Böneutrop – eller “Ska vi bemöta med hån?”

Så, det finns alltså planer att demonstrera mot böneutrop utanför Fittjas moské varje fredag, året ut? Ja jösses. Det är ju roligt att folk inte har något bättre för sig. Men ärligt, varför denna kris- och panik:iga inställning till böneutrop?

Som jag ser det så är det inte farligare än kyrkklockor. Nå, jag kan tycka att de är rätt störande ibland men inte så att jag skulle kräva att alla kyrkor slutade ringa i klockorna. Det rör sig om böneutrop på, vad är det, fem minuter en gång i veckan? Är det verkligen nåt att gnälla över va?

Aja, har dock sett en annan sak som bekymrar mig betydligt mer än att det finns ett fåtal som protesterar mot böneutrop. Det är det hån som man riktar mot just dessa personer. Att man skrattar hånfullt åt att de är väldigt få och inte riktigt lyckas mobilisera en jättedemonstration. Och jag kan inte låta bli att undra: är inte det bra? Borde vi inte se det som något väldigt positivt att de inte är fler när det väl gäller?

Och… riskerar man inte att trigga igång ännu fler om man bemöter med hån? Nej jag menar inte att vi ska säga “BRAVO!” men kan vi inte bara konstatera att de demonstrerar, de är få, det är bra. Och så kan det räcka så, kanske?

Fine, fine att man måste få skämta om det (jo även jag ser det komiska i situationen) men man kan sköta allt snyggt. Att skriva att demonstrationen var patetisk, att de är löjliga och pinsamma känns dock…. nej, jag vet inte. Det känns inte bra bara. Risken finns ju faktiskt att någon läser och tänker “Jaha, är det så det ska vara så ska jag också demonstrera nästa gång så ska vi nog visa dem!”

Ni förstår hur jag menar va? Ja, det är bara en önskan. Kanske är jag för dumsnäll och tolerant för mitt eget bästa, jag vet inte. Men poängen är iallafall alltid denna när jag diskuterar böneutrop: Bry er om något viktigare istället.

Jag tror världen blir lite bättre av det.