Okej, jag vill inte vara en i mängden av alla som nu säger “Alltså, Twitter var bättre förr!” men ärligt talat, visst märker ni också att klimatet har förändrats? Eller är det helt individuellt? Kanske är det bara så att jag själv fått fler följare, mer “twitterinflytande” och därför får räkna med fler tjuvnyp?
Jag pratar inte om rasisterna eller svpol-gänget nu, de har varit på mig ända sedan start och jag är tämligen van. Dessutom tror jag de börjar tröttna på mig, för det enda de har är en bild (som jag själv lagt upp) där jag håller i en älgstudsare (oladdad) och det ser ut som jag siktar på min hund (vilket jag aldrig skulle göra). Nej, det är inte den twittergruppen jag är bekymrad över. Det är de som ska vara på “min” sida.
Missförstå mig inte här, jag är inte ute efter att alla ska hålla med mig. Jag är inte ute efter att bli klappad medhårs och gullegullad med. Jag gillar diskussioner, jag gillar att få argumentera för min sak, jag gillar att vrida och vända på resonemang. Det leder ju faktiskt till att mina argument och resonemang antingen förkastas eller förbättras.
Nej, det jag pratar om är de som senaste tiden antingen skriver saker om mig, eller för den delen om andra som ingår i vår “sfär”. Folk som muckar gräl, folk som aktivt missförstår och folk som tycks ha det som sitt enda mål att bli osams med någon. Det handlar såklart om hen som, så fort jag skrivit något hen tycker är dumt, ska retweeta för att försöka “avslöja” mig som en hemsk person. Men det handlar också om debattörer till vänster, eller feminister, eller antirasister, som ger både mig och andra riktigt elaka tjuvnyp.
Man behöver inte alltid hålla med. Men varför måste man ha som utgångspunkt att hitta det där enda lilla sandkornet av skiljaktighet för att kunna starta ett gräl? Varför bemöta folk med snäsighet, oförskämdheter och baktala varandra?
Jag vill inte att alla ska vara överens, myspysa och hålla varandra om ryggen. Men kan vi inte sluta aktivt leta gräl med varandra iallafall? Energin som läggs på det kan ju verkligen läggas på vettigare saker. Diskutera med meningsmotståndare, till exempel.
Trist. Jag har inte särskilt många följare, men följer många debattglada människor och jag undviker att lägga mig i av just anledningen. Vissa VILL verkligen missförstå, känns det som. Så jag orkar oftast inte gå och ställa mig mellan två personer som pratar förbi varandra eller står och kastar skit från sina skyttegravar. Extra tråkigt är det när de egentligen vill samma sak, men är oense, nästan av princip.
Jag tillhör dem som uppskattar att åsiktsgemenskapen och konsensusandan på Twitter har ersatts med tydligare debatter och konflikter. Självklart försvarar jag inte osakliga påhopp och tjuvnyp, oavsett vem som delar ut dem, men det har också funnits ett alltför homogent “minsta gemensamma nämnarens förtryck” som bidragit till att osynliggöra intressekonflikter och strukturella maktordningar.
Mycket av det som kallats för “God Ton” har i själva verket inneburit en härskarteknik från den vita,”goda” medelklass som länge dominerat den svenska twittersfären.
Viktigare än att hålla “God Ton” är att hålla sig till konkreta sakfrågor och belysa dem ur alla tänkbara perspektiv – även de obekväma och konfrontativa, anser jag.
Fast det är just osakliga påhopp och tjuvnyp jag varit med om. Jag har absolut ingenting emot att bli kritiserad, inte ens häftig kritik. Men det finns en gräns även för mig. Ska jag få skit från rasisterna OCH de som är antirasister, då slutar det med att jag håller käften. Jag orkar inte ta hur mycket som helst. Men det finns ju säkert andra som kan föra fram samma åsikter som jag, så tro inte att jag tycker jag är unik eller nåt. Äh, det är bara så svårt att få fram vad jag menar. För vad jag än skriver tycks folk tro att jag syftar på att jag är emot kritik, saklig debatt eller nyttiga konflikter. Det är jag inte – det är skiten snäppet över jag är förbannat less på.
Utan konkreta exempel blir det svårt att diskutera var gränsen går mellan “saklig kritik” och “tjuvnyp”. Min uppfattning är att en del av själva konflikten består just i hur olika vi ser på vad som tillhör den ena eller andra av dessa två kategorier.
Eftersom jag tillhör dem som aktivt söker konflikter ibland, har jag också övat mig i att fokusera på att ta de konflikter som faktiskt ger mig något. Att utmana och söka konflikt behöver ju inte vara ett självändamål, utan kan bidra till att synliggöra strukturer och maktojämlikheter t ex.
Förr var jag av uppfattningen att en skulle försöka föra dialog med alla som tilltalar en på Twitter, men jag har fått ändra mig på den punkten. Om någon skriver dumheter till mig, som jag inte ser någon mening med överhuvudtaget, undviker jag att svara.
Jag måste erkänna att jag uppfattade själva rubriken till ditt inlägg som något av ett “tjuvnyp” (om än ett ironiskt sådant), då Birgit Friggebos uppträdande i Rinkeby Folkets Hus mer än något annat symboliserar den pågående debatten i sociala medier, där vita svenskar frenetiskt försöker tysta “arga invandrare” med tjat om “god ton”. http://www.youtube.com/watch?v=mQakZce3GhQ
Jajo, jag har märkt hur pigg du är på att diskutera på den nivå du själv har på twitter…Jag misstänker mer att du inte har argument som håller och därför blockar mitt nick..
Det står alla helt fritt att blocka folk på Twitter. Mitt konto, jag bestämmer över mitt flöde.
Men du siktar ju på din hund. Det syns ju hur tydligt som helst! Du ÄR sjuk
Fast nej. Jag sitter i ena änden av bordet, Jakke står i andra änden. Han står helt enkelt bredvid mig. Vilket du ser, om du kollar på bilden…