Tag Archives: Dumhet

Julhysteri på Avpixlat – skrattretande och djupt obehagligt på samma gång

Posted on by

Det är rätt lätt att skapa nya traditioner. Jag menar, se bara på Halloween som numer väl ändå får räknas även som en svensk tradition? Kanelbullens dag är ett annat exempel. Det tar inte så lång tid innan det sätter sig, kanske för att vi är förtjusta i att fira och uppmärksamma saker? Men det finns såklart traditioner vi borde slopa på direkten. Jag tänker såklart på det jag väljer att kalla för “Julhysteri”. Nej, jag pratar inte om antalet julklappar som ska köpas, stress och massor av mat som någon ska laga.

Jag pratar om en tradition som vi främst ser på internet. Jag vet inte riktigt när det började, men jag la märke till det första gången för två år sedan då en status spreds som en löpeld på Facebook. “Nu får inte barnen vara varken tomtar, pepparkaksgubbar eller julegrisar i luciatåget längre!”, sa den. Ungefär. Vem som nu nånsin har varit utklädd till gris i ett luciatåg, det vet jag dock inte.

Det fortsatte såklart förra året, med pepparkaksgubbarna. Helt plötsligt såg jag folk i min närhet som skrev att “NÄÄÄ-EE! Nu får det vara nog. Ska man inte ens få köpa pepparkaksgubbar längre?!”. Allt på grund av ett EN skola sagt “I år ska ingen vara utklädd till pepparkaksgubbe i luciatåget, för vi ska inte sjunga någon pepparkaksgubbesång.”

Och det fortsätter såklart i år. Och som vanligt är det med rasistiska undertoner. Jag blir bedrövar när jag ser vänner och bekanta som hämtar in “information” på rasistsajter som Avpixlat och Exponerat, och sedan tror att det är någon slags sanning.

Men vad handlar julhysterin om i år då? Jo, det hela började med en, av outgrundliga anledningar, mycket uppmärksammad skola i Bromölla. De har i år valt att inte ha varken pepparkaksgubbar eller tomtar i sitt luciatåg. De har gett flera förklaringar till detta: både att föräldrar har önskat det, och för att de själva vill se ett mer traditionellt luciatåg. De flesta kanske vet ändå att ett traditionellt luciatåg innehåller en lucia och ett gäng tärnor. Men vill man ha ett fint och traditionellt luciatåg med mer valmöjligheter kan man förstås ta med stjärngossar också.

Det blev ursprungligen uppmärksammat, iallafall av mig, för att en pappa till en pojke i den aktuella årskursen var uppriktigt förbannad. Hans pojke skulle minsann inte ha klänning på sig! Suck.

Sedan tog det inte lång tid innan rasistsajterna snappade upp det hela. Men borde de inte egentligen vara glada? Här är en skola som vill ÅTERINFÖRA GAMLA TRADITIONER på bekostnad av nyare påfund, som exempelvis tomtar.

Nä. Nä de är inte glada. För i deras paranoida värld är ingenting logiskt och ingenting tolkas såsom vi andra tolkar saker. Den främsta teorin som har presenterats på de olika sajterna är att det är ett “PK-påhitt”, något man gjort för att inte stöta sig med mångkulturen i Sverige. Man har såklart inga bevis på detta, men fläskar ändå på ordentligt med den här vinklingen. Avpixlats inlägg om händelsen har till exempel rubriken “PK-terror mot traditionerna”.

Återigen: suck.

De får såklart tro vad de vill, men jag får också tro att de har tomtar på loftet. De som alltid klagar över att gamla fiiiina svenska traditioner inte efterlevs längre går totalt bananas när en skola väljer att göra just det. Ironi? Något kanske. Och jag kan inte för mitt liv förstå vad det skulle ha att göra med religion eller hudfärg. Fine, att de reagerar på att det inte är några pepparkaksgubbar med lär stamma från förra årets Julhysteri. Men tomtar..?

Men nu kommer vi till det obehagliga i det hela. Ni har troligtvis inte missat Expressens rapportering om hatsajterna. Under de senaste dagarna har de avslöjat både vilka det är som kommenterar mest, och vad som egentligen skrivs. Att hot och hat flödar i kommentarsfälten. Luciainlägget på Avpixlat är absolut inget undantag:

maila

Rektorn på skolan, Malin Winther, blir här kallad “landsraserare” och såväl hennes som skolchefens mailadressser är utlagda. Är det enkelt att hitta deras mailadresser? Ja. Men det spelar ingen roll, det är sammanhanget som gör det här riktigt obehagligt.

massiv kampanj

Här uppmanas man att “ta ansvar för” sina barn – genom att starta en “massiv kampanj för avsättandet av denna perversa kvinna”, det vill säga rektorn på skolan. “Här har föräldrarna en absolut skyldighet att få denna galning sparkad” lyder uppmaningen från denna anonyma kommentarsfältskrigare.

dumsvenska

Ett sådant förakt för Sverige! Äh, skämt åsido. Det här är ju lite läskigt, tycker ni inte det? De som tror att de som kommenterar på Avpixlat “bara” är rasister har fel. De flesta är också kvinnohatare.

mentalt

Ett luciatåg utesluter tomtar och pepparkaksgubbar. Det är alltså ett tecken på att skolan raseras. Jösses. Och lägg märke till igen, det föraktfulla tonfallet gentemot en kvinna.

landsförrädare

Rektorn på skolan blir också kallad “landsförrädare”. Hon “bör få veta att hon lever”. Också den här kommentarsfältskrigaren uppmuntrar till att man ska söka upp och kontakta rektorn.

noterat

“Malin Winther, ditt namn är noterat”.

ställ henne mot väggen

En annan tycker att hon ska ställas mot väggen.

gå hem 1

gå hem

Behöver jag ens kommentera hur sjukt det här är?

Och Avpixlat låter allt stå kvar. För i deras värld är det här inget att reagera över. Uppmaningar att göra hembesök hos en tjänsteman är visst inte alls något konstigt. Eller? Det vore förstås uppfriskande att se Avpixlat PÅ RIKTIGT ta tag i sina kommentarsfält. Men skrämmande nog, de enda raderade kommentarer jag noterade under gårdagskvällen tycks vara sådana från meningsmotståndare, alltså sådana som ifrågasatte Avpixlat.

Och för den som ifrågasätter hur mycket rasism som egentligen florerar i Avpixlats kommentarsfält lämnar jag den här bilden nedanför. Tänk på två saker: allt som ligger bakom det här är att EN skola valt att inte ha tomtar och pepparkaksgubbar i sitt luciatåg, och det här är en sida som stöttas friskt och ogenerat av ett riksdagsparti. Behöver ni ens fundera på vilket det är?

äckligt rasism

Öppet brev till den/de som ddos-attackerar IRM

Posted on by

Hej!

Jag vill börja med att säga att jag inte är arg på dig – jag är besviken. Att du är så förblindad av ilska att någon tycker något du inte tycker, att du måste använda odemokratiska metoder för att försöka tysta. Att du försöker sabotera. Förstöra. Varför? För att vi skriver något du tycker är obekvämt.

Tänk vad jobbigt jag skulle få det om jag kände mig tvungen att starta en massiv ddos-attack så fort nån skrev något jag inte höll med om!

Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en liten, liten smula medlidande för dig. Du försökte tysta oss, du försökte förstöra – men istället såg du till att vårt inlägg om Björn Söder är vårt mest delade. Och med delat syftar jag förstås för den otroligt fina solidaritetsaktion som genomförts, och genomförs nu. Flera, flera bloggar har delat inlägget. Det har delats av Politism (som också blev attackerat). Det har delats av Aftonbladet. Det har delats av Expressen. Det har delats av Nyheter24.

Stort tack till alla er som delar! Det handlar inte om att vi vill synas och höras – det handlar om att man inte ska få tysta någon med hjälp av odemokratiska metoder. För ärligt talat, om folk tycker att tårtningen av Jimmie Åkesson var ett hot mot demokratin – vad är det då när någon försöker tysta meningsmotståndare?

Yttrandefrihet är en mycket vital del av demokrati och ett drägligt samhälle. Jag är glad att vi är många som fattat detta. Det finns de som skrattar åt attacken på IRM. Det finns de som säger “ni är ändå inget att bry sig om”. Det är, enligt mig, en skrämmande inställning. Oavsett vem som blir utsatt så är ett försök att släcka någons sajt aldrig ett okej sätt att bemöta meningsmotståndare.

Och ja – det gäller även om det är rasistsajter som Avpixlat eller Dispatch International. Demokrati gäller för alla. Och det är den tanken som du, eller de, som ligger bakom ddos-attackerna helt har missat.

Hurra: en man har lösningen! Snart är ätstörningarna och skeva ideal utrotade.

Posted on by

HURRA! Det är en underbar dag idag! En glädjens dag! Ljusningen är äntligen här!

För nu ÄNTLIGEN har lösningen på problem med ätstörningar OCH skeva ideal kommit! Ja, ni får ursäkta alla utropstecken men klart jag blir lite till mig. När en man liksom helt plötsligt får en snilleblixt och kommer på hur man blir av med ätstörningar (eller ja, kanske främst anorexia som det verkar) så måste man ju lyfta på hatten och säga “BRA JOBBAT, MAN!”.

Eller så inte. Vad jag egentligen raljerar över? Jo, det handlar om en krönika i Expressen. Med rubriken “Så sjuka är unga tjejers drömmar” – ja alltså det börjar ju redan med det. Rubriken är fullkomligt vedervärdig. Men vad står det då i krönikan? Ok, för att vara rättvis – den har NÅGRA, VISSA, FÅ poänger. Typ att modeindustrin har ett ansvar för skeva kvinnoideal. Men det är ungefär där det tar slut på vettighet.

Bland unga kvinnor är smalhet däremot skrämmande ofta synonymt med lycka. Det räcker att skrolla ned bland kommentarerna på en välbesökt modeblogg för att inse hur mycket tankekraft den här gruppen lägger på sin vikt.

Resultatet är en skenande folksjukdom. Antalet unga svenska kvinnor som fått en ätstörningsdiagnos har ökat drastiskt de senaste åren. Vissa av dem betalar det yttersta priset för att se ut som tjejerna på de glossiga bilderna.

 

Nu är jag ju lite skeptiskt inställd till att man kan skylla ökande antal ätstörningsdiagnoser på bara modebloggar och “glossiga bilder”. Jag är rätt övertygad om att mer ligger bakom faktiskt. Men nu är jag ju ingen expert på ämnet, däremot är det bara att göra en snabb googling för att inse att det inte är så jätteenkelt att förklara ätstörningar.

Men det är inte det värsta i krönikan, åh nej. Det kommer värre:

Frågan är för vem de bantar. Inte kan det vara för männens skull. Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.

 

Ok, för det första: “Inte kan det vara för männens skull”. Nä, män har såklart INGET ansvar överhuvudtaget när det kommer till kvinnors hälsa. Kvinnor får helt enkelt skylla sig själv som får ätstörningar och männen är oskyldiga. För det andra: VADDÅ BANTAR?! Ätstörningar handlar inte om nån slags diet..? För det tredje: Vad FINT att få förklarat att nähä män gillar inte kvinnor med ätstörningar, men de gillar smala tjejer.

Vänta lite nu. Var  det inte just ideal som vi pratade om? Att de var skeva? Att kvinnor INTE ska göra saker för männens skull..? Men männen föredrar smala midjor kombinerat med breda höfter så… alltså, jag får bara ont i huvudet av detta. Hur kan man ens SKRIVA nåt sånt här?

MEN! DET BLIR VÄRRE! Och nu kommer snart lösningen på problemet med ätstörningar:

Hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet.

Det är kanske är dags att fler av oss kliver upp på catwalken och förklarar att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden.

Så kanske tjejer kan sluta plåga sig själva för att uppfylla ett ideal som bara gynnar en samvetslös och girig modeindustri.

 

Jamen dåså! Kvinnor “bantar” inte för män men om männen ber dem sluta så kommer kvinnorna göra det. Hurra! *slow clap*

Dumma, dumma kvinnor va, som svälter sig själva medan männen bara vill ha SMALA kvinnor med breda höfter. Det finns inga krav på kvinnor från männen (förutom att de ska vara smala med breda höfter) så varför svälter sig kvinnor va (kanske för att bli smala med breda höfter?).

JA. Jag vet att det är mycket versaler i det här inlägget och JA jag kanske har missat nån jätteviktig poäng men det beror på att jag blev lite upprörd. Jag är så oerhört less på att män ska ställa orimliga krav på kvinnor (svält er inte! eftersträva inte ideal! uppfyll våra ideal! bli smala! sluta drömma! gör som vi säger!) och jag är så innerligt less på att de inte ens verkar  reflektera över att de gör det, utan tror att de gör oss nån slags tjänst?

Usch nej. Karl-Johan Karlsson, du skriver i ingressen: “Som politisk reporter har jag ägnat mig åt att bevaka förtroendevalda, inte fashionistor.”. Ett tips från mig i all välmening (riktad mot mig själv och världens alla kvinnor) – håll dig till att bevaka förtroendevalda. Och låt kvinnorna vara ifred för din missriktade välvilja. Tack.

Näthat. Alltid lika skoj?

Posted on by

Ibland undrar jag om jag lever i samma värld ens som rasisterna och människohatarna som ibland skriver på Twitter. Ni vet, de där som också skrivit så mycket äckliga kommentarer att jag stängt av kommentarsfältet.

Är det så att deras hjärnor fungerar på ett annat sätt? Är det så att deras uppväxt var för jävlig? Är det så att de bara är av naturen korkade? Jag vet faktiskt inte, jag har gått igenom alla möjliga förklaringar bara för att försöka göra det begripligt för mig själv. Men jag lyckas aldrig förstå, och kanske är det lika bra.Kanske är förståelse första steget till acceptans?

Men nog är det underligt hur man kan finna nöje i att, anonymt såklart, skriva massa dynga om en person man inte ens känner? Att man inte har några motargument för vad personen säger och skriver, utan att man direkt angriper saker som utseende. Vad beror det på, att de här männen (för de brukar ofta vara just män) är så himla fega och ryggradslösa?

utseende2

Blir jag ledsen över det de skriver? Ja, på sätt och vis. Jag bryr mig inte om vad de tycker om mitt utseende, det är inte det. Den enda vars åsikt jag bryr mig om på just det området är faktiskt min pojkvän/sambo. Nej, jag blir mer ledsen över det meningslösa i det hela. Och det uppenbara kvinnoföraktet. Att de inte kan bemöta en kvinnlig meningsmotståndare med “Jag tycker du har fel, därför att…” utan istället kör det gamla utnötta och jädrigt fjantiga “DU ÄR FUL!”. Jaha? Vad har mitt utseende med mina åsikter att göra?

Blir jag arg över det de skriver? Ja. För tänk om jag inte var jag. Tänk om jag inte hade så tjockt skinn (no pun intended…). Tänk om det där faktiskt tog. Tänk om jag hade en ätstörning som triggades av det de skriver? Självskadebeteende? Självmordstankar? Jag vill liksom knappt tänka på vad det här hade gjort med mig om det varit för säg tio år sedan. Den tanken ger mig en stor knut i magen.

Blir jag förvånad över det de skriver? Nä, inte det minsta. Det där är ju ett välkänt grepp när man inte har några som helst argument att komma med. Vilket, såklart, gör mig till en vinnare – på walkover.

Blir jag less? Ja. Blir jag trött? Ja. Blir jag alldeles matt? Ja. För ärligt talat, vad tror de att de vinner? Vad tror de att de åstadkommer? Mer än bara ryggdunkningar sinsemellan alltså.

Tror jag att de skulle våga säga de där sakerna om de stod öga mot öga med mig? Knappast. Det är helt enkelt lätt att gömma sig bakom fega, anonyma konton på internet. Det är desto svårare att kräkas ur sig liknande saker när man måste inse att det är en riktig, levande person man behandlar så.

Till sist vill jag ställa några frågor, riktade till alla som tycker det är en bra idé att bete sig som fegisarna här ovan:

* Hur skulle Du må om det var din syster/dotter/flickvän/fru/mamma/etc som någon skrev sådär nedsättande om?

* Skulle Du våga ta en fika med mig? Stå till svars för sakerna Du skriver? Stå till svars för föraktet?

* Skulle Du ens våga skriva sådana saker utan att vara anonym? Och: ser du någon skillnad i att jag är helt icke-anonym, medan du gömmer dig bakom anonymitet?

Äckliga rasistsidor och anonymitet

Posted on by

Så, jag har precis skrivit ett inlägg till IRM. Det handlar om rasistsidan Exponerat som hängt ut en fjortonårig kille, med bild och namn. Kommentarerna under inlägget har verkligen inte varit att leka med. Modiga människor, de där bakom Exponerat. Vilka de nu är – för de är ju som bekant anonyma.

Precis som nästan alla som jobbar med rasistsajten Avpixlat. Precis som de mängder av SD-hyllande rasistkonton som finns på till exempel Twitter. Och jag tänker: är det inte märkligt att de är anonyma, typ hela bunten?

Jag menar, fråga dem och de säger “Vi har rätt, det är VÅRA åsikter som är sanningen, det är VI som sett ljuset” etc etc. Men ändå vågar de inte stå för det? Ändå måste de gömma sig bakom fjantiga nicknames och hemliga alias? Om man står för sin åsikt, till hundra procent, då behöver man väl inte gömma sig?

Ett argument de brukar kasta fram när man ifrågasätter detta är att de skulle bli så väldigt hotade. Well, det blir vi också. Ändå vågar de flesta antirasister framföra sina åsikter utan anonymitet. Konstigt va? Är det så att vi tycker att det är mer okej att bli hotade? Nä. Det är för att vi STÅR FÖR VAD VI TYCKER.

“Men jag kan förlora jobbet/vänner/familj!”. Mm, det är jättedumt att det är såpass stigmatiserat att vara rasist i dagens Sverige. Stackars! Förstår att det måste vara jobbigt att folk blir förbannade på er om det kommer fram att ni hotat, hånat och spridit ut massa dynga. Asjobbigt, verkligen.

Nä asså, de kan komma med hur många ursäkter som helst. Men jag tror att det är så här: dels att de är fega. Det är helt enkelt väldigt bekvämt att kunna spy ur sig vad som helst utan att behöva möta några konsekvenser för det. För det andra så är de inte HELT korkade, de fattar ju att de skulle åka dit för så sjukt mycket om de inte var anonyma.

Det ÄR inte lagligt att hänga ut folk hur som helst på nätet. Det ÄR inte lagligt att skicka hot till folk. Och skulle de inte ha sin anonymitet att gömma sig bakom… tja, då skulle konsekvenserna kunna bli rätt jävla obekväma.

Fortsätt ni vara anonyma om ni vill det, så länge det går. Men förstå också detta: när ni är det, och SÄRSKILT när ni hänger ut barn och oskyldiga människor som får utstå hot i era vidriga kommentarsfält, så är ni det absolut fegaste som vandrar på vår svenska jord. Och jag hoppas att någon liten, liten, liten del av er ändå skäms.

För det borde ni.

Vita kränkta män – och deras hat

Posted on by

Ibland tänker jag att det är ett under att någon vågar säga och uttrycka sin åsikt när man riskerar att hamna på skitsidor som tillexempel Avpixlat eller Exponerat. Där man blir uthängd, inte alltför sällan med fullständig adress och riktigt vidriga kommentarer om allt från utseende till att man borde bli våldtagen eller dödad. Eller så får man en tråd på Flashback och blir mailbombad av arga människor, främst män, som tycker att det är förjävligt att någon har en åsikt de inte själva delar.

Det är ändå lite fascinerande att det är så provocerande att vara antirasist eller feminist, i Sverige 2013 liksom. Att åsikten “Jag tycker att alla människor borde få vara lika mycket värda, ha samma skyldigheter och samma rättigheter” är så grovt i vissa personers hjärnor att den enda logiska reaktionen tydligen är regelrätt hat.

Tänk va, vad jobbigt jag hade haft det om jag var tvungen att hänga ut alla människor som inte tyckte som jag. Vad jag skulle få sitta och leta adresser! Och ärligt talat förstår jag inte varför de där hatiska männen (jo det ÄR faktiskt främst män) har tid att nära och underhålla sitt hat? Ingenting tycks liksom undgå dem. Oavsett vart man skriver.

Det måste vara en heltidssyssla att vara vit kränkt man idag. Tänk vad skönt det vore om de la den tiden på något… jag vet inte, VETTIGT, istället? Om de la den tiden på att forska om cancer eller om de la den tiden på att samla in pengar till cancerforskning åtminstone. Eller om de gick ut och gick en promenad varje gång de började se rött och tänkte “JAG MÅSTE SKRIVA ATT HON BORDE VÅLDTAS!”. Jäklar vad folkhälsan skulle förbättras i kategorin män, de skulle ju bli supervältränade!

Eller tänk om de, precis som alla andra, skulle tänka “Oj här är någon som inte tycker som jag. Jag vet! Jag diskuterar med hen!”. Då kanske vi skulle komma nånstans, allihopa. Kanske skulle det vara ett rimligt första steg mot ett tolerantare och mer jämställt samhälle?

Kanske är det att hoppas för mycket. Men nog vore det skönt att kunna skriva ett blogginlägg eller debattartikel, ställa upp i en radiointervju eller på något annat sätt framföra sin åsikt – utan att riskera att någon ska bli så förbannad att han flippar ur.

Så snälla ni, alla vita kränkta män: nästa gång ni blir sådär jätteförbannade: kan ni inte testa att dra ett djupt andetag, titta på bilder på söta katter tills ni lugnat er och sedan bara gå vidare med era liv utan hat? Eller ja, gå en promenad kanske. Jag med flera vore väldigt tacksamma om ni testade den här metoden.

Jag tänker inte hålla käft – eller “Hört talas om förhandsmoderering?”

Posted on by

S’att eh, mitt senaste blogginlägg blev lite mer läst än vad jag räknat med. Kul visserligen, det är alltid roligt att få spridning. Tyvärr skedde största spridningen via Flashback och kommentarerna såg ut därefter. I lördags mottog jag inte mindre än tre olika dödshot. Hot som jag inte orkat anmäla, hot som jag raderat för jag orkar inte läsa igen och igen och igen – som jag vet att jag annars gör. Dumt att jag raderade? Japp. Men det är alltid omöjligt att avgöra hur man reagerar i en sån situation.

De flesta kommentarer var dock otrevliga men inte särskilt hotfulla. I början, när det plingade till i mobilen, tänkte jag “Jag kanske ska moderera och svara i mobilen?” men så plingade det igen och igen och igen och igen. Så jag tänkte helt enkelt att jag fixar det när jag är hemma igen och kan sitta vid datorn. Vilket så klart ledde till att jag fick flera kommentarer om att jag censurerar och inte tillåter kritik etc, för det fanns bara en kommentar på mitt inlägg och den var positiv. Dessutom skriven av  en jag redan godkänt, så då slipper  den igenom utan moderering. Men varför ska jag ens försvara mig? Hur jag hanterar mitt kommentarsfält är trots allt min ensak. Trodde jag iallafall.

Petter Axell har iallafall bemött kritiken mot hans inlägg. Föga förvånande så förstår han inte varför folk ogillar det han skrivit och använder mycket märkliga argument för sin sak. Som att ingen blir arg på Mårten Andersson när han drar sexistiska skämt. Det är bara att googla för att inse att det är många, många, många som blir arga på honom. Axell skriver också om mig, bland andra, i ett inlägg som har den föga subtila titeln “Håll käften!”:

I en av kommentarerna fanns ett länkat blogginlägg tillägnat mig. (LÄS HÄR) Författaren till detta inlägg ”var säker på att vi inte skulle godkänna hennes negativa kommentar” under artikeln, så hon bloggade även ut sin kritik offentligt. Läs gärna hennes inlägg och fråga er själva (även ni som föraktar mig) om hon inte tog det lite för långt? Jag har dock svårt att ta en sådan här människa på allvar eftersom hon via twitter raggat upp läsare till sin blogg, kastat skit på mig och uppmanat till kamp, men så fort HON bemöts med kritik så backar hon. Någon skrev en negativ kommentar på hennes blogginlägg och vips var alla kommentarer borta (förutom en positiv) och möjligheten till att kommentera hennes inlägg försvann.
Ska du hänga ut någon bör första regeln vara att stå för vad du säger (skriver) och kunna ta emot kritik när någon tycker annorlunda. Du är i mina ögon en hycklare och inte värd min tid.

 

Det är märkligt att jag inte är värd hans tid, ändå har han också skrivit till mig på Twitter. Förövrigt är det inte så konstigt att länka sin blogg på Twitter, det kanske kan bli mitt tips till Baws – använd sociala medier.

I slutändan så finns det nog ingen förlorare här. Jag har fört fram min kritik, Axell har valt att bli arg. Baws.se har säkert slagit besöksrekord senaste dagarna, och jag har beslutat att stänga mitt kommentarsfält helt och hållet. De få konstruktiva kommentarer som jag får, de som uppmuntrar till diskussion och debatt, uppväger inte de som kallar mig ful, hånar mig eller för den delen de anonyma hoten. Jag kommer godkänna varenda kommentar, förutom hoten, på förra inlägget. Det får vara så i ett dygn innan jag stänger ner kommentarsfunktionen. Och det, det tror jag blir en enorm vinst för mig, mitt välbefinnande och min stressnivå.

Förövrigt är detta kommentaren som Petter Axell lämnade på mitt blogginlägg. ‘Nuff said:

kommentarpetteraxell

Öppet brev till Petter Axell på baws.se – eller “Sexism är inte roligt”

Posted on by

Hej Petter Axell, redaktör på sajten “Baws” och enligt dig själv “mästerskribent” och “bra kille”. Jag har läst din text “25 saker kvinnor kan bättre än män” och jag har lite åsikter. Jag hyser inte alltför stora förhoppningar att ni kommer godkänna min kommentar som jag lämnat på er sida, så jag tar det via bloggen också. Det är trots allt rätt många som läser den.

För det första vill jag ställa en fråga till dig, Petter. Hur känns det att du aktivt ser till att våldtäktskulturen i Sverige lever och frodas? För exakt det är vad du gör när du i din text påstår att en kvinnas nej egentligen betyder ja. Det måste du väl förstå, att en kvinnas nej är exakt lika mycket ett nej som om en man skulle säga det. Men genom att hävda att det inte är så, så liksom röjer du vägen för män som tafsar, män som trakasserar och män som våldtar. Nej nej, jag säger inte att du ensam är ansvarig – men  du är en pusselbit i det hela. Det är trots allt en hel del som läser vad du skriver också, sist jag kollade hade din text över 300 gilla. Det innebär att det kanske är minst 300 som läst och tänker “Amen shit, så är det ju, en kvinnas nej är verkligen inget värt.”

Hur känns det att bekräfta andras sexism och säga “Det är okej, vi är fler som är som du. Läs vad jag skriver och känn dig trygg”? För jo, det är exakt det du gör när du påstår att kvinnor blir uppassade hela sina liv. Jag undrar på vilket sätt vi blir uppassade egentligen? Är det möjligtvis när vi får lägre lön? Eller är det kanske när vi sliter ut våra kroppar i vård- och omsorgsyrken? När vi tar större ansvar för familj och hem? Eller är det kanske när vi inte vågar gå ute på kvällar och nätter, för att vi är rädda för våldtäkt?

En till fråga till dig, Petter: jag är jättedålig på att hålla ordning. Jag hatar att vika saker, mina kläder ligger typ i en stor hög i garderoben. Jag skiter fullständigt i hur soffkuddarna ligger, mest tycker jag de är i vägen. Det är typ min pojkvän som tycker om dem så därför får de vara kvar. Dessutom är jag inte särskilt förtjust i att städa, jag är rätt kass på att matcha grejer och jag hatar att prata i telefon. Är jag ingen riktig kvinna då, tycker du?

För att fortsätta: varför tycker du att män i tights förtjänar stryk? Varför vill du slå män som klär sig i tights? Varför uppmanar du indirekt i din text att andra ska ge sig på män i tights?

Du har också ett rent faktafel i din lilla kaskadspya av sexism och kvinnofientlighet. Du påstår att kvinnor inte kan köra bil, men det konstiga är ju att kvinnor är mycket säkrare bilförare än män. Eller du kanske inte tänker köra bil = köra säkert? Du kanske tycker att köra säkert är lite trist och hellre utsätter andra för fara genom att köra för fort och visa dig lite häftig på vägarna? Jag vet ärligt talat inte, för jag har ingen aning om du har körkort ens.

Det värsta är nog att du försöker förklä din text i nåt slags försök till… jag vet inte, feministisk framtoning? Jag fattar att du nog försöker vara rolig och egentligen inte tror på vad du skriver. Eller ja, jag HOPPAS INNERLIGT att du inte tror på vad du själv skriver. Men det är faktiskt inte kul. Det är 2013, sexism är förbaskat uttjatat och faktiskt riktigt tråkigt. Jag hoppas att du gör lite bättre ifrån dig nästa gång, för det kanske finns någon del i din som har humor. Släpp fram den delen istället Petter, och stäng in sexismen i något mörkt skrymsle av din hjärna – och släng bort nyckeln.

Jag hoppas att du läser det här och tänker till lite. Jag hoppas att de som tryckt gilla läser det här och tänker till lite. Jag hoppas att såna här texter, som du Petter har skrivit, snart kommer vara ett minne blott. Jag är less som fan på att bli betraktad som mindre värd bara för att jag råkar ha en fitta och inte en kuk. Jag är inte mindre värd än du. Ingens värde borde sitta i könet, men så länge män som du skriver texter som den du har skrivit, kommer det fortsätta vara så.

En sista fråga till dig: har du en syster Petter? En mamma? En flickvän? En kvinnlig kompis? Är det verkligen så där du tänker om dom..?

Ps. Jag kan intyga dig om att tjejtoan på krogen också är rätt jävla äcklig, med blodiga tamponger i sopkorgen och kiss på toasitsen. Ds.

 

Svar till Alfsson – eller “Jag är lite smickrad!”

Posted on by

Nog är det lite smickrande att en riksdagsledamot, Thoralf Alfsson, skriver ett blogginlägg helt om lilla mig. Gött med reklam, liksom! Men jag har insett att han nog har missförstått mig en smula. Till skillnad från vad Alfsson skriver tycker jag inte alls att det är bra med fusk, och det är inget jag försvarar i inlägget som jag skrivit på IRM heller. Nej, det jag har skrivit är:

1. Det är inte personalens sak att åldersbestämma de ungdomar de arbetar med.

2. Det är inte lämpligt att som riksdagsledamot uttrycka sig som Alfsson gjort på sin blogg.

Jag vidhåller att det inte är personalens uppgift att avgöra vilken ålder de boende har. Vad jag vet finns det idag inte något säkert sätt att göra det på ens. Ska vi då lägga ansvaret på den anställde att ha den makten över de boendes liv, helt godtyckligt? Det här med att avgöra någons ålder är trots allt väldigt, väldigt svårt. Jag är till exempel 28 år gammal. För inte så länge sedan blev jag nekad att köpa tobak – med argumentet att jag såg ut att vara under 18 år.

Sådan godtycklig åldersbestämning lägger orimligt stort ansvar på den enskilda anställde. Det lämnar också öppet för risken att man missbrukar detta för att tillexempel göra sig av med boende som man finner besvärliga. Vill vi verkligen ha det så i välfärdssektorn, Alfsson? Tja, du vill väl det. För varför skulle du bry dig om ensamkommande flyktinbarn och -ungdomar.

Att Alfsson sedan oroar sig för huruvida jag kommer få en fast anställning tycker jag dock är rart. Jag tror inte du behöver oroa dig! Men jag tackar för omtanken. Jag blir dock lite bekymrad över att du publicerar lögner om mig. Du har trots allt ingen kunskap alls om min livserfarenhet eller hur många arbeten jag haft. Vilket är betydligt fler än du tror, käre Alfsson. En sista grej till dig, Alfsson: TACK! Det är fasen inte ofta jag blir kallad ungdom nuförtiden.

Vad gäller kommentarsfältet lämnar det mycket att önska. Självfallet har “Anny Berglin-experten” Stefan K kommenterat. Och ÄN EN GÅNG tagit upp min bild på Jämtlandsflaggorna från förra året. Snark.

Sedan är visst många kommentarer ganska sansade. Men många fokuserar också på mitt utseende eller kallar mig för diverse mindre smickrande saker. Som riksdagsledamot kanske man ska vara extra noga med att moderera kommentarerna..?

Nåväl. Nu har jag skrivit mitt svar och alla är nöjda.

 

 

Får man skämta om allt? – eller “DU ÄR TJOCK HAHA SKOJABARA!”

Posted on by

Ok, så jag tänker ta för givet att de flesta hört talas om eller läst Jonas Gardells tweet om muslimska kvinnor, där han jämför dem med “ambulerande enmanstält”. Tweeten har, med all rätta enligt mig, väckt stor kritik. För de flesta är det en självklarhet att inte sparka neråt, att inte ge sig på grupper som redan har det svårt. För de flesta är det också en självklarhet att inte späda på fördomar.

Jag skulle tillexempel inte få för mig att skämta om funktionshindrade, eller transsexuella, eller romer. Skulle jag skriva eller säga något som uppfattas som stötande så förväntar jag mig att någon berättar det för mig så jag kan ändra mitt beteende. Visst, när någon säger ifrån så är det lätt att man blir lite stött. Sårad stolthet kanske. Men man måste kunna komma över det och istället lära sig något av det.

Men det som gör mig mest bedrövad är trots allt inte Gardells klantiga och osmakliga skämt. Nej, det är reaktionerna på reaktionerna. Många har kritiserat hans tweet och jag tycker det är ganska sunt att göra det. Men nu börjar folk bli griniga. Jag har hört och läst både “Det var ju ett skämt!” och “Ska folk börja bestämma vad man får och inte får skämta om nu?!”. Så jag vill liksom reda ut lite saker här, och visst att det är mina åsikter men jag tror att ganska många tycker som jag här.

Angående “Det var ju ett skämt!” så är det den sämsta undanflykten som kanske någonsin existerat. Världen funkar inte så, människor funkar inte så. Om någon drar ett tjockisskämt så kommer jag vara lika sårad, förbannad, ledsen och upprörd även om hen följer upp med “Jag skojade ju bara!”. Tänk er in i det själva, om någon går på er allra ömmaste punkt: hur skulle ni må? Skulle ni må bättre av “SKOJABARA!” som ursäkt? Nä. Nä jag tror faktiskt inte det.

Och sen det här med “Ska folk börja bestämma vad man får och inte får skämta om nu?!” så nä, det ska vi inte. Ingen kan säga vad nån annan FÅR skämta om. Däremot kan man säga vad man BÖR skämta om och det är väl helt vanlig jäkla hyfs att göra det? Jag kan inte ta för givet att folk vet allt. Jag kan inte ta för givet att folk förstår allt. Är det min uppgift att berätta för folk om saker, få dem att förstå att saker? Ja. Det är väl allas uppgift att göra det..?

Samhället utvecklas av kunskap och förståelse. Samhället utvecklas också av tolerans och acceptans. Så kan vi inte bara sluta sparka neråt, sluta acceptera sexistiska och rasistiska skämt, sluta bortförklara fördomar med “Det var bara skoj!”? Jag tror att världen blir lite bättre av det. Och en bättre värld vill väl alla ha?