Monthly Archives: August 2014

Inga nazister på våra gator!

Posted on by

Idag marscherar nazister i Stockholm.
Liberalen säger på ledarplats: Ignorera dem! Att protestera mot hundra nazister är att vara deras nyttiga idiot!

Hur många måste de vara för att Liberalen ska tycka att motstånd är värt? 1000? Nej, det är för få. 10 000? Nej, de gillar bara uppmärksamheten. 100 000? En miljon?

Får man göra motstånd när nazisterna tagit makten, det vill jag fråga Liberalen.

Idag marscherar nazister i Stockholm.
Liberalen säger på ledarplats: Ignorera dem! 14 000 antifascister skriker till svar:

Inga

Nazister

På

VÅRA

Gator.

De hundra nazisterna såg det som en vinst att vi gjorde motstånd. Å andra sidan – sen när köper vi nazisters världsbild och kallar den för vår?

 

Skratta åt SD är kontraproduktivt

Posted on by

“Best of SD” heter ett filmklipp som nu sprids likt en svårartad förkylning i sociala medier. Jag är inte den som kritiserar saker jag inte sett, så jag kollade just på klippet. Och blev så ofantligt trött. Jag är helt med om att politik måste kunna vara rolig och humoristisk, men det måste då också finnas lite skärpa och finess i humorn. “Höhö, kolla vad dumma dom är!”, saknar både finess, skärpa och är i slutändan troligen endast kontraproduktivt.

Vad händer när vi höhö-garvar åt “dumma sd:are”? Det enkla och korta svaret är: troligen inte ett skit. Att höhö-garva åt “dumma sd:are” är något som är förbehållet en viss del av oss i Sverige: vi som har makt. Vi kan tillåta oss själva att göra det, för det straffas oss inte. Det är inte främst oss, kritvita och kristna/ateister/icke-muslimer, som Sverigedemokraterna är ute efter. Vi kan fördöma på avstånd, men vi kommer aldrig någonsin få veta hur det är att vara en del av SD:s hatobjekt nummer ett.

När vi höhö-garvar åt “dumma SD:are” så visar vi så tydligt att vi har RÅD att ta lite lätt på det. Det är, enligt mig, samma grej som att förminska rasism till att bara handla om SD. Vi KAN blunda för annan rasism, för vi drabbas inte av den.

I slutändan kommer dock ALLA drabbas av SD:s politik om de får tillåtas få mer makt. Det är kanske det vi borde prata om istället. Vi borde prata mer om hur de vill sabba villkor för arbetare, hur de vill försämra levnadsvillkoren för HBTQ-personer, hur de vill inskränka aborträtten, hur de “driver” frågor som de redan röstat emot i Riksdagen, hur deras politik i slutändan kommer rasera vår välfärd och vårt land.

Det är DET vi borde prata om. Inte sitta och skratta åt hur dumma de är. För medan vi skrattar, är de ute och lismar åt sig fler röster. Medan vi skrattar, drabbas våra kamrater för rasism som vi valt att blunda för. Medan vi skrattar, händer det inte ett skit.

Angående Ice Bucket Challenge

Posted on by

De flesta har väl vid det här laget hört talas om “Ice Bucket Challenge”, en utmaning som går ut på att hälla en hink isvatten över huvudet i syfte att väcka uppmärksamhet om sjukdomen ALS. Utmaningen har fått enorm spridning och allt från “helt vanligt folk” till superkändisar och amerikanska före detta presidenter har antagit den. Hur mycket pengar som kommit in till ALS-forskningen tack vare detta är såklart svårt att säga säkert, men det talas om flera miljoner amerikanska dollar. Pengar som behövs, till forskning som behövs. ALS är en fruktansvärd sjukdom men det forskas ruskigt lite om den.

Men nu är det ju så att det alltid är nån som ska vara party pooper. Senaste dagarna har jag sett fler och fler sätta ett pekfinger i luften, lägga huvudet på sned och säga “Jaha, så vi slösar på vatten här va? Men de törstande barnen i Afrika, då?” och skakat på huvudet sedan. Och jag kan inte hjälpa att bli irriterad.

För det första tar jag för givet att dessa människor aldrig duschar längre än nödvändigt, aldrig spolar så dricksvattnet blir kallt, aldrig har is i läsken och aldrig har vattenkrig på sommaren? De använder så klart bara vatten till det absolut nödvändigt och vattnar inte ens sina gräsmattor! Eller?

Det ÄR ett stort problem att tillgång till vatten inte är en mänsklig rättighet – och självklarhet. Det är helt galet att folk fortfarande dör av törst på vissa håll i världen. Men kommer det upphöra om vi “avskaffar” och bojkottar Ice Bucket Challenge? Är det inte lite andra saker vi bör fokusera på för att råda bot på de vattenproblem som finns? Är det inte en het politisk fråga som vi borde, jag vet inte, typ nyttja EU för att sätta press på andra länder?

Jag är inget geni och har kanske all kunskap, men seriöst. Det finns annat vattenslöseri som känns oerhört mer relevant att kritisera isåfall. Det är sjukt att vi i västvärlden har så mycket vatten att vi kan slösa bäst vi vill, DET håller jag med om. Men jag tror inte vi uppnår någon förändring genom att angripa Ice Bucket Challenge som har sett till att så oerhört mycket pengar ramlat in för att det ska forskas mer om en av de mest hänsynslösa sjukdomarna som finns.

ALS Association, som är den organisation de flesta skickar sina välgörenhetspengar till i samband med Ice Bucket Challange, skriver själva på sin hemsida:

Please be thoughtful about water usage! If you’re in an area of the country or world affected by drought, repurpose the water for later use or help spread ALS awareness by becoming an ALS advocate, joining the Walk to Defeat ALS® in your community, getting involved in our fundraisers, or sharing information about this disease via social media. Or you can make a donation instead at www.alsa.org/donate.

 

Vet inte ens om jag skrivit något vettigt nu, men det är min starka övertygelse att man kanske inte behöver fokusera på just den här typen av välgörenhet när man ska kritisera vattenslöseri och skeva strukturer som ger oss i väst ALLT på bekostnad av andra.

Själv bara väntar jag på att bli utmanad. Pengar har jag redan skänkt. Men jag som lever i en värmekänslig MS-kropp skulle nog mest bara tycka det var skönt att få en hink isvatten tömd över mig!

För att donera till ALS-forskning:
The ALS Association
Hjärnfonden

 

Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

Posted on by

Idag är det den 14:e augusti och det är på pricken en månad kvar till valet. Jag har varit så peppad inför det här hela året. För en politiknörd, som jag är, brukar sista månaderna innan valet vara intressanta och roliga. Men jag är besviken, väldigt besviken.

Kanske är det så att jag ser saker annorlunda eftersom jag jobbar med valet på ett helt nytt sätt i år, i egenskap av valombudsman. Eller kanske är det så att svensk politik har förändrats. Jag la märke till i förra valet att politiken har blivit personiferad, det kretsar mer om personer och individer istället för sakfrågor. Det gäller både de som röstar (“Vad kan JAG vinna på det här? Vad kan ni göra för MIG?”) men framförallt gäller det hur politik presenteras. Det är större fokus på de individuella politikerna än på vad de egentligen VILL.

Moderaternas nya affischeringskampanj är ett så sjukt bra exempel på vad jag menar. Istället för att de fokuserar på att lyfta fram sina egna frågor, istället för att fläska ut sina egna budskap och vad de tänker göra om de får makten i fyra år till så lägger de 24 MILJONER kronor på att basha de rödgröna partierna.

Jag blir bara så arg, för det är så himla…töntigt!

Ännu töntigare blir det om man kollar på Centern, som skapat en HEL HEMSIDA som typ bara riktar sig mot Ali Esbati (V), då de tycker att han ska ta tillbaka att han sa “tjänstefolk” i en TV-debatt. På riktigt: de har gjort en hel hemsida tillägnat detta. Samtidigt kliar sig de flesta i huvudet och ser lite vilsna ut när man ställer frågan “Vad vill egentligen Centerpartiet?” NO BODY KNOWS!

Och Folkpartiet? Ja, de kör på sin “feminism utan socialism”-kampanj och jag ba “jamenvisst, kör på ni, men vad vill ni ÅSTADKOMMA mer den feminismen då?”. Jag menar seriÖST det funkar inte att bara “jag är feminist” och så är allt frid och fröjd. Man måste kanske berätta VARFÖR man är det också. Jan Björklund tycks ju dock vara väldigt bekväm nere i sandlådan:

infantil

Ärligt talat är det inte så att rödgröna blocket är så mycket bättre. Eller jo: jag kan inte riktigt se att de är lika personfixerade. Men ärligt: vad går sossarna till val på? Vad kommer de göra om de får makten? Är de för eller emot, fågel eller fisk, upp eller ner?

Jennifer Lawrence IDK

Ni kanske märker att jag är lite upprörd. Det är jag. Upprörd och besviken! Jag vill ju se en valrörelse som handlar om politik, om riktiga frågor, om förändring och visioner. Jag vill inte se en valrörelse som dels handlar om att puckla på “motståndarlaget” på ett sätt värdigt förskolebarn. Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

För vet ni vilka som vinner på en sandlådevalrörelse som är så otydlig så att inte ens jag, som ändå JOBBAR med valet, förstår vad partierna egentligen vill? Ni får tre alternativ. Är det A) Små söta kaniner, B) Jesus eller C) Det där hemska rasistpartiet som alla är så angelägna att bli av med?

The 33 Most Important Bunny GIFs On The Internet

Well. Det är varken Jesus eller kaninerna, åtminstone inte såvitt jag vet. Men SD går ut och säger “Vi vill stoppa det organiserade tiggeriet” och för den som inte är så insatt, för den som är fördomsfull, den som redan bestämt sig för att hata de mest utsatta i vårt samhälle så låter det tydligt och bra. SD säger “Vi vill se till att pensionärerna får det bättre” och för den som är pensionär och tvingas leva på snabbnudlar som nån jäkla student så låter det kanske jäkligt gött.

Det får fasen vara nog nu. Ge inte bort NÅGOT på walkover till Sverige”demokraterna”. Opinionsundersökning efter opinionsundersökning efter opinionsundersökning säger samma sak: folk tycks skita fullständigt i att SD är rasister. Så det kanske är dags för en ny strategi. Rasismen ska krossas – JA. Men rasismen varken kom eller kommer försvinna med SD. Vill vi verkligen kicka ut Åkesson, Ekeroth, Söder och resten av dem ur Riksdagen så måste politiker, partier såväl som företrädare, bli bättre på att berätta vad de själva vill åstadkomma och förändra, samt upplysa om att SD säger sig jobba för en sak, men i samma veva röstar de emot det i Riksdagen.

Det är farligt, det som händer just nu. Förvirring är inte bra. Förvirring leder alltför ofta till att folk antingen inte bryr sig, eller väljer att rösta på det tydligaste alternativet. Är det alternativet ett rasistiskt parti, tja då är det läskigt på riktigt.

Varför är ni så fega?

Posted on by

Idag är den stora icke-nyheten att Kent Ekeroth är djupt insyltad i hatsajten Avpixlat. Alla som är förvånade över att det finns fler band mellan SD-politikern och Sveriges rassesida nummer ett, räck upp en hand nu. Nähä, ingen..?

Nåväl. I den här nyheten så finns det något som ändå är väldigt skrämmande. Ja, förutom att ett riksdagsparti helt rycker på axlarna över sin politikers intima koppling till en sajt som hänger ut barn, sexbrottsoffer och hetsar till förföljelse av journalister, politiker och meningsmotståndare. Det jag talar om är hur Avpixlat beskrivs av både DN och Aftonbladet.

DN skriver “På Avpixlat publiceras nyheter och debattinlägg med tydlig invandrarkritisk agenda.” Invandrarkritiska? Really, DN? 

Låt mig ge er en sarkastisk och mycket föraktfull slow clap för att ni anammar rasisternas eget språkbruk. Låt mig anti-hurra över att ni förringar det Avpixlat håller på med och framställer det som något vi ändå kan tolerera. Och låt mig slutligen gråta en jävla störtflod över att en av Sveriges största tidningar inte har ryggrad nog att beskriva Avpixlat för vad det är: en hatsajt.

För låt oss tänka lite på vad “invandringskritisk” egentligen är. Det låter så ofarligt, något som vi inte alls bör protestera över. För visst får man kritisera allt? Ja, det får man ju. Men det Avpixlat håller på med är inte kritik. Det Avpixlat håller på med är vinklade nyheter som har ett enda syfte: att misstänkliggöra invandrare, flyktingar och överhuvudtaget alla som har en mörkare hudfärg än mjölkvit och/eller tillhör en annan religion.

Avpixlat har gång på gång på gång hängt ut människor och “redaktionen” har tittat åt ett annat håll när kommentarsfältet spårat ur i hot och postning av folks hemadresser. De som jobbar med Avpixlat har inga gränser.

Och Mats Dagerlind, skitsajtens ansvariga utgivare? Han är den mest gränslösa människa som finns. Han ser det inte ens som ett problem att driva med folk som varit med om traumatiska och hemska upplevelser. Han ser inga problem med att håna folk som sörjer.

Jag blir livrädd över att se hur snabbt normaliseringen går nu. Inte ens Aftonbladet, som ändå gjort flera granskningar av Avpixlat, vågar kalla sajten mer än “främlingsfientlig”. Jag menar, really? Kan vi inte bara komma överens om att inte använda såna skitord som främlingsfientlig som i sig är väldigt, väldigt problematiskt då den faktiskt utmålar vissa som främlingar.

Under våren kände jag ett visst hopp när stora demonstrationer mot Sverigedemokraterna fick enormt folkligt stöd. När vi kunde se allt ifrån barn till pensionärer vända ryggen till. Jag trodde att det var nån slags vändpunkt, men det jag ser i media får mig att tvivla. Vad är egentligen agendan? Varför envisas tidningar med att kalla SD, och dess hatspridande propagandaorgan Avpixlat, för saker som “invandringskritiska”? Vad har de egentligen att vinna på det?

Varför är de så rädda? Varför är ni så fega?