Känner att jag kräks ut blogginlägg nu. Men jag har faktiskt inget bättre för mig. Dessutom har jag mycket att skriva om!
Sitter man ute på landet, inte gillar att titta på TV och vädret är kasst så finns det inte så mycket annat att göra. Inte kunde jag väl ana dock att min semester skulle bli så här? Nej, vid det här laget hade jag varit i Stockholm om allt blivit som det skulle. Jag hade umgåtts med M, firat min systerdotter R, druckit rödvin med J och föreläst om “Inte rasist, men” idag. Till helgen skulle jag ha varit med på Runös Röda Kulturfestival. Kramats med gamla vänner, lärt mig massor av nya saker, träffat nya vänner, lyssnat på bra musik (Asta Kask!) och helt enkelt haft en asbra semestervecka.
Nu blev det som sagt inte riktigt så. Jag har inte helt släppt hoppet om att ta mig ner i helgen. Jag inser att det kommer bli en kamp isånafall och att jag kommer belastas med otroligt mycket dåligt samvete. Men om Jakke mår bättre, alltså bättre än idag, så borde jag väl kunna åka? Eller är jag en dålig hundägare då? Han äter nästan som han ska, han dricker som han ska, han bajsar, han kissar, han kan till och med vrida på huvudet åt det håll där det förut varit helstopp (alternativt skrik av smärta). Han är pigg, alert och närvarande. Han viftar på svansen, han tigger mat, han trippar fram med nästan lika pigga steg som innan han blev dålig, han lyfter på benet när han kissar. Ja, så många framsteg och förbättringar i hur han mår. Och jag vet, jag vet. Det är bara jag som kan avgöra om jag kan lämna honom. Men ÅH så svårt det är…
Djurägare som läser min blogg, hur skulle ni ha gjort?