För ett tag sen skrev jag ett inlägg om den avundsjuka jag känner när jag tänker på manliga privilegier, en avundsjuka som på många sätt kan ses vara en grund till min feminism. Men jag har insett att jag glömde en grej. Glömde en anledning till att vara avundsjuk på män:

Att vara manlig feminist måste ju vara det enklaste som finns!

Jomen seriöst, det måste ni väl ha tänkt på att när en kvinna är feminist så är hon ignorerad i bästa fall, hatad i värsta fall. Ofta någonstans där mittemellan. Men en man! Han kan harkla upp sig lite, sträcka på ryggen och säga “Jag är feminist” och mötas av rungande applåder.

Det är som att vi har så låga krav på män att vi blir alldeles spralliga av lycka när de för en gångs skull försöker bete sig som folk.

Det finns så oerhört många exempel på det här beteendet. Det är krönikören som skriver raljerande om att män inte borde få ha rösträtt, som bemöts med säkert en hel del sura miner men också okritiskt hyllande. “Åh, så modig text!”, “Det här är så sant!”, “Klockrent!”. Vet ni vad som händer om jag skriver att män inte borde få ha rösträtt (vilket vissa kanske inte borde få ha, men det är en annan text…)? “Manshatare!”, “Vidriga as!”, “Jag vet var du bor.”.

Fler exempel? Tja, vi kan ta artisten som nyligen utbrast “Jomen jag ÄR feminist nu, för min dotters skull! Äntligen har jag förstått”. Wow. Vänta, här ska det infogas den kanske mest sarkastiska av alla sarkastiska applåder. Way to go man, att inse efter 31 år att kvinnor och flickor är förtryckta av er män. Och han blir hyllad, höjd till skyarna, framställd som en riktig hjälte. Varför? För att han, fastän han troligen fått höra om patriarkat, könsmaktsordning och förtryck, blåvägrat att kalla sig för feminist i hela sitt liv? Ska vi hylla en person bara för att han fått en dotter nu och ser hur förtrycket redan drabbar henne? Ärligt talat. Nej.

Män som är feminister visar det ofta genom att armbåga en eller ett par kvinnliga feminister i sidan och vråla “flytta på er!”. Män är vana att ta plats. Manliga feminister tar oftast för givet att kvinnor inte lyssnas på, och då behövs manliga feminismfrälsare som tar kvinnornas plats. Mm…det är feminism det!

Nej alltså. På riktigt, manliga feminister, det är dags att ni lyssnar väldigt noga nu: SLUTA UPP MED ATT TA PLATS! Det är jättebra att ni kallar er för feminister, men det räcker inte. Ni måste VARA feminister också. Ni måste agera utifrån era värderingar. Ni måste lära er ödmjukhet. Ni kanske är vana vid att ni alltid har rätt, men i den här frågan kanske ni inte alltid har det.

Jag är innerligt less på att få höra att allt löser sig bara vi kvinnor “tar mer plats”. Det borde väl istället handla om att de som har mycket plats, borde dela med sig? Det gäller i högsta grad inom feminismen. Om du är manlig feminist, så är det du som ska flytta på dig.

Men viktigast av allt: vi måste sluta hylla män bara för att de säger att de tycker att kvinnor och män är lika mycket värda. För seriöst, det är inte en kontroversiell åsikt. Så varför ska männen hyllas för att de tycker så?