Så, har jag förstått rätt att S-kongressen beslutat en ganska mesig uppgörelse angående vinster i välfärden? Isåfall är jag visserligen inte förvånad. Jag hade väl ändå hoppats att de skulle vara lika modiga som LO-kongressen, men jag förstod att det var naivt.
Jag är ingen ekonom eller expert eller superinsatt eller så. Men ändå tycker jag det känns så fel när man diskuterar vinster i välfärden med vissa sossar. De målar upp en domedagsbild, att om vi säger nej till vinstuttag inom välfärden så kommer det sluta med att varenda vårdcentral, skola, sjukhus, you name it, kommer få lägga ner.
Är jag naiv nu, eller är det inte så att vi har exakt samma behov av välfärdstjänster ändå? Är det inte så att vi betalar exakt lika mycket i skatt som ska gå till välfärdstjänsterna? Är det inte så att vi hade välfärd även innan privatiseringarna började härja som nåt slags virus?
Majoriteten av Sveriges befolkning säger nej till vinster i välfärden, enligt Katalys säger 90 procent nej. Sossarna säger nja. Jag är så väldigt glad att jag är del av inte bara en, utan två rörelser som precis som svenska folket säger nej. Nog för att jag försöker vara positiv och säga “ja” så ofta som möjligt, men i just den här frågan måste jag vara grinig. Min ideologiska övertygelse är alldeles för stark för något sådant.
Det är också en av anledningarna till att jag lämnade (S). Ett beslut jag aldrig ångrat.
Intressant läsning du länkade till. Jag är inte mot vinster i välfärden och jag tycker att många som är det för underliga resonemang. Exempelvis förstår jag inte skillnaden mellan:
1) att ett bokförlag som förlägger enbart kurslitteratur ska få göra vinst på böckerna som grundskolor runt i landet köper in.
2) att ägarna som driver grundskolor ska få ta ut vinst på sitt goda arbete.
Självklart ska kvaliteten vara lika god som eller högre än kvaliteten i kommunala skolor. Jag anser att för att kunna motivera ett vinstförbud måste man kunna påvisa att företag som tar ut vinst säljer tjänster av lägre kvalitet än företag/kommuner som inte tar ut vinst. Jag vet inte om några sådana studier, men jag har svårt att tro att korrelationen mellan kvalitet och vinstuttag är särskilt stark. Jag tror att det finns både vinstdrivande och icke vinstdrivande aktörer bland både de som håller hög kvalitet och de som håller låg kvalitet.
En annan sak som bekymrar mig med vinstförbud eller vinstbegränsning är hur det ska implementeras. Jag saknar definitioner av vinstuttag och att “låta vinsten gå tillbaks till verksamheten”. Om vinstutdelning motiverar ägare och medarbetare att göra ett ännu bättre jobb, är det inte då en form av återinvestering i företaget?
Jag tror att många drivs av lön och ersättningar, både arbetare och aktieägare. Jag skulle inte vilja lägga ned det där lilla extra engagemanget i ett jobb om jag ändå skulle få exakt lika mycket pengar som om jag gjorde absolut minimum. Men det kanske bara är jag som känner så.
En tredje sak jag funderar på är buffert. Hur stor buffert ska ett företag i välfärdssektorn få ha? De flesta privatpersoner vet med sig att det är bra att ha en buffert på ett sparkonto i händelse av kriser: kylskåpet går sönder, man blir arbetslös, o.s.v. Men företag behöver också en buffert. Ett företag ansvarar för anställda, kunder och ägare. Det vore ansvarslöst av ett företag att inte ha buffert. Resultatet skulle kunna bli att avskeda två-tre anställda vid minsta lilla minskning av orderingång.
För att avsluta en redan (för) lång kommentar: om man förbjuder vinster i välfärdsbolag, hur (och vem) ska kontrollera att vinsten återinvesteras på “rätt” sätt? Vad är (och vem ska bestämma) vad som är “rätt” sätt?