Läs om REVA – eller “Det är en dag imorgon också…”

Så kommer en sån där dag då jag har så fullt upp att jag varken hinner eller orkar blogga nåt. Men ni kan få två saker av mig. För det första lovar jag att jag imorgon kommer fortsätta blogga om sexistiska skämt, den här gången försvarade av en välkänd restaurangkedja. Och så kan ni förstås läsa min debattartikel om REVA och polisens agerande när det gäller papperslösa:

Vad är egentligen Polisens uppgift? För en lite vilsen jamtlandstaus som emigrerat till Vår Kungliga Hufvudstad kan en sådan fråga först verka självklar. Polisen ska väl lösa brott, ta fast farliga bovar helt enkelt? Och det trodde jag också var fallet när jag flyttade ner hit. Tji fick jag, för den senaste tiden verkar det allt mer som att Stockholmspolisens främsta uppgift är att lurpassa på papperslösa flyktingar i Stockholms tunnelbana. Projektet bakom, som sägs rättfärdiga det hela, heter REVA och har fått skarp kritik från flera håll. Syftet är helt enkelt att öka antalet utvisningar av papperslösa flyktingar.

Läs hela här, på ETC Stockholm.

Karma – eller jag är så himla lycklig!

Jag är på ett bra ställe i livet.

Jag har en praktikplats där jag både får visa vad jag går för och får utmana mig själv, upptäcka vad jag -egentligen- kan. Jag har fått gott om nya vänner. Jag har fördjupat vänskapen med gamla vänner. Jag springer helt enkelt runt i Stockholm och är GLAD.

Och det ska man veta, att jag är värd det. Efter att ha jobbat på ett ställe där jag blev ständigt misstrodd, bevakad, övervakad så är jag värd en arbetsplats (även om det “bara” är praktik) där jag blir behandlad som den tänkande och kompetenta människa jag faktiskt är.

Efter att ha omgivit mig av människor vars främsta livsuppgift tycks ha varit att sticka knivar i ryggen på mig och trycka ner mig så mycket en människa kan tryckas ner, är jag värd att omge mig av människor som bemöter mig med kärlek och respekt.

Efter att ha haft pojkvänner som varit otrogna, pojkvänner som spridit skit om mig i efterhand trots att det var DE som behandlade MIG illa, efter att ha haft ragg som sett på mig som något katten släpat in… ja, då är jag värd att omge mig av män som tittar på mig och ser mig som en jämlike.  (Det där får ni tolka som ni vill)

Jo, jag är värd det här. Jag är så JÄDRA värd det här.  (Nej, jag gillar egentligen inte att svära i text.)
Jag är tacksam. Och samtidigt livrädd, för jag vet att det snart kan ta slut. Och det… det ger mig ont i magen. Men jag tänker vara glad nu. Lycklig. Trygg i livet, på mitt happy place.