Nu är det slut – eller “The Winner Takes It All”

Schlagerbakis.

Nej, jag känner inte av gårdagens vindrinkar eller det där glaset rött jag avslutade med. Men nu är det ju liksom slut? Det känns tomt. Väldigt tomt. Lite samma känsla som när man var liten på julafton, när alla julklappar var öppnade och man mådde illa av allt julgodis och man insåg att det bara fanns en sak kvar att göra: gå och lägga sig. Och att julafton aldrig var så långt bort som just nu.

Exakt den känslan har jag nu: saknad, längtan, tomhet. Men det har varit några riktigt roliga veckor, visst har det? Att få chansen att åka ner till repetitionerna var liksom helt fantastisk. Att jag också fick spendera de dagarna med en skäggig karl som får mitt hjärta att jubla gör upplevelsen närmast magisk.

Jag är så glad för de vänner jag har som inte bara accepterar mitt schlagernörderi, utan även uppskattar det. De som klagar, gnäller och kommer med elaka kommentarer ska helt enkelt inte få någon plats i mitt minne av Eurovision Song Contest 2013. Nej, istället ska jag komma ihåg roliga diskussioner på Facebook, skratt på Twitter och självfallet, de trevliga människor jag tittade på finalen med igår.

Dock har jag några saker jag vill ha sagt inför nästa års ESC:

För det första så vill jag verkligen bevaka tävlingarna officiellt. Det vore ju en dröm? Att få vara på plats – på riktigt – och skriva om det. Åh vad glad det skulle göra mig!

För det andra – om plan A liksom failar (det finns nog många som vill bevaka ESC…) – så ska jag ha en egen schlagerfest. Och precis som jag skrev på Facebook igår så kommer jag göra ett schlagertest för att man ens ska få komma in. För jag är lite less på folk som “tittar ironiskt” och förstör hela grejen för oss som faktiskt tar det här seriöst. Så seriöst man nu kan ta en tävling i musik.

Nåväl, jag tror att Danmark kommer bjuda oss på en bra show nästa år. Men jag tror att årets tävlingar blir svåra att överträffa. Inte nog med att vi hade Petra Mede, som slog mig med total häpnad och var den bästa ESC-värdinnan jag någonsin sett, vi har också så otroligt kompetenta människor som jobbat med produktionen. Och det säger jag verkligen inte bara för att min pojkvän är en av dem…

Nu packar jag undan min ESC13-väska (som symboliskt nog gick sönder igår ändå…), lyssnar lite på “Kedvesem” och återgår till mitt normaltillstånd. Nu blir det tweets, facebookuppdateringar och blogginlägg om det gamla vanliga: Antirasism, feminism, socialism, kärlek och tolerans. Hoppas du hänger med!

SD ska inte få bestämma – eller “Läs min krönika!”

Idag har jag en text publicerad i Dagens ETC:

Jag spenderade förra veckan i Malmö, för att insupa lite schlageratmosfär och gå på repetitionerna av Eurovision Song Contest. Nog för att Malmö alltid är en härlig stad, särskilt på våren och sommaren, men det här var något alldeles extra. Det är något speciellt med att stå i hotellobbyn och småprata med en schlagerturist från Montenegro, att morsa på en medlem av Irlands delegation och att visa vägen när en körsångare från Norge gått vilse. Och jag inser: Det är så jag alltid vill ha det.

Jag vill ha ett liv, ett samhälle, där vi är olika. Där jag har chansen att möta andra kulturer att inspireras och influeras av. Där jag får träffa spännande människor som kan berätta historier som berör. Jag vill ha ett samhälle där vi låter bli att säga ”Du får inte komma hit” för jag är övertygad om att alla har något att ge, något att tillföra. Om inte annat så av den enkla anledningen att vi alla är människor och vi alla har en historia att berätta.

Och det är detta Sverigedemokraterna vill stoppa.

Läs hela här: http://dagens.etc.se/debatt/sd-ska-inte-fa-bestamma-vilka-som-kommer-hit (Och sprid den gärna!)

We Are One – eller “Stora schlagerinlägget nummer ett (JA det kommer säkert fler)”

Så här är det: Jag älskar schlager. Jag har nog alltid gjort det, även om det gått i vågor. Förra året missade jag ESC-finalen på grund av LO-kongressen men alla som var vän med mig på Facebook under Melodifestivalperioden vet hur mycket jag älskar allt som har med schlager att göra.

Och nu är jag i Malmö och har fått gå på repetitionerna! Bara att få se scenen var värt resan hit. Jag har suttit på en stol precis framför scenen, känt värmen från pyron och fascinerats av kamerakranarna som ser ut som nyfikna konstiga djur. Jag har hälsat på manusförfattare, jag har sett Christer Björkman på en Segway och viktigast av allt: jag har fått se flera av bidragen live redan nu. Och en sak är jag säker på: Det kommer bli en sjukt bra ESC i år. Malmö, Sverige, briljerar. Ljussättningen är magisk och det är grymt kompetent folk som arbetar med festivalen.

Visst, hade varit awesome att få se nåt genrep också men å andra sidan är jag helt övertygad om att jag trivs bäst med att se ESC framför tv:n. Hur skulle jag annars kunna facebookspamma och twittra om varje bidrag?

Men, nu tänkte jag ge er min topp tio-lista vad gäller bidragen. Alltså, vilka jag skulle vilja se som topp tio i finalen. Det handlar alltså inte om vilka jag TROR kommer vara i toppen, utan liksom min önskelista:

10.Straight into love – Hannah – Slovenien (Ska vi gissa att den här kommer spelas på rätt många dansgolv i sommar..?)
9.  Kedvesem – Bye Alex – Ungern (Den här har jag sett repetitionen av, den är märkligt medryckande. Bildspelet som spelas längst bak på scenen är nog en bidragande orsak till att jag är högst förälskad i bidraget. Titta noga på det!)
8. Only teardrops – Emmelie de Forest – Danmark (Låten funkar, kommer nog spelas rätt mycket på radio.)
7. Glorious – Cascada – Tyskland (DET ÄR CASCADA JAG ÄLSKAR CASCADA OMG OMG)
6. You – Robin Stjernberg – Sverige (Var inte förtjust i den här i Melodifestivalen, men gillar den nu iallafall. Men jag tror inte det är en vinnare.)
5. Tomorrow – Gianluca – Malta (Den här är verkligen så himlarns charmig, även om den låter väldigt mycket som “Soul sister” med Train. Men, den fastnar på hjärnan och den får mig att le. Dessutom funkar den också live!)
4. Hold me – Farid Mammadov – Azerbaijan (Även den här har jag sett repa och alltså scennumret! AH! Subtil homoflirt, oerhört vackert och SÅ. JÄVLA. SNYGGT. Hade man röstat enbart på själva numret, utom låten, så hade den här vunnit garanterat. Låten är okej, men inte mer än så.)
3. Only love survives – Ryan Dolan – Irland (Den här är så grymt bra om man lyssnar på studioversionen men jag är skeptisk till om den är lika fantastisk live.)
2. I feed you my love – Margaret Berger – Norge (Den här har jag också sett repa. Och, den är bättre live än som studioversion. Hon är fantastiskt snygg, hennes klänning är U-N-D-E-R-B-A-R och scennumret är liksom väldigt avskalat och fokus ligger på låten – som hon framför med bravur. Jag älskar den, och jag tror det finns en stor chans att hon vinner hela skiten!)
1.  Ég á líf – Eyþór Ingi Gunnlaugsson – Island (Magisk, helt enkelt magisk!)

Så, det är alltså vad jag hoppas på. Here we go – PeR – Lettland är också en bubblare. De har sjukt mycket energi på scen och har scenkläder av silverglitter – jag måste liksom älska sånt. Oavsett vem som vinner så är jag övertygad om att såväl semifinalerna och särskilt stora finalen kommer bli asgrymma. Längtar till nästa vecka, ingenting kan hindra mig från att titta och jag kommer spamma sönder sociala medier med mina åsikter.

Ye be warned.