Så var den över, kvällens delfinal av Melodifestivalen. Nog för att jag varit irriterad på det kassa manuset de tidigare två delfinalerna, men jag är mer än besviken över vad som hände ikväll.

Vi kan ju börja med inledningen, när den manlige programledaren kommer ut iklädd den kvinnliga programledarens kläder och vice versa.

Det är inte per automatik fel med en man i kvinnokläder eller en kvinna i typiska manskläder. Självfallet inte! Men när man gör det till höhö:ig humor så kissar man på många transpersoners vardag. De är en utsatt grupp och tydligen är det också helt fritt fram att driva bäst man vill med dem. På bästa sändningstid, i Sveriges kanske största TV-program. Jag tycker att man borde veta bättre, har vi ärligt talat inte kommit längre? För säga vad man vill, det framgick väldigt tydligt att man skulle fnissa lite åt hur tokigt det blev. Om man hade haft i tanken att försöka normalisera trans så hade man troligtvis låtit en transperson vara programledare och inte göra nåt fuzz about it.

Och jag önskar att det stannade där, även om det var mer än nog. Men det fortsatte lite som ett tema resten av sändningen. Man drev med artisters ålder, man tyckte att det var en jättebra idé att tre afrosvenskar skulle bakgrundsdansa till ett nummer ikädda vita overaller med svarta streck, alltså kläder som symboliserar fängelse och kriminalitet.  Och sen tyckte man att det var en jättebra idé att låta Björn Gustafsson tafsa på Nours bröst. Bara sådär. Och utan nån mer reaktion än “Vad gör du? Jaha.”

Det var inte roligt. Det följdes inte upp på något sett. Det enda vi som tittare fick se var att jaha, okej, det är helt fine att tafsa på en tjejs tuttar. Även om hon inte vill. Gör man det med humor så är det dessutom trångsynt att reagera, såg jag många som skrev på Twitter.

Men vet ni? Såna saker sänder ut signaler. Jag säger inte att alla pojkar som tittade på delfinalen nu kommer börja tafsa på tjejer dygnet runt. Men det är en del av hela bilden att tjejers, kvinnors, kroppar inte tillhör dem själva. Att deras kroppar är allmänt gods som man kan göra vad man vill med.

Jag är fruktansvärt besviken på Melodifestivalen och SVT. Nånstans borde nån ha tänkt till och ba “Nja, det här kanske inte ÄR så roligt va? Vi stryker det”. Nånstans borde nån ha satt stopp.

Ni kanske skrattar åt transfobi, rasism och sexism.
Men there’s no such thing as “Det var bara på skoj”.Den som är utsatt för något av det ovan nämnda gör det verkligen inte. Och det kanske är dags att ni börjar lyssna på oss.