SD-kritik har ett högt pris – din trygghet.

Innan jag började skriva för IRM var jag tämligen okänd. Eller ja, jag hade debatterat rasism och liknande frågor även innan men IRM gav mig ett enormt genomslag – på gott och ont. Att bevaka Sverigedemokraterna är nämligen något som kommer med en rätt saftig prislapp. På den prislappen står det inte en summa, utan på den prislappen står “Din trygghet”.

Självfallet visste jag vad jag gav mig in på, men det gör väl inte saken mindre allvarlig. Att jag redan i förväg visste att bevakning av SD = hot och otrygghet, gör ju inte att det hela känns lättare att bära.

Men det här ska inte handla om bara mig. Jag är bara ett exempel bland många. Ett annat exempel är de SUS-anställda som protesterade mot att Jimmie Åkesson skulle göra ett arbetsplatsbesök där de jobbar. Konsekvensen av det? De blev hotade, vissa till livet. Och jag har läst på flera rasistiska sajter hur man hängt ut vissa av dessa personer, uppmanat till “hembesök” och andra hotfulla saker.

Och jag kan inte låta bli att undra varför så många av SD:s väljare är bekväma med detta. Jag förstår att de som är rasister och hatar människor i största allmänhet inte har något problem med det, men det finns ju säkerligen andra som röstar på SD. Nog för att många säkert har rasistiska tankegångar men de som går från sossarna, de som tillhör LO, de som bara röstar på SD för missnöjes skull…. hur ser de på hur andra SD-sympatisörer beter sig mot meningsmotståndare?

Varje gång mitt eget parti är ute i blåsväder läser jag, följer vad som händer och ibland blir jag fly förbannad på folk ur mitt eget parti. De gånger då jag tillhört samma parti som någon som hotat eller betett sig väldigt illa så har jag också tagit illa vid mig själv, det tar liksom rakt i hjärtat.

Varför är Sverigedemokratiska väljare så annorlunda? För det måste de ju vara. Skulle det ta rakt i deras hjärtan när någon av deras företrädare eller någon av deras partikamrater/sympatisörer beter sig illa eller hotar folk, tja då kan jag inte se hur de orkar hålla sig kvar i partiet. Skulle jag själv tillhöra ett parti som SD, där hat och hot närmast är vardag för många att ösa över på meningsmotståndare, då skulle jag fly illa kvickt och aldrig se mig om över axeln.

Kan det vara så att deras sympatisörer haft väldigt stor tolerans tack vare nån slags märklig hoppfullhet om förbättring? Kan det vara så att  de lyssnar när Jimmie Åkesson och andra företrädare säger “Nej nej, vi är så snälla så”? Och är det då, möjligtvis, så att de ser den rämnade fasaden. Ser vad som döljer sig bakom strukna slipsar, vita leenden och nolltolerans. Kanske är det så att de ser hoten, hatet och det förakt som visas meningsmotståndare?

Jag hoppas det. Det vore inte en dag för tidigt. Men det vore i tid nog för att påverka valresultatet. Deras företrädare må vara välputsade, men bakom företrädarna står en armé av hatiska näthatare, mordhotare och elaka sympatisörer som tar varje tillfälle i akt att trycka till meningsmotståndare på de allra fulaste sätt. Därför hoppas jag att vi fortsätter berätta om SD:s hot, hat och förtalskampanjer.

Men seriöst: ge er.

Okej, tänk er detta scenario:

Person utsatt för rasism, som också är väldigt aktiv antirasist, säger “Hey vita människor, ni borde tänka på detta om ni ska kalla er antirasister!”. Man kan ju då tycka att dessa antirasister, dessa GODA människor som de så ofta utmålas som, säger “Åh tack, det var snällt att du hjälpte mig peka ut mina privilegier och jag ska tänka på detta i framtiden. Åh, och på ett strukturellt plan är det förstås också mycket viktigt att tänka på detta. Vad fint av dig, att du som vet mer om rasism än vad jag gör faktiskt tar dig tiden att försöka ge mig kunskap.”

Well… DET HÄNDER JU ALDRIG! För så fort jag ser någon göra som beskrivet ovan är reaktionen från den vita, ifrågasatta, antirasisten nåt i stil med:

Shocked

http://www.reactiongifs.com/wp-content/uploads/2013/08/rudd-sucks.gif

Och jag har ett meddelande till er vita antirasister som inte kan tåla ifrågasättande och kritik angående er fina, goa mysiga helvita antirasism som aktivt exkluderar de som utsätts för rasism (I know right, visst är det konstigt?):

Shut. The. Fuck. Up.

Sitt ner i båten för fasen. Öppna öronen. Lär er att åtminstone FÖRSÖKA förstå. Ni behöver inte alltid ha rätt. Det är rätt gött ibland att ha nån som säger “Duuu eeeeh dina privilegier… här, titta på dom!” för ärligt talat är det inte så lätt för någon att se sånt helt på egen hand.

Antirasismen är inte till för att vi som är vita ska få känna oss som bra människor en liten stund. Den är definitivt inte till för att vara ett verktyg för att göra karriär. Jag kan spontant känna att det är många vita antirasister där ute som missat memo:t med denna information.

Normaliseringen måste stoppas

“Vi måste bemöta fascismen på nätet innan den får mod att ta sig ut på gatan” – den meningen har jag hört så många gånger. Läst. Och jag har tänkt att visst, det är en fin tanke men är det inte redan för sent? Alldeles, alldeles för sent.

SD normaliseras i hissnande fart och det är visst inte alls okej att kalla SD för ett rasistiskt parti – nej de är “främlingsfientliga”. Ett ord som i sig ökar klyftor och säger att de som SD hetsar mot – rasifierade, flyktingar, homosexuella, transpersoner – är främlingar. De är inte en av “oss” så varför skulle egentligen gemene man behöva bry sig om det..? Kalla SD för vad de är istället. Och gräv ner ordet “främlingsfientlig” i närmsta komposthög, där det hör hemma.

Men normaliseringen har gått längre än så. SvP och SMR kallas “högeraktivister” eller “högerextrema”, det sas att ja det är hemskt med såna där högertomtar men VÄNSTEREXTREMISTERNA DÅ?? Så fort något händer så ska man, för opartiskhetens skull?, lyfta fram att det finns våldsamma människor även på andra ställen i samhället. Det som hände i Malmö beskrivs äntligen av flera medier som vad det var – en nazistattack. Det var inte två extrema grupper som drabbade samman. Det var inte två extrema grupper där man inte kan tycka synd om någon. Det var nazister som attackerade feminister!

Vi kunde se samma typ av rädda, fega, undflyende rapportering när demonstrationen i Kärrtorp blev attackerad ifjol. Vänstern ställde sig enhälligt upp och fördömde det som hänt, men högerkanten la fram den ena teorin efter den andra om att jomen kanske fick de lite skylla sig själv för visst hade AFA varit där och då får man ju räkna med våld så varför ska vi egentligen bry oss om att nazister, jag menar högeraktivister, attackerade barnfamiljer?

Normaliseringen går fort nu. Riktigt, riktigt fort. Och samtidigt så framkommer det att två skolor blivit nerklottrade med hakkors under natten eller helgen. Vi kan inte tolerera detta! Vi kan inte låta normaliseringen fortsätta, tvärtom måste trenden vändas.

Media har ett enormt stort ansvar. De har makten över vilka etiketter som sätts på saker och ting, organisationer och företeelser. Om media fortsätter fega ur och beskriva nazistiska grupper som “högeraktivister” så kommer det få konsekvenser. Om inte högern snart ställer sig upp och fördömer nazistvåldet utan att villkora det med “…men vi måste komma ihåg vänstern också!” så kommer det få konsekvenser.

Vi har en statsminister som är väldigt tyst i de här frågorna .Självfallet får också det konsekvenser. Det är banne mig på tiden att den tystnaden bryts. Det är banne mig på tiden att media slutar fega utan kallar en spade för en spade, eller snarare en nazist för nazist. Det är banne mig på tiden att det hörs fler upprörda röster än de som är rödfärgade. I den här kampen står vi alla tillsammans. I den här frågan borde det inte finnas någon gräns mellan röd eller blå. Vi klarar inte av att bekämpa nazism ensamma, vi måste vara fler. Starkare. Många.

 

Om antirasism, om vithet, om samvete

Jag har tänkt på en grej. Varför är det så många som tycks tro att vi vita antirasister är gjorda av glas? Att om vi vita antirasister får kritik så kommer…ja, vad hända? Jag tycker att oerhört mycket av kritiken som förs fram mot vit antirasism är BRA. Den är viktig. Det är inte vår sak att diktera reglerna för kampen. Vi får aldrig någonsin glömma bort VARFÖR vi är antirasister – det är förhoppningsvis inte för att bli kända eller omtyckta eller få en ledarspalt nånstans. Vi gör det väl ändå för att vi tycker att det är det enda rätta att vara?

Men så fort kritik riktas mot vit antirasism så måste kritiken kritiseras. Särskilt när det är vita, MANLIGA antirasister som kritiseras. Varför är det egentligen så? Jag menar, jag har fått kritik för både min antirasism och min feminism. Gjorde det ont? Ja. Var den alltid rätt? Nej, kanske inte. Lärde jag mig ofta något av det, lärde mig att tänka om och utvecklas? Ja.

Beror det på att jag är kvinna? Jag är trots allt van vid att få kritik vad jag än gör. Visst att det skaver när privilegier ifrågasätts och synliggörs men kamp MÅSTE skava ibland. Går det helt smärtfritt så tror jag inte det går framåt, helt enkelt.

Och ärligt talat: är det verkligen nån som sagt “vita är inte välkomna, vi vill inte ha vita antirasister”? Jag tvivlar faktiskt på det. För det jag läser, det jag hör, är att vi borde kliva ett steg åt sidan. Att vi borde lyssna.

Precis så som jag vill att män ska lyssna när vi kvinnor skriker oss hesa om vårt förtryck, vill den som är utsatt för rasism att VI ska lyssna.

Istället för att skriva en sjuhundrafyrtioelfte text om antirasism kanske vi borde lyssna på de som idag, igår, imorgon skriver och diskuterar och vrider och vänder – men aldrig hörs i debatten. DÄR tror jag att problemet ligger – att så många har fått uppfattningen att antirasism är nåt man gör för att lyfta sig själv. Inte för att det är det enda rimliga att göra. Det enda mänskliga.

Och det har fått folk att helt täppa till öron, hjärnor och hjärtan. “Kom inte här och ta ifrån mig min biljett in i finrummen. Kom inte här och sno min chans att få vara hjälte”. Äh jag vet inte, kanske är jag bara ute och cyklar nu. Men för egen del har jag senaste halvåret lärt mig detta: det är bättre om jag använder mina privilegier för att lyfta någon annan, än att jag använder dem för att lyfta mig själv. Om inte annat ger det mig ett renare samvete.

Skrattar bäst som skrattar sist?

Okej, så nej jag såg inte “Nyfiken på” med Jimmie Åkesson. Av hälsoskäl lät jag bli, för mitt blodtryck må vara lågt men det tål inte hur mycket som helst. Men jag har liksom inte kunnat undgå reaktionerna och diskussionerna efteråt.

Ja, Jimmie Åkesson är en lögnare eller har, såsom mången Sverigedemokrat, mycket selektivt minne.

Ja, Jimmie Åkesson är företrädare för ett rasistiskt parti och är troligtvis rasist själv.

Ja, det är viktigt att lyfta fram när partiledare ljuger.

Men seriöst: räcker det inte nu? På nåt sätt känns det som att antirasister och SD-motståndare (nej det behöver inte vara samma sak) nu knappt vet vad de ska göra av sig själva. De beter sig som hundar med jordnötssmör på nosen. “Kolla, ett till bevis på att Jimmie ljuger!”, “Kolla, vi har hittat nya skolkamrater som bekräftar det vi redan visste!”.

Snälla, är det inte nog nu? Det var roligt en stund, till och med jag har fnissat till ett par gånger (senast idag när jag såg Åkesson i bomberjacka och slips med fastnålad? svensk flagga) men nog är nog. Det håller på att förvandlas till en ganska onödig debatt som mer och mer känns som
-Det var han som ljög!- Nähä det var han!
– NÄÄ  det VAR han!
– Det var han, stjärnstopp!
– Stjärnstopp, spegel!

Seriöst. Det är valår. Kan vi inte försöka övertyga lite folk om att INTE rösta på SD istället för att garva åt att Åkesson ljuger så tungan blir (gul och) blå? Skulle vi inte kunna snacka lite om SD:s politik. Och skulle vi inte kunna försöka övertala lite vanligt, arbetande folk att nej det är ingen bra idé att rösta på SD för de är bara ännu ett stödparti till Moderaterna och Alliansen? Vore inte det ganska gött att försöka diskutera, jag vet inte, politik?

Jag fattar, mer än många andra, att man måste få ha lite roligt ibland. Jag fattar att det här är som ett stort saftigt köttben till Sveriges alla SD-motståndare. Men det får inte stanna här. Det får inte ta stopp vid att alla försöker överbevisa varandra om vem som vet mest om Åkessons hittepå.

För ärligt talat. De flesta av oss kunde väl avgöra redan vid en lyssning på Nyfiken på-intervjun att det inte riktigt var hela sanningen som kom fram? Och nej, jag säger inte att jag är så HIMLA mycket bättre än nån annan. Men kanske kan vi försöka lova varandra, här och nu, att vi börjar bli lite mer seriösa inför valrörelsen? SD:s politik är ett hot mot oss. Mot kvinnor, mot rasifierade, mot feminister, mot trans*personer, mot homosexuella, mot arbetare, Sverige. DET borde vi prata mer om.

Eller hur?

SD spricker, krackelerar och förintas inifrån

Det går bra för SD nu. Eller inte. Det känns mer och mer som att Skåne, det distrikt som de alltid varit starkast i, börjar smulas sönder. Häromdagen var det Allan Jönsson, idag är det Mrutyuanjai Mishra. Mishra väljer att lämna SD, och dessutom be om ursäkt för..tja, att han varit med i SD:

För två år sedan gick jag med i Sverigedemokraterna. Som invandrare från ett icke väst-land, har det varit en svår resa att umgås med människor och politiker, vars mål är att bli av med och utvisa folk som mig. Idag känner jag att jag har varit naiv och begått ett fruktansvärt misstag. Jag vill nu offentligt be om ursäkt för min naivitet.

 

Ouch.

Även Tryckfrihetssällskapet får sig lite välförtjänt kritik:

Jag gick med i Tryckfrihetssällskapet för att jag ville kämpa för yttrandefrihet, men idag känner jag att jag har blivit utnyttjad. Min invandrarbakgrund har använts för att rättfärdiga hat och rasism och för att försvara trångsynt nationalism. Jag vill inte längre att mitt namn eller mina kvalifikationer används för sådana syften.

 

Mishras analys av Sverigedemokraterna är dock det jag fastnar mest för. Den stämmer nämligen rätt bra med min egen analys:

Jag är ledsen för att Sverigedemokraterna, som bjöd in mig att gå med i partiet, troligen gjorde det med intentionen att bli mer rumsrena. Partiet måste verkligen demokratiseras. Det måste ge mer plats till kvinnliga kandidater och uppmärksamma kvinnofrågor för att inte bli en sluten klubb för några unga män som är mer upptagna med att kasta ut personer ur partiet för att behålla sin makt, än att leva efter demokratiska principer.

 

Det är tragiskt att ett riksdagsparti bjuder in människor enbart för att de ska agera nån typ av alibi. Det är inte värdigt. De borde istället stå för vad de är och vad de tycker, stå för det öppet och inte försöka dölja det. Det vore mer ärligt av dem och det skulle förhoppningsvis få upp fler ögon för vad SD egentligen är för något.

Det går inte bra för SD nu. Sprickorna i partiet bara växer och växer och växer. Det är lite som när isarna går på våren: det börjar med några småsprickor som blir större och sen POFF finns ingen is kvar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Sverigedemokraterna är ett parti som kommer förgöra sig själva. Det bevisar de, om inte annat, alldeles utmärkt på egen hand just nu.

För oss antirasister som gärna vill se en riksdag utan ett rasistparti är det dock inte bara att luta oss tillbaka och öppna en påse popcorn. Allt går att påskyndas. Och jag är säker på att det finns många, många, många inom SD som är mycket missnöjda med toppstyrningen och svågerpolitiken inom partiet. Well, låt oss göra det till vår uppgift att visa dem dessa skevheter inom partiet ännu mer, synliggöra den särbehandling och det förakt för demokrati som finns inom SD. Förhoppningsvis gör då fler som Mrutyuanjai Mishra och lämnar partiet.

För ett rasismfritt Sverige.

Män som hatar kvinnor?

Jag har alltid gillat Malena Ernman. Inte alltid för hennes musik, då opera inte riktigt är min grej, utan kanske främst för att hon verkar vara en störtskön  kvinna som ingen kan sätta sig på. Att hon har humor visste jag redan, men nu vet jag också att hon är modig och klok. När Soran Ismail blev satt i “karantän” av Sveriges radio var vi många som reagerade. Ännu mer reagerade vi över att det tycks vara lite halvförbjudet att stå upp för mänskliga rättigheter när man jobbar för SR. Malena är en av de som reagerade och valde att ställa in sin medverkan i SR:s program Karlavagnen:

”Hej Sveriges Radio. Jag är antirasist och kan därför inte som avtalat medverka som gäst i kvällens Karlavagnen. Hälsningar Malena Ernman”

Heja Malena, säger jag bara! Jag uppskattar när folk som har makt använder den på det här sättet. Men det är såklart inte uppskattat av alla. Björn Söder, partisekreterare för Sverigedemokraterna, visade på Facebook att han inte ger mycket för Ermans utspel:

björn sder

Ok, det finns mycket att säga om vad Söder skriver. Första frågan som poppar upp i mitt huvud är “Men Björn, varför tycker du så illa om svenska schlagerkvinnor?”. För ni minns väl när Söder ifrågasatte Loreens svenskhet? Nå, jag börjar ana ett mönster. Kanske skräms Söder av starka kvinnor?

Men det är inte bara det som är märkligt i Söders facebookuppdatering. Han ifrågasätter Ernmans “kompetens och sunda förnuft”. För att hon uttalat att hon är antirasist. Menar alltså Söder att antirasism är något dåligt..? Jag som trodde att partiet han företräder hade en nolltolerans mot sånt. Konstigt.

Jag kan inte låta bli att undra om Björn Söder, på fullaste allvar, tycker att man är mer kompetent och visar mer sunt förnuft om man är rasist? Det kan onekligen tolkas så, men förhoppningsvis är han en smula vettigare än så.

Å andra sidan företräder han ett rasistparti, så man ska kanske inte hoppas på för mycket.

SD borde få problem nu

Hade jag varit Sverigedemokrat hade jag troligtvis varit väldigt besviken idag. Aftonbladet avslöjar att SD lurat till sig miljonbidrag. Skattebetalarnas pengar, faktiskt. Ja, exakt det de ofta påstår att flyktingar och invandrare gör.

Men jag hade, om jag varit SD:are, kanske inte varit besviken främst för att partiet så uppenbart kör på med dubbelmoral och hyckleri. Nej, jag hade nog varit besviken för att partiet gjort profit på MIG. Jag som betalar skatt vill ju förstås inte att någon lurar till sig av pengarna jag bidrar med. Jag tror på ärlighet, inte blufferier och fuffensaffärer.

Jag kan inte låta bli att undra: var har pengarna tagit vägen?

Hade jag varit kvinna i SD hade jag förstås varit ännu mer förbannad och besviken idag. Jag tror inte att jag behöver förklara varför.

Frågan är om SD:s medlemmar är så indoktrinerade i SD-sekten att de inte kan se hur fel det här är? Kan de förstå hur lurade de blivit? Jag tror det faktiskt. Och då har SD ett problem.

Ett ännu större problem blir det förstås för partiet om SD-väljarna öppnar ögonen och ser partiet för vad det är. Jag tror det är få som värderar partipolitik över ärlighet och att allt går rätt till. Låt mig utveckla: det borde inte spela nån roll för SD-väljare idag om de tycker att SD har den bästa politiken. Det som BORDE spela nån roll är att partiet har lurat till sig pengar.

Om det verkligen är så, återstår att se.

Bloggen i upplysningens tjänst – ge fan i att gilla nazistsidor, tack

Ni vet, ibland vill jag använda min blogg lite som en upplysningstjänst. För en sak har jag lärt mig: alla har inte samma kunskap om exempelvis rasistiska och nazistiska rörelser och hemsidor. Det är därför jag flera gånger bloggat om hatsajten Exponerat: för att alla ska veta vad det är. Vill man fortfarande dela, vill man fortfarande använda dyngan som källa så fine. Men man ska veta vad det är.

Nu har jag uppmärksammat en grupp på Facebook som gör mig… tja, deprimerad. Den riktigt svämmar över av rasism, ofta grov, och felaktiga uppgifter. Att jag dessutom har två fb-vänner som GILLAR detta ger mig huvudvärk. Och jag är inte den enda som har vänner som tryckt på tumme upp just när det gäller det här:

första

Jag menar seriööööst, nog anar man redan här vad det är för typ av sida? No? Jo, det gör man nog. Men det finns alldeles för många som tror att det är sanning det som står: att det behövs skydd av Sverige. Att vi blir ockuperade. Av muslimer.

Och jag blir så trött att det är så många som köper den rasistiska mytbildningen. Är alla muslimer snälla? Nej. Är alla muslimer onda? Nej. Består begreppet “muslimer” av miljontals individer som alla är olika? Ja. Finns det muslimer som äter griskött? Jupp. Finns det muslimer som tycker att stening är en bra straffmetod? Tyvärr. Min poäng är detta: ALLA MUSLIMER ÄR INTE LIKADANA.

Jag förstår ärligt talat inte hur man så blint kan tro på att alla muslimer tycker och tänker och gör och vill exakt likadant. Det enda jag kan komma på som förklaring är att antingen så 1. Man vet inte bättre. Man är inte insatt, man har ingen information, man har aldrig någonsin träffat en muslim, man har aldrig läst en bok, man har inte kunskap – etc.

Eller 2. Man är rasist.

Oavsett 1 eller 2 så är jag säker på att man kan förändras, lära om. Hade jag inte trott det så hade jag aldrig orkat leva i den här världen. Tror jag att jag kommer förändra nåns syn på islam genom det här inlägget? Kanske. Vem vet? Men det primära syftet är ändå att få folk att tänka efter ett par gånger innan man gillar saker på internet.

Ska vi fortsätta kolla vad den där gruppen är för något? Ok, då kan vi kanske ta upp vad de använder för källor och vad de gör reklam för:

nordfront 1

Nordfront ja. Det är Svenska Motståndsrörelsens hemsida. Jo ni vet, de som kastade glasflaskor på folk i Kärrtorp. Nazisterna. Men det kanske bara var ett misstag att sidan länkat dit? Nä:

nordfront 2

Jösses. Och för att vi verkligen inte ska tvivla på var administratör/ernas sympatier ligger så länkas även Svenskarnas Parti. Även de nazister.

svenskarnas parti

Nu har vi ju åsiktsfrihet i Sverige så okej, vill man gilla en sida som regelbundet och ofta länkar till nazistiska rörelser så FÅR man. Men det kanske inte är så jävla fräscht va? Det kanske inte är så himla gött om era vänner upptäckte att ni är så toleranta mot nazism. Det kanske inte känns HELT bra i maggropen ändå, att tycka att det här är okej?

Jag hoppas verkligen att någon tänker om. Och när jag ändå har er uppmärksamhet: gå gärna in och anmäl sidan på Facebook. De tycker inte hittills att den är något problem, men många bäckar små…

(En liten parentes så här i slutet. Gissa vad den troligtvis ALLRA vanligaste kommentaren är i gruppen? “SD 2014”. Mm……..)

Hatsajten strikes again

Förra veckan blev rätt tung. Exponerat bestämde sig för att skriva inte bara ett eller två inlägg om mig, utan tre. Och nämna mig i iallafall två. Och just för att det tar SÅ mycket energi av mig så tänkte jag först att jag skulle skippa det här blogginlägget. Men jag funderade på saken och insåg att nä, de ska faktiskt inte få tysta min kritik mot en av Sveriges värsta hatsajter.

Jag såg nämligen att de hängt ut en hel romsk familj och skrivit både ett och annat ganska vidrigt om dem. Jag har ingen aning om vad det är för människor eller om de är dömda för något, inlägget relaterade dock bara till “Vi har hört..” och “Någon tipsade oss om…”, ja ni vet den typen av argument som inte ÄR argument utan bara dynga.

Men jag tänkte inte uppehålla mig vid det. Nej, jag tänkte i vanlig ordning visa några av kommentarerna. Exponerat, och deras läsare, brukar ju hävda att “NÄÄÄÄ här är inga rasister! Vi sprider inget hat!”

Jag undrar då hur de skulle kategorisera följande:

sänk domutrotazigernare

Inte en hatsajt? Inte rasister? Nä visst. Dra den om jultomten också, när ni ändå håller på. Exponerat tycks bli allt extremare för varje dag. Hatet blir tydligare, skarpare. Källkritik har aldrig stått högt i kurs men i många inlägg nu verkar de enbart hitta på saker för att kunna ösa hat över någon de utsett till måltavla.

Jag har tjatat om det här förut, jag kommer ALDRIG sluta tjata det: låt för guds skull bli att använda skiten som källa. Känner du att du måste framhärda och fortsätta länka till Exponerat…well, då kanske du borde tänka över dina värderingar i grunden.