Tag Archives: Kvinnosyn

Kvinnomisshandel – eller “Men ÄR ni så här okunniga?!”

Posted on by

Jag hade lite svårt att sova inatt, jag vaknade nångång vid fyra-tiden och var klarvaken. Vad gör man? Kollar Facebook såklart. En av mina vänner hade delat den här videon:

Och jag tänkte att “Den kommer nog spridas rätt rejält”. Och jag fick rätt. Jag ser den lite överallt i mitt flöde, på Facebook såväl som på Twitter. Men diskussionen om den har inte riktigt blivit som jag hade förväntat mig. Istället för att diskutera problemet som videon lyfter, alltså kvinnomisshandel, så diskuteras det två andra saker. Den första är om videon är… äkta? Alltså om hon faktiskt har fått stryk eller om det är makeup. Visst, jag har full förståelse för att man vill ställa frågan. Det är nog rätt naturligt? Men egentligen spelar det ju ingen roll. För det första så blir kvinnor misshandlade varje dag – även om videon är “fejk” så ändrar inte det på att många blir utsatta. Det är ett riktigt problem.

För det andra så verkar många argumentera “den är fejk, för ingen misshandlad kvinna skulle fota sig själv dagligen och sedan göra en sån här video”. VA?! Det finns faktiskt ingen manual för hur människor ska bete sig i olika situationer, även om många lever med den illusionen. Det är exakt samma resonemang som när man misstror våldtäktsoffer för “hon var ju och fikade dagen efter” eller “hon gjorde ju inget motstånd, hon hade väl kunnat slå honom?”. Det finns inget rätt eller fel sätt att bete sig på efter ett övergrepp. Så enkelt är det. Kan vi bara enas om det? Märkligt nog har jag nog aldrig hört någon föra samma resonemang när en man blivit rånad till exempel. “Nä, det har nog inte hänt för alltså jag såg att han åt en glass på stan dagen efter…”

Den andra frågan som har diskuterats i samband med videon är “Meh asså, det är väl bara att lämna honom? Hon får la skylla sig själv om hon är ihop med en som misshandlar ‘na…” (Hör ni en dov smäll så är det möjligtvis mitt huvud som exploderar av dumheten). Jag vet inte riktigt, men har vi inte kommit längre än så? Hur svårt är det att förstå att det inte är så enkelt alla gånger..? Det är inte alltid bara att resa sig upp, säga “talk to the hand rövhatt” och lämna någon som misshandlar en. Det är så mycket djupare, svårare, smärtsammare än så. Herrejösses, jag kan faktiskt inte förstå hur folk fortfarande kan vara så okunniga rörande misshandel i en nära relation..?

Nä, jag känner att min tro på mänskligheten fick sig ytterligare en törn idag. Å andra sidan, kanske är det bra ändå? Jag menar, nu får ju jag möjligheten att lyfta frågorna i det här blogginlägget. Men åh, ÅH, vad jag hade önskat att det inte hade behövts. Ska vi drömma om en framtid där det inte kommer behövas? Tja, vad ska vi annars göra… ge upp? Nä. Vi fortsätter kämpa. Vi fortsätter nöta in sakerna jag skrivit om. Vi säger det – igen och igen och igen och igen.

Och sen säger vi det en gång till.

 

 

 

 

Vapenvurmaren Anny? – eller “Tillåt mig asgarva”

Posted on by

Häromdagen twittrade jag en fyra år gammal bild på mig, där jag sitter med min kompis älgstudsare. Om jag gjorde det för att provocera? Självfallet. Någon försökte få mig till att vara en vapenälskande extremist och jag tyckte bilden var lite rolig. Kanske mest för att det tydligt syns att jag inte har en aning om hur man ens håller i ett gevär. (Visst räknas det som gevär va?)

Men, som de som känner mig vet, så har jag aldrig använt något annat vapen än pennan. Jag skulle aldrig kunna heller, av den enkla anledningen att jag är pacifist och tycker att våld mot andra är förbannat onödigt och dumt. Dock kan jag inte ta avstånd från vapen. För hur skulle jag kunna? För det första kan väl nästan allt användas som vapen? För det andra så används vapen till saker som jag gillar också. Typ älgjakt. Och vad jag vet är det jättesvårt att strypa ihjäl älgar. (Och nu blev jag sugen på älglasagne… mmm…)

Nåväl, det är liksom inga konstigheter vare sig med bilden eller med min inställning till vapen. Att försöka utmåla mig som en vapenvurmande galning är bara till för att… jag vet faktiskt inte? Är det för att de ska kunna klappa varandra på ryggen och skratta åt mig? Är det för att försöka övertyga någon annan om att jag är farlig (jättefarlig grrr…) eller är även det här med slutmålet att tysta mig? Nja, jag gissar på det första alternativet faktiskt. Kommentarerna på inlägget är dock helt uppenbart till för att bryta ner mig. Hur har man valt att kommentera inlägget: med argument och rimlighet? Näää… nästan uteslutande har man valt att rikta in sig på mitt utseende. Ja, för jag är ju kvinna och det som gör ondast är ju när någon kallar mig tjock. Tydligen.

fettofläskfialolnyckelbensmulor

Jaha, buhu jag är tjock på bilden. Grattis kommentatörer, ni aspirerar alla till titeln Captain Obvious!

Det hela fortsatte i ungefär samma stil på Twitter igår, där flera kände sig nödgade att berätta hur tjock jag är på bilden. Suck. Jag har också ögon, ni VET det va? För att inte tala om att… tja… det är jag på bilden. Jag om någon kan intyga att jag var ordentligt fet. Idag är jag bara halvfet. Eller ja, kanske tre fjärdedelars fet…

Aja, saken är att jag inte förstår vad ni hoppas få ut av era kommentarer. Ska jag bryta ihop för att ni inte tycker att jag är attraktiv? Varför skulle jag vilja vara attraktiv i era ögon..? Men jo, jag får väl kanske lära mig att som kvinna ska jag fullkomligt kollapsa av bedrövelse om en man finner mig oattraktiv. (Nä, nä det tänker jag verkligen inte göra).

Men, det är inte bara att jag är tjock som de goda kommentatörerna tyckte att de skulle skriva om. Nej, de gav sig också in på det spännande området som jag vill kalla “Mitt Sexliv”. Fast det är tydligen inte så mitt, för tydligen vet de mer om det än vad jag gör. Ehm… ja… jag vet inte riktigt om det är så, men de är åtminstone bra på att låtsas att de har någon som helst insyn i det!

130kgvänsterkvinnor

Fräscht.

Vill också påminna alla om att det här är typ samma skara män som annars skriker sig blå i ansiktet för att “de ska skydda kvinnorna från de hemska muslimerna och deras hemska kvinnosyn”. Host host. Ja, jag föredrar verkligen den här kvinnosynen, där en kvinna som säger något de inte håller med om får liksom tåla att bli kallad såväl ful, fet och vidrig. Där en avvikande åsikt är så provocerande att det inte längre finns några gränser för vad som känns anständigt. Där en åsikt som skiljer sig från ens egna tydligen är så hemsk och farlig att man måste kämpa för att tysta den.

Yttrandefrihetens kämpar? Svenska kvinnors beskyddare?
Tillåt mig asgarva.

Hat igen – eller “Ni kan faktiskt låta bli att läsa”

Posted on by

Alla dessa odemokratiska män som gör allt som står i deras makt att försöka tysta mig. För ja, det måste väl vara det som är målet när de överöser mig med hat?

“Amen du då, du hatar ju SD!” brukar jag få höra. Jag tänkte reda ut det här lite nu. Jag hatar inte SD. Jag hatar politiken som de för. Att hata SD skulle ju också innebära att jag hatar alla Sverigedemokrater, eller hur? Och det gör jag verkligen inte. Till skillnad från vad många tror har jag flera vänner som kommit ut som SD:are för mig. Och jag har inget problem med det, men de får ju förstås finna sig i att jag kommer vilja diskutera det med dem. Varför skulle jag hata någon grundat på den personens politiska övertygelse? Det vore ju bara… hemskt.

Och just det utsätts jag för. Är det inte för att jag är feminist, så är det för att jag är antirasist eller vänsterinriktad. Som politisk meningsmotståndare blir jag oftast beskylld för att vara kommunist (börjar inte det bli lite uttjatat nu? Ärligt, det vore mer förolämpande om ni kallade mig nyliberal.) och som kvinna får jag höra att jag är ful, fet, att ingen vill ligga med mig (buhu) och alla andra möjliga förolämpningar som angriper mitt yttre. Allt detta på grund av att jag:

1) Inte tycker som de.

2) Inte är tyst om att jag inte tycker som de.

Herrejösses, jag förstår inte ens hur de har energin? Jag menar, det finns JÄTTEmånga som inte tycker som jag. Om jag skulle skicka hatmejl till alla så… nä, jag skulle ju aldrig få något annat gjort?

Nåväl. Jag är less på att bli överöst med hat. Och vet ni, även om ni tycker att jag får skylla mig själv så är det inget giltigt argument för att fortsätta hata. Det är lite som när yngsta syskonbarnet slår sin bror – blir det bättre av att han då slår tillbaka? Nä. Det enda det slutar med är att det är två ungar som skriker istället för en.

Tycker ni att jag är hemsk och förkastlig och hatisk? Sluta läs vad jag skriver då. För det är inte så att det är något tvång. Och tja, tycker ni verkligen att jag är full av hat och att det är något väldigt negativt så är det lite hyckleri att själva bemöta mig med hat. Eller hur?

Dagerlinds kamp för jämställdhet – eller “Poppycock!”

Posted on by

Mats Dagerlind, inofficiell överkucku på Avpixlat och redaktionsmedlem på SD-kuriren, har bestämt sig för att slå ett slag för jämställdheten. Härligt, tänker ni kanske och blir lite glada över att karln blivit feminist.

Fniss, klart han inte har blivit det! Nejdå, i Mats värld är det nämligen så att det är kvinnan som har övertaget och det är stackars mannen som är förtryckt. Ja, en analys vi alla kan hålla med om? Nja. Det får en ju faktiskt att ställa vissa frågor. Jag menar, varför har kvinnor lägre betalt? Varför har kvinnor såpass få chefspositioner? Varför är kvinnor utsatta på så många sätt? Frukta icke, Mats Dagerlind har svaren!

dagerlind2

Ok, ska vi gå igenom det här tweet för tweet? Vi börjar med den första. Mats Dagerlind tycker alltså synd om männen för att de inte blir sedda som “sexobjekt”. Mannen ska “kräva en hand på sin rumpa av en kvinna idag”. Nå, nu vet jag inte hur det är med alla världens kvinnor därute, men jag skulle iallafall gladeligen byta bort den biten! För vad är det vi isåfall skulle byta bort? Vad är det männen skulle få med i paketet att “bli sedda som sexobjekt”?

Tja, de skulle få fingrar, främmande sådana, som nyper dem i rumpan. De skulle få händer som riktigt gräver runt i underliven på dem. De skulle bli klämda på, tittade på, skrattade åt, bli behandlade helt utan respekt och de skulle också riskerar våldtäkt. För tja, vare sig ni vill det eller inte så kan sexuella trakasserier på det sättet leda till värre saker. Och efter våldtäkten, tja då kanske mannen skulle få frågan “Vad hade du på dig?” eller “Var du full?” eller “Har du haft sex förut?”. Som sagt, jag kan inte tala för världens alla kvinnor. Men iallafall jag skulle glatt och utan eftertanke byta bort just det där “ses som ett sexobjekt”. Och jag skulle inte ens tvivla.

Men ska vi gå vidare då? Mannen ska alltså bli inkvoterad på jobb. Jamen dåså, den är ju redan uppnådd! För det sker dagligen, hela tiden och världen över att män blir valda över kvinnor just på grund av att de är… just det, män! Så grattis Mats, din kamp har lönat sig. (Eh, nej. Så här har det alltid varit. Sorry!)

Nummer tre då. Det är alltså synd om männen för att de aldrig får komplimanger, aldrig blir bjudna på krogen, aldrig träffar på någon som håller upp dörren? Hm, återigen kan jag bara tala utifrån mig själv och min omgivning men alltså… jag känner inte alls igen den här bilden av mänskligheten. Nog håller vi upp dörren för varandra (iallfall på tunnelbanan i Stockholm…), nog bjuder jag också mina killkompisar på drinkar på krogen, nog har jag varit med om inte bara en gång att män får komplimanger? Det här känns liksom mer som att.. som att Mats borde byta umgänge. Så jag säger det här och nu: Mats, du är varmt välkommen att följa med mig och mina vänner ut nån kväll i 08. Jag lovar att jag ska både bjuda dig på en öl och hålla upp dörren för dig! (Har du din Avpixlat-tröja på dig kommer jag däremot inte ge dig komplimanger för din klädsel)

Nummer fyra känns lite avhandlad redan. Så vi hoppar den va? (Fast nog är det spännande att Mats tycks tro att jämställdhet innebär vem som blir bjuden av vem på alkohol…)

Femman! Ja, jag håller med. Man ska inte förolämpa varandra. Varken kvinnor eller män. Det är liksom dumt och onödigt och allra främst otrevligt. Så vi bestämmer här och nu att kvinnor ska undvika att kalla män för “taliban” och “gubbslem”, så låter männen bli att kalla kvinnor för “hora”, “pissluder”, “fitta” och liknande. Jättebra ju!

Och nummer sex då. Jag kan inte låta bli att tänka så här: Vem är det som prompt säger att det är mannen som utför dessa sysslor? Och HUR många bygger egentligen en bastu? Och bygger de en ny bastu varje dag? Lagar de bilen varje dag? Klipper de gräset varje dag? Nä, så mycket växer inte gräset i Sverige väl? Medan det dagliga arbete kvinnor utför är just det: dagligt. Barnen tar liksom inte semester. Det funkar inte att låta bli att äta en dag. Tvätten tvättar inte sig själv, disken diskar inte sig själv och städningen gör inte sig själv. Nå, om man inte har en RUT-piga hemma då men det är ju liksom en helt annan historia. Så nej, Mats, du kan inte jämföra “bygga en bastu” med att sköta det vardagliga arbetet i hushållet. Sorry, men du får försöka bättre!

Och så den sista. Den som gör mig på riktigt förbannad. Den som antyder att kvinnor arbetar halvtid för att de inte orkar heltid. Jamen vad fint, då ser vi till att papporna i större grad är hemma och tar hand om barnen då! Så kan mammorna jobba heltid för ärligt talat tror jag att många skulle VILJA jobba heltid. Om bara mannen tog lite ansvar och hjälpte till att ta hand om de gemensamma avkommorna. Så jag tycker vi kan bestämma också det, här och nu, att männen från och med nu tar hälften av ansvaret för barn så att kvinnorna snabbare kan gå upp i heltid. Visst blir det bra va, Mats? Eller tänkte du inte på det där med att någon ska ta hand om ungarna också..?

Jadu Mats. Det är fint ändå att du slår ett slag för jämställdheten. Synd att du inte riktigt verkar dels förstå ordets innebörd, dels bara arbeta för ett enda kön. För du vet väl det här, att feminismen jobbar nästan lika mycket för män som för kvinnor. Patriarkatet tvingar in män i snäva könsroller som hämmar era liv. Det vill vi ändra på, på samma sätt som vi vill ändra på att kvinnornas villkor är betydligt sämre i dagens samhälle.

Men fortsätt du din kamp. Kanske är det någon som lyssnar. Troligtvis en man. Jag vet inte vilken förändring ni är ute efter dock, för det ni vill ha – det har ni redan. Grattis, ni är män.

 

Facebook what r u doin – eller “Facebook, stahp”

Posted on by

Det är inte bara jag som brukar springa på rasistiska, kvinnohatiska eller på andra sätt vidriga Facebookgrupper. Faktiskt ser jag det varje dag, hur de delas med uppmaningar om att gå in och anmäla. Men hjälper det då? Hjälper det verkligen att anmäla en grupp till Facebook?

Nja, är nog mitt svar. Nog för att vi sett till att några sidor och grupper faktiskt stängts ner, men de måste vara riktigt grova. För Facebook har inte samma syn på vad som är rätt och riktigt som kanske jag har. De ser till exempel inga problem med en grupp som har namnet “Kontroversiell humor – Alla tjejer är horor”. Gruppen har fått mycket uppmärksamhet under dagen, bland annat har Nyheter24 skrivit om den. Gruppen hette från början “Alla tjejer är horor” men just det där lilla tillägget i början gjorde att den inte togs bort.

Facebook, vad håller ni på med?

Visst är det bra och förbannat viktigt med yttrandefrihet. Men yttrandefrihet behöver inte betyda samma sak som “rätten att uttrycka sig kränkande”. När ska vi lära oss, att det vi läser på internet också påverkar oss? När ska vi lära oss att det inte funkar att bara blunda, vifta undan sånt här med “humor” och sedan bli förvånade när någon far illa? Jag är så innerligt less på den här attityden om internet, att det skulle råda någon annans slags spelregler där. Att det ska vara okej att skämta om att kvinnor är horor eller borde hålla sig i köket. Att det är okej med lite homofobi. Att det är okej att skratta åt rasistiska bilder.

Internet är inte en parallell värld där saker sker i något slags vakuum. Det som händer på nätet är högst verkligt och påverkar. Sexistiska bilder, kvinnohatiska budskap – bidrar till att sexism och kvinnohat fortfarande är ett problem 2013. På samma sätt bidrar homofobi, rasism, etc till att fenomenen kan fortsätta frodas även i resten av samhället.

Nej, jag menar inte att utan internet skulle allt i världen vara frid och fröjd. Problemet är självfallet djupare än så. Jag önskar bara att fler kunde tänka efter innan de började sprida sån där skit på nätet. Tänk efter innan ni trycker på “gilla”: Är det här något ni verkligen kan stå för? Hur hade er mamma/pappa/syskon/barn reagerat om hen hade vetat att du gillat det här?

Det är allt jag begär. Lite eftertanke. För jag vill inte tro att så många är sexister, rasister eller allmänna as. Jag vill hellre tro då, att de bara glömt bort att tänka för en stund.

Våldtäkt har inget med utseende att göra – eller “Väck med dig, okunniga fjant!”

Posted on by

Knappt hade jag hunnit trycka “publicera” på förra inlägget så fick jag en kommentar från en anonym fegis, dessutom en väldigt okunnig sådan den här gången:

josefvåldtäkt

Hej Josef!

Ja, jag tycker om att börja med hövlig och artig ton när jag tilltalar någon. Jag föreslår att du tänker över om det kanske är en ganska bra strategi ändå. Iallafall om man vill bli tagen på allvar. Jag vill egentligen bara berätta en sak för dig, och det är att det finns ingenting som tyder på att våldtäkt skulle vara kopplat till utseende. Eller tror du på riktigt att det bara är folk som DU tycker är snygga som blir våldtagna? Nej, du inser ju själv hur absurt det låter va?

Våldtäkt handlar i de allra flesta fallen om makt. Om att bestämma. Om att ha kontroll. Ibland handlar det förstås om saker som t.ex hämnd också men oftast är nyckelordet makt. Det är nog också därför det är rätt vanligt att män ofta använder våldtäkt som hot när de ska utöva lite näthat. Du har valt en annan approach i ditt hatande och tja, jag skulle tycka att det vore hedersamt om det inte vore just för din uppenbara okunskap. Om det HADE varit så att det bara är snygga människor som blir våldtagna, då hade jag varit glad om så många som möjligt hade tyckt att jag var ful. För seriöst, det är bättre att bli betraktad som icke attraktiv än att bli våldtagen. Any given day.

Nåväl, jag råder dig att läsa på lite om våldtäkt och de mekanismer som ligger bakom en sådan gärning. Återkom sedan så kan vi ta en diskussion om det!

Ps. Jag sitter nu och tokgråter för att du tycker att jag är ful. Det är liksom det värsta som någonsin skulle kunna hända mig. Ds.

Ps2. Angående mitt Ps här ovan – jag skojade bara lite, jag skiter i vad du tycker om mitt utseende Josef. Ds2.

Att fly – eller “Jag är aldrig trygg”

Posted on by

Jag är på väg hem från tunnelbanan. Klockan är mycket och det är vardagskväll så det var inte så många som klev av på min station. Efter en stund hör jag fotsteg bakom mig. Jag vågar inte vända mig om, utan går istället lite snabbare. Tänker att det är mitt i ett bostadsområde, om jag skriker måste ju någon höra, eller hur? Jag hör stegen bakom mig och hur de också ökar takten och jag är helt säker på att nu, nu händer det. Nu blir jag våldtagen.

Jag stoppar ner handen i fickan och kramar nycklarna, kanske kan jag slå honom i ansiktet med dem? Jag vill inte springa heller, jag har ju läst hur sånt beteende kan trigga. Så plötsligt: En hand på min axel och hela min kropp fryser till is av ren och skär skräck.

”Förlåt, du tappade den här.” Jag tittar oförstående ner på vanten som han håller fram, sedan inser jag att det är min. Min tappade vante, som han bara ville ge tillbaka. Jag säger tack, lite skakigt, och han vänder och går åt andra hållet.

Jag har fortfarande puls som en vettskrämd kanin men samtidigt är jag så lättad. Jag klarade mig! Den här gången också. Och jag börjar tänka: Varför ska jag behöva vara rädd i mitt eget samhälle? Varför ska jag behöva bära på den här skräcken? Åh, tro inte att jag är unik. Det här är en skräck som delas av de flesta kvinnor jag känner. Vi lär oss tidigt att leva med den, hantera den. Göra upp strategier och planer för hur vi ska försvara oss när den dagen kommer. För det handlar om när, inte om, när vi tänker.

Och jag inser att jag ständigt är på flykt när jag rör mig ute. Alltid redo att försvara mig, alltid beredd på att kriga. Aldrig någonsin trygg. Och jag kopplar ihop det med att jag alltid döms för mitt yttre, att jag särbehandlas på grund av något jag inte själv kan råda över och jag inser… det är inte konstigt att jag är antirasist. Inte det minsta märkligt, faktiskt.

Det är inte konstigt att jag istället för rädsla och misstro väljer att bemöta migrationsfrågor med empati och förståelse. Kanske är det också därför, i alla fall enligt min uppfattning, en större andel kvinnor än män är just uttalade antirasister? Kanske är det därför det finns så få kvinnor i Sverigedemokraterna.

För vi vet hur det känns. Vi vet hur det är.

Vi är också på flykt.

Mitt kön är inte relevant – eller “Jag är ingen stark kvinna!”

Posted on by

Nej, jag vill inte bli kallad “stark kvinna”. Det kvittar om du själv anser att det är en komplimang, jag tycker inte det. Varför? Tja… hur ofta brukar ni benämna män som “stark man”? Nej, då brukar det främst vara bara “stark”, eller hur?

Förstår inte varför vi måste påtala vilket kön en person har när vi ska beskriva hen? Och nej jag förespråkar inte att alla kön ska avskaffas och småpojkar ska kastreras vid födsel och blablabla allt annat jag  brukar bli anklagad för. Nej, jag förespråkar att jag ska få vara jag – få vara Anny som är en stark person. Utan att ni ska behöva blanda in vad jag har mellan benen?

Det är inte en komplimang att säga att jag är en “stark kvinna” för det är underförstått “Du är stark, trots att du är kvinna” eller “Du är inte lika stark som en man som är normen, men good try hörru!”. Kanske är det jag som övertolkar, men det skiter jag i. Jag har tolkningsföreträde i att reagera på vad jag blir kallad. Så nästa gång ni ska beskriva mig, beskriv mig som “stark person”. Mitt kön är i det fallet nämligen totalt irrelevant.

Normen är manlig i de allra flesta fall. Varför ska vi fortsätta bidra till det? För det är just precis vad vi gör när vi pratar om starka kvinnor, duktiga kvinnor, kompetenta kvinnor, smarta kvinnor. Jag förstår att det här kan låta flummigt för den som inte är van att tänka i de här banorna men tänk på det i fortsättningen, hur gör man skillnad på när man beskriver män och kvinnor? När är mannen norm? HUR kan man se att mannen är norm? Och vill du, som kvinna, att fokus ska ligga på vilket kön du tillhör – eller på de egenskaper som gör att du beskrivs?

Genusfolket har skrivit ett inlägg om ett liknande fenomen idag och jag tycker verkligen att ni ska läsa inlägget. De lyckas, i vanlig ordning, skriva mycket tydligare och mer pedagogiskt än vad jag klarar av. Hanna som har skrivit inlägget sammanfattar det så grymt bra i de här två meningarna: “Det är så normer fungerar. I det här fallet är vi alla män tills vi plötsligt är Kvinnor”

Och just precis så är det ju. Och just precis det stör jag mig på. Och just precis det tycker jag att vi ska ändra på!

Högborgen för rasism och sexism – eller “Jävla Facebook!”

Posted on by

Jag råkade hitta en rätt vidrig sida på Facebook igen, delad av en så kallad “vän”. Den heter “Censurfritt” och beskriver sig själv:

“Ocensurerad humor och svart satir!
[VARNING!] Inget för känsliga personer! [VARNING!]
OBS! Åldersgräns 18 år”

Åh så skoj, en humorsida. Ja, det kanske det är om man tycker att rasism och sexism är roligt. Eller vad sägs om:

kvinnohat3

Hihi jamen jaaa vad roligt, kvinnan är såklart den inbyggda diskmaskinen ty hon är kvinna och de kan inget annat än typ… diska. Hahahaha jo lite igenkänningshumor va!? (Eller: Skit ner er.)
Men det blir värre. Mycket värre.

kvinnohat2

Hur du handskas med en hysterisk kvinna? Mm… bara…nä, jag vet inte ens vad jag ska skriva. Bara detta: Jag tycker verkligen inte att det här är roligt.

Men det blir värre. Mycket värre.

mindfuck

Bilden i sig är förstås osmaklig nog så det räcker och blir över, men lägger vi till kommentarerna under bilden så blir iallafall jag både ledsen och rädd. Det här är människor som skriver helt öppet, på en publik facebooksida och med sina egna namn. De står alltså för sin äckliga rasism. (Jag väljer dock, i vanlig ordning, att maskera namnen för det är inte min uppgift att hänga ut idioter)

mindfuckkommentarer

Jag orkade bara ta ett fåtal av de kommentarer jag hittade men – majoriteten av bildkommentarerna var rasistiska. Det är liksom inte ett par enskilda som trollar i tråden eller som är extra “högljudda”, för jag hittade bara TVÅ kommenterar av totalt 34 kommentarer där man säger ifrån och tycker att det hela är fel. Och jag kan inte förstå varför mina kompisar delar den här sidan. Läser de inte kommentarerna? Ser de inte rasismen? Skiter de fullständigt i sexismen? Jag önskar verkligen att jag förstod.

Men, så inser jag denna hemska tanke: Även mina kompisar kan vara rasister och sexister. För så är det ju faktiskt, det är inte företeelser som finns på håll. Som vi inte alla har i vårt liv på ett eller annat sätt. Rasismen och sexismen finns i hela samhället och säkerligen har de flesta tänkt en rasistisk tanke någon gång i sitt liv. Kanske till och med flera gånger. Men det som är den viktigaste frågan då är – uppmärksammade vi den tanken, analyserade och förkastade den? Lärde vi oss något? Kanske vågade vi krossa en av våra egna fördomar?

Eller gick vi istället in på en FB-sida, höhö-skrattade och tryckte gilla på en kommentar som säger att muslimer hör hemma i soporna? Ni som gjorde det senare och är facebookkompis med mig – var vänlig ta bort mig för jag vill inte se er dynga som ni sprider. Tack på förhand!

Ett argt blogginlägg – eller “MEN VAFAN?!”

Posted on by

Så var det dags att bli förbannad igen. Bilden som ni ser här nedan fick jag redan för flera veckor sedan av en kompis som hade sett den nånstans, säkert på Facebook, och jag hade verkligen tänkt blogga om den redan då. Men det föll liksom bort. Idag blev jag påmind om den igen för idag fick jag den indelad i mitt flöde på Facebook. Mitt blodtryck gick från det vanliga superlåga till säkert farligt högt. Seriöst, det här kan inte ens ursäktas eller bortförklaras med “Det är på skämt”. Det här är bara rent ut vidrigt även om det är en bra bild för att symbolisera det jag skrivit om även förut: många män och killar vet inte vad våldtäkt är. Många män och killar tror sig ha större rätt till en kvinnas kropp än kvinnan själv.

vadhonsäger

Fan. Nä, jag KAN inte skriva något konstruktivt och genomtänkt nu. Allt jag kan tänka är att jag vill skrika, eller kanske vråla: “DET ÄR VÅRA KROPPAR! DET ÄR VI SOM BESTÄMMER ÖVER DEM!” För på riktigt finns det få saker som gör mig så upprörd som när folk säger “Äh, hon var säkert med på det egentligen…” och helt plötsligt har de förminskat offret på grövsta sätt jag kan tänka mig och samtidigt försvarat en våldtäktsman. Ni som kräks ur er såna här saker, hur tänker ni? Ni som delar bilden som den ovan och tycker att “Höhö, så äre ju!”, hur tänker NI? Tycker ni på riktigt att det är roligt eller VAD?

Jag kan förstå att man roas av detta om man är ett komplett as, en rövhatt, ett übergubbslem, ett människofientligt avskum eller en total jävla sopa. Men jag vill tro att andelen människor som är något av det nyss nämnda är ganska få, så snälla kom igen nu: Förklara meningen med bilden ovan. Tack på förhand.