Jag satt och funderade på om det inte vore helt underbart med en bloggserie om alla viktiga människor jag har i mitt liv. De som är en del av min familj, fastän vi inte är släkt med varandra. Jag hade tänkt beskriva hur vi träffades, varför jag älskar dem, jamen ni vet lite så.

Så kom jag på att jag aldrig skulle våga det. Jag tänkte ett steg längre och fick ont i magen. Det är en sak att jag får elaka kommentarer om mig själv, det kan jag hantera. Men vill jag utsätta mina vänner för det? Verkligen? Nej. Jag mår dåligt bara av att tänka på hur det skulle kunna bli, hur det antagligen skulle bli. “Vad ful hon är” – ord som inte berör mig så mycket om det handlar om mig. Men som skulle göra mig outgrundligt ledsen om det riktades mot någon annan. Säkerligen skulle mina vänner tåla det också för de är nästan lika tjockskinnade som jag, men det är inte värt det.

Så jag klumpar ihop alla mina älskade vänner, ni vet vilka ni är hoppas jag, i ett inlägg. Ett hyllningsinlägg. För jag vill tacka er för att ni alltid finns vid min sida, för att ni alla vet hur ni ska pigga upp mig och även om jag inte hörs av så ofta med vissa av er så vet jag att ni alltid finns kvar. Och ni vet att jag finns kvar.

Jag värdesätter er otroligt mycket. Ni har en alldeles särskild plats i mitt hjärta och vissa av er saknar jag så det liksom svider i själen. Ord är ord, men jag hoppas att jag också i mina handlingar visat för er hur högt älskade ni är.

Utan er vore jag ingenting.

Anna
Minna
Oscar
Sara
Eva-Lena
Linus
Zandra
Viktår

Ni är dock många fler än de listade här ovan. Ni vet vilka ni är!