Okej, tänk er detta scenario:

Person utsatt för rasism, som också är väldigt aktiv antirasist, säger “Hey vita människor, ni borde tänka på detta om ni ska kalla er antirasister!”. Man kan ju då tycka att dessa antirasister, dessa GODA människor som de så ofta utmålas som, säger “Åh tack, det var snällt att du hjälpte mig peka ut mina privilegier och jag ska tänka på detta i framtiden. Åh, och på ett strukturellt plan är det förstås också mycket viktigt att tänka på detta. Vad fint av dig, att du som vet mer om rasism än vad jag gör faktiskt tar dig tiden att försöka ge mig kunskap.”

Well… DET HÄNDER JU ALDRIG! För så fort jag ser någon göra som beskrivet ovan är reaktionen från den vita, ifrågasatta, antirasisten nåt i stil med:

Och jag har ett meddelande till er vita antirasister som inte kan tåla ifrågasättande och kritik angående er fina, goa mysiga helvita antirasism som aktivt exkluderar de som utsätts för rasism (I know right, visst är det konstigt?):

Shut. The. Fuck. Up.

Sitt ner i båten för fasen. Öppna öronen. Lär er att åtminstone FÖRSÖKA förstå. Ni behöver inte alltid ha rätt. Det är rätt gött ibland att ha nån som säger “Duuu eeeeh dina privilegier… här, titta på dom!” för ärligt talat är det inte så lätt för någon att se sånt helt på egen hand.

Antirasismen är inte till för att vi som är vita ska få känna oss som bra människor en liten stund. Den är definitivt inte till för att vara ett verktyg för att göra karriär. Jag kan spontant känna att det är många vita antirasister där ute som missat memo:t med denna information.