett liv är alltid mer värt än regler.

Köttskandal!

Okej okej, jag bara måste skriva något om hela den här köttskandalen på Way out West i Göteborg. För er som har missat det så väljer alltså festivalen att bara tillåta servering av vegetarisk mat på festivalområdet. Bra så, kan man tänka.

Icke! För detta är uppenbart en kränkning av folks rättigheter, helt klart att jämställa med rasism och diskriminering. Man kan ju ta sig för pannan för mindre…

Det rör sig om tre dagar. Vad jag vet kan man gå utanför festivalområdet om man inte överlever utan kött? Men jag kan faktiskt inte förstå varför det skulle vara så viktigt att förtära döda djur. Missförstå mig rätt, jag är inte själv vegetarian. Men jag har absolut inga problem med att äta vegetariskt, tvärtom så föredrar jag det i många lägen. Vegetarisk mat som är bra tillagad med bra råvaror är oftast tokgod (Särskilt om man jämför med den hamburgare jag åt sist jag var på festival – den var halvrå och nära nog levande på min tallrik). Jag har svårt att tro att den vegetariska maten som kommer serveras på området kommer vara undermålig eller bestå av endast linser och gurka. Nej, väx upp och sluta gnäll.

Folk svälter ihjäl i världen och ni gnäller över att ni inte får äta kött på en festival? Skämmes.