Jag hade ärligt talat inte trott att mitt inlägg om kvinnohat skulle sprida sig så mycket och så snabbt! Jag är dock glad, för jag märker att det fungerar som en ögonöppnare för vissa och en bekräftare för andra. Och tja, jag har blivit översköljd av kommentarer i stil med “Det är ett skämt, sluta vara så stel”, “Typiskt ni feminister”, “Varför ska jag som enskild man skuldbeläggas för det här?”.
Jag tycker det är lite tråkigt om individer känner att de har blivit skuldbelagda. Jag vet att skuld aldrig leder till något konstruktivt. Det jag försöker lyfta fram är dock att män har ett ansvar för de här frågorna. Det kanske låter konstigt först, lite “Varför skulle jag ha ansvar för en våldtäktsman?” men då tänker man återigen på individnivå. Och hur kul är det? Nej, förflytta ansvaret till en mer strukturell nivå. Som man är du ansvarig för en hel massa saker: Att inte ignorera sexism eller förminska dess betydelse och att inte vara delaktig i att sprida och förstärka attityder som leder till sexism eller ännu värre saker. Jag skulle önska så att alla män dagligen tänkte på sitt beteende och försökte applicera nån slags konsekvenstänkande. “Vad gör det med mig om jag ignorerar hur min tjejkompis blir behandlad?” eller “Hur påverkar jag min son om han ser att jag gillat en sexistisk bild på Facebook?”.
Som jag skrev i förra inlägget, det är männen som äger frågan. Det är männen som måste sluta våldta. Det betyder inte att alla män är våldtäktsmän, utan att en klar majoritet av våldtäktsmännen är män. Ni förstår skillnaden va?
Däremot fick jag en väldigt intressant kommentar på Twitter. “Hur kan du säga att många män tänker så här?”, angående bilden som föreställer anal våldtäkt på en sovande kvinna. Och jag önskar att det bara var något jag skrev för att överdriva, göra det lite mer dramatiskt. Men forskning visar annorlunda.
According to statistics in the 1988 book, “I Never Called It Rape,” by Robin Warshaw, 84% of college men who committed rape claimed that what they had done was not, in fact, rape. One in 15 male students reported that they raped someone or attempted to do so in the preceding year. And “nearly one third of college men said they were likely to have sex with an unwilling partner if they thought they could get away with it.
Nå, men det där var ju 1988. Mycket har ju säkert hänt sedan dess?
A more recent study published in the Journal of Social and Clinical Psychology in 1998 asked students to what extent it was acceptable for a man to verbally pressure or force a date to have sexual intercourse. The responses show that 17% of men considered that using force was an acceptable strategy to get their way.
Det finns också ett exempel som skulle kunna vara inspirerat av bilden i inlägget (eller tvärtom), där en man inleder analt samlag med sin flickvän medan hon sover. Han blev dömd till våldtäkt i tingsrätten men friad i hovrätten:
Hovrätten menade att mannen i och för sig varit medveten om att kvinnan sov och att hon inte tyckt om anala samlag. Dessutom hade kvinnan befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd då hon sov.
Däremot ansåg rätten att det inte gick att bortse ifrån mannens förklaring att han hade “träffat fel” och att det därför inte var visat att det rört sig om ett analt samlag.
Så jo, nog är det många män som anser sig ha rätten till en kvinnas kropp. Särskilt om hon är deras partner. Det finns en hel uppsjö av studier som tyvärr bevisar detta. Jag som kvinna vill ha rätten till min egen kropp. Det tror jag att de flesta kvinnor vill. Därför är det en mansfråga. Det är männen som måste tänka om, lära sig och börja se attityder och strukturer som främjar våldtäkt. Det är ert ansvar, vare sig ni vill det eller inte.
(Och i vanlig ordning: Ja, det finns gott om kvinnor som upprätthåller skeva attityder och strukturer också. Men det är en annan sak som jag kan skriva om någon annan gång. Ok?)
“Det är männen som måste sluta våldta. Det betyder inte att alla män är våldtäktsmän, utan att en klar majoritet av våldtäktsmännen är män. Ni förstår skillnaden va?”
Ja, det är en tydlig skillnad och en skillnad du inte tar hänsyn till. Män som inte våldtar, som inte skrattar åt sexism, som beter sig OKEJ, ska inte smetas ner av handlingar som andra män utför. Vi är ingen kollektiv grupp. Det är våldtäktsmännen som ska sluta våldta, sexister och misogynister som ska skärpa sig, enskilda feminister som ska bli konsekventa i sitt anti-generaliserande.
Jag förstår att en stor del av din poäng är att många män inte ser sitt eget bidrag till problemet (jag kanske räknas dit), men varför inte säga DET istället för att säga att många män “struntar i sin egen skuld” som att det är underförstått att alla män bär på den? Eller att “det är männen som måste tänka om”. Har jag nån slags arvsynd för att jag fötts med penis? Är det inte dags för den där mansskatten trots allt? Vi män som inte skrattar åt “alarm cock”, finns vi i din världsbild? Visst, “det är lite tråkigt om individer känner att de har blivit skuldbelagda”, men sluta då skuldbelägga män som grupp.
Självklart finns ni i min världsbild. Men jag ser det ändå som en nödvändighet att kunna diskutera män som grupp. På en nivå där man ser strukturer, inte individer. Jag förstår om det kan kännas jobbigt men ska man nå någon typ av förändring tror jag att det är nödvändigt.
Okej, låt oss applicera ditt resonemang på andra områden:
“Det finns en överrepresentation av muslimer bland självmordsbombare. Muslimer måste sluta självmordsbomba! Jaha, du är muslim och sympatiserar inte med attentaten? Ursäkta om du känner dig skuldbelagd, men det är nödvändigt att vi talar om gruppen muslimer för att nå någon typ av förändring.”
“Det finns en överrepresentation av romer bland folk som inte lämnar tillbaka uthyrda bilar. Romer får inte längre hyra bil! Jo, det är klart att några välmenande romer hamnar i kläm, men lite spill får man räkna med. Mönstret måste brytas.”
“Det finns en överrepresentation av bögar bland män som gillar musikaler. Jag behöver någon att gå med på Chess på lördag, har du numret till en homosexuell?”
Är inte dessa generaliseringar analoga med din? Vad är skillnaderna? Vilka strukturer är okej att behandla på gruppnivå såsom du gör med män och sexism, i vilka sammanhang, och vem bestämmer det?
Det finns ingen struktur i samhället som gör att en majoritet av självmordsbombare är muslimer. (Jag tror förövrigt inte ens att det är ett sant påstående). Eller kan du i samhället, om vi håller oss till bara Sverige nu för enkelhetens skull, se att populärkultur, reklam, media, skolor osv upprätthåller en självmordsbombarkultur? Hur ser lagstiftningen ut? Jag menar, lagstiftning gällande sexualbrott främjar ofta förövaren istället för den som är utsatt. Är det samma sak för den som är religiös extremist och terrorist?
Ditt andra exempel rör diskriminering baserat på ursprung och känns inte på något sätt applicerbart här. Män blir väl knappast diskriminerade på det sättet va? Tvärtom är ni otroligt priviligerade. Iallafall om huden har rätt färg.
Tredje exemplet bygger helt på fördomar. Det kommer du kanske påstå att mitt resonemang också gör, men tyvärr har jag ganska mycket statistik på min sida. Hur stor andel män som begår sexualbrott t.ex. Hur det ser ut lönemässigt, hur det ser ut med attityd hos män gällande sexualbrott osv osv. Så ja, kalla det fördomar du om du vill. Det är lätt att göra så om man inte vill se att man själv är väldigt priviligerad.
(Svar på Annys inlägg som börjar “Det finns ingen struktur..”, det här kanske hamnar ovanför)
Ditt sista stycke tyder på att du helt missuppfattat min poäng. Jag försöker inte alls kalla det ogrundat eller fördomsfullt att påstå att det finns en utbredd sexism och självbelönad “förkörsrätt” (hittar inte rätt ord) bland män. Jag ser samma saker som du (om än möjligen inte lika skarpt) och jag försöker inte förminska problemet.
Det jag vänder mig mot är svartmålandet av män som grupp, att dra alla över en kam. Jag tycker inte faktumet att “män sitter i en privilegierad position” är tillräckligt för att tillåta samma intellektuellt ohederliga grepp använt mot den gruppen som t ex rasister använder mot andra grupper. Tycker du det? Om man föds in i en privilegierad grupp, då ska det vara fritt fram för andra att smutskasta en för något som någon annan ur samma grupp gjort – är det din ståndpunkt?
Eller är anledningen varför din generalisering är acceptabel helt enkelt att statistiken talar sitt tydliga språk? Eftersom så många män är såna svin, så är den gruppen okej att generalisera? Det innebär då att om jag hade statistik på överrepresentation av muslimer bland självmordsbombare, romer bland kassa biluthyrare och bögar bland musikalälskande män, så skulle de exempel jag tog upp vara helt acceptabla generaliseringar? För tydlighetens skull: Jag påstår inte att dessa överrepresentationer är sanna, jag undrar bara hur du skulle agera OM de visades vara det.
Bra skrivet – du har helt rätt!
Nils
Män generellt sett är i 88 % av fallen de som misstänks för misshandel. I snitt anmäler 65 kvinnor per dag att det blivit utsatta för våld av en man. 97 % av de som utsätts för våldtäkt är kvinnor.
Men männen då, MÄNNEN (som jämställdisterna så glatt vill lyfta fram)! Jo, men det är en mansfråga oavsett. Det handlar om makt, kontroll, tolkningsföreträde och äganderätt. Något som i princip icke-ifrågasatt av män genom tiderna. Och det är ett ifrågasättande och ett nedbrytande av dessa normer/handlingsmönster som måste till om våldet, både det sexuella och icke-sexuella, ska minska.
Så att säga att “det in är en fråga för män”. Det måste vara det mest korkade en man kan säga 2013.
Bra skrivet Anny!
Tack! Och tack för en mycket vettig och smart kommentar.
Det här håller jag med om! Kanske läste in för mycket (eller för lite) i ditt tidigare inlägg.
Sjukt att det faktiskt finns sådant tänk. Det är ju en helt annan sak om ens partner är med på att bli väckt så (tidigare tydlig överenskommelse) men att bara köra på medans hen är omedveten är ju helt fel!
Dessutom – det är helt OMÖJLIGT att av misstag komma in i fel hål om man inte har fel på både syn, känsel och luktsinne.
(förlåt om det ser ut som om jag “kommentarsbombar”, det är bara det att jag hamnat lite efter i mitt bloggläsande och läser dina inlägg alla på en gång…)
Statistiken som du refererar till är skrämmande. Det jag undrar är om det är liknande siffror i Sverige. Visst måste liknande studier ha gjorts i Sverige? Skulle kanske inte förvåna mig om svenskarna skulle ge ungefär samma siffror.
Jag kan inte låta bli att förundras av var alla dessa män är (jag säger absolut inte att du har fel i att dessa attityder finns). Jag måste leva i en otroligt skyddad värld (eller ha begåvats med gigantiska skygglappar) eftersom ingen av de män jag umgås med tänker sådär. Däremot har jag haft sett och hört dylika kommentarer, men det är inget jag accepterar hos en vän. Jag kanske helt enkelt väljer mina vänner med omsorg.
Säkerligen finns det även svensk forskning. Tror det är exakt lika vanligt här. Många män vet inte vad våldtäkt är, eller var gränsen går. Har diskuterat med SÅ otroligt många svenska killar som inte förstår att det är fel att ha sex med någon som sover. Det skrämmer mig, för det är ofta i övrigt vettiga killar.
..skulle det på något vis vara bättre med en gammal, vanlig, hederlig våldtäkt än en anal våldtäkt? Han blir friad för att han träffade fel!? Ja men så lysande. Vilken gnällig jävla brud. Kan inte ens acceptera lite överraskningssex!
Visst är det skrämmande?