På söndag är det val, vilket väl förhoppningsvis ingen har missat. Det är min fjärde valrörelse som intresserad och engagerad och det är också min absolut värsta valrörelse.
För visst känns det lite som att titta på skräckfilm, det här valet? Jomen ni vet. Man sitter i soffan med popcornskålen i knät och säger “Nejnejnej, gå INTE in i det otäcka övergivna huset!”. Men så gör huvudpersonerna det. Och sen sitter man där och säger “Nejnejnej, dela INTE upp er utan håll ihop!”. Men så gör huvudpersonerna det. Och sen sitter man där och säger “Nejnejnej gå absolut inte in genom den där dörren där det så klart framgår att det gömmer sig ett monster/spöke/nåt annat slags vidunder”. Men så…gör huvudpersonerna det. Och nånstans under processens gång så är det en eller flera som går åt. Och man tänker “jaha, ja det kunde man ju räkna ut att det skulle gå åt helvete”.
EXAKT så känner jag inför valrörelsen. Jag har känt så sedan valrörelsen 2022 drog igång på riktigt efter sommaren och alla partier till höger, inklusive socialdemokraterna, inledde en tävling i vem som kan förespråka hårdast tag, vem som kan föreslå mest förödmjukande slag mot utsatta grupper, vem som kan mest misstänkliggöra invandrare och flyktingar. Och jag har tänkt “Nejnejnej, gå absolut inte på att ni måste låta som SD light för det kommer bara göra att SD växer!”. Men så gör de det. Och SD växer.
Och när vanligt folk säger att de tänker rösta på M, KD eller L så tänker jag på vilken framtid som ligger framför oss om de får styra tillsammans med SD. Att framtiden kommer innehålla hårdare straff, istället för förebyggande arbete. Att vi åter ska bli ett land som utförsäkrar sjuka istället för att fortsätta bygga upp sjukförsäkringen. Att den som blir arbetslös ska bestraffas och få försämrad a-kassa. Att den som tillhör en utsatt grupp ska bli ännu mer utsatt. Och jag tänker “Nejnejnej, förstår inte Sverige! Snälla, låt oss bygga upp vår välfärd istället för att rasera den totalt”. Men så tänker folk ändå rösta höger.
För att de tror att SD inte kommer få makt? För att de tror att de själva aldrig kommer bli sjuka eller arbetslösa? För att…ja, jag förstår inte.
Jag har en stor knut i magen inför valet. För SD kan få makten. Ni förstår det va, att SD som är sprunget ur nazismen, kan sitta i regeringen nästa mandatperiod? 2010, när de kom in i riksdagen första gången, blev det stora protester. Få kunde riktigt förstå vad som hade hänt. Hur kunde det ha gått så fel?
Så varför fortsätter vi se till att det går fel? Varför väljer partierna på högersidan att kratta manegen för SD istället för att presentera rimlig politik?
När jag drev IRM brukade jag ibland skoja om att vi borde ge SD makten för efter fyra år med dem vid rodret skulle ingen vilja ha kvar dem. Nu står vi inför att det kan bli verklighet och få saker skrämmer mig som det. För i mitt skämt gömde sig också den klara övertygelsen om att de skulle förstöra och rasera allt som vi tycker är bra med Sverige. Nu får de kanske möjligheten att göra det.
Och jag förstår inte hur vi kommit hit. “Nejnejnej, låt inte nazisterna få makten för på fyra år kan de förstöra allt!” vill jag skrika. Frågan är om folk lyssnar lika dåligt som när man skriker åt en skräckfilm.