Okej, nu får det faktiskt vara nog med detta tjat om “god ton”. Visst är det fint och rart att försöka ha som nån slags utgångspunkt att vara typ trevlig, eller snarare det är en god utgångspunkt för MIG. Men det beror på att jag är en ganska konflikträdd person som ofta försöker vara rätt diplomatisk. Men dessa KRAV på god ton, de kan ni faktiskt köra upp nånstans (OBS ej god ton).

Det finns ingen som har rätt att bestämma på vilket sätt någon annan ska föra ett samtal eller diskussion. Och visst, det är säkert svårt att förstå som man varför jag som kvinnlig feminist är så förbannad och arg hela tiden. Men det behöver inte betyda att jag har FEL i min ilska. Tänk efter en stund istället, kan det kanske finnas en anledning till att jag tar i? Kan det kanske vara enda sättet att få folk att lyssna? Kan det kanske vara så att mitt tålamod helt enkelt är slut och jag inte orkar vara så jädra diplomatisk längre?

Det är mycket irriterande med folk som hävdar att “god ton” är en så jäkla bra grej. Det är det inte i alla diskussioner. Ibland måste man ta i från tåspetsarna. Ibland har man inget val. Ibland VILL man inte ha något annat val.

Grejen är ju att mina åsikter inte är mindre värda bara för att jag inte har “god ton” när jag framför dem. Det ska väl ändå inte spela någon roll på vilket sätt jag för fram vad jag tycker, det ska inte diskvalificeras bara för att någon rynkar på pannan och med ett hyttande pekfinger muttrar “kom ihåg GOD TON”.

Jag är så less på hela debatten om åsiktskorridorer och god ton och fan och hans moster. En debatt inledd och skapad av de som är privilegierade nog att kunna avstå från att spetsa till sig. De som faktiskt har makten att kunna nyttja “god ton” med gott samvete. Och så finns det de som klappar dessa människor på ryggen och säger “guuu så smart du är!” även fast de själva skulle tjäna på att släppa de där jäkla kraven nån gång ibland.

Låt mig diskutera på mina villkor. Låt mig framföra mina åsikter precis som jag vill. Det går att lyssna och försöka förstå ändå. Det går till och med att förstå varför god jävla ton är tramsigt, om man bara försöker.