Om en dryg halvtimme marscherar nazister i Jönköping. På arbetarnas dag. 2014. Det är för mig helt svindlande att vi inte kommit längre än så. Vad som är än mer svindlande är den totala oförståelse som i många fall finns för de som åker dit för att protestera.

“De vill ju bara skapa bråk”, “Det är bättre att ignorera det hela”, “Det är ju bara maskerade extremister ändå, samma skit som nazisterna!”. Det finns många åsikter om vilka som valt att åka dit, och varför. Men kan vi inte bara komma överens om en sak:

Det är aldrig fel att protestera mot nazism.

För ärligt talat, det som vi alla fick lära oss om Hitlers framgångar i Tyskland var väl att det går ohyggligt fel om ingen protesterar och säger nej. En av de mest återkommande frågeställningarna är ändå “Varför lät folk det hända?”. Varför ska det då vara så kontroversiellt att idag säga ifrån?

Jag skrev på Twitter idag att jag förstår att man hellre är maskerad och missförstådd, än uppsökt av nazister. För tyvärr är det så verkligheten ser ut för många som vågar ta ställning och säga nej. Även jag har märkt av det, då det tydligt har visats för mig att “vi vet var du bor”. Den blotta insikt att de vet det har förändrat något i mig. Nu har jag den turen att jag jobbar för ett politiskt parti. Polisen måste ta eventuella hotbilder mot mig på allvar. Det ger mig ändå en känsla av trygghet.

Men för de som inte kan finna trygghet i polisen? För de som har alldeles  för många dåliga erfarenheter av polisen för att de ens ska söka stöd och hjälp där? Jag har full förståelse för att de maskerar sig. För ibland har man inget val, man måste vara med i motdemonstrationer. Man måste protestera. Man måste säga ifrån och vara på plats, även om det är att riskera sin egen trygghet.

För det skulle kunna bli så mycket värre. Om man är tyst. Om man sitter hemma och låter nazismen och rasismen normaliseras ytterligare. För då har man kanske inget att välja på till slut, då är all trygghet förlorad.

Jag vill skicka ett meddelande till alla mina vänner och kamrater i Jönköping idag: Jag är med er, i tanken. Ta hand om varandra, var rädd om varandra och skydda varandras ryggar. Ta det försiktigt men sträck på era ryggar. Var stolta över er själva. Era protester är värda så oerhört mycket för så oerhört många av oss. Jag är stolt över er. Jag väljer att inte se det som att idag är dagen då nazister marscherar på arbetarnas dag. Jag väljer att se det som att idag är dagen då så väldigt många var modiga, protesterade och tog ställning. Tack!