Tag Archives: Rasism

SD gynnar nazisterna

Posted on by

Det syns mer och mer tydligt, hur de högerextrema och nazisterna gynnas av ett rasistiskt parti i riksdagen. Genom att SD börjar räknas som ett riktigt parti, en del av etablissemanget och det börjar bli lite fult att prata om partiets historia, och deras nuvarande ideologi, så har gränserna förskjutits.

Vi ser det i svallvågorna efter Kärrtorp och attacken i Malmö. När det nästan räknades som kontroversiellt att stå upp mot nazisternas våldsamheter. Vi ser det om vi jämför reaktionerna då, med reaktionerna efter att Jimmie Åkesson fick en tårta kastad i ansiktet. När Åkesson blev tårtad så nästan kissade folk på sig i sin iver att få berätta vilket enormt hot mot demokratin detta var. Men när folk blir attackerade av nazisterna, då blir man bortviftad som vänsterextremist om man säger något.

Jag tror inte att det är en slump precis. Men oavsett vilket så skrämmer det mig. Det ger mig, bokstavligen, mardrömmar att folk rycker på axlarna åt att nazisterna ska demonstrera på första maj. Varför är det inte fler som ryter ifrån? Varför är det inte fler som protesterar? Egentligen borde vi alla, oavsett partitillhörighet, samlas i Jönköping den första maj och trycka tillbaka nazisternas frammarsch.

Det är inte för sent än, inte för sent att rädda vårt land från det öde som drabbat många andra europeiska länder. “Brandmän mot rasism” tände glöd hos många. En antirasistisk, antifascistisk glöd. De visade att man inte behöver kasta sten och maskera sig för att kunna protestera. Jag hoppas att det här är början till slutet, inte bara för nazisterna utan kanske främst för SD. De har ingen plats i vårt samhälle. De förstör mer än de bygger upp. Och så länge normaliseringen av dem fortsätter, är jag och mina vänner och kamrater i fara.

Sluta genast gulla med rasisterna

Posted on by

Jag har hamnat i ett parallellt, rasistgullande universum och jag vet inte hur jag ska ta mig tillbaka. Exakt så känner jag när Journalisten, en tidning för och om journalister/journalism, inte bara publicerar en totalt okritisk intervju med Roger Sahlström, utan sedan också följer upp det med en text skriven av Ingrid Carlqvist.

För den som vill läsa mer om Sahlström är mitt tips att läsa denna text på IRM som tydligt visar upp att det inte är någon oproblematisk person som utan några större ifrågasättanden blir intervjuad: Roger Sahlström – en resa genom den antimuslimska miljön

Och vad gäller Ingrid Carlqvist så behöver man väl bara ha följt henne fem minuter på Twitter för att förstå vilken rasist hon är. Annars kan man läsa här om vilken typ av texter hon publicerar på Dispatch International.

Men, låt mig nu vara extremt tydlig: jag tycker inte att hot är okej. Nope, inte hot mot någon. Jag tycker det är bra när journalister får berätta sina historier. Ärligt talat hade jag kunnat se ett värde i att även Sahlström fick berätta. Men problemet är att han gör det utan att få några kritiska frågor alls.

Att intervju en muslimhatande rasist, som dessutom flertalet gånger uttryckt sig sexistiskt mot kvinnliga meningsmotståndare, utan att ställa frågor om detta är pinsamt. Men det är inte bara pinsamt, det är också farligt. För på det här sättet legitimeras ALLA deras åsikter, genom att lyfta fram dessa som rimliga exempel på utsatta journalister utan att reflektera över vad de företräder så bidrar man till att normalisera rasism.

Det blåser högervindar över Europa. Bruna, kalla sådana. Vi ser det också i Sverige, där det på senaste tiden har setts som kontroversiellt att ta avstånd från och kämpa mot nazism, fascism och rasism. Det är en utveckling som ärligt talat skrämmer skiten ur mig. Att i tider som dessa låta både Sahlström och Carlqvist få utrymme i en respekterad tidning är klantigt, dumt och bidrar till att de där vindarna blåser ännu hårdare.

Sahlström och Carlqvist tillhör båda en,lyckligtvis, ganska liten grupp islamhatare. Ge dem inte mer utrymme. Ge dem inte tillfredsställelsen att utmåla sig som offer. Ge dem inte chansen att måla ut “våldsvänstern” som det värsta hotet, när rasistsajter som Avpixlat samtidigt uppmanar till förföljelse av journalister. Assistera inte dessa marginaliserade hatare genom att ge dem en större arena att synas på.

Mitt meddelande till Journalisten: för all del, berätta om hot mot journalister. Det är viktigt. Men sluta gulla med rasister. Sluta köra “luften är fri!”-argument som försvar när ni får kritik. Visa istället att ni lärt er något. Visa att ni också är på vår sida, sidan som kämpar mot de där bruna, kalla högervindarna. Ingenting skulle göra mig gladare, men jag tror tyvärr att det är naivt att hoppas på för mycket. Bevisa jättegärna att jag har fel.

Stäng dörren för SD!

Posted on by

Jag blir så less på SD. Och jag blir så less på de som försvarar SD. Nu när Åkesson varit på “tyck om mig, snälla!”-turné har min lesshet blivit ännu större. Nästa gång jag hör eller ser nån säga “De är faktiskt demokratiskt valda!” kommer jag skrika. Högt.

Hitler var också demokratiskt vald, så nej det är inte ett jättebra argument.

Idag är det en nyhet om att Åkesson ljugit. Oj wow, vad förvånande. Han har i en intervju påstått att SD verkligen aldrig nånsin never ever ever ever tyckt att vårdpersonal ska tvingas ange papperslösa till polisen. Jaha, det visade sig ju inte stämma då hela SD:s riksdagsgrupp röstade för Kent Ekeroths motion som handlade om just det. Hallå Jimmie, ett tips: det är jättedumt att ljuga. Du borde sluta med det, för du blir ju faktiskt alltid avslöjad med handen i stora rasistburken.

Vill ni kanske läsa Ekeroths motion? Den ger liksom en extra nyans av brun rasistsörja. Klicka bara på länken om ni orkar läsa. Men några godbitar ska ni få ändå:

Det är orimligt att det är lagligt att hjälpa brottslingar. Jag vill därmed göra det olagligt att gömma, hjälpa eller på andra sätt underlätta för illegala invandrare att hålla sig undan från den svenska rättsskipningen.

 

På samma sätt bör det bli obligatoriskt för anställda vid alla offentliga institutioner, både på lokal och nationell nivå samt deras privata motsvarigheter, såsom skola, sjukvård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten med mera, att till polisen rapportera in uppgifter om de träffar på en illegal invandrare som de förstår eller borde ha förstått var en illegal invandrare.

 

Brrrr… känner ni den kalla högervinden svepa över ryggraden? Med motioner som dessa förstår jag verkligen varför vårdpersonal inte vill ha besök av Åkesson. Gör inte ni? Det kanske är dags att sluta mala på om “de är demokratiskt valda” och istället ta ett steg tillbaka från rasistpartiet SD.

Jag tror att alla skulle må bättre av det, såväl brandmän som vårdpersonal. Och samhället i stort. För rasism är aldrig konstruktivt, rasism är alltid förödande och raserande. Även när den är klädd i fin kostym.

Men seriöst: ge er.

Posted on by

Okej, tänk er detta scenario:

Person utsatt för rasism, som också är väldigt aktiv antirasist, säger “Hey vita människor, ni borde tänka på detta om ni ska kalla er antirasister!”. Man kan ju då tycka att dessa antirasister, dessa GODA människor som de så ofta utmålas som, säger “Åh tack, det var snällt att du hjälpte mig peka ut mina privilegier och jag ska tänka på detta i framtiden. Åh, och på ett strukturellt plan är det förstås också mycket viktigt att tänka på detta. Vad fint av dig, att du som vet mer om rasism än vad jag gör faktiskt tar dig tiden att försöka ge mig kunskap.”

Well… DET HÄNDER JU ALDRIG! För så fort jag ser någon göra som beskrivet ovan är reaktionen från den vita, ifrågasatta, antirasisten nåt i stil med:

Shocked

http://www.reactiongifs.com/wp-content/uploads/2013/08/rudd-sucks.gif

Och jag har ett meddelande till er vita antirasister som inte kan tåla ifrågasättande och kritik angående er fina, goa mysiga helvita antirasism som aktivt exkluderar de som utsätts för rasism (I know right, visst är det konstigt?):

Shut. The. Fuck. Up.

Sitt ner i båten för fasen. Öppna öronen. Lär er att åtminstone FÖRSÖKA förstå. Ni behöver inte alltid ha rätt. Det är rätt gött ibland att ha nån som säger “Duuu eeeeh dina privilegier… här, titta på dom!” för ärligt talat är det inte så lätt för någon att se sånt helt på egen hand.

Antirasismen är inte till för att vi som är vita ska få känna oss som bra människor en liten stund. Den är definitivt inte till för att vara ett verktyg för att göra karriär. Jag kan spontant känna att det är många vita antirasister där ute som missat memo:t med denna information.

Om antirasism, om vithet, om samvete

Posted on by

Jag har tänkt på en grej. Varför är det så många som tycks tro att vi vita antirasister är gjorda av glas? Att om vi vita antirasister får kritik så kommer…ja, vad hända? Jag tycker att oerhört mycket av kritiken som förs fram mot vit antirasism är BRA. Den är viktig. Det är inte vår sak att diktera reglerna för kampen. Vi får aldrig någonsin glömma bort VARFÖR vi är antirasister – det är förhoppningsvis inte för att bli kända eller omtyckta eller få en ledarspalt nånstans. Vi gör det väl ändå för att vi tycker att det är det enda rätta att vara?

Men så fort kritik riktas mot vit antirasism så måste kritiken kritiseras. Särskilt när det är vita, MANLIGA antirasister som kritiseras. Varför är det egentligen så? Jag menar, jag har fått kritik för både min antirasism och min feminism. Gjorde det ont? Ja. Var den alltid rätt? Nej, kanske inte. Lärde jag mig ofta något av det, lärde mig att tänka om och utvecklas? Ja.

Beror det på att jag är kvinna? Jag är trots allt van vid att få kritik vad jag än gör. Visst att det skaver när privilegier ifrågasätts och synliggörs men kamp MÅSTE skava ibland. Går det helt smärtfritt så tror jag inte det går framåt, helt enkelt.

Och ärligt talat: är det verkligen nån som sagt “vita är inte välkomna, vi vill inte ha vita antirasister”? Jag tvivlar faktiskt på det. För det jag läser, det jag hör, är att vi borde kliva ett steg åt sidan. Att vi borde lyssna.

Precis så som jag vill att män ska lyssna när vi kvinnor skriker oss hesa om vårt förtryck, vill den som är utsatt för rasism att VI ska lyssna.

Istället för att skriva en sjuhundrafyrtioelfte text om antirasism kanske vi borde lyssna på de som idag, igår, imorgon skriver och diskuterar och vrider och vänder – men aldrig hörs i debatten. DÄR tror jag att problemet ligger – att så många har fått uppfattningen att antirasism är nåt man gör för att lyfta sig själv. Inte för att det är det enda rimliga att göra. Det enda mänskliga.

Och det har fått folk att helt täppa till öron, hjärnor och hjärtan. “Kom inte här och ta ifrån mig min biljett in i finrummen. Kom inte här och sno min chans att få vara hjälte”. Äh jag vet inte, kanske är jag bara ute och cyklar nu. Men för egen del har jag senaste halvåret lärt mig detta: det är bättre om jag använder mina privilegier för att lyfta någon annan, än att jag använder dem för att lyfta mig själv. Om inte annat ger det mig ett renare samvete.

Skrattar bäst som skrattar sist?

Posted on by

Okej, så nej jag såg inte “Nyfiken på” med Jimmie Åkesson. Av hälsoskäl lät jag bli, för mitt blodtryck må vara lågt men det tål inte hur mycket som helst. Men jag har liksom inte kunnat undgå reaktionerna och diskussionerna efteråt.

Ja, Jimmie Åkesson är en lögnare eller har, såsom mången Sverigedemokrat, mycket selektivt minne.

Ja, Jimmie Åkesson är företrädare för ett rasistiskt parti och är troligtvis rasist själv.

Ja, det är viktigt att lyfta fram när partiledare ljuger.

Men seriöst: räcker det inte nu? På nåt sätt känns det som att antirasister och SD-motståndare (nej det behöver inte vara samma sak) nu knappt vet vad de ska göra av sig själva. De beter sig som hundar med jordnötssmör på nosen. “Kolla, ett till bevis på att Jimmie ljuger!”, “Kolla, vi har hittat nya skolkamrater som bekräftar det vi redan visste!”.

Snälla, är det inte nog nu? Det var roligt en stund, till och med jag har fnissat till ett par gånger (senast idag när jag såg Åkesson i bomberjacka och slips med fastnålad? svensk flagga) men nog är nog. Det håller på att förvandlas till en ganska onödig debatt som mer och mer känns som
-Det var han som ljög!- Nähä det var han!
– NÄÄ  det VAR han!
– Det var han, stjärnstopp!
– Stjärnstopp, spegel!

Seriöst. Det är valår. Kan vi inte försöka övertyga lite folk om att INTE rösta på SD istället för att garva åt att Åkesson ljuger så tungan blir (gul och) blå? Skulle vi inte kunna snacka lite om SD:s politik. Och skulle vi inte kunna försöka övertala lite vanligt, arbetande folk att nej det är ingen bra idé att rösta på SD för de är bara ännu ett stödparti till Moderaterna och Alliansen? Vore inte det ganska gött att försöka diskutera, jag vet inte, politik?

Jag fattar, mer än många andra, att man måste få ha lite roligt ibland. Jag fattar att det här är som ett stort saftigt köttben till Sveriges alla SD-motståndare. Men det får inte stanna här. Det får inte ta stopp vid att alla försöker överbevisa varandra om vem som vet mest om Åkessons hittepå.

För ärligt talat. De flesta av oss kunde väl avgöra redan vid en lyssning på Nyfiken på-intervjun att det inte riktigt var hela sanningen som kom fram? Och nej, jag säger inte att jag är så HIMLA mycket bättre än nån annan. Men kanske kan vi försöka lova varandra, här och nu, att vi börjar bli lite mer seriösa inför valrörelsen? SD:s politik är ett hot mot oss. Mot kvinnor, mot rasifierade, mot feminister, mot trans*personer, mot homosexuella, mot arbetare, Sverige. DET borde vi prata mer om.

Eller hur?

SD spricker, krackelerar och förintas inifrån

Posted on by

Det går bra för SD nu. Eller inte. Det känns mer och mer som att Skåne, det distrikt som de alltid varit starkast i, börjar smulas sönder. Häromdagen var det Allan Jönsson, idag är det Mrutyuanjai Mishra. Mishra väljer att lämna SD, och dessutom be om ursäkt för..tja, att han varit med i SD:

För två år sedan gick jag med i Sverigedemokraterna. Som invandrare från ett icke väst-land, har det varit en svår resa att umgås med människor och politiker, vars mål är att bli av med och utvisa folk som mig. Idag känner jag att jag har varit naiv och begått ett fruktansvärt misstag. Jag vill nu offentligt be om ursäkt för min naivitet.

 

Ouch.

Även Tryckfrihetssällskapet får sig lite välförtjänt kritik:

Jag gick med i Tryckfrihetssällskapet för att jag ville kämpa för yttrandefrihet, men idag känner jag att jag har blivit utnyttjad. Min invandrarbakgrund har använts för att rättfärdiga hat och rasism och för att försvara trångsynt nationalism. Jag vill inte längre att mitt namn eller mina kvalifikationer används för sådana syften.

 

Mishras analys av Sverigedemokraterna är dock det jag fastnar mest för. Den stämmer nämligen rätt bra med min egen analys:

Jag är ledsen för att Sverigedemokraterna, som bjöd in mig att gå med i partiet, troligen gjorde det med intentionen att bli mer rumsrena. Partiet måste verkligen demokratiseras. Det måste ge mer plats till kvinnliga kandidater och uppmärksamma kvinnofrågor för att inte bli en sluten klubb för några unga män som är mer upptagna med att kasta ut personer ur partiet för att behålla sin makt, än att leva efter demokratiska principer.

 

Det är tragiskt att ett riksdagsparti bjuder in människor enbart för att de ska agera nån typ av alibi. Det är inte värdigt. De borde istället stå för vad de är och vad de tycker, stå för det öppet och inte försöka dölja det. Det vore mer ärligt av dem och det skulle förhoppningsvis få upp fler ögon för vad SD egentligen är för något.

Det går inte bra för SD nu. Sprickorna i partiet bara växer och växer och växer. Det är lite som när isarna går på våren: det börjar med några småsprickor som blir större och sen POFF finns ingen is kvar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Sverigedemokraterna är ett parti som kommer förgöra sig själva. Det bevisar de, om inte annat, alldeles utmärkt på egen hand just nu.

För oss antirasister som gärna vill se en riksdag utan ett rasistparti är det dock inte bara att luta oss tillbaka och öppna en påse popcorn. Allt går att påskyndas. Och jag är säker på att det finns många, många, många inom SD som är mycket missnöjda med toppstyrningen och svågerpolitiken inom partiet. Well, låt oss göra det till vår uppgift att visa dem dessa skevheter inom partiet ännu mer, synliggöra den särbehandling och det förakt för demokrati som finns inom SD. Förhoppningsvis gör då fler som Mrutyuanjai Mishra och lämnar partiet.

För ett rasismfritt Sverige.

“Ameh det är ju bara för att provoc…” HÅLL KÄFT

Posted on by

“Det är ingen mening att bli arg på American Apparel, de försöker bara provocera med sin reklamkampanj.”

“Men varför reagerar du över melodifestivalen ens? De gör det ju bara för att såna som du ska bli provocerade.”

Ja, alltså ni har väl hört det förut? Är ni tjejer har ni garanterat gjort det. Och jag vet inte om det finns något som upprör mig mer än inställningen “Du borde inte bry dig om provokationer”.

Om American Apparel lanserat sin kampanj bara för att provocera folk så gör det den inte mindre vidrig. Tvärtom tycker jag det är fegt att bemöta den med tystnad. För ärligt talat: nej, om vi slutar reagera kommer inte den här typen av reklam sluta produceras. Den här typen av reklam finns överallt, hela tiden, i mer eller mindre grovt utförande. Om vi reagerar så kanske det till slut inte ÄR accepterat att göra sån reklam, provokation eller inte. Om vi reagerar kan vi kanske skapa en förändring? Jag vet iallafall detta – förändring skapas INTE genom tystnad och en ryck på axlarna.

Men det handlar ju, som sagt, inte bara om American Apparel. Det handlar om inställningen “Ameh bli inte provocerad”. Det är en inställning jag mött hela mitt liv. Allt från “Nejdå han mobbar dig inte, han försöker bara provocera fram en reaktion. Ge honom inte den glädjen”, något som gjorde att jag under hela högstadiet bara tog emot och tog emot och tog emot och lät mina mobbares ord äta upp min självkänsla. Bit för bit för bit. För jag skulle ju inte bli provocerad, skulle inte reagera.

Sen har det fortsatt. Nästan genast när jag reagerar på något jag tycker är fel så får jag höra det: “Ameh det är ju bara för att du ska bli provocerad. Bry dig inte.” Jag får höra det när jag reagerar mot sexism, jag får höra det när jag ifrågasätter transfobi, jag får höra det när jag säger emot rasism. Jag får till och med höra det när anonyma människor mordhotar mig: “Ameh det är ju bara ett anonymt troll som försöker provocera, ge hen inte den glädjen”.

Nu kommer jag generalisera lite, det får ni stå ut med, men snart 29 års erfarenhet säger mig detta: det är nästan bara män som säger det. Vad beror det på? Beror det på att de själva inte är utsatta för orättvisor i samma utsträckning? Beror det på att de uppfostras på ett annat sätt, uppfostras att tycka att en axelryckning är bästa försvar? Jag vet ärligt talat inte.

Men jag vet detta: efter nästan 29 år har jag kommit fram till att det är min, och bara min, ensak om jag reagerar på nåt. Du kan hålla med eller inte hålla med mig. Men om du säger “Ameh det är ju bara för att provocera!” så kommer jag be dig hålla käften. Jag har fått nog nu. Även saker som uppenbarligen är till för att provocera kan vara skadliga, kan såra. För mig spelar det ingen roll om skämten i lördagens Melodifestival var enbart avsedda att provocera för det är ändå skämt som fortsätter upprätthålla skadliga strukturer. Jag struntar fullständigt i om det där anonyma aset bara mordhotar mig för att hen vill provocera fram en reaktion för det är inte kul på något sätt att få den typen av mail.

Och ni som gör saker “bara” för att provocera – ni borde tänka om. Ni kanske lyckas få till några höhö:iga ryggdunkar. Men samtidigt kanske ni också lyckas få till lika många förbannade, ledsna och besvikna hjärtan. Samtidigt hjälper ni till i högsta grad att upprätthålla strukturer i samhället som tar livet av folk. Jag är ledsen om jag låter krass, men i förlängningen är det exakt det ni gör.

 

Bloggen i upplysningens tjänst – ge fan i att gilla nazistsidor, tack

Posted on by

Ni vet, ibland vill jag använda min blogg lite som en upplysningstjänst. För en sak har jag lärt mig: alla har inte samma kunskap om exempelvis rasistiska och nazistiska rörelser och hemsidor. Det är därför jag flera gånger bloggat om hatsajten Exponerat: för att alla ska veta vad det är. Vill man fortfarande dela, vill man fortfarande använda dyngan som källa så fine. Men man ska veta vad det är.

Nu har jag uppmärksammat en grupp på Facebook som gör mig… tja, deprimerad. Den riktigt svämmar över av rasism, ofta grov, och felaktiga uppgifter. Att jag dessutom har två fb-vänner som GILLAR detta ger mig huvudvärk. Och jag är inte den enda som har vänner som tryckt på tumme upp just när det gäller det här:

första

Jag menar seriööööst, nog anar man redan här vad det är för typ av sida? No? Jo, det gör man nog. Men det finns alldeles för många som tror att det är sanning det som står: att det behövs skydd av Sverige. Att vi blir ockuperade. Av muslimer.

Och jag blir så trött att det är så många som köper den rasistiska mytbildningen. Är alla muslimer snälla? Nej. Är alla muslimer onda? Nej. Består begreppet “muslimer” av miljontals individer som alla är olika? Ja. Finns det muslimer som äter griskött? Jupp. Finns det muslimer som tycker att stening är en bra straffmetod? Tyvärr. Min poäng är detta: ALLA MUSLIMER ÄR INTE LIKADANA.

Jag förstår ärligt talat inte hur man så blint kan tro på att alla muslimer tycker och tänker och gör och vill exakt likadant. Det enda jag kan komma på som förklaring är att antingen så 1. Man vet inte bättre. Man är inte insatt, man har ingen information, man har aldrig någonsin träffat en muslim, man har aldrig läst en bok, man har inte kunskap – etc.

Eller 2. Man är rasist.

Oavsett 1 eller 2 så är jag säker på att man kan förändras, lära om. Hade jag inte trott det så hade jag aldrig orkat leva i den här världen. Tror jag att jag kommer förändra nåns syn på islam genom det här inlägget? Kanske. Vem vet? Men det primära syftet är ändå att få folk att tänka efter ett par gånger innan man gillar saker på internet.

Ska vi fortsätta kolla vad den där gruppen är för något? Ok, då kan vi kanske ta upp vad de använder för källor och vad de gör reklam för:

nordfront 1

Nordfront ja. Det är Svenska Motståndsrörelsens hemsida. Jo ni vet, de som kastade glasflaskor på folk i Kärrtorp. Nazisterna. Men det kanske bara var ett misstag att sidan länkat dit? Nä:

nordfront 2

Jösses. Och för att vi verkligen inte ska tvivla på var administratör/ernas sympatier ligger så länkas även Svenskarnas Parti. Även de nazister.

svenskarnas parti

Nu har vi ju åsiktsfrihet i Sverige så okej, vill man gilla en sida som regelbundet och ofta länkar till nazistiska rörelser så FÅR man. Men det kanske inte är så jävla fräscht va? Det kanske inte är så himla gött om era vänner upptäckte att ni är så toleranta mot nazism. Det kanske inte känns HELT bra i maggropen ändå, att tycka att det här är okej?

Jag hoppas verkligen att någon tänker om. Och när jag ändå har er uppmärksamhet: gå gärna in och anmäl sidan på Facebook. De tycker inte hittills att den är något problem, men många bäckar små…

(En liten parentes så här i slutet. Gissa vad den troligtvis ALLRA vanligaste kommentaren är i gruppen? “SD 2014”. Mm……..)

Mitt år och vår framtid – eller en svamlig nyårskrönika om feminism och framtiden

Posted on by

Idag är det nyårsafton och många skriver sammanfattningar över året som gått. För mig har det varit ett minst sagt turbulent år då det hänt otroligt mycket. Jag började med praktik på Sekos kommunikationsenhet, en fantastisk upplevelse där jag lärde mig massor och fick nya vänner. Sedan träffade jag såklart Peter, mannen i mina drömmar, och innan jag ens förstod det bodde jag i Varberg. Sen liksom rullade det på: jag fick jobb i Falkenberg, ett riktigt bra jobb!, och vi skrev på kontrakt för en lägenhet vi flyttar in i till våren.

Mycket roligt har hänt i år, men det har också varit ett tungt år. Under våren förlorade världen en fantastisk, empatisk och omtänksam människa. En liten pojke förlorade sin mamma, min vän förlorade sin syster och det var en tuff tid för alla. Det är fortfarande en tuff tid, på sätt och vis. Och det är orättvist och meningslöst och gör mig arg att unga människor ska slitas ifrån världen på det sättet.

Jag har också haft perioder då jag mått riktigt kasst. Arbetslöshet gör tyvärr det med många människor. Vi inpräntas med att jobb jobb jobb är det viktigaste. Vi får lära oss att värdet ligger i vad vi gör. Och inte nog med det, med arbetslöshet följer såklart en enormt stor otrygghet rent ekonomiskt. Så stressad som jag varit det här året har jag aldrig varit förut. Pressen, och stressen, har varit grymt jobbig. Jag skulle inte ens vilja att min värsta fiende fick uppleva att vara arbetslös i dagens Sverige.

Rent politiskt har jag slitits mellan hopp och förtvivlan i år. På vissa håll ser jag hur sexismen och rasismen frodas. Samtidigt ser jag små ljusglimtar, här och där. Men det går för långsamt! Sexism, rasism och homofobi tar livet av folk. Det förstör så oerhört mycket – och till vilken nytta? För att rädda människor inte vågar ta in kunskap? Jag vet inte. Men vad jag vet är att jag 2014 kommer fortsätta kämpa för att åtminstone några ska öppna sina ögon och förstå att hat aldrig är konstruktivt.

Jag har lärt mig oerhört mycket det här året. Om en vit cis-feminism som jag rätt oundvikligt är en del av, men så gärna vill förändra. Vi kommer aldrig kunna få till en förändring för världens kvinnor om vi samtidigt singlar ut vilka som är välkomna att kämpa vid vår sida. Och jag ska försöka lämna plats, för jag vet att det kanske inte är helt toppen att jag försöker utkämpa någon annans kamp. Men kanske kan vi stötta varandra, på något sätt? Det är nog min främsta förhoppning inför 2014: att vi (vita och cis) lär oss att vara lyhörda och lyssna. Precis på samma sätt som jag önskade att män lyssnade och var lyhörda inför kvinnokampen.

Det handlar inte om ett exkludera någon eller några. Det handlar om att man inte bara kan storma in och ta över. Det handlar om att vi måste slåss för alla, inte bara oss själva. Först då tror jag att vi, på riktigt, har en chans att skapa en bättre och värdigare värld.

Annars har 2013 mest känts som en massiv uppladdning inför valåret 2014. Ett val som har potential att förändra enormt mycket. För den som vill vara säker på en förändring i samhället är förstås Vänsterpartiet det rimligaste alternativet idag, om man frågar mig alltså. Det viktigaste just nu är att byta regering, se till att den nya regeringen faktiskt börjar återställa och återuppbygga vår välfärd och våra trygghetssystem, och att se till att SD får så minimalt med makt som möjligt.

Sverigedemokraterna kommer nästan garanterat växa i nästa val. Men det behöver inte betyda att de får mer makt. Med tanke på hur många de uteslutit sedan valet 2010 undrar jag om de ens har några kvar att fylla upp platser med…

2014 ska bli året då fler engagerar sig, fler vågar lär sig nya saker, fler börjar lyssna och fler säger ifrån.

Det blir också det året då jag fortsätter upplysa om rasistiska sajter som Exponerat och Avpixlat och vilket hat som kräks ut av både dem och deras kommentarsfält. Det blir också året då jag fortsätter berätta om MIN syn på feminism, lyfter sexistisk skit och håller upp den i ljuset för att visa alla att den faktiskt inte bara luktar illa. Den är också ful, i grunden rent grotesk.

Eftersom jag jobbar som valombudsman kommer 2014 till stor del vara val, val, vänsterpartiet, vänsterpartiet. Såklart! Och det glädjer mig. Men 2014 ska också bli ett år där jag får vakna varje morgon med mannen jag älskar, då jag träffar älskade vänner och där jag utvecklas ännu lite mer.

Gott nytt år önskar jag er, mina vänner, kamrater, fiender och haters. Vi ses igen 2014!