Idag sköts en flykting till döds vid gränsen till Grekland. Eller som media kallar det: en migrant sköts. Förskjutningen går undan nu. Vi pratar inte om flyktingar – vi pratar om migranter. Som om de skulle flytta bara för att de känner det. Inte fly för att det är ohållbart eller livsfarligt att bo kvar. Kanske har vi blivit så egoistiska att vi inte kan processa vad ”fly” betyder längre?

”Politik är att vilja”, men vad vill politiken egentligen? Stänga gränser tydligen. Misstänkliggöra. Det är vi mot dem. Om vi blundar, kanske vi inte behöver låtsas om att människor, helt vanliga människor som du och jag, skjuts till döds. Det har blivit dödsstraff på att vilja leva i fred. Varför har vi låtit det gå så långt? Sverige har blivit kallt. Egoistiskt. Hårt.

Förskjutningen går undan nu. Vi pratar inte om flyktingkrisen 2015 och om mobiliseringen som skedde. Hur det anordnades stödgalor. Hur folk ställde upp. Arbetade ideellt dygnet runt för att hjälpa. Trösta. Ta emot. Nej, nu pratar vi om det som om det vore en farsot. Ungefär som vi kommer prata om coronaviruset 2020 om några år. ”Minns ni flyktingkrisen 2015, vad hemskt det var? Det kan inte få hända igen.”

Förskjutningen går undan, när Sverigedemokraterna inte bara ses som ett parti i mängden utan tillåts sätta agendan. Hur de flesta partier vrider av sig ryggraden för att bli mer som SD. För att försöka vinna tillbaka de röster som flyttats till ett parti med rötter i nazismen. Åh förlåt, det får man kanske inte säga mer? Nåja, jag passar på innan SD får all makt och vi får lära oss att leva med statlig censur.

Förskjutningen går undan. Men medelklassen skiter väl i det för de är fullt upptagna med att renovera köket för fjärde gången på tio år. Ska det vara ljusa köksluckor nu? Är det helt ute med fondvägg? Men om vi kör en sån Josef Frank-tapet, den är dyr men den ska ju ändå sitta uppe några år. Bara de inte glömmer bort att planera in årets första utlandssemester. Tre eller fyra veckor i Thailand? Ge dem ett jobbskatteavdrag extra så kanske de har råd med fem. Det är de ju värda!

Medelklassen sluter sina hjärtan och vänder ryggen till de som desperat knackar på vår dörr. ”Hjälp, ack hjälp, ack hjälp du mig, annars skjuter gränspolisen mig”. Jaha, då borde du haft förstånd att inte födas där du föddes. Du skulle gjort som oss, fötts i Sverige! Här har vi inget krig. Här har vi haltande sjukvård och skolor som inte håller måttet och hemtjänsten hinner knappt hälsa på lilla mamma när det ska bytas blöja men vi har jobbskatteavdrag och avskaffad värnskatt och vi kan alltid skylla på någon annan. Va? Skulle jag avstå lite mer av mitt till förmån för andra? Nej vet du vad, jag betalar nog för min RUT-bidragsstädning och en gång gav jag faktiskt en tia till en tiggare. Nån måtta får det vara, jag är inte gjord av pengar.

Nu sitter ni säkert och skakar på huvudet. Varför ska svensk medelklass betala för flyktingarna?

Svaret är för att ni kan. Nej förlåt mig, svaret är att ni BORDE. I den bästa av världar hade det räckt med att det är det mänskliga att göra. Det anständiga. Men sådant biter tydligen inte på folk längre. ”Anständighet” är ett ord förpassat till vokabulärens skräphög tillsammans med ”solidaritet” och ”humanitet”. Men då kanske det här biter lite mer: ni borde betala för att det skulle lika gärna kunna vara ni.

Skillnaden är liksom bara att ni hade tur. Ni föddes här. I Sverige.Nej, ni har inte gjort ett skit för att förtjäna det ni har.

Inte.

Ett.

Skit.

Ni drog bara den gyllene vinstlotten i slumpens lotteri.