Gårdagens stora snackis blev att Jimmie Åkesson dragit till Grekland för att hjälpa på plats. Nej, nu skrev jag fel – stjälpa på plats menar jag såklart. Vi fick se honom glatt leende på planet ner, med väskan packad med flygblad om hur det är fullt i Sverige och att flyktingar inte ska komma hit, allt undertecknat “svenska folket”. Många blev arga, även jag. Hur har han mage att tala för oss alla? Det säger ju tyvärr det mesta om SD:s självbild – de lyckas ju med konststycket att vara både underdogs och agendasättare samtidigt. “Stackars SD som är så mobbat av media”, men samtidigt så går det fasen inte en dag utan att vi får höra om de käcka små rasisterna.

Det här med Grekland var onekligen en lyckad PR-kupp. För klart det inte är mer än så, inte tror ens Jimmie själv att nån ska läsa flygbladet och ba “JAHA näHÄ är det FULLT i Sverige? Bäst jag vänder tillbaka!”. Och vi hjälper till att sprida den. Och det är kanske inte så konstigt, och jag tycker inte heller det är nåt i sig dåligt, att vi skriver om det. Startar hashtags, facebookgrupper och bloggar om det. Den dagen vi slutar protestera har de nog vunnit på riktigt.

Men det hjälper inte på något sätt att bara upprört skrika “SD är dumma”, vi måste bli bättre på att presentera våra lösningar. Vad vill VI? Vad för förändring är det VI vill se?

För Sverige är ju inte fullt. Och nej, jag tänker inte geografiskt nu för vi kan inte förvänta oss att folk ska bo i en snöhög under nån gran i Norrlands inland. De flesta är ändå rätt sugna på att ha tak över huvudet. Men finns det verkligen inte plats i våra svenska glesbygdskommuner? Kommuner som kämpar för att allt ska gå runt. Hur gör vi det attraktivt att vilja bo där? Människor funkar nämligen inte så att de är tacksamma för vad som helst bara för att de är flyktingar. De borde inte ens behöva vara tacksamma. De är som oss andra – de vill skapa ett drägligt liv. Med bostad, familj, utbildning, arbete. Hur ser vi till att de får tillgång till det även i utflyttningsdrabbad glesbygd?

Det är SÅNA rubriker jag vill se nu. Vi kan väl börja imorgon? För inte kan det väl vara bara Sverigedemokraterna som vill ha “förändring på riktigt”, som det står på ryggen på Jimmie Åkessons jacka.

Flyktingkrisen är ett faktum. Att den inte hunnit hit till Sverige än är inget skäl till att ignorera den. Vi har plats. Vi har resurser. Det handlar om att vilja. Om att våga.

Om att ha den mänskliga anständigheten att inte stänga dörren i ansiktet på den som är i nöd.