Idag är det den 14:e augusti och det är på pricken en månad kvar till valet. Jag har varit så peppad inför det här hela året. För en politiknörd, som jag är, brukar sista månaderna innan valet vara intressanta och roliga. Men jag är besviken, väldigt besviken.
Kanske är det så att jag ser saker annorlunda eftersom jag jobbar med valet på ett helt nytt sätt i år, i egenskap av valombudsman. Eller kanske är det så att svensk politik har förändrats. Jag la märke till i förra valet att politiken har blivit personiferad, det kretsar mer om personer och individer istället för sakfrågor. Det gäller både de som röstar (“Vad kan JAG vinna på det här? Vad kan ni göra för MIG?”) men framförallt gäller det hur politik presenteras. Det är större fokus på de individuella politikerna än på vad de egentligen VILL.
Moderaternas nya affischeringskampanj är ett så sjukt bra exempel på vad jag menar. Istället för att de fokuserar på att lyfta fram sina egna frågor, istället för att fläska ut sina egna budskap och vad de tänker göra om de får makten i fyra år till så lägger de 24 MILJONER kronor på att basha de rödgröna partierna.
Jag blir bara så arg, för det är så himla…töntigt!
Ännu töntigare blir det om man kollar på Centern, som skapat en HEL HEMSIDA som typ bara riktar sig mot Ali Esbati (V), då de tycker att han ska ta tillbaka att han sa “tjänstefolk” i en TV-debatt. På riktigt: de har gjort en hel hemsida tillägnat detta. Samtidigt kliar sig de flesta i huvudet och ser lite vilsna ut när man ställer frågan “Vad vill egentligen Centerpartiet?” NO BODY KNOWS!
Och Folkpartiet? Ja, de kör på sin “feminism utan socialism”-kampanj och jag ba “jamenvisst, kör på ni, men vad vill ni ÅSTADKOMMA mer den feminismen då?”. Jag menar seriÖST det funkar inte att bara “jag är feminist” och så är allt frid och fröjd. Man måste kanske berätta VARFÖR man är det också. Jan Björklund tycks ju dock vara väldigt bekväm nere i sandlådan:
Ärligt talat är det inte så att rödgröna blocket är så mycket bättre. Eller jo: jag kan inte riktigt se att de är lika personfixerade. Men ärligt: vad går sossarna till val på? Vad kommer de göra om de får makten? Är de för eller emot, fågel eller fisk, upp eller ner?
Ni kanske märker att jag är lite upprörd. Det är jag. Upprörd och besviken! Jag vill ju se en valrörelse som handlar om politik, om riktiga frågor, om förändring och visioner. Jag vill inte se en valrörelse som dels handlar om att puckla på “motståndarlaget” på ett sätt värdigt förskolebarn. Jag vill inte ha en sandlådevalrörelse!
För vet ni vilka som vinner på en sandlådevalrörelse som är så otydlig så att inte ens jag, som ändå JOBBAR med valet, förstår vad partierna egentligen vill? Ni får tre alternativ. Är det A) Små söta kaniner, B) Jesus eller C) Det där hemska rasistpartiet som alla är så angelägna att bli av med?
Well. Det är varken Jesus eller kaninerna, åtminstone inte såvitt jag vet. Men SD går ut och säger “Vi vill stoppa det organiserade tiggeriet” och för den som inte är så insatt, för den som är fördomsfull, den som redan bestämt sig för att hata de mest utsatta i vårt samhälle så låter det tydligt och bra. SD säger “Vi vill se till att pensionärerna får det bättre” och för den som är pensionär och tvingas leva på snabbnudlar som nån jäkla student så låter det kanske jäkligt gött.
Det får fasen vara nog nu. Ge inte bort NÅGOT på walkover till Sverige”demokraterna”. Opinionsundersökning efter opinionsundersökning efter opinionsundersökning säger samma sak: folk tycks skita fullständigt i att SD är rasister. Så det kanske är dags för en ny strategi. Rasismen ska krossas – JA. Men rasismen varken kom eller kommer försvinna med SD. Vill vi verkligen kicka ut Åkesson, Ekeroth, Söder och resten av dem ur Riksdagen så måste politiker, partier såväl som företrädare, bli bättre på att berätta vad de själva vill åstadkomma och förändra, samt upplysa om att SD säger sig jobba för en sak, men i samma veva röstar de emot det i Riksdagen.
Det är farligt, det som händer just nu. Förvirring är inte bra. Förvirring leder alltför ofta till att folk antingen inte bryr sig, eller väljer att rösta på det tydligaste alternativet. Är det alternativet ett rasistiskt parti, tja då är det läskigt på riktigt.