När du ler
Så tänds en lampa i det där mörka lilla skrymslet
Som jag kallar håla
Och andra kallar för hjärta
När du ler
Så blir allt lätt att förlåta och jag tänker
Och jag hoppas
Och jag känner något.När du ler
Så slickas mina knän av lågor
Mitt bröst fylls av myror
Och min hjärna stängs av
När du ler
Så exploderar min likgiltighet
Och avståndet krymper
Och jag blir livrädd igen.
Monthly Archives: August 2012
Kulturberikad adress?
Intresset för var jag bor någonstans tycks bara öka bland Twitters brunare hörn. Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara intressant eller ens relevant. Som jag tidigare skrivit så tycker jag att det är ett icke-argument som jag inte ens orkar bemöta de flesta gånger. Men jag kan inte låta bli att fascineras över deras ordbruk:
Vad en “kulturberikad adress” är för något har jag fortfarande inte fått något svar på. Och den som kan gissa rätt på vem som har kallat mig “fetto” vinner… ingenting, tror jag. Finns hittills bara en som haft så dåliga argument att hen debatterar som en trettonåring på det sättet.
Men det är ju kul att de bryr sig så mycket om lilla mig. Ska jag ta det som ett tecken på att min åsikt har ganska stort värde, ändå..? 😉
You’ve got mail
Som ni vet så publicerade vår lokaltidning en insändare skriven av mig häromveckan. Den fick många kommentarer och svar på nätet, men även i analog form. Igår hittade jag nämligen ett handskrivet brev i mitt brevinkast och eftersom det är ganska…eh…spännande formulerat, så skriver jag ut det här:
Hej, hej! Anny Berglin!
Har tagit del av dina åsikter i ÖP 2012-08-18, jag kan tycka detsamma, men tyvärr, så är det så här att människor, som verkligen behöver hjälp är inte dom som kommer hit, tyvärr så är det så. En hög procent, som kommer till Sverige, kommer för utnyttja och dom säger: “Svenskarna snälla men dumma” och det är med sanningen överensstämmande, vi är snälla, men dumma. Du är 27 år, ser jag på datorn, så du är ganska ovetande om verkligheten precis som större delen av svenskarna. Vi har svenska ungdomar som varje dag går till Arbetsförmedlingen, utan att få något arbete, dom flesta invandrare kan ingenting annat än baka pizza och det har vi alldeles för många av, dessutom ohälsosam mat.
Vi har svenska pensionärer, som har så dålig pension, speciellt kvinnorna, så dom knappt har till mat, trots att dom arbetat och betalat skatt hela sitt liv. Tycker du inte att det är rätt att vi hjälper våra egna först? Tycker du att dom libanesiska ägarna till rest. O’learys sticker med miljoner och “snuvar” matleverantörer – musiker med flera? Är rätt? Under årens lopp har det hänt många liknande händelser, tyvärr.
Jag har en kusin, som bor i Malmö, som med egna ögon, sett invandrarkillar klädda i “burka” (burka som ska vara ett s.k. hedersplagg) stjäla pengar från handikappade människor. Och det är ju ofattbart år 2012 att människor tror på låtsasguden Jesus Kristus-Mohamed. Alla’h, ofattbart med denna vidskepelse.
Moskéer som ska byggas här i Sverige (Östersund bl.a) som vi svenska skattebetalare vara med att betala. Är det så noga med koranen – moskéer – burka kan dom stanna i sitt hemland! Vi svenskar kan inte komma till något annat land med sådana fodringar. Kina – Ryssland – f.d. Sovjetunionens länder med många innevånare tar inte emot några flyktingar alls, men lilla Sverige vi tar emot flest invandrare.
Anny, din tanke är god, så jag ger dig ett gott råd: ta med dina vänner ut och res runt i världen och lär länderna i Afrika att odla jorden, för det vet jag att dom efterlyser, så svälten avtar! Res till länder som fortfarande har dödsstraff och se till att dom slutar med sådana odemokratiska metoder. Du är ung och har framtiden med dig, så lycka till med att hjälpa människor, så dom kan få ett drägligt liv i sina hemländer, där dom helst vill bo, där dom är födda!
Lycka till önskar *förnamn för otydligt för att kunna tydas* , ej rasist!!!PS ! 55 000 människor fr. Somalia – farfar – farmor – mamma – morfar ska komma hit till Sverige, dom har aldrig skattat en krona i Sverige, men det är redan klart att dom ska få socialbidrag som är större än vad svenska pensionärer har. Är det rätt tycker du??????????
DS!
Ja, ni…. vad ska jag säga? Invandrarkillar i burka som rånar handikappade, invandrare kan bara baka pizza, låtsasguden Jesus Kristus-Mohamed (jag missade nog den delen av religionsundervisningen!), jag är för ung för att kunna veta något, jag borde lära afrikanerna att odla jorden (för det är säkert DET som är det främsta problemet, inte torka…) och sen ska jag också åka till USA och säga åt dem att avskaffa dödsstraffet. Finns så mycket tok i det här brevet och jag önskar så innerligt att jag kunnat besvara det med ett långt, handskrivet brev. Men tyvärr, avsändaren är förstås anonym.
Förra brevet fick jag mitt livs första kärleksbrev på posten. Finaste brev jag fått någonsin!
Det här brevet, mitt livs första insändarsvar i brevformat, är liksom raka motsatsen till det…
Blind för sexism?
Igår la en facebook-kompis upp en bild med texten “Anal – All girls like it in the ass, some just don’t know it yet.” med kommentaren “Bara så ni vet…”
Behöver jag ens säga att jag såg rött? Det här är så mycket sexism att man skulle kunna använda det som exempel i en sexism-utbildning. Och visar på en skrämmande attityd: Att våra kroppar, kvinnors kroppar, egentligen inte är våra. Att de inte är till för vår skull, utan för männens.
Det är inte en mans sak att avgöra vad jag tycker om eller inte tycker om i sängen. Det är min, och absolut bara min, uppgift att avgöra. Att lägga upp en sådan här bild tycker jag är ganska äckligt. Den säger inte “Analsex är skönt, du borde kanske prova?” utan den säger “Tycker du inte om analsex är det fel på dig, då är du en dålig kvinna!”. Att inte se det sexistiska i en sådan här bild är skrämmande. Är man inte helt blind då? ”
De (män) som försvarade bilden gjorde det främst med argumentet “Men den är ju rolig! Har ni ingen humor eller?” vilket bara gjorde mig ännu mer förbannad. NI DEFINIERAR INTE HUMOR! Om någon lägger upp något som jag reagerar på, då har jag rätt till den upplevelsen. Ingen ska komma och säga “Du har ingen humor” för då utgår man från att alla tycker och tänker exakt lika. Ett argument lika uddlöst och fattigt som “Har du fått för lite kuk eller?”
Stackars små troll!
Jag antar att jag borde bli grinig och besviken när folk (läs: rasister) inte vill debattera med mig på en rimlig nivå. Att jag borde bli irriterad över deras uppenbara barnslighet och inskränkta syn på andra människor (läs: oftast kvinnor). Men efter många månader på Twitter så är det få saker som berör mig, istället roas jag lite. Jag vet, det är hemskt men jag har blivit härdad.
Fast nuförtiden är det inte så hemska saker som skrivs till mig, så beror främst på det. De allra värsta har jag blockat nu tror jag. Hot, och alltför grova saker, tolererar jag inte. Inte heller rent personliga påhopp, att bli kallad för saker. Personer som helt tydligt är rena troll, anonyma fegskitar, bekymrar mig inte heller så mycket. T.ex den här:
En person som hoppar in i en pågående diskussion bara för att få kalla mig “bitterfitta”. Då kan jag inte låta bli att först le, för att det är så infantilt. Sen bli lite ledsen. Vilket litet liv hen måste leva! Tragiskt, på något sätt. Sorgligt, att scanna av Twitter efter möjligheter att få förolämpa. Kasta skit, anonymt. Att inte våga stå för sina åsikter, det måste vara tungt.
Egentligen skulle jag vilja krama alla troll. Klappa dem på huvudet och säga “det blir bra, ditt liv kommer bli bättre, det kommer lösa sig”. Men innerst inne tror jag inte det hjälper. De har funnit ett sätt att kräkas ut sitt hat utan konsekvenser. Jag kan bara hoppas att deras näthatande gör att de inte hatar IRL i lika stor utsträckning. Naivt? Kanske. Men något positivt måste jag hålla fast vid, när trollen anfaller.
Jag VILL inte vakna!
Ett vanligt mot”argument” jag brukar få i debatter om invandringspolitik är “Men bor du i ett invandrartätt område eller? Görure? GÖRUUU?? Näää men håll käft då!” och det finns få saker som är så frustrerande.
Sen när måste man bo på ett visst ställe för att få ha en åsikt om det? Måste man bo i USA för att få ha en åsikt om presidentvalet? Måste man vara gammal för att få ha en åsikt om äldreomsorg? Måste man ha barn för att få ha en åsikt om förskolan? Nä. Usch, det är bara så löjligt. Och den enda gången jag möter det här skämtet till “argument” är när man diskuterar invandring.
Jag kan bilda mig en rättvis åsikt ändå. Det är knappast så att jag sitter isolerad dygnet runt i min lägenhet. Jag har både egna erfarenheter – och tar del av andras. Både positiva och negativa. Nån slags allmän uppfattning tycks vara att jag skulle tro att alla invandrare är supergulliga och snälla. Eh, hallå…det är människor vi pratar om. Klart det alltid finns rötägg.
Till skillnad från rasisterna dömer jag dock inte hela grupper utifrån de rötäggen.
Självfallet tog jag upp det här även på Twitter. Och taggade #svpol. Och ojdå, det gick ju som det gick:
Jag ÄLSKAR det här sättet att debattera på. Så…så himla sakligt! Jag häpnar inför intelligensen i det här svaret, på riktigt. Wow, jag erkänner mig besegrad. Jag ska GENAST bli rasist! Eeeeeeeeeeeeeeeeeeller så är jag inte så jätteimponerad faktiskt. Samma person tyckte att det var skoj att fortsätta sin kamp att utmåla mig som lögnare. Jodå, hen har skrivit samma sak flertalet gånger tidigare:
Nejdå, det är inte synd om mig. Inte alls! Jag blir glad när folk ifrågasätter mig och utmanar mig. Det ger mig en strålande möjlighet att finslipa mina argument. Kommentarsfältet på min insändare är ett utmärkt exempel. Flertalet debatter och diskussioner på Twitter är också bra exempel. Exemplet ovan… not so much. Och förövrigt, om “vakna” innebär att jag måste börja hata främlingar, vara rädd för det okända, bygga mina åsikter på felaktiga uppgifter och hitta på saker under skyddet av en foliehatt… tja, för att vara ärlig fortsätter jag nog sova då. Djupt och länge.
Välkommen – jamt å standut!
Fick en kommentar på mitt förra inlägg/min insändare som jag tänkte jag skulle besvara i ett helt eget inlägg:
Jag förstod inte mycket av det här. Vad har landskap och den subjektiva uppfattningen om dess skönhet med asylpolitik att göra? Människovärde, stänga gränser (för vad?), råd och plats etc – är det en parodi på vad man kan få höra från de trötta makthavarna i riksdagen?
Hej tg! Trevligt att du kommenterar. Och du har rätt, ett vackert landskap kanske inte har så mycket med asylpolitik att göra. Men du kan välja att se det som en slags metafor. Att jag vill dela med mig av mitt vackra hemlandskap betyder också att jag vill dela med mig av mina, våra, resurser. Jag tror på ett samhälle dit alla är välkomna. Jag hade visserligen kunnat skriva om Sverige istället för om Jämtland, men det är inte riktigt min grej. Jämtland är min grej.
Jag ville också, på något sätt, visa att vi här uppe i norr är ganska toleranta människor. För tro mig, min åsikt delas av fler. Jag är inte ensam om att vilja dela med mig. Människovärde, stängda gränser, råd och plats har väl i högsta grad en stor betydelse i asylpolitik, eller missförstår jag din kommentar nu? Faktum är att vi har plats här uppe. Många kommer säkert gnälla “Men det är bostadsbrist i Östersund!” men Jämtland består av mer än en stad. Vår glesbygd avfolkas och riskerar att dö ut. Det måste vi göra något åt. Då tycker jag att det är en rimlig lösning att säga “Välkommen hit!” och möta främlingar med ett stort leende.
För, som det så klyschigt sägs, en främling är en vän du ännu inte lärt känna.
Hit är alla välkomna, om jag får bestämma!
För några dagar sedan skrev jag en insändare till vår ena lokaltidning. Vill ni hellre läsa den där, så trycker ni här. Med kommentarer, och allt! Annars kan ni helt enkelt scrolla ner och läsa den här istället:
Här sitter jag i min soffa, nyss hemkommen från en promenad runt Frösöberget.
Jag häpnar över vilket vackert landskap jag bor i. Fjällen, sjöarna, skönheten. Jag är tacksam för att jag haft turen att bli född här. För det handlar inte om annat än tur, för mycket kan man styra i sitt liv, men inte var i världen man blir född.
Det får mig också att tänka på det här med främlingsfientlighet, rasism, att vilja stänga vårt lands gränser. Att neka människor tillträde till det här vackra. Jag kommer aldrig förstå viljan att säga ”stopp och belägg, hit är du inte välkommen”. Att man kan se människor som kostnader, utan att vilja se deras människovärde.
Jag blir lika ledsen varje gång jag hör någon prata om att vi inte har råd att ta emot invandrare eller flyktingar.
Jag blir lika ledsen varje gång jag hör någon prata om att de bara kommer hit för att snylta. Jag blir lika ledsen varje gång någon vill stänga dörren och sätta upp en stor stoppskylt.
Vi lever i ett överflöd. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har både råd och plats att välkomna människor hit. Det är en snål och cynisk syn på mänskligheten att vilja stänga Sveriges gränser. Skulle det någonsin hända, hoppas jag innerligt att Jämtland gör revolt och blir en egen republik på riktigt. För min uppfattning är att hit är alla välkomna.
Med stolthet säger vi ”kom in!” när någon knackar på vår dörr och med ännu större stolthet visar vi upp det sagolikt vackra som är vårt hem. Som vi inte själva valt att födas i, så hur kan vi egentligen säga nej till att dela med oss?
It says it all.
Där avstånd möts I dagar och I nätter och aldrig I mil,
Där blodet aldrig svalnar, där min hand aldrig blir sträv.
Där jag ser en gyllne vagn där andra ser en rostig bil
Och drömmar vakas av en rödvit räv.Där jag äntligen förstår vad det är jag vill.
Där då och sen är ingenting. Allt är nu!
Och där orden inte längre räcker till
Där finns du.
Min Utopi – del 4
Nu har vi kommit till nästa del om mitt drömsamhälle och visst har jag sagt att jag ska skriva lite om kvotering? Jag har för mig det. Struntsamma, för det är ändå vad jag tänker skriva om nu.
Jag är för kvotering. Kanske inte så jättechockerande för er som känner mig, men ändå. Kvotering tror jag kan vara ett nyttigt verktyg. För vad är alternativet, att vi bara sitter med armarna i kors och väntar på att jämställdheten bara ska bygga sig själv? Icke, det krävs att vi arbetar med det.
Jag skulle dock aldrig ställa upp på kvotering där man väljer t.ex en kvinna enbart utifrån kön och inte tar hänsyn till kompetens. Men har man en kvinna och en man, båda med samma kompetens, som söker en chefsroll eller liknande då ser jag gärna att man väljer kvinnan. På samma sätt skulle jag vilja se manskvotering i kvinnodominerade yrkesområden, för det finns diskriminering även där
Det är så lätt att säga att kvotering är fel och dumt och dåligt men då har man inte tänkt på en sak. Kvotering förekommer redan. Varje dag väljs män just på grund av att de är män, men inte är det någon som reagerar för det! Det är en “naturlig” kvotering som växt fram på egen hand. Men vill vi verkligen ha det så? Jag iallafall är övertygad om att det finns gott om kompetenta kvinnor som skulle göra ett superbra jobb om de bara finns chansen. Så låt oss ge dem chansen!
Av samma anledning är jag för annan kvotering också. Alltså inte bara när det kommer till kön.
Frågor på det? Inte? Då tycker jag att ni sätter er i smågrupper och diskuterar. Varsågoda.