Förra veckan spelade Harry Styles i Stockholm. Sångaren som gjorde sig känd i pojkbandet One Direction har skapat en solokarriär som definitivt inte går av för hackor. För mig har det varit i princip omöjligt att värja mig från den aktuella turnén, Love On Tour, för så fort jag öppnar Tiktok (ja, det är mitt guilty pleasure) så översköljs jag av klipp från Harrys konserter. Inte för att jag klagar, tvärtom.

För precis som mycket annan musik jag upptäckt tack vare Tiktok, har jag upptäckt Harry Styles. Jag har aldrig riktigt gett honom en chans tidigare. Jag är för gammal för att ha varit målgruppen för One Direction så han har liksom seglat under min radar. Tills nu. Sign Of The Times är troligtvis min mest lyssnade låt förra månaden.

De flickor som däremot växte upp med One Direction, de har vuxit upp till unga kvinnor idag. Och det är främst de som är Harry Styles publik och stora fanskara. Och än en gång får vi bevisat att det finns nog ingenting som män tycker mer illa om, än sådant som älskas av (främst unga) kvinnor.

De måste markera att en musiker som så starkt uppskattas av unga kvinnor måste förminskas.

Det har visat sig på olika sätt de senaste veckorna. Ett oskyldigt, men störigt, beteende är till exempel mäns tvångsmässiga behov att skriva “Vem?” i varenda kommentarstråd som handlar om Harry Styles. Det handlar inte så mycket om att de inte vet vem han är (då skulle de lätt kunnat googla istället), det handlar mer om att de måste markera att en musiker som så starkt uppskattas av unga kvinnor måste förminskas.

På Twitter delade en kvinna en bild på Styles och skrev “Önskar alla män förstod att det är män som Harry alla kvinnor som dejtar män vill ha.” Ni kan aldrig GISSA vad som hände i svaren till den tweeten? Eller jo, det kan ni nog tyvärr: det formligen dränktes av griniga män. “Stenrik och känd.. jo vi vet”, “Kanske om han tog av sig tjej tröjan och ryckte upp sig lite.”, “För att han hatar sig själv och alla som föddes med penis? Att han medvetet gör och får sig själv att framstå så feminim som möjligt?”, “Det är ingen man. Det är en fjollig liten flicka.”.

Är han vit? Ja. Är han poppis FÖR ATT han är vit? Nja

Ett annat försök att förminska Harry Styles, och den betydelse han har för unga kvinnor, hittar vi i en kulturdebattartikel på Expressen skriver Jesper Strömbäck om Styles: “Den äkthet han säljer har så klart ett pris, eftersom hans begränsningar ligger i den han är, rent essentiellt: vit, rik och fri att ta vilka risker som helst.”. Artikeln har rubriken “Är Harry Styles poppis för att han är vit, rik och fri?” och även om det kanske inte är Strömbäck själv som satt rubriken så är det ändå budskapet i texten. Harry Styles uppskattas inte för den han är, det är bara en roll han spelar. Ett sätt att sälja mer. Hans musik är “nostalgipop” och inte “nyskapande”.

Jag brukar inte ha några problem med att lyfta vithetsprivilegier. Men jag kan inte se hur det är applicerbart på just Harry Styles. Är han vit? Ja. Är han poppis FÖR ATT han är vit? Nja. Jag är rätt säker på att om man gör ett venndiagram över Styles fans och Lizzos fans så kommer cirklarna till stor del överlappa varandra. Vad de två artisterna har gemensamt är ganska tydligt: respekt, öppenhet och ett intresse för omvärlden. Häromsistens ändrade Lizzo i en låttext efter att fans världen över uppmärksammat henne på att ett ord i texten var ett ableistiskt “slut”. Hon gjorde det utan att skylla från sig på någon. Hon gjorde det utan att tveka.

Samma inställning till omvärlden hittar du hos Harry Styles. På sin konsert i Oslo höll han, med prideflaggan över axlarna, ett tal om acceptans för varandra, om vikten av vänlighet och respekt, och visade sitt stöd till staden efter det fruktansvärda terrorattentatet riktat mot HBTQI+-communityt.

En annan sak som gör Harry Styles populär är den fantastiska kontakten han har med sina fans när han står på scen. I Stockholm hjälpte han en person att fria till sin partner. Han har gjort gender reveals. Han har flera gånger hjälp personer att komma ut. I Stockholm pratade han med en i publiken vars pappa var på dejt på konserten. På spelningen i Oslo kände Styles igen personen och frågade hur det hade gått på pappans dejt (de hade förlovat sig, ifall du blev nyfiken). Jag vägrar bli så cynisk att jag tror att hans publikkontakt bara är beräknande PR-skådespeleri. Han verkar genuint bry sig om sin publik och vara uppmärksam på dem när han spelar.

Tydligen är det okej för män att fangirl:a, men inte för kvinnor.

Hans musik då? Nu är jag verkligen inget musikproffs så jag ska inte ens försöka mig på en djupare analys. Men att påstå att det inte är nyskapande, att påstå att det är “nostalgipop” förstår till och med jag är löjligt. Om man lyssnar på Harry Styles tre soloalbum och inte förstår vilken duktig sångskrivare han är, då har man nog redan på förhand bestämt sig för att ha en negativ åsikt. Med det sagt behöver man inte älska hans musik, det är hundra procent möjligt att uppskatta hans skicklighet ändå.

Men just det där sista verkar vara svårt för män. Och jag är inte det minsta förvånad. Som jag skrev i början av inlägget så är det väl mer regel än undantag att män ska förminska, förringa och förlöjliga det som älskas av unga kvinnor. Män himlar med ögonen och fnyser, samtidigt som de själv går fullkomligt bananas på grund av Bruce Springsteen. Tydligen är det okej för män att fangirl:a, men inte för kvinnor.

Och det är så himla deppigt. För det börjar när kvinnor är unga – deras intressen och det de tycker om blir fnyst åt. Av den enkla anledningen att det är något som attraherar flickor eller kvinnor. För de ska veta sin plats. Att förringa kvinnors och flickors intressen är ett viktigt verktyg för att försöka hålla oss på mattan. Säkert finns det de som kommer läsa det här och tycka att jag pratar trams och överdriver. Men vad tror du isåfall själv att det beror på? Varför tror du att de kulturyttringar som tilltalar kvinnor och flickor så ofta förlöjligas?

När Styles säger till unga kvinnor: “det är ni som är framtiden”. Då lyssnar de.

Det här är inget nytt fenomen. Och det kommer nog finnas kvar länge än. Men jag ser med tillförsikt hur de yngre generationernas kvinnor antingen ryter ifrån – eller ignorerar det hån de möter. The kids are all right. Att de har idoler just som Harry Styles har nog en inte så liten del i det. För när Harry Styles står på scen på en fullpackad arena i Oslo och säger till de många unga kvinnorna i publiken att “det är ni som är framtiden”. Då lyssnar de. De sträcker på sig lite. Och tar sig an världen med lite rakare rygg och lite fler långfingrar åt tråkiga män som utan tvekan grinar på en Lundell-konsert, samtidigt som en kvinna som ens ler på en Harry Styles-konsert avfärdas som hysterisk.

Jag läste på Twitter att nån sa att Harry Styles är vår tids David Bowie. Det är inte sant. Harry Styles är vår tids Harry Styles. Han är för tusentals och åter tusentals unga kvinnor profeten som kommer med budskap om kärlek, respekt, acceptans och det viktigaste av allt: att sträcka på ryggen och veta “det är jag som är framtiden”. Och det är de. Herrejävlar vilken ljus framtid vi skulle gå till mötes om Harry Styles fans fick bestämma riktningen framöver.

Just stop your crying, it’s a sign of the times. We gotta get away from here, we gotta get away from here. Just stop your crying, it’ll be alright. They told me that the end is near, we gotta get away from here.