Blind för sexism?

Igår la en facebook-kompis upp en bild med texten “Anal – All girls like it in the ass, some just don’t know it yet.” med kommentaren “Bara så ni vet…”

Behöver jag ens säga att jag såg rött? Det här är så mycket sexism att man skulle kunna använda det som exempel i en sexism-utbildning. Och visar på en skrämmande attityd: Att våra kroppar, kvinnors kroppar, egentligen inte är våra. Att de inte är till för vår skull, utan för männens.

Det är inte en mans sak att avgöra vad jag tycker om eller inte tycker om i sängen. Det är min, och absolut bara min, uppgift att avgöra. Att lägga upp en sådan här bild tycker jag är ganska äckligt. Den säger inte “Analsex är skönt, du borde kanske prova?” utan den säger “Tycker du inte om analsex är det fel på dig, då är du en dålig kvinna!”. Att inte se det sexistiska i en sådan här bild är skrämmande. Är man inte helt blind då? ”

De (män) som försvarade bilden gjorde det främst med argumentet “Men den är ju rolig! Har ni ingen humor eller?” vilket bara gjorde mig ännu mer förbannad. NI DEFINIERAR INTE HUMOR! Om någon lägger upp något som jag reagerar på, då har jag rätt till den upplevelsen. Ingen ska komma och säga “Du har ingen humor” för då utgår man från att alla tycker och tänker exakt lika. Ett argument lika uddlöst och fattigt som “Har du fått för lite kuk eller?”

 

Min Utopi – del 2

Det här är fortsättningen på mitt försök att beskriva mitt idealsamhälle. Det här inlägget tänkte jag skulle handla lite om jämställdhet, men som vanligt lär jag flumma ut och landa i typ Säffle.

Jag är feminist. Det är för mig något självklart och ingenting jag egentligen funderat över, inte förrän folk började ifrågasätta det. För mig är ett sådant ifrågasättande ungefär som att undra “Varför är du människa?”. Feminism handlar för mig (och typ de flesta andra feminister) inte om att kvinnor ska ha det bättre om män. Det handlar inte om att vi vill “ta över världen” och få vara de överlägsna som sitter på all makt.

Feminism handlar för mig om att vi ska bli jämlika. Jag vill bli värderad utifrån min person, inte utifrån mitt kön. Varför skulle det spela någon roll vad jag har mellan benen? Jag kan inte komma på många tillfällen där det är särskilt relevant. Ändå är just den frågan så ofantligt viktig för så ofantligt många. Jag har, hela mitt liv, blivit behandlad annorlunda enbart utifrån mitt kön. Allt ifrån hur jag gått klädd, till vilka leksaker jag fått, till vilka leksaker ANDRA tyckt att jag ska vilja ha och tusentals andra saker. Vi är idag konstant omgivna av reklam och TV-program och andra medier som berättar för oss hur vi ska vara. Som säger “Det här är vad du vill ha!”. Inte så konstigt att det blir som det blir.

I min idealvärld, i min utopi, så tittar folk på mig och ser Anny. Inte främst kvinnan Anny, utan personen. Ser min kompetens och mina kunskaper – och låter bli att värdera dem utifrån vilket kön jag har.

Att det 2012 fortfarande är stora skillnader i lön beroende på om du är kvinna eller man tycker jag är skit. Varför ska kvinnor värderas lägre? Varför är det prompt kvinnan som ska stanna hemma med barnet? Pappan är väl lika mycket förälder han?

(Föga förvånande är det kanske är jag tycker att kvotering är bra. Det känns dock som något jag kan skriva hur mycket som helst om, så jag väljer att ägna ett helt inlägg åt det. Jag hoppas ni inte misstycker.)

Men feminism handlar om så mycket mer. Feminism är att bli lika upprörd för det jag skrivit om ovan, att vilja kämpa mot det, som att bli upprörd över att pappor ofta blir särbehandlade i vårdnadstvister. Jag som feminist blir lika upprörd när en man blir objektifierad som när en kvinna blir det. Jag som feminist tycker helt enkelt att ett jämställt samhälle är att föredra, på alla punkter. Jag tror inte att vi kommer ta oss dit under min livstid, men kanske ett steg på vägen iallafall?