Tag Archives: antirasism

Kan ni höra oss?

Posted on by

“Hello, can you hear me?”, sjunger Adele med sin skörstarka, hjärtegripande stämma. Och jag känner lite detsamma: är det någon som hör mig? Hallå?

Är det någon som hör…oss?

Idag börjar ID-kontroller genomföras för de som reser mellan Danmark och Sverige. Ett beslut fattat av en regering bestående av Socialdemokrater och Miljöpartister. Ur led är tiden, och världen. Jag minns för några år sedan då MP stod för migrationsöverkommelser med den dåvarande blå regeringen och att jag tänkte “Det är tur att någon är human”. Och nu?

Nu försvårar vi för flyktingar som flyr krig, fattigdom, terror, död. Vi behöver visst “andrum” men vem ger flyktingarna andrum? När ska de få pusta ut och känna det som vi alla tar så extremt mycket för givet: trygghet?

Vi säger “vi har inte råd”. Vi ger bort skattepengar till hemmastädning, till jobbskatteavdrag, till banker, till de som har absolut mest. Hur har vi mage att påstå “vi har inte råd”, när vi egentligen VET att det handlar om brist på solidaritet. Hur har vi mage att blunda för att det handlar om att vi inte vill omfördela samhällets resurser, för att vi inte vill rucka på det välstånd vi själva göds av? Jag säger “vi”, även om det är många som inte innefattas av det där välståndet.

Vi. Vi som alla “vi borde ta hand om våra egna först” säger sig värna så ömt om. Vi som får höra att vi är lata. Vi som får höra att vi borde skärpa till sig. Vi som ändå försöker skrika, vråla, för att få folk att inse vad som håller på att hända. Det finns få i Sverige som har det rent dåligt. Tillochmed jag som har en väldans låg månadsersättning har ändå råd med tak över huvudet, mat på bordet och internetuppkoppling. De som har det sämre ska vi ta hand om, men det finns ingen motsättning där. Det finns inget “vi måste ta hand om våra egna först”, för vi kan ta hand om flera samtidigt.

Varför går ni på att vi står inför en systemkollaps, när allt visar motsatsen?

Hur kan ni förfasa er inför Danmarks hot att beslagta flyktingars tillgångar, det är ju vår egen politik som inspirerar dem?

Vi sitter i våra hem och skakar på huvudet åt att andra europeiska länder är så grymma. Samtidigt sätter vi upp spärrar vid gränsen och säger “nänänä, hit kommer du inte in. Vi har andrum. Stick.”

“Hello, can you hear me?”

Vem ska jag skrika till? Vem kommer lyssna? Hur vänder vi på det här? När det är Socialdemokrater och Miljöpartister som lägger ut taggtråden, de där som jag trodde stod för medmänsklighet och solidaritet..?

“Hello, can you hear me?”

Är det för sent för att skrika? Har vi gått för långt?

“Hello, can you hear me?”

Jag är inte rädd för att svaret är “nej”. Jag är rädd för att svaret är “Vi hör dig, men vi skiter i dig för vi är upptagna med att ha det bekvämt på andras bekostnad.”

“It’s no secret
That the both of us are running out of time”

Sluta gnäll på engagemanget mot SD:s rasistreklam!

Posted on by

Okej, så aldrig får man vara bara ARG utan man måste tydligen vara dubbelarg nuförtiden. Det har gått troll (no pun intended) i debatten rörande Sverigedemokraterna och huvudvärken känns som en ständigt närvarande, illaluktande bekant som man inte riktigt kan bli av med.

Få kan ha missat SD:s reklam i Stockholms tunnelbana. Den är fullkomligt vedervärdig och provocerande så det räcker och blir över. De väljer att rikta full attack mot samhällets kanske mest utsatta grupp. En grupp som redan attackeras, misshandlas, förnedras, hotas och hånas. Sverigedemokraterna har stort ansvar i hur EU-migranterna behandlas för de spär på en rädsla och osäkerhet som finns hos vissa människor, och den rädslan och osäkerheten odlas av SD till hat. Nu har de gjort det igen och medan jag skriver detta så protesterar tusentals människor, förhoppningsvis väldigt högt, på ett torg i Stockholm.

Men som jag inledde med så räcker det alltså inte med att bli arg över detta. Nej, jag ska behöva bli irriterad på människor som nu förskräckt kraxar fram “VI FÅR INTE PRATA OM DETTA FÖR DET GYNNAR SD!” och “SLUTA SPRID DERAS REKLAM NI GÖR PR FÖR SD!”. Och visst kan jag förstå nånstans hur de tänker. Kanske hade vi i en perfekt värld kunnat tiga ihjäl SD:s kampanj. Kanske ingen hade skrivit i tidningen om den, kanske ingen hade gått förbi och tagit ett kort för att sen lägga upp på Twitter eller Facebook eller Instagram eller någon av de andra MÅNGA kanaler som folk har tillgång till idag.

I en perfekt värld hade vi kunnat tiga ihjäl SD:s kampanj. Men nu är världen inte perfekt. Och vi har för den delen redan testat att tiga ihjäl SD. Hur gick det? Försvann de i förra valet? Nja, va?

Nu är det som det är. Att SD:s reklam sprids när vi diskuterar och fördömer den är oundvikligt. Det har redan hänt, det kommer alltid hända igen. Suck it up. På riktigt, SUCK IT UP och gå vidare. Den viktiga saken att diskutera nu är inte huruvida antirasisters engagemang faller just DIG på läppen, det viktiga är att sluta upp tillsammans. “Men alla behöver ju inte dela den vidare..” – näpp, det måste vi inte. Men tills vi bestämt nåt slags schema eller gjort nån till storpotät som bestämmer vem som får dela vad är det kanske inte så realistiskt att inte många delar något de upprörs över. Dessutom – mina facebookvänner är inte samma som dina facebookvänner. De jag delar till är inte samma som du delar till.

Självfallet är det viktigaste antirasistiska arbetet inte de som rör SD:s reklamkampanjer. Det är en piss i havet. Vi måste börja prata politik, på ett sätt som även SD:s väljare förstår och tar till sig. Vi måste presentera lösningar som inte går ut på att göra någon till syndabock. Framförallt måste samhället bli bättre på att visa upp positiva bilder på de människor SD försöker skrämma oss för. Samhället, och media kanske mest av allt, går SD:s ärenden när nyhetsankare med turban eller slöja lyser med sin frånvaro. SD vinner på att typ varenda nyhetsredaktion i det här landet är bländande vitt. SD jublar troligtvis så fort den enda bilden av muslimer i media är “terrorister” och fokus ligger på om inte tiggeriet är organiserat istället för att ligga på hur vi kan hjälpa dessa utsatta människor.

Vi får liksom skärpa oss, allihopa. Men jag är ärligt talat mest besviken på antirasister som nu väljer att fokusera 100% på att andra antirasister protesterar mot rasism. Hallå, hör ni inte hur skevt det är? Jag förstår att högermänniskor (inte alla!) gör så, för ärligt talat gynnas även högern av rasism och väljer konsekvent bort att se den i samhället. Men när de hängivna antirasister som har hjärtat till vänster väljer att klaga på andra antirasisters engagemang, istället för att koncentrera sig på sitt eget, då blir jag rent bedrövad.

Tyck vad ni vill om att SD:s reklambilder “sprids”. Men sluta gnäll på oss som protesterar. Sluta gnäll när vi markerar, protesterar och demonstrerar. Vi kan åstadkomma så otroligt mycket tillsammans, men det blir liksom svårare när en del av oss står i ett hörn med armarna i kors och hänger läpp för att de inte får som de vill.

Tillsammans är vi starka

Posted on by

Idag anordnades en manifestation i Varberg, en motreaktion till att nazistiska grupperingar tagit sig ton på senaste tiden. De marscherade till exempel in under en föreläsning som hölls av en förintelseöverlevare, en händelse som fått många att reagera. Jag blev väldigt stolt när jag blev inbjuden som talar på dagens manifestation. Här nedan är det tal som jag höll:

Så, har ni sett att Facebook har börjat med en ny grej? Varje dag kan man se tillbaka vad man gjort tidigare år, på just dagens datum. I fredags, första maj, gjorde Facebook mig uppmärksam på att jag ifjol skrev ett blogginlägg om just det vi samlats här för att protestera emot. Jag tänkte läsa upp ett kort stycke ur det inlägget:

”Om en dryg halvtimme marscherar nazister i Jönköping. På arbetarnas dag. 2014. Det är för mig helt svindlande att vi inte kommit längre än så. Vad som är än mer svindlande är den totala oförståelse som i många fall finns för de som åker dit för att protestera.

“De vill ju bara skapa bråk”, “Det är bättre att ignorera det hela”, “Det är ju bara maskerade extremister ändå, samma skit som nazisterna!”. Det finns många åsikter om vilka som valt att åka dit, och varför. Men kan vi inte bara komma överens om en sak:

Det är aldrig fel att protestera mot nazism.”

Vi har tyvärr inte kommit så långt sedan dess. Vi som protesterar mot nazismen konfronteras fortfarande med ”men det finns fler som beter sig illa”. Som om nazismen skulle gå ut på att bara ”bete sig lite illa”. Som om nazismen inte vore ett hot mot oss alla. Som om nazismen skulle försvinna om vi väljer att blunda, väljer att vända ryggen till, väljer att inte se.

Det är just när vi blundar och väljer att inte se, som nazismen får en chans att frodas. När vi blundar släpper vi in mörkret och i mörker trivs det fula, onda, hemska. Vi kan inte stilla se på när de erövrar millimeter efter millimeter, som blir centimeter, som blir meter, som snart blir hela vårt land. Det har aldrig tidigare fungerat att ignorera, låtsas inte se. Vi borde ha lärt oss vid det här laget att det inte räcker. Det är inte nog. Det som fungerar är att säga stopp, ni får inte komma längre nu. Det som fungerar är att säga stopp, ni får inte tillgång till våra ungdomar och barn. Det som fungerar är att säga stopp, ni hör inte hemma här med ert demokratihat och er människoföraktande mörkerideologi.

Den som tror att nazisterna kommer ledsna på sin kamp om vi struntar i dem, de har fel. De tror att nazisterna ger sig på journalister, aktivister, gymnasieelever och förintelseöverlevare för att de gillar uppmärksamheten. Det finns många som tror att om vi inte skriver om, inte berättar om, inte pratar om vad nazisterna gör, så kommer de sluta. De har fel. Det är inte uppmärksamheten de är ute efter. Det är något annat. De strävar efter att förändra samhället i grunden, avskaffa demokratin. Tyvärr så kan vi se att senaste åren har de gjort små landvinningar i vissa håll av landet. SD-mandat har gått till nazister, nazister har röstats in i kommuner på egna mandat, de bildar nya politiska partier.

Tror någon verkligen att de har lyckats med det för att bland annat jag skrivit insändare om nazism? Tror verkligen någon att de lyckats med det för att engagerade människor från hela Sverige sluter upp när nazisterna marscherar i Jönköping på första maj? Tror verkligen någon att de har lyckats med det för att tidningar skrivit om hur redaktioner spärrats av med hjälp av plastband? Tror verkligen någon att de har lyckats med det för att människor över hela Sverige dagligen står upp, högljutt och tydligt, för lika människovärde, mänskliga rättigheter och demokrati? Uppmärksamheten är inte deras drivkraft. Det är hatet mot vårt samhälle idag som driver dem, det är längtan efter ett Sverige utan demokrati och utan vad de ser som främmande element.

Vi får aldrig vara rädda för att protestera. Inte tappa fokus från kampen, inte låta oss skrämmas till tystnad – vare sig av nazisterna eller av de som fnyser avfärdande och säger ”äsch, det finns ju fler som beter sig illa”. Jag är stolt över att stå här idag, stolt över att bo i en stad med människor som säger STOPP. Nu får det räcka. En stad som säger ”ni kunde kanske ta er så här långt, men nu får ni inte komma längre”. Tack.

Nazisterna i den lilla staden där jag bor.

Posted on by

20150325_150908

 

Så här ser det ut i min lilla stad där jag bor. På bara några dagar har vägen från mig till närmsta mataffär formligen tapetserats med klistermärken. Elskåp, lyktstolpar, överallt där man kan fästa ett klistermärke. Som små fyrar av hat lyser de upp min väg i det grå vädret och jag tänker först att jag inte orkar bry mig. Jag går förbi. Sedan ändrar jag mig och backar, tar ett kort. För jag har så mycket att säga om det här. Och jag är less på att vara rädd.

Det är nämligen det jag först känner när jag ser klistermärkena: rädsla. För det är nära hem till mig. Och jag inser att nästa gång är det kanske jag som får besök. Jag har trots allt fått veta att nazisterna i staden där jag bor mycket väl vet vem jag är. Men jag tänker inte låta dem göra mig rädd längre. Jag tänker istället låta min ilska slå ut som en sprakande röd blomma. För det är arg jag är nu. Arg på att de sprider sin propaganda, men allra mest arg är jag över att de får göra det ifred.

I staden där jag bor har det blivit tämligen vanligt att de besöker gymnasieskolor. De sprider sin propaganda där, försöker förgifta unga sinnen och skrämma tystnad i de som inte anses värda att försöka hjärntvätta.

De ger sig på privatpersoner, sätter upp plastband vid deras hem och de ger sig på tidningsredaktioner. De vill tysta, de vill skrämma.

Och vad görs åt saken? Polisen kan inget göra, för det är inget lagbrott att sprida nazistpropaganda. Kommunens säkerhetsansvarige tycks inte anse att det är ett problem. Stadens största lokaltidning skrev igår en ledare om saken, en text som började bra men som i slutänden handlade om att vi måste faktiskt prata om vänsterextremismen också.

Varför? Varför ska vi prata om vänsterextremism när det är nazisterna som sprider sin propaganda? När det är nazisterna som skrämmer? Varför kan vi inte fokusera på det som verkligen händer här, i den lilla staden där jag bor. Varför är det ingen som tar det här på allvar..?

När jag växte upp, i den lilla stad jag bodde då, var det en självklarhet att fördöma nazism. Spreds nazistisk propaganda så höjdes röster, man protesterade och sa nej. Vad har förändrats? Beror det enbart på att vi fått in ett rasistiskt parti i Riksdagen och plötsligt har allt tagit ett steg åt sidan, in i normalisering? Kan det vara så enkelt att nazisterna är vad Sverigedemokraterna var för några år sedan, då de inte satt i Riksdagen och folk fortfarande mindes vad “Bevara Sverige Svenskt” var för något?

Eller är det helt enkelt så att vi har väldigt, väldigt kort minne. Är vi kanske godtrogna och naiva? Kanske har vi låtit oss luras av de som aldrig kan säga “nazism” utan att också i samma andetag säga “VÄNSTERN DÅ?” och tror att det är så det ska vara. Att det är omöjligt att bara prata om en typ av extremism. Att vi, om vi pratar om enbart nazism en liten stund, så kommer gatorna vara fylld av vänsterextremister på två sekunder? Kanske är det så vissa tror att det funkar, lite som Svarta Madam. Säg nazism tre gånger och det dyker upp en vänsterextremist.

Jag vet ärligt talat inte. Och jag raljerar lite. För jag är arg och jag är less. Nazisterna befläckar staden jag bor i med sin propaganda. De försöker rekrytera nytt. De som vågar ta ställning mot, försöker de tysta. Och vad görs åt saken?

Inte ett dugg.

“Genom kamp till seger”, står det på deras klistermärken. Ärligt talat, ska folk vara så här lama i sin inställning till nazisterna så kommer ingen kamp behövas. Är det så vi ska ha det?

 

Skavlan och SVT, tillsammans i kampen för ett normaliserat rasistparti

Posted on by

“Jag såg att du hade skrivit på tapiren, men…visst ska du skriva om Åkesson och Skavlan också? Och skräd inte orden!”

Orden kommer från moderskeppet, the one and only. Och klart jag inte gör henne besviken. Faktum är att jag tänkt skriva om det sedan jag först fick talas om det. Få saker gör mig nämligen så upprörd som när ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna får ta ytterligare steg in i nån typ av normalisering. För det är just det som pågår just nu, en bred och omfattande normaliseringsprocess av ett parti som för en rasistisk politik. En politik som även slår mot kvinnor och mot HBTQ-personer, det får vi inte glömma.

När Åkesson, företrädare för ett parti sprunget ur nazism, får medverka i Sveriges mesta mysprogram, då har det baske mig gått för långt. Det är nu vi måste sätta stopp, för innan vi vet ordet av kan än hemskare partier följa i deras fotspår. Eller ja, det gör de redan.

Varför tror ni att det idag är så himla ängsligt och svårt att säga “Nej, vi tycker inte att nazister har här att göra”? Är det för att vi plötsligt börjat GILLA nazism? Nej, det varken hoppas eller tror jag. Men när det rasistiska partiet tar steget in i värmen, då följer också nazisterna med om än en bit bakom. Och vice versa. Vare sig de vill det eller ej, så hör de ihop. För i grunden står de för samma saker.

De står för ett stängt och tillslutet Sverige. De står för ett Sverige där alla är likadana, alla ser likadana ut och alla uppträder likadant. De står för ett Sverige där de bestämmer hur en familj ska se ut. De står för ett Sverige som istället för att välkomna de som flyr från krig, svält och misär säger “Vi skiter i er”. De står för ett kallt och kalt Sverige.

När Åkesson sitter hos Skavlan på fredag, ser lite tilltufsad men heroisk ut, då genomför SD sin kanske största PR-kupp hittills. Jamen, varför tror ni annars de kallar till presskonferens? De får otroligt mycket uppmärksamhet för detta. De får mer uppmärksamhet än när deras företrädare hotar, hatar, springer med järnrör (förlåt, aluminiumrör), eller gör annat som vore totalt oacceptabelt i andra riksdagspartier.

SVT borde skämmas för att de så öppet bidrar till att ett parti som SD tar ytterligare ett steg in i den mysgemytliga värmen. De borde inte behandlas som vilket parti som helst. De borde bjudas in, ja. Men de borde då få stå till svars inte bara för sina företrädares övertramp, utan också för den politik de för.

Ge mig en lång intervju som plockar isär SD:s politik i molekyler och visar upp den orimliga och omänskliga kärnan. Ge mig ett granskande program som lyfter hur deras politik hittills har slagit så hårt mot de som de säger sig företräda. Ge mig en programserie som steg för steg går igenom principprogrammet och smular sönder dess rasistiska grund till ett stoft vi inte ens kan gödsla blommorna med för då kommer de vissna.

Jag förstår min mor helt och fullt när hon säger att hon aldrig mer kommer titta på Skavlan. Han har tagit ställning och valt att se till sig själv och hur han själv kan tjäna på det rasistiska partiet, istället för att tydligt säga “Ni är inte välkomna in i värmen”. Det är pinsamt, obehagligt och rakt förkastligt.

Ge mig något med substans. Men ge mig fan inte mer normalisering av partiet som slår hårdast mot de svagaste, partiet vars företrädare konstant ljuger om vilka de företräder, partiet som vill göra Sverige ännu kallare.

Ge mig ingen jävla mysig Skavlan-intervju, ge mig en stöttande hand i arbetet att förpassa Sverigedemokraterna till ett mörkt och skamligt hörn av Sveriges politiska historia.

Vårt ansvar är att sätta stopp

Posted on by

Idag är det förintelsens minnesdag. Det är 70 år sedan Auschwitz befriades. 70 år sedan. En livstid för många, men än finns överlevare kvar som kan berätta om vad som hände i koncentrationslägren. Snart är de borta och ett enormt ansvar vilar på oss som lever kvar. Vi får aldrig glömma, vi får aldrig sluta berätta, vi får aldrig ge efter för de som förnekar förintelsen. Vi får aldrig låta dem vinna, de mörka krafter som idag har markerat mot flera redaktioner, myndigheter och politiska partier över hela landet.

Även Östersund, min hemort som för alltid har en speciell plats i hjärtat, har utsatts. Två tidningsredaktioner, Försäkringskassan samt vad jag hört ryktesvägen också Vänsterpartiets expedition har angripits. Avspärrningsband med nazistiska Nordfronts logga och skyltar med obehagliga budskap. Det är ett angrepp: på yttrandefriheten och på demokratin. Det går liksom inte att missta det för något annat, de vill tysta människor.

Det hade varit otroligt skrämmande vilken dag som helst, men extra mycket just idag. På förintelsens minnesdag hotar de redaktioner för att de skriver om det ofattbart hemska som nazister och andra utsatte oskyldiga människor för under andra världskriget. Det är alltså något som händer här och nu. I vårt trygga lilla land.

Det gör extra ont i mig att Östersund utsatts. Jag har alltid varit så naiv att jag trott att nazisterna inte har något fäste där. SD har inget överdrivet stort stöd, det är sällsynt nuförtiden (eller var det när jag bodde där) med nazistiskt klotter. De har liksom inte varit närvarande på samma sätt som jag upplevt dem här i Halland. Att jag dessutom känner människor på alla de ställen som angripits gör att det känns extra nära. De som nu säger “Oss tystar ni aldrig!” – ni har mitt osvikliga stöd och respekt.

Att nazisterna fått vind under vingarna kommer inte som någon överraskning .Vi har ett rasistiskt parti i Riksdagen. Vi har politiker, mediala profiler och erkända debattörer som på senaste tiden ansträngt sig hårt för att göra SD mer accepterat. Vi har partier som anammar SD-retorik för att locka åt sig deras röster. Vi har sett flera gånger hur man använder eufemismer som “invandringskritiska” och “islamkritiska” om det rasistiska partiet som förgiftar samhällsklimatet.

Självfallet ger det energi även åt nazisterna, för steget dit är inte så långt. Accepterar vi en sorts hat, då ger vi också kraft till flera sorters hat. Det är inte precis rocket science.

Men det är något här jag måste ta fasta på. Jag har som sagt trott att Östersund varit fredat. Att Jämtland varit ett lite mer öppet ställe. Det gör väldigt ont att inse att det är fel. Att hatet och respektlösheten för demokrati och människoliv finns även där. Att den finns överallt. Och det är liksom dags nu att fler fattar det här. Ingen är fredad, ingen är säker. Låter vi dem avancera och vinna mer mark så är det ett hot mot oss alla. Men självfallet är det största hotet riktat mot vissa, särskilda folkgrupper. Vi måste ta vårt ansvar och ställa oss framför dem. Vi måste bli deras personliga sköldar. Det är vår förbannade skyldighet.

Det ser mörkt ut nu, det är jäkligt skrämmande, men jag tror ändå att vi har en möjlighet att tillsammans sätta stopp för den utveckling vi ser i samhället. Om vi lovar varandra att aldrig hålla käft, att alltid strida mot och aldrig acceptera att rasism och nazism normaliseras. Då tror jag att vi kan göra en skillnad. Jag vägrar tro att det är för sent.

 

Snubbiga snubbar – ni har inte veto

Posted on by

Alltså jag är så FED UP när det kommer till snubbiga snubbar. De finns överallt, hela tiden, och deras främsta mission tycks vara att gå mig på nerverna. Och jag är ledsen att säga det, men de värsta snubbiga snubbarna finns nog till vänster. Missförstå mig rätt: till höger finns de också. Men där förväntar man sig ju liksom ett ojämställt synsätt och lite allmänt översitteri. Det hör ju till, på något sätt.

Därför blir jag alltid dubbelt så less när den snubbiga snubben påstår sig vara vänster på något sätt. Eller feminist. Och man ba… gubben, nej. Att vara feminist är att bete sig som en feminist, det räcker inte att ge sig själv titeln.

Men det är egentligen inte det jag ska skriva om. Utan jag tänker skriva om snubbiga snubbar som tror att allt de gör är helt rätt, och allt som andra gör annorlunda är helt fel. Den typen av snubbe som kröker lite på överläppen i en föraktfull grimas och säger “aja, det är ju lätt att vara aktiv på twitter men alltså JAG, jag gör faktiskt saker. Viktiga saker. På riktigt”.

stop

Newsflash: det är inte snubbiga snubbar som bestämmer vad som är viktiga saker, på riktigt. Det är inte snubbiga snubbar som har veto. Och snubbiga snubbar borde ärligt talat visa lite ödmjukhet inför att andra kanske inte har samma förutsättningar.

Ta mig som ett exempel! Mitt engagemang består främst av att tycka saker. Jag skriver. Jag debatterar på Twitter. Jag får debattartiklar publicerade lite överallt. Varför skulle det vara mindre värt? Saken är den att visst, jag skulle också kunna göra “viktiga saker, på riktigt”. I teorin. För i praktiken skulle jag troligen inte klara det särskilt länge. Mitt främsta fokus nu är att skaffa ett jobb, när jag väl har det kommer jag inte ha så mycket energi att lägga på annat. Då är det väl alldeles utmärkt att jag kan engagera mig med hjälp av ord och text och argument?

Jag är verkligen kräkless på människor som ska ha åsikter om andras engagemang. Den typen av människor som ser ner på vad andra gör. Som tror sig ha rätt hela tiden. Den typen av människor som i en överväldigande majoritet av fallen är snubbiga snubbar.

Ta er snubbighet och stick. Vi är många som skiter i era råd. Vi är många som klarar oss utan er små gliringar. Fortsätt ni med era “viktiga saker, på riktigt” men fatta också detta: det finns andra saker som också är viktiga på riktigt. Ni har inte veto. Ni har inte alltid rätt.

Skaffa er lite jävla ödmjukhet.

Mr. Bean Flipping the Bird

Hjärtat sitter vänster!

Posted on by

På söndag är det val. Ja, det lär ju knappast någon ha missat. Och troligen har väl de flesta ändå bestämt sig vid det här laget, men kanske kan jag få någon att tänka till en gång till. Det är nämligen ett asviktigt val på söndag. Vi kan välja två olika vägar: antingen fortsätter vi med en borgerlig regering som bygger samhället på girighet, egoism och sparkar mot de svagaste. Eller så tar vi ett steg mot ett samhälle byggt på omtanke och solidaritet. För att lyckas med det senare behöver vi en rödgrön regering.

De senaste åtta åren har vi haft borgerligt styre i Sverige. Visst, de har kanske hanterat den ekonomiska krisen bra men på vems bekostnad? Det har skett på bekostnad av de sjuka. De arbetslösa. Pensionärerna. Skoleleverna. Vårdpersonalen. De utrikesfödda. Kvinnorna. Listan kan säkert göras ännu längre, men jag tror ni fattar ändå.

De senaste åtta åren har vi lärt oss att hungriga vargar inte alls jagar bäst, tvärtom börjar de jaga varandra. När de som har det sämst får det sämre så är det lätt att leta första, bästa enkla syndabock. Och så växer Sverigedemokraterna, denna skamfläck för Sverige. Vi har rasister i Riksdagen men lyssnar vi på de borgerliga så är det viktigare att fördöma demonstrationer mot rasisterna, än vad det är att fördöma rasisterna själva. Varför? För att de gynnas av SD.

Sen kan Reinfeldt stå bäst han vill och basha SD i bästa sändningstid, faktum är ändå att SD i nio gånger av tio röstar med Alliansen. SD säger så fint att de vill ha förändring på riktigt, att de är det enda oppositionspartiet. De ljuger.

Ett annat, stort, problem med att rösta på SD är förstås att man aldrig vet vad man får för sin röst. Kommer man bli representerad, eller har man lagt sin röst på en anonym näthatare som blir utkastad ur partiet? Eller har man kanske lagt sin röst på någon som “plötsligt” kom på att hen nog bättre hör hemma i nazistiska Svenskarnas Parti? Att NÅGON vågar rösta på Sverigedemokraterna efter de senaste fyra åren skrämmer mig. För det är ett tecken på hur ruttet det blivit i Sverige.

Men det finns mycket annat som skrämmer mig, utöver Sverigedemokraternas rasism. Vi har fått ett land där Fas 3 inte är en valfråga, men där det är fy fy fy att prata om det absurda i att vi har en skattesubvention för rika personers bartendrar och läxläsningshjälp. Utförsäkringarna har knappt diskuterats alls, men Moderaterna ondgör sig över att “med MPs politik blir Thailandsresan nästan 2200kr dyrare”. Ett samhälle där jobbskatteavdrag och politik som gynnar mig mig MIG trumfar solidaritet. Det egoistiska, kalla och giriga har Sverige i ett dödsgrepp.

Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. “Feminism utan socialism!” skriks det och absolut ingenting händer för att förändra något. Ojämlikheten kvarstår. Männen fortsätter sitta på makten. Männen blir rikare och rikare. Kvinnorna får det tuffare. Kvinnorna känner sig fortfarande otrygga på gator i sina egna städer, men det är fult att prata om att män som grupp är ett problem som vi måste hantera. Genuspedagogik i förskolan? Usch! Men har man några andra förslag? Nä.

Män springer förbi kvinnor och vita springer ifrån de som har andra pigment. Rasismen härjar, river och skär i vårt samhälle. Kan vi börja prata om strukturerna snart? Kan vi börja göra skillnad – på riktigt? En antirasism baserad på mer än SD-motstånd.

Kanske går det inte att vädja till människors solidaritet längre. Kanske är vi för indoktrinerade i jag-tänkandet. Ska jag formulera mig utifrån det så jodå, du vinner saker personligen även på rödgrön politik. Du vet att du har trygghet om du blir arbetslös. Du vet att du får tid att bli frisk om du blir sjuk. Du vet att dina föräldrar, eller du själv, får det bra när de eller du blir gamla. Du vet att någon arbetar för att klimatkatastrofen ska kunna avvärjas, att jorden ska finnas kvar även till dina barn. Det är vinster som trumfar alla jobbskatteavdrag, skattesubventioner och momssänkingar som finns, om du frågar mig.

På söndag kan vi ta ett steg mot en förändring. Vissa saker kan återställas. Välfärden kan räddas. Men det måste ske nu. Väntar vi ytterligare fyra år så kanske det är för sent sedan. Väntar vi fyra år så är det fyra år till då det ska sparkas och spottas på de svagaste i samhället. Är det verkligen så vi vill ha det?

Valet är ditt.

Pinsamma, pinsamma SD

Posted on by

Just nu haglar det artiklar där SD-företrädare avslöjas som anonyma näthatare. Bland annat Christoffer Dulny, ett riktigt toppnamn, har uppmärksammats. Han väljer idag att avsäga sig alla sina uppdrag. Men det är inte bara SD där det förekommer märkligheter, rasism och sånt som inte är värdigt en politisk företrädare. Det har avslöjats även i andra partier. Men där andra partier försöker krishantera genom att be om ursäkt, ta avstånd och utesluta så väljer SD en helt annan metod: “Det är inte vårt fel!”

Ja, jag kan inte tolka det på något annat sätt när jag kollar på den film som Kent Ekeroth, riksdagsledamot, har lagt ut under dagen. Allvarligt förklarar han för tittaren att det är medias fel att SD:are uppmärksammas som näthatare. Media har haft informationen i ett år (hur vet Ekeroth det egentligen?) och de väljer tillfället bara för att påverka valresultatet minsann. Och det är dumt för då kan vi ju inte prata om invandrarna som kommer hit och raserar det Ekeroths förfäder byggt upp!!!1

Jag är ledsen Kenta, men jag måste vara lite hård nu: du är inte riktigt klok.

Spelar det verkligen ROLL hur länge media suttit på informationen? Det är klart de väljer att publicera under valrörelsen, det är ett jättebra sätt att få läsare på. Och det är vad varje tidning vill ha. Det viktiga här är inte vad media valt att göra med sin information, det viktiga måste väl ändå vara informationen i sig?

Att politiska företrädare anonymt sprider hat på internet är ett stort problem. Det pratas om att tårtor och rosa glasögon som sätts fast på valaffischer med häftmassa är hot mot demokratin och hot mot yttrandefriheten. Well guess what? Det är ett större problem med politiska företrädare som sprider hat.

Det är inte medias fel att ni har gott om företrädare som uttrycker sig hatiskt på nätet. Det är er organisationskultur som är problemet – och er politik. Ni kan försöka gömma era nasserötter under era fina kostymer, precis som jag försöker gömma min utväxt genom att färga håret. Men vet ni vad? Bara för att man gömmer och försöker dölja något är det inte försvunnet.

“Media har mer på gång för att smutskasta SD” – Men FATTAR du ens varför det ens är en möjlighet för media? FATTAR du ens att det inte är smutskastning att berätta att era företrädare sprider hat, rasism och homofobi anonymt på hatsajter på internet?! Nä. Nä du gör väl inte det, förstås.

Och en sak till, Kent Ekeroth. Ge fan i att ta på dig att prata som om du vore en företrädare för hela svenska folket. Mina förfäder har, troligen i högre grad än dina, hjälpt till att bygga upp Sverige. Det ger dock inte mig heller mer rätt än någon annan att neka någon att komma till Sverige för att bo, leva och finnas här.

Du säger också att “svenskar känner sig mindre hemma i sitt eget land”. Där håller jag med dig. Jag känner mig inte hemma i ett land där såna som du, Kent Ekeroth, sitter i riksdagen och beter sig som någon jäkla räddare av riket. Det är du inte, så cut the crap. Skulle vi låta SD styra landet ensamma i ens en vecka bara skulle det bara finnas lite damm kvar sedan. Lite damm, en trasig svensk flagga och en bandspelare som spelar undergångsmusik i hörnet. Ni kallar er Sverigevänner, men ni har inget begrepp om vad “vänskap” innebär.

Ni är ju, ärligt talat, mest pinsamma just nu.

SD Falkenberg bjuder in homofob

Posted on by

Idag satt jag och bläddrade igenom lokaltidningen i godan ro, när jag såg en annons som fick mig att haja till. Inte bara på grund av eventet som den berättade om, utan också på grund av ett namn. Peter Szajda. Ett ovanligt namn, som lär mycket bekant.

Jag kastade mig över datorn och googlade och insåg rätt omgående att det inte var så konstigt att namnet var bekant. Det har skrivits en hel del om denne “islamolog”. Bland annat har IRM skrivit om honom:

“Enkelt för människor har ändtarmen en annan funktion än få en manligt kön upptryckt. Bara för att det finns betyder inte att det är normalt. Skulle jag använda din tankegång så skulle pedofili också vara normalt eller”

Vad kan man mer hitta om denna person som blivit inbjuden av SD Falkenberg? Han har, jätteförvånande och chockerande nog, också blivit intervjuad av rasistsajten Dispatch International:

Peter Szajdas föräldrar flydde undan den kaotiska situationen i Polen 1981 och kom till Malmö när Peter var 3 år. De började omedelbart jobba, de lärde sig svenska på fritiden och fick inte en krona i bidrag – och krävde heller inga. De fick låna pengar till möbler, men betalade tillbaka så fort som möjligt.

 

– Nu är de förbannade. De kom till ett land med riktig demokrati, med hederliga människor för vilka ett handslag var lika giltigt som ett underskrivet kontrakt och så tryggt att man inte behövde låsa dörren, säger Peter Szajda.

 

Ja, det var liksom ett helt annat land på 1980-talet. Fåglarna kvittrade högre, alla var glada och man behövde inte låsa dörren för alla var supersnälla. Nu är jag visserligen född 1985 men kan spontant känna att om det vore så jättestor skillnad så borde jag ändå veta om det.

Men sen säger Szajda något som är väldigt obehagligt:

Men ser islamologen Szajda något verkligt hot för Sveriges framtid – löper vi någon risk att en dag tvingas underkasta oss sharialagen?

 

– Ingen omedelbar risk, men det är just därför vi måste agera nu – innan det blir för sent. Problemen är två: att de liberala muslimer som inte vill ha sharia aldrig säger något och därmed ger sitt tysta samtycke till de högljudda islamisterna med sina ständigt nya krav på anpassning av det svenska samhället till islam.

 

– Det andra problemet är pursvenskarna. De har inte upplevt krig på 200 år och verkar inte ha någon stridslystnad kvar. Det är en stor nackdel för Sverige.

 

Wow. Det är alltså stridslystnad, som krävs? För vi ska, vadå, kriga mot islam? Det låter ju superduperfräscht och inte alls obehagligt. Det fascinerande är att han pratar om “de liberala muslimer som inte vill ha sharia” (en majoritet, vågar jag påstå) men anser att det är lite deras fel ändå, om landet blir “islamiserat” (tror inte det va). De högljudda islamisterna är kanske just högljudda. Men de är väldigt få. Jag tror inte heller vi behöver nån “stridslystnad” för att klara av problemet, helt enkelt av följande enkla lilla anledning:

Problemet finns bara i huvudet hos Sverigedemokrater och andra rasister.

Summan av det hela: Sverigedemokraterna Falkenberg bjuder in en homofobisk och islamfientlig man som ska prata om…islam. Det kommer säkert bli både sakligt, objektivt och leda till föreståelse och tolerans.

Eller inte.