Det finns en anledning till att jag kallar honom för “Grisfisen”

Det absolut bästa med att vara ute på Ön är att jag kan rasta Jakke i princip naken. Det är liksom vardagslyx att tassa ut med honom en solig sommarmorgon (eller ja, en regnig sådan snarare) iklädd t-shirt, trosor och foppa-tofflor. Med en kaffekopp i handen sätta sig på bron och titta när han lufsar runt och luktar på blommorna. Eller äter blommorna. Eller kissar på blommorna.
Igår var det en nätrasist som försökte få fram att Jakke hade blivit väldigt upprörd om han vetat om att jag skriver om hans bajsvanor på Twitter. Nu är det ju inte precis som att jag gör det, det har mig veteligen bara hänt en gång, men jag känner min hund bäst. Jag vet att om han hade förstått, om han hade kunnat reagera – då hade han fnissat. Jag är övertygad om att Jakke hade varit en fanatisk kiss- och bajsskämtare om han bara hade haft den medvetenheten.

Men just det där är en öm punkt. Att gå på min hund. Hallå, han om något har väl inte gjort någon nåt ont? Eller ja, han råkade spräcka Moderskeppets läpp en gång men då fick hon ärligt talat skylla sig själv. Sätter man en hundgodis mellan tänderna så får man räkna med att han hoppar upp och tar den liksom…

Nej, kritisera mig, mina åsikter och mitt utseende hur mycket ni vill. Jag har frivilligt valt att framföra dem offentligt och under eget namn och bild. Men ge för i helvete fan i min hund! (Ursäkta språket…)

Och ja, jag vet att risken finns att nu kommer de inte göra annat än just ge sig på min hund och hur jag sköter honom. Vilket leder till direkt block. Bara så att alla vet det.