Schlagerbakis.

Nej, jag känner inte av gårdagens vindrinkar eller det där glaset rött jag avslutade med. Men nu är det ju liksom slut? Det känns tomt. Väldigt tomt. Lite samma känsla som när man var liten på julafton, när alla julklappar var öppnade och man mådde illa av allt julgodis och man insåg att det bara fanns en sak kvar att göra: gå och lägga sig. Och att julafton aldrig var så långt bort som just nu.

Exakt den känslan har jag nu: saknad, längtan, tomhet. Men det har varit några riktigt roliga veckor, visst har det? Att få chansen att åka ner till repetitionerna var liksom helt fantastisk. Att jag också fick spendera de dagarna med en skäggig karl som får mitt hjärta att jubla gör upplevelsen närmast magisk.

Jag är så glad för de vänner jag har som inte bara accepterar mitt schlagernörderi, utan även uppskattar det. De som klagar, gnäller och kommer med elaka kommentarer ska helt enkelt inte få någon plats i mitt minne av Eurovision Song Contest 2013. Nej, istället ska jag komma ihåg roliga diskussioner på Facebook, skratt på Twitter och självfallet, de trevliga människor jag tittade på finalen med igår.

Dock har jag några saker jag vill ha sagt inför nästa års ESC:

För det första så vill jag verkligen bevaka tävlingarna officiellt. Det vore ju en dröm? Att få vara på plats – på riktigt – och skriva om det. Åh vad glad det skulle göra mig!

För det andra – om plan A liksom failar (det finns nog många som vill bevaka ESC…) – så ska jag ha en egen schlagerfest. Och precis som jag skrev på Facebook igår så kommer jag göra ett schlagertest för att man ens ska få komma in. För jag är lite less på folk som “tittar ironiskt” och förstör hela grejen för oss som faktiskt tar det här seriöst. Så seriöst man nu kan ta en tävling i musik.

Nåväl, jag tror att Danmark kommer bjuda oss på en bra show nästa år. Men jag tror att årets tävlingar blir svåra att överträffa. Inte nog med att vi hade Petra Mede, som slog mig med total häpnad och var den bästa ESC-värdinnan jag någonsin sett, vi har också så otroligt kompetenta människor som jobbat med produktionen. Och det säger jag verkligen inte bara för att min pojkvän är en av dem…

Nu packar jag undan min ESC13-väska (som symboliskt nog gick sönder igår ändå…), lyssnar lite på “Kedvesem” och återgår till mitt normaltillstånd. Nu blir det tweets, facebookuppdateringar och blogginlägg om det gamla vanliga: Antirasism, feminism, socialism, kärlek och tolerans. Hoppas du hänger med!