Som ingen kan ha missat så pågår Almedalsveckan just nu. En roséfärgad festival för vuxna människor. En vecka som blandar högt med lågt. En vecka där alla politiska partier är representerade, inklusive rasisterna i Sverigedemokraterna och nazisterna i Svenskarnas parti.

Dit SD går, följer också rubriker. Helt enkelt för att de oftast gör bort sig på ett eller annat sätt. De “kladdar sitt kladdiga kladd” på det mesta de närvarar vid, helt enkelt. Årets Almedalsvecka är inget undantag, eller vad sägs om en SD-ordförande med keps från ett klädmärke högt älskat av nazister? Mm, så mysigt. “Men det där hade kunnat hända vem som helst juee…!” NEJ för om någon i ett annat parti hade nazimärken på sina kläder skulle hen troligtvis bränna upp skiten. Just sayin’.

Även SDU är i Visby och idag blev det lite av en snackis när en av dem la upp en bild där ett gäng “sverigevänner” (ni vet, de där som hatar typ allt svenskt) poserar med Erik Hamrén och Pia Sundhage. Internet fick fnatt. HUR kunde dessa (tydligen) sporthjältar posera med rasisternas ungdomsklubb?

Det visade sig att de inte hade en aning om vilka de poserade med. Pia Sundhage tog tillfället i akt och berättade att hon kommer rösta antingen på FI eller V i valet. Applåder för det!

Men det som genuint bekymrar mig är att folk tycks ha svårt att köpa deras förklaring. Jag rör mig i kretsar med politiskt intresserade människor som utan tvekan kan skilja SDU från icke-rasister. Men bara för det, måste man inte förutsätta att alla andra kan det. Det finns ordentligt många människor i Sverige som inte skulle kunna peka ut SDU:s logga om de blev tillfrågade. Och det är lite farligt att förutsätta att alla andra är jätteinsatta i vad en själv bryr sig om.

Jag ser det här rätt ofta och det är ingen ny grej. Man tar för givet att alla andra besitter samma kunskaper som en själv. Och sen blir man arg när någon missförstår eller gör något tokigt utan att hen ens vet om att hen gör det. Det gäller allt från att råka posera med rasister (JO det ÄR möjligt!) till att inte veta vad vissa ord betyder. Det kanske är dags att vi blir lite mer pedagogiska. Förväxla mig inte med god ton-förespråkare nu bara, det jag försöker säga är något helt annat. Nämligen att vi inte kan förutsätta att alla kan och vet saker.

Jag tror att en sån insikt skulle underlätta för många. Inte minst för mig själv, som aldrig gått nån högre utbildning och ibland har rätt svårt att hänga med i akademikerspråk. Så kanske, kanske vi bör vara lite försiktiga med att använda ord som “diskurs” i tid och otid, och kanske kanske bör vi låta idrottsmänniskor få göra misstag och ställa upp på bild med fel människor utan att vi för den delen tycker att de är idioter.

Alla kan göra fel. Alla kan inte veta allt.
Men om vi är lite pedagogiska, så kommer vi iallafall en bit på vägen till ett bättre samhälle. Don’t ya’ think?