Tag Archives: Påhopp

Hat igen – eller “Ni kan faktiskt låta bli att läsa”

Posted on by

Alla dessa odemokratiska män som gör allt som står i deras makt att försöka tysta mig. För ja, det måste väl vara det som är målet när de överöser mig med hat?

“Amen du då, du hatar ju SD!” brukar jag få höra. Jag tänkte reda ut det här lite nu. Jag hatar inte SD. Jag hatar politiken som de för. Att hata SD skulle ju också innebära att jag hatar alla Sverigedemokrater, eller hur? Och det gör jag verkligen inte. Till skillnad från vad många tror har jag flera vänner som kommit ut som SD:are för mig. Och jag har inget problem med det, men de får ju förstås finna sig i att jag kommer vilja diskutera det med dem. Varför skulle jag hata någon grundat på den personens politiska övertygelse? Det vore ju bara… hemskt.

Och just det utsätts jag för. Är det inte för att jag är feminist, så är det för att jag är antirasist eller vänsterinriktad. Som politisk meningsmotståndare blir jag oftast beskylld för att vara kommunist (börjar inte det bli lite uttjatat nu? Ärligt, det vore mer förolämpande om ni kallade mig nyliberal.) och som kvinna får jag höra att jag är ful, fet, att ingen vill ligga med mig (buhu) och alla andra möjliga förolämpningar som angriper mitt yttre. Allt detta på grund av att jag:

1) Inte tycker som de.

2) Inte är tyst om att jag inte tycker som de.

Herrejösses, jag förstår inte ens hur de har energin? Jag menar, det finns JÄTTEmånga som inte tycker som jag. Om jag skulle skicka hatmejl till alla så… nä, jag skulle ju aldrig få något annat gjort?

Nåväl. Jag är less på att bli överöst med hat. Och vet ni, även om ni tycker att jag får skylla mig själv så är det inget giltigt argument för att fortsätta hata. Det är lite som när yngsta syskonbarnet slår sin bror – blir det bättre av att han då slår tillbaka? Nä. Det enda det slutar med är att det är två ungar som skriker istället för en.

Tycker ni att jag är hemsk och förkastlig och hatisk? Sluta läs vad jag skriver då. För det är inte så att det är något tvång. Och tja, tycker ni verkligen att jag är full av hat och att det är något väldigt negativt så är det lite hyckleri att själva bemöta mig med hat. Eller hur?

Ni undrar hur hatet ser ut? – eller “Ondskan personifierad.”

Posted on by

Jag skrev ett inlägg som handlade om hat. Om vad som kan driva en människa till att ösa hat över någon annan. Jag kommer nog aldrig få svar på den frågan. Däremot var det tydligt väldigt provocerande, det jag skrev. Ja, visst är jag hemsk som anser att det finns något gott i alla människor? Men Ellen, jag är övertygad om att det finns något fint och gott i dig också. Jag är säker på att någon älskar dig, eller jag hoppas verkligen det. Jag är säker på att det finns människor i din närhet som skulle skämmas om de såg vad du skrivit. Vad driver dig? Varför hatar du mig så? Vad vill du uppnå med din kommentar, ditt hat?

Snälla. Du kan väl försöka förklara?

kommentarhat

Om jag kunde förstå – eller “Två ämnen i samma inlägg? Jorå det funkar!”

Posted on by

Jag har, av lite olika anledningar, tänkt väldigt mycket på hat de senaste dagarna. Jag både skräms och fascineras över att det finns människor som hotar andra till livet, som trakasserar och förföljer. Hur kan man gå över den gränsen? Vad rör sig då i huvudet?

Jag menar, visst jag har också skrivit till folk att de är dumma i huvudet och bett folk dra åt helvete. Men hur går man från det (rätt vanliga, vill jag tro) till att önska livet ur någon? Till att börja hata? Och nej, jag varken kan eller vill skylla allting på mental ohälsa. Det är inte bara sjuka människor som beter sig så här. Jag har sett annars ganska resonliga människor helt plötsligt flippa och förvandlas till monster. Är vi människor så bräckliga? Är det så lätt att rubba våra cirklar?

Mänskligheten skrämmer mig ibland. Och det händer allt oftare, ju mer jag lär mig och ju mer jag ser. Jag har haft vänner som varit utsatta för hot och trakasserier och jag ser vad det gör med människor som utsätts för det. Även de som står bakom hoten, hatet, måste väl se? De måste väl förstå vad de gör? Och det är nog det som skrämmer mig mest. Att det går att vara så… cynisk? Hatisk? Ond..? Jag vet inte vilket rätt ord är, för jag har verkligen ingen uppfattning om vad som kan driva en människa så långt.

Men jag är naiv. Det är en del av mig som jag håller hårt i. Jag vill tro att det finns något gott i alla människor, jag vill tro att alla har någon anledning att bli älskad för. Jag vet, jag vet, jag framstår säkert som en mes men det gör ingenting. Jag kan inte släppa den tron. En stor del av min mänsklighet, min person, sitter i den tron. Jag önskar jag kunde se hur andra tänker, för jag vill så gärna förstå. Den som skriver hotet – var kommer det ifrån? Hur resonerar hen och vad skulle hens mamma säga om hon visste? Tänk, om jag bara kunde förstå…

Idag har Margaret Thatcher avlidit. Jag tänkte försöka liksom länka ihop det med det jag skrivit här ovan men jag är just nu så virrig i huvudet att jag inte riktigt kan göra det. Men lite har det att göra med det där naiva, att jag vill se något gott i varje människa. Jag har sett så många, på Twitter och Facebook, som hurrar och firar nu. Jag skulle jag aldrig kunna hurra åt att någon dör. Den där naiviteten sätter som stopp för det. Oavsett vad för hemska saker den personen har gjort. Vad skulle bli bättre av att jubla över att en person har dött? Har man inte då, jag vet inte, förbrukat en väldigt stor del av sitt moraliska kapital..?

Samtidigt, jag vill inte trycka ner några moralkakor i någons hals. Jag hoppas bara att någon läser det här och tänker efter ett par gånger. Världen är sällan svartvit. Det är bara i sagorna som det finns de som är absolut goda och absolut onda. I verkliga livet är vi alla mer eller mindre grå, fast i olika nyanser. Det är värt att tänka på. Komma ihåg. Och kanske, kanske någon gång erkänna att en själv inte heller är något helgon.

Även om ni får mig att gråta – eller “Riktigt dålig förlorare”

Posted on by

Motbjudande. Äcklig. Vedervärdig. Vidrig.

Mm, det är några av de saker jag blivit kallad den här veckan. Det är ändå intressant, att de som ska “käfta emot” verkligen inte har några argument att komma med. För när man börjar med ord som de ovan, om man börjar köra med “lilla gumman” eller andra nedsättande ord, då har man absolut ingenting att komma med. Och då har väl jag vunnit, va?

Jo, jag roas lite av tanken. Och det är kanske därför jag orkar. För även om jag skrattar bort skiten så kan det ta sig in under mitt skinn en dålig dag. Ni vet, lite PMS:ig och stressig och massa andra :ig som gör att den där skyddsmuren inte är så tjock längre. Och det gör mig ännu ledsnare, för då har ju DE vunnit. Då stänger jag ner datorn en stund och känner bara att “nä, jag lägger ner skiten”.

Som tur är, för mig kanske främst, och som verkligen är otur för DEM, är jag fantastiskt envis. Och dessutom en otroligt dålig förlorare. Jag avskyr verkligen att förlora (blev liksom grinig när min 5-årige brorson vann i Memory tre gånger i rad…) och det är en egenskap som är guld värd i det här läget.

Så, kära rasister, antifeminister, homofober och ni resten som bara är ute efter att hata lite på mig: Ni kommer aldrig få tyst på mig. För även om ni faktiskt, tyvärr, ibland lyckas göra mig ledsen. Så är jag så sjukt mycket envisare än vad ni är. Jag är dessutom uppbackad av en hel drös bra människor, jag vet själv i mitt hjärta att jag har rätt och jag är fantastiskt stolt över vad jag åstadkommit hittills.

Enda vägen är uppåt. Och framåt. Väljer ni att ställa er i vägen för mig? Tja, då tar jag väl en omväg då. Eller hoppar över er. Det är inte svårare än så. Inte egentligen.

Våldtäkt har inget med utseende att göra – eller “Väck med dig, okunniga fjant!”

Posted on by

Knappt hade jag hunnit trycka “publicera” på förra inlägget så fick jag en kommentar från en anonym fegis, dessutom en väldigt okunnig sådan den här gången:

josefvåldtäkt

Hej Josef!

Ja, jag tycker om att börja med hövlig och artig ton när jag tilltalar någon. Jag föreslår att du tänker över om det kanske är en ganska bra strategi ändå. Iallafall om man vill bli tagen på allvar. Jag vill egentligen bara berätta en sak för dig, och det är att det finns ingenting som tyder på att våldtäkt skulle vara kopplat till utseende. Eller tror du på riktigt att det bara är folk som DU tycker är snygga som blir våldtagna? Nej, du inser ju själv hur absurt det låter va?

Våldtäkt handlar i de allra flesta fallen om makt. Om att bestämma. Om att ha kontroll. Ibland handlar det förstås om saker som t.ex hämnd också men oftast är nyckelordet makt. Det är nog också därför det är rätt vanligt att män ofta använder våldtäkt som hot när de ska utöva lite näthat. Du har valt en annan approach i ditt hatande och tja, jag skulle tycka att det vore hedersamt om det inte vore just för din uppenbara okunskap. Om det HADE varit så att det bara är snygga människor som blir våldtagna, då hade jag varit glad om så många som möjligt hade tyckt att jag var ful. För seriöst, det är bättre att bli betraktad som icke attraktiv än att bli våldtagen. Any given day.

Nåväl, jag råder dig att läsa på lite om våldtäkt och de mekanismer som ligger bakom en sådan gärning. Återkom sedan så kan vi ta en diskussion om det!

Ps. Jag sitter nu och tokgråter för att du tycker att jag är ful. Det är liksom det värsta som någonsin skulle kunna hända mig. Ds.

Ps2. Angående mitt Ps här ovan – jag skojade bara lite, jag skiter i vad du tycker om mitt utseende Josef. Ds2.

Hej anonyma näthatare! – eller “Virkning är bra för nerverna”

Posted on by

fulkommentar

Hej, du oerhört modiga person som kommenterar anonymt på min blogg! Jag vet inte riktigt vad du hoppas på att åstadkomma men jag har en aning om att du bara känner ett behov av att vara elak. Varför är det så, tror du? Vad är det som gnager dig egentligen?

Vill bara förtydliga vissa grejer åt dig för jag tror att du har missuppfattat några saker. För det första så bryr jag mig inte det minsta om du tycker att jag är ful. Varsågod liksom, alla kan inte tycka att alla är vackra! Eller som en av mina favoritsångare sjunger: “Precis som med det mesta så är skönhet relativ, det handlar mest om ljus och perspektiv.”

Att jag är tjock är heller inte något som jag kommer reagera på med “NÄE?! ÄR JAG?!”. Jag tycker faktiskt att det är lite trist när du leker Captain Obvious. Är det verkligen för mycket begärt att du visar lite kreativitet i ditt försök att trycka ner mig?

För det tredje så är jag inte en “kommunist-jävel” [sic!] . Jag är stolt socialist och vet du inte skillnaden så ger jag dig rådet att läsa på lite. Man kan trots allt aldrig få för mycket kunskap, eller hur? Under tiden du läser, jag föreslår att du gör det genom någon typ av kurs på t.ex universitet eller högskola, så kanske du också träffar andra människor som kan vidga ditt synfält. Kanske lär du dig då också att det är ganska fegt att anonymt försöka få någon att må dåligt.

Till sist vill jag önska dig lycka till i framtiden. Jag hoppas att du hittar någon ny hobby för ärligt talat verkar det skittrist att leta efter bloggar att kommentera hatiskt på. Jag föreslår, förutom då att studera lite, att du börjar med till exempel virkning kanske? Jag har hört att det är lugnande för nerverna och kanske kan det också hjälpa dig med din bristande impulskontroll.

Ha en fortsatt trevlig dag!

En liten text om kärlek – eller “RÖR INTE MIN KOMPIS!”

Posted on by

07:29. Jag vaknar av att ena barnet i huset skriker. En minut före alarmet, alltid lika snopet på något sätt. Ja, jag tog sovmorgon idag, låg till och med kvar i sängen till klockan 08:00. Kollade igenom Twitter först. Svarade på mentions. Sen in på Facebook och fick som en spark i magen. En person jag tycker väldigt mycket om, som har hjälpt på en hel massa sätt och som är en genuint bra människa – har blivit hotad. Inte bara hen, utan även hens familj. Och jag blir så jävla förbannad. Ledsen. Uppgiven.

Hur lågt måste man inte sjunka för att börja hota folk och deras familjer?

Det här har liksom funnits med i bakhuvudet hela dagen. Jag har varit grinigare än vanligt. Känt mig trött, less. För det är ju inte första gången det händer precis, och inte heller sista. Och jag kan inte låta bli att tänka: Är det mig det händer nästa gång? Är det priset jag måste betala för att ha åsikter – och uttrycka dem öppet?

Och jag tänker på tiden innan IRM. Innan Twitter. Innan någon visste vem jag var. När jag var tyst, skrev kanske på min blogg någon gång då och då, texter som lästes av max tre kompisar. Och jag undrar…var jag lyckligare då? När jag inte behövde börja min dag genom att läsa hur vänner jag bryr mig om blir utsatta för hot, påhopp, rasism, sexism, trakasserier. Innan jag själv blev utsatt, utpekad, påhoppad, uthängd? Nej. Nej jag var inte lyckligare då.

För jag skulle inte vilja vara utan den här resan. Alla människor jag träffat, alla vänner jag lärt känna, allt jag lärt mig. Men det allra viktigaste: Känslan av att jag faktiskt påverkar. Att det finns människor som läst mina texter och börjat tänka på nya sätt. Som valt att lyssna, se, lära sig. Jag hoppas innerligt att det är många som delar den upplevelsen och de känslorna med mig, för det är något som aldrig kan tas ifrån oss.

Och iallafall för mig är det exakt det som får mig att fortsätta uttrycka min åsikt. Får mig att fortsätta skriva, provocera, utmana. Ja, våra motståndare vill att vi ska hålla käft och ge dem all makt. Jag är inte beredd att göra det. Jag är inte beredd att ge upp. Det jag är beredd på är dock detta: Att bära varje vän som blir påhoppad, hålla varje hand som darrar av rädsla efter personliga hot, torka uppgivna tårar när någon skrivit något ovanligt elakt och alltid, alltid höja rösten för att säga ifrån när någon säger eller gör något för att skada någon annan.

Nämen, vill du inte ligga med mig? Oj, då ska jag genast hålla tyst – eller “Rövhattar!”

Posted on by

Det verkar som att folk (män) som ogillar mig är periodare. Kan vara helt lugnt som helst i flera veckor, frid och fröjd. Så helt plötsligt kommer nån (man) på att “Fan, den där jävla Anny alltså. Jag må skriva nåt som sätter henne på plats!”. Och sen skriver de något om mitt utseende.

Ja, det är liksom alltid just mitt utseende de ger sig på. Att jag är tjock eller ful. Att ingen vill ligga med mig. Jag reagerar alltid på dessa små meddelanden med att lägga mig i fosterställning och gråta blod. “Buhu, den där anonyme näthataren säger att ingen tycker att jag är snygg! Jag ska aldrig yttra en åsikt ever again!”. Fast nej, det gör jag förstås inte. För, konstigt som det må vara, så bryr jag mig föga om deras åsikter om mitt yttre. För det första så visar de tydligt på en gång att de inte har några argument till att tycka illa om mig. Nej, “Du är ful” är inget giltigt argument. För det andra så får jag visst ligga och det finns visst (rätt många *blygsamt skryt*) som tycker att jag är snygg så de ljuger dessutom. För det tredje så är de uppenbarligen rövhattar och vem bryr sig om vad rövhattar tycker?

kommentarbloggenbläbläblä

Men. Och nu kommer ett stort men. Jag blir förbannad ändå. För jag vet att de lika gärna kan rikta sitt hat mot någon som tar åt sig. Någon som blir ledsen. Det är ju deras mål! Jag kan faktiskt inte förstå det, det där drivet att vara så elak man bara kan. Och varför? För att någon har en annan åsikt. Det gör mig också förbannad för det är så uppenbart ett försök att få mig att hålla tyst. Ett sätt att försöka beröva mig rätten till en åsikt och rätten till att yttra den. Men vet ni vad, ni ynkliga små män (Jo, ni ÄR både ynkliga och män): Mig tystar man inte så lätt.

SC20130311-232538-1

Till sist vill jag säga en sak till alla underbara, fantastiska kvinnor där ute med en egen åsikt som de inte räds för att yttra (Ja, av ALLA olika politiska riktningar): Kämpa på. Skit i rövhattarna. Och stötta varandra, för man kan ha olika åsikter men ändå vakta varandras ryggar. Och om vi gör det – då kommer iallafall vissa näthatare få stoppa svansen mellan benen och dra tillbaka till de mörka vrår de hör hemma i. (Eller än mer önskvärt: Växa upp, bli som folk och istället för näthat formulera vettiga åsikter och motargument).

Svar till Mats, som kommenterat lite på min blogg – eller “Stackars svenske man, du ÄR ensam”

Posted on by

Hej Mats! Att du inleder din långa kommentar på min blogg med att kalla mig ”lilla Anny” visar på en gång vilken fantastiskt hög nivå du vill lägga dig på. Känns det bra?

Och jo, det är en stor skillnad på de bilder du pratar om. Du jämför bilderna som driver med våldtäkt, med Pirinens seriestripp. Den ena legitimerar våldtäkt. Den andra driver med en stereotyp. Ett brott – En stereotyp. Ser du skillnaden nu? Jag tycker att Pirinens bild är rolig dels på grund av att den så uppenbart driver med privilegierade män som tycker synd om mig själv, men den främsta behållningen är nog faktiskt just att den provocerar. Det är intressant ur många perspektiv att se hur många män som på en gång identifierar sig med karaktären i bilden. Det är också lite beklämmande för det måste i sin tur att många män väljer att aktivt ta avstånd från både kvinnor, invandrare och meningsmotståndare. Blir det inte en ganska blek tillvaro då? Är det kanske avundsjuka det hela handlar om?

Jag skulle gärna se dina fakta på att vita kvinnor är mest priviligierade i samhället. Tycker visserligen att det är en smula oärligt att du lägger bevisningsbördan på mig när du själv påstår något, men visst, vi gör väl så då. Därför föreslår jag att du börjar med att läsa följande länkar:

http://www.do.se/sv/Press/Pressmeddelanden-och-aktuellt/2012/Gravida-och-foraldralediga-kvinnor-diskrimineras-i-arbetslivet/

http://www.hso.se/Global/Arbete%20och%20f%C3%B6rs%C3%B6rjning/Nationella%20handlingplanen/Hur%20j%C3%A4mst%20%C3%A4r%20kvinnor%2020091.pdf

http://www.scb.se/Pages/PressRelease____342527.aspx

När du har gjort det kan vi återuppta diskussionen om vem som egentligen är mest privilegierad i Sverige.

Du skriver sedan att jag inte får tolka vem som får och inte får känna sig träffad av Pirinens serieruta. Det är helt rätt. Det gör jag inte heller. Men faktum är att det står ”Svenske man, du är ensam”. Det står inte ”Svenska män”. Det är en viss skillnad. Men självfallet får du känna dig träffad av serien, det säger jag ingenting om.

Du fortsätter sedan med att berätta att du ”hatar feminister med hela din kropp och själ”. Det tar jag helt enkelt för givet betyder att du tycker att kvinnor är mindre värda och inte behöver ha samma saker eller rättigheter som män? För det är det feminism handlar om – att vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter som män har. Det du skriver därefter skulle jag, om jag kände mig på grinigt humör, kunna tolka som att du tycker att det är rätt och riktigt att feminister får ta emot mordhot och hatbrev. Nu är jag dock på rätt gott humör så jag tänker ta för givet att du inte menade så.

Någon prinsessa är jag heller inte, vilket är tur då jag är republikan. Däremot tycker jag att många män skulle behöva lite mer ödmjukhet. Kanske förstå att det finns en anledning till att feminister höjer sina röster. Att det inte är helt okej att ni män ska få en så pass stor bit av maktkakan för det innebär att det blir mindre över till kvinnorna. Det är liksom läge för er att lämna plats, träda åt sidan lite nu. Det är inte mer än rättvist.

Du fortsätter sedan i dina taffliga försök att förminska mig genom att kalla mig ”lilla rara Anny”, kan trösta dig med att jag är varken liten eller särskilt rar. Jag  ber om ursäkt om du tar mina åsikter som att jag försöker bestämma över dig. Jag vill dock uppmärksamma dig på att du försöker göra exakt samma sak i så fall.

Du avslutar sedan med att önska mig allt illa på denna planet. Det är på riktigt skrämmande om du menar det. Du känner inte mig, du vet inte vem jag är. Du baserar din uppfattning på vissa av mina åsikter som jag har visat upp. Varför vill du mig ont? Vad har jag gjort dig? Eller är du en av alla de som skriver elaka saker på internet utan att tänka på vad du egentligen gör? Jag hoppas verkligen på det sista. För om du verkligen menade det du skriver, då är du verkligen ensam också. Oerhört ensam. Och jag tycker då synd om dig, Mats.

Här är Mats kommentar:

Som jag sa.
Här kommer lilla anny och ska tolka och bestämma vad vi andra ska tycka. Grattis oss, vi har ett orakel här inne.

Det är absolut ingen som helst skillnad på den strippen och bilden du visade. Så svårt ska det inte vara att fatta. Båda handlar INTE om humor och är till för att förlöjliga och trycka ner. Även det är du med på hoppas jag.
Det är också en orsak till varför det nu är så jävla många män inne på aftonbladet som blir arga. Kan du gissa dig till varför?
Nu är det ju också så att det är just det DET DU tycker är roligt. Det är också en av orsakerna till varför strippen är gjort på det sättet. Så svårt är inte heller det att fatta.

Nej du anny, vita män är inte dom som är mest priviligerade i det svenska samhället. Vita kvinnor är det. Jag kan backa upp mitt uttalande på fakta du kan det inte. Men låt oss se vad du har att komma med i just den frågan.

” Pirinens seriestrip driver ej heller med ALLA svenska män vilket många tycks vilja missförstå med vilje”
Du har inte rätt att tolka vem som får och itne får känna sig träffad. Är det inte dom som känner sig träffade som har rätt att bestämma vad som är tillåtet hörru? Inte det heller så svårt att fatta.

Du har så rätt anny. Jag hatar feminister med hela min kropp och själ.
Det är också en orsak till varför feminister sitter och näthatar män i media. Det är inget under eller mirakel eller någon klurig mystisk grej att normala män blir förbannade på vita kvinnliga feminister. Inte heller det så svårt att fatta.

Men du kanske kan komma med något bra exempel på hur män som känner sig träffade av feministmedia ska bete sig? Tacka och bocka för hatet ni kastar på oss kanske? Skulle det passa prinsessan?

“Men då kanske du ska ta och tänka över en gång till de val du gör i livet, hur du formulerar dig och vad du egentligen håller på med.”

Ännu en gång ser vi att lilla rara anny bestämma över hur vi andra ska bete oss och tycka och tänka. Vad var det jag sa? Hur visste jag att du skulle ta dig rätten till det hörru?

Mycket komiskt

/önskar dig allt illa på denna planet.

Kommentaren på Söders sida fortfarande kvar – eller “Hallå, är det någon hemma?”

Posted on by

Häromdagen bloggade jag om en kommentar jag hittade på SD-toppens Björn Söders facebooksida. Det tog inte särskilt lång stund innan en Sverigedemokrat hörde av sig och i princip lovade att kommentaren skulle tas bort. Diskussionen slutade visserligen i “Men ni på IRM har också olämpliga kommentarer på er sida!” men ändå. Vi gick faktiskt in och raderade de kommentarer vi hittade och faktiskt, jag har FULL förståelse för att man inte kan hålla koll på alla kommenterar. Vi kan det inte, så självfallet kan inte Björn Söder det heller.

Men, nu har det gått fyra dagar. Jag har twittrat om det (dagligen) och även pingat Söder själv. Jag har inte bara sagt att det finns en olämplig kommentar på sidan utan också berättat under vilken status den ligger. Jag har som sagt också bloggat om det. Idag gjorde jag följande:

kommentarsöder

Det är alltså en kommentar under samma status som den sexistiska och rätt grova kommentaren ligger. Jag kan liksom tycka att det här borde räcka? Någon borde väl ändå hålla lite koll på SD-politikerns facebookkonto? Eller..? Har dock inte fått någon som helst respons. Och kommentaren ligger kvar. Det funkar inte att fortsätta gnälla “Jamen niiiirååå??” för SD är ett riksdagsparti. Att dess partisekreterare inte modererar bort sexistiska kommentarer när någon flertalet gånger uppmärksammat att de finns där, det anser åtminstone jag vara ett problem.