Monthly Archives: January 2015

Kolloidalt Silver <3 Extremhögern = Sant?

Posted on by

Det var ett tag sedan jag skrev om kolloidalt silver. Det har flera olika anledningar, men en av dem är inte att jag slutat intressera mig. Då och då korsas mina vägar med KS, till exempel i en av de MS-grupper jag är med i på Facebook. Plötsligt dyker det upp: KS är botemedlet. KS kan göra oss friska. Det är som att slänga en skvätt bensin på en pyrande glöd, för jag blir lika förbannad varje gång. Kvacksalveri och försök att lura sjuka människor kommer alltid göra mig upprörd.

En sak som har intresserat mig enormt är de många beröringspunkterna mellan KS-fanatiker och högerextremism. På många sätt delar de tron på konspirationsteorier. Det finns något stort, ONT, som vill oss illa. Under den tiden jag fortfarande fick vara medlem i KS-gruppen på Facebook såg jag mer än en gång att folk hänvisade till Sverigedemokraterna som var de enda som vågade utmana detta Stora Onda som består av allt från media till “Big Pharma”, enskilda människor som blivit “köpta” (typ jag) till regeringar i värlens alla länder.

Kanske är det inte så konstigt, min uppfattning är trots allt att människorna i de här grupperna är människor som istället för att förändra saker, vill hitta någon eller något att skylla på. De behöver en syndabock men samtidigt också något att tro på.

Det görs heller inte särskilt mycket för att dölja beröringspunkterna mellan KS-fanatikerna och högerextremismen. Snarare tvärtom. Det kanske tydligaste exemplet är när en av de personer som är mest kopplat till KS i Sverige ställer upp på en intervju i högerextrema “Fria Tider”. Två grupper som anser att media är Fienden med stort F slår sina påsar ihop och en intervju genomförs utan minsta tanke på kritiskt tänkande. Bland annat påstås det i denna intervju att Kolloidalt Silver kan bota Ebola:

Det verkar som om att man har en attityd utåt och en annan attityd inåt när man talar med kollegor, vilket är trist för vi vill bara öppna för andra lösningar ifall Sverige skulle drabbas av en ebolaepidemi. Folkhälsomyndigheten har ansvar för svenska folkets hälsa, och då är det synd att man bara koncentrerar sig på registrerade läkemedel, det har man inte råd med om situationen blir allvarlig.

 

Även konspirationsteorin om att någon vill tysta företag och privatpersoner som marknadsför Kolloidalt Silver som mirakelmedel luftas:

Eftersom läkemedelsbolag inte kan tjäna pengar på det här, så blir det en smutskastning.

KS-fantatikerna, precis som de högerextrema, försöker hjärntvätta de människor som de kommer i kontakt med genom att upprepa och upprepa och upprepa sina konspirationsteorier. De delar i mångt och mycket också samma förakt för demokratin. Genom att bygga upp rollen som förtroendeingivande och ledare så lyckas de förmedla sitt budskap till människor som är mer än villiga att tro det, i jakten på Sanningen och i jakten på något att skylla på. Det allra tydligaste på demokratiföraktet är när samma person som ställt upp på intervjun i “Fria Tider”, skriver följande i den stora KS-gruppen på Facebook:

Eftersom frågan väcktes, min ståndpunkt kring politik efter att ha studerat världsordningen under många år är att jag ser mig som helt opolitisk…

Varför undrar ni kanske? Jo, vi tror vi har valfrihet. I själva verket lever vi i en skendemokrati där banker, storindustri och mutade politiker sätter agendan. En neofeodalistisk världsordning råder. Bakom kulisserna har vi frimurarordnar och annat olustigt som styr din vardag utan att du inser det.

Det spelar ingen större roll vad du röstar på. Det finns redan någon som bestämt utfallet. Bilderbergergruppen är en maktfaktor som beslutar om maktskiften.

 

KS-fanatikerna måste tas på allvar. Deras anhängare går faktiskt på den dyngan som “sektens” ledare sprider. För det börjar mer och mer likna en sekt, när man granskar hur de fungerar och beter sig. Att de har många beröringspunkter med högerextremisterna är något vi kan använda för att försöka förstå. För att kanske inse vad som driver dem och hur vi ska göra för att stoppa spridningen av deras konspirationsteorier som sakta men säkert får fäste hos helt vanliga människor.

De, precis som många som väljer att ansluta sig till exempelvis Sverigedemokraterna, letar efter en syndabock. Istället för att ignorera dem borde vi försöka få dem att inse att det inte finns någon syndabock. Att de alla kan göra sitt för att göra världen lite mer uthärdlig. Att svaret inte finns varken i den allra yttersta högern, eller hos en person som tror att det finns något Stort Ont bakom all världens elände. En person som inte drar sig för att liera sig med den yttersta högern och som inte drar sig för att lura sjuka och desperata människor.

Vårt ansvar är att sätta stopp

Posted on by

Idag är det förintelsens minnesdag. Det är 70 år sedan Auschwitz befriades. 70 år sedan. En livstid för många, men än finns överlevare kvar som kan berätta om vad som hände i koncentrationslägren. Snart är de borta och ett enormt ansvar vilar på oss som lever kvar. Vi får aldrig glömma, vi får aldrig sluta berätta, vi får aldrig ge efter för de som förnekar förintelsen. Vi får aldrig låta dem vinna, de mörka krafter som idag har markerat mot flera redaktioner, myndigheter och politiska partier över hela landet.

Även Östersund, min hemort som för alltid har en speciell plats i hjärtat, har utsatts. Två tidningsredaktioner, Försäkringskassan samt vad jag hört ryktesvägen också Vänsterpartiets expedition har angripits. Avspärrningsband med nazistiska Nordfronts logga och skyltar med obehagliga budskap. Det är ett angrepp: på yttrandefriheten och på demokratin. Det går liksom inte att missta det för något annat, de vill tysta människor.

Det hade varit otroligt skrämmande vilken dag som helst, men extra mycket just idag. På förintelsens minnesdag hotar de redaktioner för att de skriver om det ofattbart hemska som nazister och andra utsatte oskyldiga människor för under andra världskriget. Det är alltså något som händer här och nu. I vårt trygga lilla land.

Det gör extra ont i mig att Östersund utsatts. Jag har alltid varit så naiv att jag trott att nazisterna inte har något fäste där. SD har inget överdrivet stort stöd, det är sällsynt nuförtiden (eller var det när jag bodde där) med nazistiskt klotter. De har liksom inte varit närvarande på samma sätt som jag upplevt dem här i Halland. Att jag dessutom känner människor på alla de ställen som angripits gör att det känns extra nära. De som nu säger “Oss tystar ni aldrig!” – ni har mitt osvikliga stöd och respekt.

Att nazisterna fått vind under vingarna kommer inte som någon överraskning .Vi har ett rasistiskt parti i Riksdagen. Vi har politiker, mediala profiler och erkända debattörer som på senaste tiden ansträngt sig hårt för att göra SD mer accepterat. Vi har partier som anammar SD-retorik för att locka åt sig deras röster. Vi har sett flera gånger hur man använder eufemismer som “invandringskritiska” och “islamkritiska” om det rasistiska partiet som förgiftar samhällsklimatet.

Självfallet ger det energi även åt nazisterna, för steget dit är inte så långt. Accepterar vi en sorts hat, då ger vi också kraft till flera sorters hat. Det är inte precis rocket science.

Men det är något här jag måste ta fasta på. Jag har som sagt trott att Östersund varit fredat. Att Jämtland varit ett lite mer öppet ställe. Det gör väldigt ont att inse att det är fel. Att hatet och respektlösheten för demokrati och människoliv finns även där. Att den finns överallt. Och det är liksom dags nu att fler fattar det här. Ingen är fredad, ingen är säker. Låter vi dem avancera och vinna mer mark så är det ett hot mot oss alla. Men självfallet är det största hotet riktat mot vissa, särskilda folkgrupper. Vi måste ta vårt ansvar och ställa oss framför dem. Vi måste bli deras personliga sköldar. Det är vår förbannade skyldighet.

Det ser mörkt ut nu, det är jäkligt skrämmande, men jag tror ändå att vi har en möjlighet att tillsammans sätta stopp för den utveckling vi ser i samhället. Om vi lovar varandra att aldrig hålla käft, att alltid strida mot och aldrig acceptera att rasism och nazism normaliseras. Då tror jag att vi kan göra en skillnad. Jag vägrar tro att det är för sent.