Tag Archives: Påhopp

Facebooks bödlar

Posted on by

Okej, så först och främst vill jag göra en FET triggerwarning. Våldtäkt, victimblaming och allmän manlig vidrighet. Okej? Bra. 

Det finns en grupp på Facebook, som kallas för “Gudruns Änglar”. Konceptet är enkelt: de scannar av Twitter efter tweets de finner upprörda, nästan alltid skrivna av tjejer eller icke-män, sedan postar de dem på sidan. Sedan går gruppens medlemmar bananer i kommentarsfältet. Det är inte helt ovanligt att de som hängs ut får hot eller blir översköljda av hat, för självfallet censurerar de ingenting.

Gruppens medlemmar tycks leva i en drömlik fantasi där de är “the good guys” som gör gott. De bekämpar ondskan på internet och blablabla. Det är så långt från sanningen som man alls kan komma. De bevisar om och om igen att gruppen inte är något annat än ett nytt sätt att kräkas ur sig sitt kvinnohat. Sällan är det åsikterna som uttryckts som kritiseras, utan personen bakom.

Idag har de lagt ut en ny tweet. Jag vet inte vem personen som skrivit den är, men jag förstår helt och fullt vad sårbar man är när man blottar sig såsom hen har gjort. Det är modigt. Och kan definitivt stärka andra som varit med om liknande eller samma upplevelser. Nu har alltså personen fått sin tweet plockad och utlagd på Gudruns Änglar, där deras små bödlar tar hand om hatet.

tweet

 

Efter detta följer en kaskadspya av kvinnohat, victimblaming och skammande av personen som skrivit tweeten. Här nedan följer några exempel, och märk väl: inte en enda av gruppens medlemmar har protesterat mot något av inläggen. Däremot har de gladeligen tryckt på gilla-knappen.

Shame1 shame3 shame4 shame5 shame6 shame7 shame8 shame9 shame10 shame11 shame12 shame13 shame14

 

Myspysigt värre. Har dock sparat “det bästa” till sist. Ett inlägg som så totalt blottar mentaliteten och den enormt falska självbild som råder bland gruppens medlemmar:

friendzone

De är de GODA snubbarna. De “bra männen”. Stackarna som hamnar i det där hemska friendzone. Men de missar en sak: att skylla våldtäkt och misshandel på offret är inte att vara en “bra man”. Det är att vara en förbannad jävla röv. Att se på när andra gör det, eller till och med heja på i det tysta, är inte att vara en “bra man”. Det är att vara en förbannad jävla ynkrygg. Att tro att man är en “bra man”, när man beter sig som ovan beskrivet… det är förbannat jävla pinsamt, upprörande och oerhört obehagligt.

När självinsikten tryter såpass rejält, finns det liksom inga hinder för vad dessa män kan hitta på.

Sverigedemokraterna hjärtar inte yttrandefrihet

Posted on by

Häromdagen bloggade jag om Alexandra Pascalidou som på sin blogg skrev att hon fått nog av hatet hon ständigt utsätts för. Det fick henne att ta beslutet att sluta arbeta för Sveriges Radio och Ring P1.

Idag har hon fattat ett annorlunda beslut. Efter massiv uppbackning och stöd från otroligt många som tycker om Pascalidou som journalist och person så blir hon kvar på radioprogrammet. En liten seger för yttrandefriheten, kan man säga. Såvida man inte är kopplad till Sverigedemokraterna, förstås.

Erik Almqvist, som är djupt involverad i SD:s tidningsprojekt Samtiden, är nämligen av en annan uppfattning och skriver följande på Twitter:

erik almqvist

Att Almqvist ens har mage att skriva något sådant? Men man får försöka se något positivt i detta yttrandefrihetsfientliga uttalande: han är väldigt duktig på att bevisa att Pascalidou varken ljög eller överdrev om hatet hon utsätts för. Det blir också tämligen tydligt varifrån hatet oftast kommer, inte bara när det gäller Ring P1-programledaren utan även de flesta andra samhällsdebattörer som hotas och hatas idag. Skiten kommer från höger, skiten kommer allra främst från Sverigedemokraterna och deras små internetkrigare.

Kanske vi borde tacka Erik Almqvist för att han gör det så himla tydligt idag?

Idag känns som en bra dag, precis som alla andra dagar egentligen, att påminna om att Sverigedemokraterna inte är ett riksdagsparti som andra. Det är inte bara ett rasistiskt parti, det är också ett parti som attraherar demokratifientliga och yttrandefrihetshatande personer. Det är ett parti som vi aldrig kan tillåtas bli normaliserat. Vi måste ständigt påminna om att det här är ett farligt parti.

Om något är tweetsen ovan tydliga exempel på hur SD och deras anhängare egentligen ser på yttrandefrihet. Den ska bara gälla dem, och ingen annan. För i samma sekund som deras motståndares yttrandefrihet hotas, då står SD:arna där och hejar glatt på.

En grå dag i yttrandefrihetens land

Posted on by

Idag skiner solen, i vad som tycks vara de flesta delar av landet. Ändå kan jag inte låta bli att känna att det är en väldigt grå dag idag. Vi har fått ta emot två nyheter som gör att åtminstone jag får en klump i magen av Titanic-isbergsstorlek.

Det handlar dels om att Sajtkoll, en sajt som skulle hjälpa till nätanvändare att avgöra om en sida är pålitlig eller ej, läggs ner. Anledningen till att det händer just nu, bara några dagar efter lansering, är den mängd hat och de stora påtryckningar som redaktionen mottagit. Från vem, kanske ni undrar om ni inte läst några nyheter idag. Men ni borde ju kunna gissa ändå: från högerkanten, den allra yttersta och råa.

Och vi får också läsa idag om Alexandra Pascalidou, programledare för “Ring P1”, som nu väljer att lägga av då hatet och hoten blivit för mycket. Hon berättar på sin blogg om återkommande hat som tär, som känns. Och vi är nog många som kan förstå hur det känns, även om vi bara fått ta emot en bråkdel av det hon fått. Vem är det då som främst stått för hatet? Jag behöver nog inte ens skriva ut det.

Och för att se till att det blir riktigt kaka på kaka så finns det förutom de här två nyheterna också en till incident som påverkat mig idag. Det är att nazister härjat runt i Varberg och satt upp avspärrningsband de senaste dagarna. Skolor, polisen och en privatperson har blivit utsatta. Ett försök att skrämmas, ett hot i det tysta.

Jag skäms lite för att erkänna det här, men när jag läst alla nyheterna listade ovan så känner jag bara en enda sak: jag blir rädd. Det är på väg att gå alldeles för långt i Sverige nu. Högern gnäller lite då och då om en “åsiktskorridor” men det vettetusan om det är den vi ska oroa oss för. Det är snarare den åsiktsgrav som yttersta högern gräver som borde få oss att reagera.

För det är just det som händer just nu: ytterhögern, med SD:s nätkrigare hand i hand, gör ungefär allt de kan för att tysta sina meningsmotståndare. Det spelar ingen roll om det är via mejl, via telefon, via brev eller på vilket annat sätt, för målet är detsamma. De vill ha tystnad. De vill att bara deras egna röster ska få höras.

Nu har det börjat hända. Nu har personer i offentlighetens ljus börjat få nog och deras röster riskerar att tystna på riktigt. Vi KAN inte tysta sitta och se på, det är dags att agera. Det är dags för arbetsgivare att ta sitt förbannade ansvar för att skydda sina anställda, det är dags för kollegor att stötta varandra, det är dags att släppa på den här naiva och skadliga inställningen att “du ska vara GLAD över hatet, det betyder att du gör något positivt!”. Alla de som vrålade så spottet flög över att en tårta var ett hot mot demokratin, borde vråla än högre nu.

Vi kan tillsammans stå upp mot högerextremisterna som vill tysta röster i samhället. Vi kan tillsammans stå upp för de som utsätts för hatet. Pascalidou avslutar sitt blogginlägg med:

”Det är inte synd om mig. Det är synd om dem och alla andra som så tidigt döms ut så hårt. Det är synd om alla dem som tvingas svälja, som förgiftas av hatet, utan omgivningens stöd och uppmuntran. För deras skull – stå upp. Stå upp för dem och med dem. Stå upp för framtiden. Jag orkar inte längre.”

Låt oss göra det. För att ingen mer, någonsin, ska behöva skriva “Jag orkar inte längre”.

Dudes överallt, dudes med kvinnohat och komplex

Posted on by

Vissa gånger kan jag inte sluta tänka på hur dudes är, alltså ni vet såna män som bara MÅSTE hata på feminister och kvinnor i allmänhet. De där männen som kommunicerar genom “Gå ut i köket och gör mig en smörgås,kvinna”-skämt och som tycker att alla som reagerar mot sexism/rasism/funkofobi/transfobi/you name it är “butthurt”. Vad är det egentligen som driver dem? Och vad exakt är det som gör att de är så blinda för sitt eget sviniga beteende?

På Facebook finns det en grupp som heter “Gudruns änglar”, de har för tillfället över 5000 likes och ökar stadigt. Syftet är att publicera skärmdumpar på saker feminister har skrivit och sedan raljera loss i kommentarsfältet. Det är helt enkelt en grupp som svämmar över att såna “dudes” som jag beskriver här ovanför. De kommenterar bilder med angrepp på kvinnors vikt, deras intellekt, deras sexliv. Ju grövre desto bättre, tycks vara någon slags ledstjärna:

“Må hon drunkna i hundra svettiga vita mäns kiss.” 

“kolla på henne vilken inavel haha finns bara ett sätt, avliva henne.” 

“Sälj den här jävel till ett zoo, det där är ett djur ingen människa.”

“Sterilisera horan.”

“Hon kan bara avlägsna sitt miserabla liv om världen inte ser ut som hennes sagobok…”

“det finns ingen sund feminism. utrota hela bunten då blir det bra”

“Skjut varje feminist i underlivet.”

“Var är Jack The Ripper när man behöver honom?”

And so on, and so on. Men det som är riktigt fascinerande med gruppen är att det också är väldigt många kvinnor som kommenterar. De är oftast inte lika grova som männen, på det sättet att de åtminstone inte önskar livet ur folk. Kvinnorna väljer en annan approach och ifrågasätter feministers föräldraskap och huruvida de ens ska få ha barn. De kvinnorna är så extremt förblindade av det förtryck vi växt upp i att de tror att det är en rimlig grej att attackera feminister. Det är dock inte ovanligt, även när feminister kämpade för kvinnlig rösträtt fanns det GOTT om kvinnliga motståndare. Men man har förstås ett val: man behöver inte ge understöd till patriarkatet.

Det jag inte kan låta bli att fundera över efter att ha läst i gruppen är varför män, snubbar, dudes, håller på så här. Om de inte tycker om när kvinnliga feminister blir arga, varför gör de då allt för att bevisa att jodå, många män är svin? Vore det då inte bättre att överbevisa oss? Efter att ha läst i gruppen har jag ju faktiskt fått det bekräftat för mig ännu en gång:

Män som grupp är så sjukt bortskämda. När någon kritiserar dem, finns det inte några riktiga gränser för hur de väljer att bemöta det. Män är så himla vana vid att bli klappade på axeln, bli framburna, bli stöttade av precis hela samhället att när någon säger emot så brinner det en säkring som släpper alla spärrar.

“Gudruns änglar” är inte en unik grupp. Det finns många feminist/kvinnohatargruppen på Facebook. Alla visar dock på en och samma sak: Vi har lång väg kvar innan den skadliga och farliga mansrollen är raderad.

 

 

Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

Posted on by

Idag är det den 14:e augusti och det är på pricken en månad kvar till valet. Jag har varit så peppad inför det här hela året. För en politiknörd, som jag är, brukar sista månaderna innan valet vara intressanta och roliga. Men jag är besviken, väldigt besviken.

Kanske är det så att jag ser saker annorlunda eftersom jag jobbar med valet på ett helt nytt sätt i år, i egenskap av valombudsman. Eller kanske är det så att svensk politik har förändrats. Jag la märke till i förra valet att politiken har blivit personiferad, det kretsar mer om personer och individer istället för sakfrågor. Det gäller både de som röstar (“Vad kan JAG vinna på det här? Vad kan ni göra för MIG?”) men framförallt gäller det hur politik presenteras. Det är större fokus på de individuella politikerna än på vad de egentligen VILL.

Moderaternas nya affischeringskampanj är ett så sjukt bra exempel på vad jag menar. Istället för att de fokuserar på att lyfta fram sina egna frågor, istället för att fläska ut sina egna budskap och vad de tänker göra om de får makten i fyra år till så lägger de 24 MILJONER kronor på att basha de rödgröna partierna.

Jag blir bara så arg, för det är så himla…töntigt!

Ännu töntigare blir det om man kollar på Centern, som skapat en HEL HEMSIDA som typ bara riktar sig mot Ali Esbati (V), då de tycker att han ska ta tillbaka att han sa “tjänstefolk” i en TV-debatt. På riktigt: de har gjort en hel hemsida tillägnat detta. Samtidigt kliar sig de flesta i huvudet och ser lite vilsna ut när man ställer frågan “Vad vill egentligen Centerpartiet?” NO BODY KNOWS!

Och Folkpartiet? Ja, de kör på sin “feminism utan socialism”-kampanj och jag ba “jamenvisst, kör på ni, men vad vill ni ÅSTADKOMMA mer den feminismen då?”. Jag menar seriÖST det funkar inte att bara “jag är feminist” och så är allt frid och fröjd. Man måste kanske berätta VARFÖR man är det också. Jan Björklund tycks ju dock vara väldigt bekväm nere i sandlådan:

infantil

Ärligt talat är det inte så att rödgröna blocket är så mycket bättre. Eller jo: jag kan inte riktigt se att de är lika personfixerade. Men ärligt: vad går sossarna till val på? Vad kommer de göra om de får makten? Är de för eller emot, fågel eller fisk, upp eller ner?

Jennifer Lawrence IDK

Ni kanske märker att jag är lite upprörd. Det är jag. Upprörd och besviken! Jag vill ju se en valrörelse som handlar om politik, om riktiga frågor, om förändring och visioner. Jag vill inte se en valrörelse som dels handlar om att puckla på “motståndarlaget” på ett sätt värdigt förskolebarn. Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!

För vet ni vilka som vinner på en sandlådevalrörelse som är så otydlig så att inte ens jag, som ändå JOBBAR med valet, förstår vad partierna egentligen vill? Ni får tre alternativ. Är det A) Små söta kaniner, B) Jesus eller C) Det där hemska rasistpartiet som alla är så angelägna att bli av med?

The 33 Most Important Bunny GIFs On The Internet

Well. Det är varken Jesus eller kaninerna, åtminstone inte såvitt jag vet. Men SD går ut och säger “Vi vill stoppa det organiserade tiggeriet” och för den som inte är så insatt, för den som är fördomsfull, den som redan bestämt sig för att hata de mest utsatta i vårt samhälle så låter det tydligt och bra. SD säger “Vi vill se till att pensionärerna får det bättre” och för den som är pensionär och tvingas leva på snabbnudlar som nån jäkla student så låter det kanske jäkligt gött.

Det får fasen vara nog nu. Ge inte bort NÅGOT på walkover till Sverige”demokraterna”. Opinionsundersökning efter opinionsundersökning efter opinionsundersökning säger samma sak: folk tycks skita fullständigt i att SD är rasister. Så det kanske är dags för en ny strategi. Rasismen ska krossas – JA. Men rasismen varken kom eller kommer försvinna med SD. Vill vi verkligen kicka ut Åkesson, Ekeroth, Söder och resten av dem ur Riksdagen så måste politiker, partier såväl som företrädare, bli bättre på att berätta vad de själva vill åstadkomma och förändra, samt upplysa om att SD säger sig jobba för en sak, men i samma veva röstar de emot det i Riksdagen.

Det är farligt, det som händer just nu. Förvirring är inte bra. Förvirring leder alltför ofta till att folk antingen inte bryr sig, eller väljer att rösta på det tydligaste alternativet. Är det alternativet ett rasistiskt parti, tja då är det läskigt på riktigt.

SD kämpar inte för demokrati för alla

Posted on by

Sverigedemokraternas nätsvans är igång igen. Som vanligt, så fort någon kritiserat SD på något sätt. Den här gången är det Jenny Bengtsson, ordförande för Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland och även riksdagskandidat för Vänsterpartiet, som hamnat i deras skottlinje. Detta efter att ha konstaterat att aktiva Sverigedemokrater inte bör vara fackliga företrädare.

Flera hot och mängder av hat är vad som drabbat Jenny. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad, men det kan ärligt talat ingen säga att de är längre? Det följer alltid samma mönster: någon kritiserar SD, Avpixlat hänger ut personen, personen utsätts för terror. Och Sverigedemokraterna tittar åt ett annat håll.

Det är fan ta mig pinsamt att vi har ett riksdagsparti som beter sig på det här sättet. Det är förstås också väldigt obehagligt och skrämmande. När Åkesson fick en tårta i ansiktet skrek många i högan sky att det var ett hot mot demokratin – var är de personerna när en person blir hotad och trakasserad på grund av sina åsikter?

Sverigedemokraterna måste göra ett krafttag och ta avstånd från den här typen av beteende. SD måste klippa banden till hatsajten Avpixlat för att verkligen visa att de bryr sig. I samma veva borde de utesluta Kent Ekeroth som har intima kopplingar till sajten ifråga.

Kommer det ske? Troligen inte. Har det inte hänt ännu, så är det nog rätt naivt att tro att  det kommer hända nu. Det är på sitt sätt förståeligt, Avpixlat är en fantastisk propagandamaskin som går i Sverigedemokraternas hårt åtstramade strypkoppel. Där får ingen kritisera SD, där får ingen uttrycka en åsikt som de ogillar (typ allas lika värde…) för då får man sin kommentar raderad.

Det är ett demokratiskt problem att vi har ett riksdagsparti som har en såpass hatisk, ettrig och aktiv nätsvans. En nätsvans som scannar av internet i jakt på SD-kritik. En nätsvans som inte drar sig för regelrätta trakasserier. Men det som är än mer problematiskt är att vi har ett riksdagsparti som uppenbarligen helt struntar i det som händer.

De kallar sig för Sverigedemokrater. Men det är inte allas demokrati de kämpar för.

Vidrig homofobi på rasistblogg

Posted on by

Det börjar dra ihop sig till Stockholm Pride. En vecka fylld med lycka, acceptans och kärlek. En vecka som dessvärre också brukar locka fram allsköns homofoba åsikter. 2014 är, tyvärr, inget undantag. Än har festivalen inte ens startat, men jag tror vi lugnt kan utse årets homofob redan nu. Årets förstapris går till *trumvirvel* Ingrid Carlqvist på rasistbloggen Dispatch International!

I två blogginlägg blandar Carlqvist lite olika varianter av homofobi med transfobi och allmänt människoförakt. Och innan någon läser vidare vill jag TYDLIGT göra en triggerwarning för homofobi och kränkande uttalanden. Ingen ska behöva må dåligt av att läsa min blogg. Känner du att du inte vill läsa mer nu så klicka på den här länken så kommer du till gulliga hund-GIFs.

Fortfarande kvar? Ok, let’s begin.

Carlqvist går hårt ut i ett inlägg med titeln “Pedofila arbetsgruppen har fått som de ville”. Ett inlägg som helt enkelt går ut på att misstänkliggöra homosexuella och framställa dem som pedofiler. Carlqvist skriver:

“Partier, fackförbund, Svenska kyrkan, storföretag – alla flockas de kring Stockholm Pride. Borta är kritiken om festivalen som vulgär och förargelseväckande. Men bakom Prides slagord om kärlek och allas lika värde döljer sig också något helt annat:

Pride Ung med pedofilvarning, Pride Kinky med mänskliga, hoppande hundar och risk för massiv spridning av könssjukdomar.”

Ja, den där kritiken kanske har försvunnit för att vi andra lever 2014, inte 1400. Men det har nog inte Carlqvist tänkt på. Vad problemet skulle vara med “mänskliga, hoppande hundar” förstår jag inte riktigt, men det är kanske logiskt i ett homofobiskt, rasistiskt huvud?

Carlqvist är också rädd för att ungdomar som går på någon aktivitet på Pride ska bli…homosexuella. Tänk, jag visste inte att det smittade!

Om homosexualitet inte är medfödd så måste alltså något trigga igång den. Man kan då fråga sig om det verkligen är bra att utsätta unga människor för den propaganda som bedrivs av bland andra RFSL och Pridefestivalen. På festivalen har man i år skapat en alldeles särskild avdelning vid namn Pride Ung.

Nästa stycke tar nog dock alla priser i dumhet:

När Dispatch International ringde upp en sjuksköterska på en Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning i södra Sverige och föreställde en orolig pappa till en 13-årig pojke som ville följa med kompisar på Pride-festivalen, kunde sköterskan inte alls förstå pappans oro. Pappan skulle över huvud taget inte oroa sig för att äldre män kunde locka in en söt 13-åring i sexuella aktiviteter – för det är inte vad Pride handlar om.

Bara ett tips i all välmening: det kanske vore bättre att lyssna på den där sjuksköterskan, än att sprida en hel massa homofobi? Hmm? Nähä, inte det inte. För Carlqvist kan nämligen inte nöja sig med ett inlägg för att sprida falska myter och hat mot Pridefestivalen. Nejdå, hon slår på stort med ett inlägg till!

“Svenska kyrkan aningslös inför hedonismen”

Alltså sug på den rubriken en stund först.

En gång fördömde kyrkans män allt otuktigt och syndigt leverne – numera går svenska präster i Pridetåget, de viger samkönade par på 7 Eleven (!) och byter själva kön. De kristna värderingarna är svåra att hitta nu när Svenska kyrkan blivit en samlingsplats för alla – inklusive Allah.

Jamen FY så hemskt att “kyrkans män” accepterar andra människor. Det var så himla mycket bättre förr i tiden när man fick stena folk. Nej men ärligt, det där stycket är så fyllt av problematiska, fobiska och hatiska saker att jag skulle kunna skriva ett inlägg om bara det. “Byter själva kön”, “inklusive Allah”, “Syndigt leverne”. Jag får huvudvärk av den här höga dosen hat.

Carlqvist har också intervjuat en pensionerad präst vid namn Dag Sandahl:

Pride Ung är en avdelning för folk mellan 13 och 29 år, vad tycker du om det? Och att ungdomar kommer in överallt i en vuxens sällskap, som inte behöver vara målsman?

– Det är jag för belevad för att uttrycka i ord. Men det är naturligtvis fullständigt vansinnigt.

Kan man påstå att kyrkan därmed stödjer pedofili?

What? WHAT? Det är inte möjligt att komma till den slutsatsen på annat sätt än om man själv tycker att alla homosexuella är pedofiler. Vilket då Carlqvist tycks tro, att döma av dessa två blogginlägg som jag uppmärksammar? Man kan ju verkligen undra.

Jag gjorde förövrigt en enkel googling. Ungefär första träffen gav mig ett inlägg, signerat Carlqvist, där hon varnar för att muslimer inte skulle gilla homosexuella. Slutsatsen är alltså att Ingrid Carlqvist inte gillar HBTQ-personer, men använder dem gärna för att sprida sin rasism. Kan det bli mycket äckligare?

Skrik, systrar. Skrik högt!

Posted on by

Skrik, systrar. Skrik högt!

Skrik för att “Tingsrätten har funnit att kvinnan varit i en särskilt utsatt situation som mannen utnyttjat. Men domstolen anser att det har rört sig om ett tämligen kortvarigt förlopp, enligt domen. Tingsrätten har mot bakgrund av detta och vissa andra omständigheter tillämpat straffskalan som gäller för mindre grov våldtäkt”.

Skrik för att våra kroppar inte får vara våra, skrik för att de tror att de får göra vad de vill med oss och skrik för att de förnekar sina privilegier. Tystna inte förrän någon äntligen lyssnar. Överrösta deras “hur var du klädd?”. Ta fram megafoner och skrik att patriarkatet måste krossas.

Skrik, syster. Skrik högt!

Skrik för våra transsystrar som attackeras av “feminister”. Skrik för det vidriga bemötande de så ofta får. Skrik för att vissa anser att de inte är välkomna hos oss. Skrik för att stoppa trakasserierna. Skrik för att visa att de inte står ensamma. Skrik tillsammans med dem, men skrik inte så högt att de själva inte hörs.

Skrik för att deras kroppar inte får vara deras, skrik för att vissa tror att de får göra och säga vad de vill med och till dem. Tystna inte förrän någon äntligen lyssnar. Överrösta deras “men vad är du EGENTLIGEN?”. Ta fram megafoner och skrik att cisnormen måste krossas.

Skrik, systrar. Skrik högt!

Skrik för våra systrar från andra länder. Skrik för att stoppa rasismen. Skrik för att stoppa spottloskorna, våldet, glåporden. Skrik för att ge dem styrka, skrik för att visa att vi står på deras sida. Skrik tillsammans med dem, men skrik inte så högt att de själva inte hörs.

Skrik för att deras kroppar inte får vara deras, skrik för att vissa tror att de är mer värda än dem. Tystna inte förrän någon äntligen lyssnar. Överrösta deras “det finns faktiskt ingen rasism i Sverige”. Ta fram megafoner och skrik att rasismen finns och den måste krossas.

Skrik, syster. Skrik högt!

Skrik, vråla, ropa, var obekväm. Det måste vara slut snart. Det måste vända. Om vi bara skriker tillräckligt högt, måste någon äntligen lyssna.

Skrik, systrar. Skrik högt!

Ta i från tårna.
Vråla ut din smärta.
Tvinga dem att lyssna.
Skrik dig hes och vi andra skriker desto högre.

Fall inte för SD:s hatpropaganda

Posted on by

Så händer det igen. En tiggare har blivit misshandlad:

– Det var en förbipasserande som hade svårt att acceptera att han satt och tiggde och började slå efter honom med en krycka, säger Håkan Klein, biträdande närpolischef i Lund.

Och ja, jag skriver igen. För det har hänt alldeles för många gånger senaste tiden. En googling och jag hittar tre artiklar om tre olika fall där tiggare blivit misshandlade på olika sätt. Säkerligen har det hänt ännu fler gånger.

Jag undrar vad det är som är så provocerande med en person som ber om hjälp. Vad är så oerhört upprörande med en tiggare att någon som passerar känner “Jag måste slå hen”. Vad händer med vårt land?

Kanske är det så att de som misshandlar mår dåligt själva. Att de projicerar sin egen ilska, en ilska mot sig själva och mot samhället, på den som är svagare. Så kan det vara. Det är omöjligt att säga.

Men något jag vågar drista mig till att skriva är detta: det är fasen inte så konstigt att det händer nu. Vi har ett riksdagsparti som gått all in för att demonisera varenda tiggare och hemlös i Sverige. Ett parti som tapetserat med stora affischer som pekar ut tiggarna som något farligt, något ont. Något vi måste bli av med. Då är det inte så konstigt att människor slutar se tiggarna som medmänniskor, och istället ser dem som hot.

Sverigedemokraterna hetsar mot de som har det sämst i samhället. De hetsar mot de som är svagast. De inte bara sparkar på dem, de uppmuntrar indirekt andra att sparka på dem också.

Och jag vill bara gråta när jag tänker på det. För hur stoppar vi det? Hur hindrar vi folk från att falla för SD:s hatpropaganda? Ett första steg är kanske att vi börjar prata om det. Och att vi börjar prata om men framförallt MED tiggare. De är människor. Bjud in dem. Välkomna dem. Prata med dem. Behandla dem som om de vore din granne. Behandla dem som du själv skulle ha velat bli behandlad i deras situation.

De har samma värde som vi.

Det är vårt förbannade ansvar att se till att de inte blir skadade.

Dagen då jag gjorde skitstöv…männen, arga.

Posted on by

För ett tag sen skrev jag en text, en debattartikel kan vi kalla det, på Nyheter24. Jag har skrivit där förut, om feminism och antirasism. Några reaktioner får jag alltid, men inget utöver det vanliga. Men den här texten fick fart som en nyårsraket. Varför? Jo, jag bröt ett av patriarkatets allra klaraste regler: jag kritiserade män.

Den fulla bakgrundsstoryn är att en man, vid namn Ambjörn Hedblom, skrev på Nyheter24. Min text är ett svar till honom, eller snarare en förklaring till varför det han skriver är tämligen…dumt. Jag tänker inte återge min text här, vill man läsa den kan man klicka på länken ovan, men jag kan säga så mycket som att det inte är några nya grejer jag tar upp. Att män SOM GRUPP har mer makt, fler privilegier och massa nice things going on borde inte vara någon nyhet för någon.

Det fascinerande är att en massa män alltid blir så arga när man pratar om det här. När man ens nämner att män har en sjujäkla massa makt, och att män dessutom är skitstövlar rätt ofta. Att män våldtar. Att män slåss. Att män mördar. Betyder det att ALLA män mördar, våldtar, slåss och beter sig som berusade elefanter i en porslinsbutik? NEJ! Självfallet inte. Herregud, man behöver inte vara Einstein för att fatta det.

Vad hände då, efter att min text publicerats? Well, en drös manliga ”jämställdist”-bloggare skrev om den. Eller om mig. Eller om bådeoch. Jättepättearga blev de, över att en kvinna skrev något om en grupp av män. Usch och fy. Hur hanterade de sin ilska? Gjorde de något för att motbevisa det jag skrivit om att en majoritet av skitstövlarna är män? NEJ! Självfallet inte.

Här är några av inläggen som skrevs om texten och mig:

”Vem är mest korkad? Anny Berglin, Vänsterpartiet eller Nyheter24?”, ”Därför hatar jag feminister som Anny Berglin” och så Ambjörn Hedblom, som skrivit inlägget ”Jag fick ett svar på min debattartikel”, kategoriserat under ”extremism”. En ”jämställdist” har till och med jämfört mig med nazister och Hitler. Inser slow clap för kreativitet!

Och kommentarsfälten… oj, oj, oj. Behöver jag ens berätta hur de ser ut? Jag kallas bland annat ”obstinat ragata”, ”Anny är en hund”, ”Anny är sexist och rasist” och så vidare, och så vidare. Andra män försöker bevisa att de inte är skitstövlar genom kommentarer som ”föressten så har jag aldrig förståt mig på våldtäckter hur svårt ska det vara för en kvinna som inte vill, att kunna rikta ett slag eller park mellan benen på en man”. Mmm, mysigt dude.

Andra nöjer sig med att fundera över om jag hör hemma på ett mentalsjukhus, vilken psykisk diagnos jag kan tänkas ha och om jag är en fara för samhället. Kan lugna er: jag är inte särskilt farlig alls faktiskt!

Vad är det som gör män så arga när man skriver om att många män är skitstövlar, farliga och skadliga människor? Vad är det egentligen som är så provocerande med att skriva meningen ”Det är främst män som våldtar”? Varför bemöter de kritik av män som grupp med personliga påhopp om de nu vill slå ett slag för att män inte alltid är as? Så många frågor. Så få svar.

Nåväl. Ska jag försöka mig på en avslutande sammanfattning kanske? Det är rätt enkelt. Efter att ha läst alla inlägg om mig, alla kommentarer och påhopp så kan jag inte göra annat än hänvisa till rubriken på min text: Det är en konstig slump att majoriteten av skitstövlarna är män.