147 miljoner kronor är mycket cash

Det var länge sen jag bloggade nu, jag kan enbart skylla på en politisk depression som varat längre än jag anat. Nu smygstartar jag igen. Kanske blir det bara det här inlägget, kanske blir det fler! 

Idag har jag läst en gammal men intressant nyhet på SVT Nyheter. Den handlar om att maktskiftet 2014 då hade kostat skattebetalarna 147 miljoner. Det är mycket pengar det, för att parafrasera en viss sverigedemokrat.  Vad är det då som har kostat? Är det för att man behövt måla om rummen i rött och grönt istället för i blått? Är det för att man behövt byta ut den torra champagnen mot rödvin i de specialgjorda Riksdagskranarna? Nej, självfallet är det inte så (för man målar inte om efter makthavare, och jag TROR iallafall inte att man har alkohol i kranarna i Riksdagshuset). Nej, det som har kostat är detta:

Valet förra hösten innebar att flera hundra riksdagsledamöter, politiska tjänstemän i regeringskansliet och ministrar byttes ut. Alla har rätt till någon form av inkomstgaranti eller avgångsersättning. Hittills har skattebetalarna betalat totalt 147 miljoner kronor för deras fallskärmar, inklusive sociala avgifter.

Jahupp, men ska de inte ha rätt till fallskärmar då? De har ju ändå slitit för landets bästa och måste ju ha något för det. Och visst, så är det. Vi kan inte förvänta oss att någon som blivit av med sitt jobb ska hitta sitt perfekta drömjobb direkt. Eller hur? Den krassa sanningen är ju dock att det är exakt så samhället ser ut idag, förutom för de anställda på regeringskansli och i Riksdag.

I SVT Nyheters artikel kan man bland annat läsa om centerpartisten Anders Flanking, som säger följande:

Valet förra hösten innebar att flera hundra riksdagsledamöter, politiska tjänstemän i regeringskansliet och ministrar byttes ut. Alla har rätt till någon form av inkomstgaranti eller avgångsersättning. Hittills har skattebetalarna betalat totalt 147 miljoner kronor för deras fallskärmar, inklusive sociala avgifter.

Vi kan också läsa vad moderaten Elisabeth Björnsdotter Rahm säger:

Jag har inte fått något jobb som känns attraktivt. Jag tycker absolut inte att jag missbrukar systemet.

Socialdemokraten Siw Wittgren-Ahl har kvar sin fallskärm från 2010 och säger:

När jag slutade 2010 var jag 60 år. Då är man inte så attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har tittat efter jobb som kunnat passa mig.

Det är fullkomligt orimligt. Alltihop. Summorna det rör sig om, att de får göra så här och att de inte tycks ha några regler för sina ersättningar. Mitt förslag är enkelt: låt dem leva efter samma regelverk som alla andra arbetslösa. Finns det jobb du kan söka i Stockholm? Sätt igång och sök. Får du det får du flytta, eller bli av med din ersättning. Har du familj som inte kan eller vill flytta till Stockholm? Det är ditt problem.

Passande jobb, förresten? Jag säger som en handläggare en gång sa till mig: det viktiga är att söka ett jobb, inte att det passar just dig.

Och självfallet ska dessa arbetslösa också rapportera en gång i månaden om vad de har gjort för att lösa sin situation. Och slarvar de med rapporteringen så ska de varnas, sedan ska deras ersättning minskas och slutligen dras in om de inte skärper sig.

Måhända tycker de kanske att dessa regler verkar onödigt stränga och kontrollerande. Måhända tycker de att “men jag VILL ju ha ett jobb jag passar till och som passar mig, jag VILL ju inte jobba på McDonalds!”. Jaha, synd för dem.

Det var ju trots allt de som införde de här regelverken för oss vanliga, dödliga arbetssökande.

Separata badtider och alla mäns ansvar (ALLA MÄN)

Men nu var det väl ett jäkla gnäll igen? “Åååh vi kan inte ha separata badtider/pooler för kvinnor för då har ju skurkarna som inte alls är helt vanliga män vunnit!” *insert cry face*

SKÄRPNING.

Man kan ha två saker i huvudet samtidigt, jo det ÄR faktiskt möjligt! Det går alldeles utmärkt att vara för att kvinnor som känner sig otrygga i sällskap med män ska få slippa det, samtidigt som man tänker “hm, hur får vi stopp på dessa män?”.

Ett enkelt svar på den där sista frågan är förövrigt: sluta tro att män som tafsar, våldtar, misshandlar sin partner eller på annat sätt beter sig svinigt mot kvinnor, skulle vara någon slags unik underart till Mannen. Och sluta för guds skull med det här livsfarliga och kontraproduktiva tramset med att våldtäkt och liknande skulle ha något med etnicitet att göra. Er rasistiska agenda sätter inte bara käppar i hjulen för kampen för ett samhälle där kvinnors kroppar är kvinnornas. Nej, er rasistiska agenda är liksom som en stor fet mur. Gjord av brun dynga. Sluta, snälla. Ni förstör bara.

De män som misshandlar, våldtar, tafsar, ja och så vidare, de är inte konstiga. De är inte något märkligt undantag. De kan vara precis VILKEN MAN SOM HELST. Troligtvis är någon, eller några, du känner sådana män. Jo, så är det faktiskt.

Ett förslag till dig nu säkert mycket kränkta man som läser detta: fråga kvinnor i din närhet om de känner någon som utsatts för sexuellt våld. Om de känner någon som blivit tafsad på. Jag kan nästintill garantera att du kommer få svaret “ja”. Jag kan också garantera att du själv svarar “nej” på frågan “Känner du någon man som tafsat på, våldtagit eller på annat sätt utnyttjat en kvinna?”. Varför är det så, tror du?

Nej, det är inte för att det “bara är invandrare som gör sånt och du känner faktiskt inga invandrare”. Nej, det är inte för att det “bara är psykopater som gör sånt”. Det är för att DU är för blind för att se vilka männen i din närhet är. Den där som kläcker ur sig sexistiska skämt, som du kanske höhö-skrattar åt. Den där som du sett smacka till en servitris i baken när ni var på tjänsteresa tillsammans. Den där som lystet spanar in en 20-åring på tunnelbanan och nästan dreglande säger “en sån där skulle man ha”.

Öppna ögonen. Se vilka som finns omkring dig. Och ingrip. Det viktiga är inte huruvida du känner dig utpekad eller inte. Det viktiga är huruvida kvinnor kan känna sig säkra och trygga i samhället. Och tills den dag ni MÄN börjar öppna ögonen, säga ifrån, ta vår strid tillsammans med er. Tills den dagen kommer, då får ni stå ut med att vi icke-män väljer separatistiska lösningar. För tills den dagen kommer, är våra kroppar under angrepp.

Sluta gnäll på engagemanget mot SD:s rasistreklam!

Okej, så aldrig får man vara bara ARG utan man måste tydligen vara dubbelarg nuförtiden. Det har gått troll (no pun intended) i debatten rörande Sverigedemokraterna och huvudvärken känns som en ständigt närvarande, illaluktande bekant som man inte riktigt kan bli av med.

Få kan ha missat SD:s reklam i Stockholms tunnelbana. Den är fullkomligt vedervärdig och provocerande så det räcker och blir över. De väljer att rikta full attack mot samhällets kanske mest utsatta grupp. En grupp som redan attackeras, misshandlas, förnedras, hotas och hånas. Sverigedemokraterna har stort ansvar i hur EU-migranterna behandlas för de spär på en rädsla och osäkerhet som finns hos vissa människor, och den rädslan och osäkerheten odlas av SD till hat. Nu har de gjort det igen och medan jag skriver detta så protesterar tusentals människor, förhoppningsvis väldigt högt, på ett torg i Stockholm.

Men som jag inledde med så räcker det alltså inte med att bli arg över detta. Nej, jag ska behöva bli irriterad på människor som nu förskräckt kraxar fram “VI FÅR INTE PRATA OM DETTA FÖR DET GYNNAR SD!” och “SLUTA SPRID DERAS REKLAM NI GÖR PR FÖR SD!”. Och visst kan jag förstå nånstans hur de tänker. Kanske hade vi i en perfekt värld kunnat tiga ihjäl SD:s kampanj. Kanske ingen hade skrivit i tidningen om den, kanske ingen hade gått förbi och tagit ett kort för att sen lägga upp på Twitter eller Facebook eller Instagram eller någon av de andra MÅNGA kanaler som folk har tillgång till idag.

I en perfekt värld hade vi kunnat tiga ihjäl SD:s kampanj. Men nu är världen inte perfekt. Och vi har för den delen redan testat att tiga ihjäl SD. Hur gick det? Försvann de i förra valet? Nja, va?

Nu är det som det är. Att SD:s reklam sprids när vi diskuterar och fördömer den är oundvikligt. Det har redan hänt, det kommer alltid hända igen. Suck it up. På riktigt, SUCK IT UP och gå vidare. Den viktiga saken att diskutera nu är inte huruvida antirasisters engagemang faller just DIG på läppen, det viktiga är att sluta upp tillsammans. “Men alla behöver ju inte dela den vidare..” – näpp, det måste vi inte. Men tills vi bestämt nåt slags schema eller gjort nån till storpotät som bestämmer vem som får dela vad är det kanske inte så realistiskt att inte många delar något de upprörs över. Dessutom – mina facebookvänner är inte samma som dina facebookvänner. De jag delar till är inte samma som du delar till.

Självfallet är det viktigaste antirasistiska arbetet inte de som rör SD:s reklamkampanjer. Det är en piss i havet. Vi måste börja prata politik, på ett sätt som även SD:s väljare förstår och tar till sig. Vi måste presentera lösningar som inte går ut på att göra någon till syndabock. Framförallt måste samhället bli bättre på att visa upp positiva bilder på de människor SD försöker skrämma oss för. Samhället, och media kanske mest av allt, går SD:s ärenden när nyhetsankare med turban eller slöja lyser med sin frånvaro. SD vinner på att typ varenda nyhetsredaktion i det här landet är bländande vitt. SD jublar troligtvis så fort den enda bilden av muslimer i media är “terrorister” och fokus ligger på om inte tiggeriet är organiserat istället för att ligga på hur vi kan hjälpa dessa utsatta människor.

Vi får liksom skärpa oss, allihopa. Men jag är ärligt talat mest besviken på antirasister som nu väljer att fokusera 100% på att andra antirasister protesterar mot rasism. Hallå, hör ni inte hur skevt det är? Jag förstår att högermänniskor (inte alla!) gör så, för ärligt talat gynnas även högern av rasism och väljer konsekvent bort att se den i samhället. Men när de hängivna antirasister som har hjärtat till vänster väljer att klaga på andra antirasisters engagemang, istället för att koncentrera sig på sitt eget, då blir jag rent bedrövad.

Tyck vad ni vill om att SD:s reklambilder “sprids”. Men sluta gnäll på oss som protesterar. Sluta gnäll när vi markerar, protesterar och demonstrerar. Vi kan åstadkomma så otroligt mycket tillsammans, men det blir liksom svårare när en del av oss står i ett hörn med armarna i kors och hänger läpp för att de inte får som de vill.

Boy’s are stupid – this is why

Ibland när jag suckar över män får jag höra att jag är orättvis. “Inte alla män!”, som om jag någonsin påstått det. Nej, det som får mig att sucka och ibland vilja gråta, ibland vilja svära långa ramsor, kan bäst definieras som “män som grupp”. Manligheten, den manliga rollen. Och sällan syns den så tydligt som när män kan peppa varandra och samla mod tillsammans på internet. Särskilt om ämnet som diskuteras är något kopplat till kvinnor och/eller feminism.

Ett väldigt bra bevis på detta såg jag igår. Nyheter24 publicerade en artikel om sexistiska halloween-kostymer. Det krävs inte så mycket förstånd för att reagera när man kollar på bilderna de lagt upp. Männen är roliga, avslappnade partyprissar. Kvinnorna är lättklädda och förföriska. För sällan bekräftas väl könsrollerna så kristallklart som under Halloween.

Självfallet får och BÖR kvinnor klä sig precis hur de vill, oavsett om det gäller kortkort eller burqa. Men detta krav som finns, både uttalat och outtalat, att kvinnor ska vara sexiga (enligt den manliga blicken), smala och helst vita, den är väldigt problematisk.

Nåväl. N24 la upp artikeln på sin Facebooksida och det tog inte lång stund innan männen flockades. Jag tänkte här nedan publicera några utvalda skärmdumpar (skulle jag publicera alla jag har, skulle det bli ett inlägg med längd värdigt Mats Dagerlind) som tydligt förklarar varför jag suckar över manligheten. Varför jag svär långa ramsor. Och varför jag i vissa fall vill gråta, då det ofta är unga män som uttrycker åsikterna ifråga. Unga män som är vår framtid, vilket såna här gånger känns oerhört dystert.

Brace yourself, män med åsikter™ is coming.

Först och främst har vi gruppen som går all in för att mansplaina skiten ur alla som kan råka läsa. Deras ord är SANNINGEN och håller man inte med? Ja, då har man alldeles tydligt fel:

mansplaining 2 mansplaining deluxe

Ah, men thanks you guys! Nu vet vi hur det verkligen är. Eller så är inte era åsikter sanningen med stort S. Kanske, kanske är det så.

Sedan kommer männen som tycker att det viktigaste av ALLT är att det minsann är synd om män också:

kvinnor vill det synd om män å stackars män

(Är inte samma Erik som skrivit kommentarerna)

Ja, det är SUPERSYND om männen. Efter en artikel med 32 Halloweendräkter som INTE EN ENDA kräver bar överkropp eller ett vältränat lekamen så ska det minsann inte glömmas bort att såna dräkter också finns. Och ännu mer synd är det ju om männen (grabbar) som får feministdynga kastad mot sig! Löneskillnader, sexism, våldtäkter är liksom ingenting i jämförelse med att en nyhetssajt skriver om Halloweendräkter.

And then there is… mansgrisarna. För såna kommer ALLTID dyka upp i kommentarsfält. De är som bananflugor: man vet inte varifrån de kommer men plötsligt är de där och är både irriterande och äckliga:

horor slampigt strippor

vackert kön

Och lika obligatoriska som mansgrisarna, är rasisterna och de som inte vill FÖRSTÅ vad rasism är:

indian vaddå rasistisktheligt tyg

Och som ett brev på posten: männen som är EXPERTER på feminism. De som lägger huvudet lite på sned och säger “Men LILLA gumman, det där är inte feminism”. Åh, don´t we love them?

extremist feminism till för att jävlas modern feminism

Den här vet jag inte ens vad jag ska kategorisera som:

jämställdhet nej

“Då tar du bort deras jämställdhet i samhället” ALLTSÅ NEJ. Och varför är det fem personer som tryckt på “gilla”? Ge er för fan.

Och alltid, alltid, alltid kommer den där snubben som ska ta det ETT steg för långt:

kärnvapen

Så till sist, den där mannen som får oss att garva då han helt utan intention att vara det, faktiskt är hysteriskt rolig:

femenism

Jag tycker inte heller vi behöver “femenism”.
Feminism däremot, behöver vi i massor!

33 Feminist GIFs You Need In Your Life

Pinsamma, pinsamma SD

Just nu haglar det artiklar där SD-företrädare avslöjas som anonyma näthatare. Bland annat Christoffer Dulny, ett riktigt toppnamn, har uppmärksammats. Han väljer idag att avsäga sig alla sina uppdrag. Men det är inte bara SD där det förekommer märkligheter, rasism och sånt som inte är värdigt en politisk företrädare. Det har avslöjats även i andra partier. Men där andra partier försöker krishantera genom att be om ursäkt, ta avstånd och utesluta så väljer SD en helt annan metod: “Det är inte vårt fel!”

Ja, jag kan inte tolka det på något annat sätt när jag kollar på den film som Kent Ekeroth, riksdagsledamot, har lagt ut under dagen. Allvarligt förklarar han för tittaren att det är medias fel att SD:are uppmärksammas som näthatare. Media har haft informationen i ett år (hur vet Ekeroth det egentligen?) och de väljer tillfället bara för att påverka valresultatet minsann. Och det är dumt för då kan vi ju inte prata om invandrarna som kommer hit och raserar det Ekeroths förfäder byggt upp!!!1

Jag är ledsen Kenta, men jag måste vara lite hård nu: du är inte riktigt klok.

Spelar det verkligen ROLL hur länge media suttit på informationen? Det är klart de väljer att publicera under valrörelsen, det är ett jättebra sätt att få läsare på. Och det är vad varje tidning vill ha. Det viktiga här är inte vad media valt att göra med sin information, det viktiga måste väl ändå vara informationen i sig?

Att politiska företrädare anonymt sprider hat på internet är ett stort problem. Det pratas om att tårtor och rosa glasögon som sätts fast på valaffischer med häftmassa är hot mot demokratin och hot mot yttrandefriheten. Well guess what? Det är ett större problem med politiska företrädare som sprider hat.

Det är inte medias fel att ni har gott om företrädare som uttrycker sig hatiskt på nätet. Det är er organisationskultur som är problemet – och er politik. Ni kan försöka gömma era nasserötter under era fina kostymer, precis som jag försöker gömma min utväxt genom att färga håret. Men vet ni vad? Bara för att man gömmer och försöker dölja något är det inte försvunnet.

“Media har mer på gång för att smutskasta SD” – Men FATTAR du ens varför det ens är en möjlighet för media? FATTAR du ens att det inte är smutskastning att berätta att era företrädare sprider hat, rasism och homofobi anonymt på hatsajter på internet?! Nä. Nä du gör väl inte det, förstås.

Och en sak till, Kent Ekeroth. Ge fan i att ta på dig att prata som om du vore en företrädare för hela svenska folket. Mina förfäder har, troligen i högre grad än dina, hjälpt till att bygga upp Sverige. Det ger dock inte mig heller mer rätt än någon annan att neka någon att komma till Sverige för att bo, leva och finnas här.

Du säger också att “svenskar känner sig mindre hemma i sitt eget land”. Där håller jag med dig. Jag känner mig inte hemma i ett land där såna som du, Kent Ekeroth, sitter i riksdagen och beter sig som någon jäkla räddare av riket. Det är du inte, så cut the crap. Skulle vi låta SD styra landet ensamma i ens en vecka bara skulle det bara finnas lite damm kvar sedan. Lite damm, en trasig svensk flagga och en bandspelare som spelar undergångsmusik i hörnet. Ni kallar er Sverigevänner, men ni har inget begrepp om vad “vänskap” innebär.

Ni är ju, ärligt talat, mest pinsamma just nu.

SD Falkenberg bjuder in homofob

Idag satt jag och bläddrade igenom lokaltidningen i godan ro, när jag såg en annons som fick mig att haja till. Inte bara på grund av eventet som den berättade om, utan också på grund av ett namn. Peter Szajda. Ett ovanligt namn, som lär mycket bekant.

Jag kastade mig över datorn och googlade och insåg rätt omgående att det inte var så konstigt att namnet var bekant. Det har skrivits en hel del om denne “islamolog”. Bland annat har IRM skrivit om honom:

“Enkelt för människor har ändtarmen en annan funktion än få en manligt kön upptryckt. Bara för att det finns betyder inte att det är normalt. Skulle jag använda din tankegång så skulle pedofili också vara normalt eller”

Vad kan man mer hitta om denna person som blivit inbjuden av SD Falkenberg? Han har, jätteförvånande och chockerande nog, också blivit intervjuad av rasistsajten Dispatch International:

Peter Szajdas föräldrar flydde undan den kaotiska situationen i Polen 1981 och kom till Malmö när Peter var 3 år. De började omedelbart jobba, de lärde sig svenska på fritiden och fick inte en krona i bidrag – och krävde heller inga. De fick låna pengar till möbler, men betalade tillbaka så fort som möjligt.

 

– Nu är de förbannade. De kom till ett land med riktig demokrati, med hederliga människor för vilka ett handslag var lika giltigt som ett underskrivet kontrakt och så tryggt att man inte behövde låsa dörren, säger Peter Szajda.

 

Ja, det var liksom ett helt annat land på 1980-talet. Fåglarna kvittrade högre, alla var glada och man behövde inte låsa dörren för alla var supersnälla. Nu är jag visserligen född 1985 men kan spontant känna att om det vore så jättestor skillnad så borde jag ändå veta om det.

Men sen säger Szajda något som är väldigt obehagligt:

Men ser islamologen Szajda något verkligt hot för Sveriges framtid – löper vi någon risk att en dag tvingas underkasta oss sharialagen?

 

– Ingen omedelbar risk, men det är just därför vi måste agera nu – innan det blir för sent. Problemen är två: att de liberala muslimer som inte vill ha sharia aldrig säger något och därmed ger sitt tysta samtycke till de högljudda islamisterna med sina ständigt nya krav på anpassning av det svenska samhället till islam.

 

Det andra problemet är pursvenskarna. De har inte upplevt krig på 200 år och verkar inte ha någon stridslystnad kvar. Det är en stor nackdel för Sverige.

 

Wow. Det är alltså stridslystnad, som krävs? För vi ska, vadå, kriga mot islam? Det låter ju superduperfräscht och inte alls obehagligt. Det fascinerande är att han pratar om “de liberala muslimer som inte vill ha sharia” (en majoritet, vågar jag påstå) men anser att det är lite deras fel ändå, om landet blir “islamiserat” (tror inte det va). De högljudda islamisterna är kanske just högljudda. Men de är väldigt få. Jag tror inte heller vi behöver nån “stridslystnad” för att klara av problemet, helt enkelt av följande enkla lilla anledning:

Problemet finns bara i huvudet hos Sverigedemokrater och andra rasister.

Summan av det hela: Sverigedemokraterna Falkenberg bjuder in en homofobisk och islamfientlig man som ska prata om…islam. Det kommer säkert bli både sakligt, objektivt och leda till föreståelse och tolerans.

Eller inte.

 

Skratta åt SD är kontraproduktivt

“Best of SD” heter ett filmklipp som nu sprids likt en svårartad förkylning i sociala medier. Jag är inte den som kritiserar saker jag inte sett, så jag kollade just på klippet. Och blev så ofantligt trött. Jag är helt med om att politik måste kunna vara rolig och humoristisk, men det måste då också finnas lite skärpa och finess i humorn. “Höhö, kolla vad dumma dom är!”, saknar både finess, skärpa och är i slutändan troligen endast kontraproduktivt.

Vad händer när vi höhö-garvar åt “dumma sd:are”? Det enkla och korta svaret är: troligen inte ett skit. Att höhö-garva åt “dumma sd:are” är något som är förbehållet en viss del av oss i Sverige: vi som har makt. Vi kan tillåta oss själva att göra det, för det straffas oss inte. Det är inte främst oss, kritvita och kristna/ateister/icke-muslimer, som Sverigedemokraterna är ute efter. Vi kan fördöma på avstånd, men vi kommer aldrig någonsin få veta hur det är att vara en del av SD:s hatobjekt nummer ett.

När vi höhö-garvar åt “dumma SD:are” så visar vi så tydligt att vi har RÅD att ta lite lätt på det. Det är, enligt mig, samma grej som att förminska rasism till att bara handla om SD. Vi KAN blunda för annan rasism, för vi drabbas inte av den.

I slutändan kommer dock ALLA drabbas av SD:s politik om de får tillåtas få mer makt. Det är kanske det vi borde prata om istället. Vi borde prata mer om hur de vill sabba villkor för arbetare, hur de vill försämra levnadsvillkoren för HBTQ-personer, hur de vill inskränka aborträtten, hur de “driver” frågor som de redan röstat emot i Riksdagen, hur deras politik i slutändan kommer rasera vår välfärd och vårt land.

Det är DET vi borde prata om. Inte sitta och skratta åt hur dumma de är. För medan vi skrattar, är de ute och lismar åt sig fler röster. Medan vi skrattar, drabbas våra kamrater för rasism som vi valt att blunda för. Medan vi skrattar, händer det inte ett skit.

Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

Idag är det den 14:e augusti och det är på pricken en månad kvar till valet. Jag har varit så peppad inför det här hela året. För en politiknörd, som jag är, brukar sista månaderna innan valet vara intressanta och roliga. Men jag är besviken, väldigt besviken.

Kanske är det så att jag ser saker annorlunda eftersom jag jobbar med valet på ett helt nytt sätt i år, i egenskap av valombudsman. Eller kanske är det så att svensk politik har förändrats. Jag la märke till i förra valet att politiken har blivit personiferad, det kretsar mer om personer och individer istället för sakfrågor. Det gäller både de som röstar (“Vad kan JAG vinna på det här? Vad kan ni göra för MIG?”) men framförallt gäller det hur politik presenteras. Det är större fokus på de individuella politikerna än på vad de egentligen VILL.

Moderaternas nya affischeringskampanj är ett så sjukt bra exempel på vad jag menar. Istället för att de fokuserar på att lyfta fram sina egna frågor, istället för att fläska ut sina egna budskap och vad de tänker göra om de får makten i fyra år till så lägger de 24 MILJONER kronor på att basha de rödgröna partierna.

Jag blir bara så arg, för det är så himla…töntigt!

Ännu töntigare blir det om man kollar på Centern, som skapat en HEL HEMSIDA som typ bara riktar sig mot Ali Esbati (V), då de tycker att han ska ta tillbaka att han sa “tjänstefolk” i en TV-debatt. På riktigt: de har gjort en hel hemsida tillägnat detta. Samtidigt kliar sig de flesta i huvudet och ser lite vilsna ut när man ställer frågan “Vad vill egentligen Centerpartiet?” NO BODY KNOWS!

Och Folkpartiet? Ja, de kör på sin “feminism utan socialism”-kampanj och jag ba “jamenvisst, kör på ni, men vad vill ni ÅSTADKOMMA mer den feminismen då?”. Jag menar seriÖST det funkar inte att bara “jag är feminist” och så är allt frid och fröjd. Man måste kanske berätta VARFÖR man är det också. Jan Björklund tycks ju dock vara väldigt bekväm nere i sandlådan:

infantil

Ärligt talat är det inte så att rödgröna blocket är så mycket bättre. Eller jo: jag kan inte riktigt se att de är lika personfixerade. Men ärligt: vad går sossarna till val på? Vad kommer de göra om de får makten? Är de för eller emot, fågel eller fisk, upp eller ner?

Jennifer Lawrence IDK

Ni kanske märker att jag är lite upprörd. Det är jag. Upprörd och besviken! Jag vill ju se en valrörelse som handlar om politik, om riktiga frågor, om förändring och visioner. Jag vill inte se en valrörelse som dels handlar om att puckla på “motståndarlaget” på ett sätt värdigt förskolebarn. Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

För vet ni vilka som vinner på en sandlådevalrörelse som är så otydlig så att inte ens jag, som ändå JOBBAR med valet, förstår vad partierna egentligen vill? Ni får tre alternativ. Är det A) Små söta kaniner, B) Jesus eller C) Det där hemska rasistpartiet som alla är så angelägna att bli av med?

The 33 Most Important Bunny GIFs On The Internet

Well. Det är varken Jesus eller kaninerna, åtminstone inte såvitt jag vet. Men SD går ut och säger “Vi vill stoppa det organiserade tiggeriet” och för den som inte är så insatt, för den som är fördomsfull, den som redan bestämt sig för att hata de mest utsatta i vårt samhälle så låter det tydligt och bra. SD säger “Vi vill se till att pensionärerna får det bättre” och för den som är pensionär och tvingas leva på snabbnudlar som nån jäkla student så låter det kanske jäkligt gött.

Det får fasen vara nog nu. Ge inte bort NÅGOT på walkover till Sverige”demokraterna”. Opinionsundersökning efter opinionsundersökning efter opinionsundersökning säger samma sak: folk tycks skita fullständigt i att SD är rasister. Så det kanske är dags för en ny strategi. Rasismen ska krossas – JA. Men rasismen varken kom eller kommer försvinna med SD. Vill vi verkligen kicka ut Åkesson, Ekeroth, Söder och resten av dem ur Riksdagen så måste politiker, partier såväl som företrädare, bli bättre på att berätta vad de själva vill åstadkomma och förändra, samt upplysa om att SD säger sig jobba för en sak, men i samma veva röstar de emot det i Riksdagen.

Det är farligt, det som händer just nu. Förvirring är inte bra. Förvirring leder alltför ofta till att folk antingen inte bryr sig, eller väljer att rösta på det tydligaste alternativet. Är det alternativet ett rasistiskt parti, tja då är det läskigt på riktigt.

En djupdykning i SD:s fredag

Jaha, vad är nytt i lilla landet Sverigedemokrat? Det är EU-debatt på TV, Sverigedemokraterna är jättesura över att de inte är inbjudna.

åkesson

Det kanske de inte borde vara. Har de liksom kollat hur deras toppkandidat gör sig i pressade situationer?

Men det är inte det enda SD pysslat med. Martin Kinnunen och tydligen även Kent Ekeroth, är griniga över en grej:

kinnunen

Ojnevojne. För det första blev väl inte Feiler “gripen” utan bortförd. För att han spelade Pippi Långstrump på saxofon. Nu ogillar jag saxofonmusik mycket skarpt så viss förståelse har jag visserligen. Men ah, han blev som sagt inte gripen, vad jag vet, och det är ärligt talat lite…konstigt. Hela grejen. Tycker inte Sverigedemokraterna OM Astrid Lindgren liksom?

Men det som gör det ännu märkligare är detta ansvarsutkrävande. “Vad säger Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt?”. Well, de kanske kan svara på det när ni i SD har svarat på vad ni tycker om att er toppolitiker Pavel Gamov gulligullar med nazister..?

Risken finns väl iofs att svaret blir “Det är bara ett räkneexempel”…

Abort är i slutänden mitt val – ingen annans

Hej alla barn! Idag ska vi prata om ort, men inte vilken ort som helst utan ABort. Jag har nämligen, som säkert flera andra, fått en länk från Nyheter24 delat in i mitt flöde på Facebook. Det handlar om en ung tjej som valt att göra en youtube-film om sin abort för att peppa och stärka tjejer. Helt enkelt berätta att abort inte alltid är så farligt som vissa utmålar det. Jag tycker det är en bra film och säkert kan många finna styrka i det. Abort är ibland ett svårt beslut, det har jag full förståelse för, och då är stöttning väldigt viktigt.

Men efter att ha läst artikeln och kollat på filmen gjorde jag nåt dumt: jag läste kommentarerna. OH BOY vad många det finns som har en åsikt om vad andra ska göra med sina kroppar! Jag menar, hallå, vem ger er rätten att ens bry er..? Alldeles särskilt upprörd blir jag nog när de utan livmoder ska lägga sig i. Någon som aldrig kan förstå hur det är att vara oönskat gravid borde faktiskt hålla truten.

I kommentarsfältet sprids allsköns fördomar och myter om abort. Det är allt från “Abort används istället för preventivmedel!” till “NI ÄR MÖRDARE!” till “Jesus fördömer er” och ingående beskrivningar hur brutal en abort är.

Det är skrämmande läsning, vissa av kommentarerna. Och en sak är rätt genomgående: det är kvinnan som får all skuld. Tydligen har män inget som helst att göra med en oönskad graviditet. Nej då, det är kvinnan som ska ta ansvaret för att hon skyddar sig (att inget preventivmedel är 100% säkert är det få som bryr sig om), det är kvinnan som ska må dåligt om hon beslutar sig för abort och det är kvinnan som ska ta ansvaret för en människa resten av sitt liv ifall hon INTE gör abort.

Graviditeter är liksom även männens ansvar. Jungfrufödsel är tämligen ovanligt, såvitt jag vet. Det är mycket obehagligt att så många ser det som sin uppgift att skrämma kvinnor till att göra något de inte vill, när männen slipper undan så lätt.

Men ärligt talat nu. Är det någon överhuvudtaget där ute som kan ge mig ett skäl till varför nån annan ska ha en åsikt om vad jag gör med min livmoder? Vill jag hysa ett liv i den och 9 månader senare klämma fram det så är det mitt val. Vill jag fortsätta leva barnlös borde väl även det vara mitt eget val, tillsammans med fadern.

Nej, det finns helt enkelt ingen anledning och ingen ursäkt för att främmande folk lägger sig i vad kvinnor gör när de blir gravida. Det handlar om att skamma kvinnor, det handlar om att skrämma kvinnor, och det handlar om att ta kontroll över kvinnors liv. En ljusglimt i detta abortmörker är dock att många kommentarer under artikeln biter ifrån rejält. BRA. För tyvärr, som det ser ut idag, är aborträtt inte något lika självklart som det har varit.

Det finns politiska partier i Europa, och även i lilla Sverige, som vill inskränka aborträtten radikalt. Det är bra att vi säger ifrån. Det är bra att vi protesterar. För politiker kan gärna få bestämma om det mesta, men min livmoder ska de faktiskt ge fan i.