Stackars små troll!

Posted on by

Jag antar att jag borde bli grinig och besviken när folk (läs: rasister) inte vill debattera med mig på en rimlig nivå. Att jag borde bli irriterad över deras uppenbara barnslighet och inskränkta syn på andra människor (läs: oftast kvinnor). Men efter många månader på Twitter så är det få saker som berör mig, istället roas jag lite. Jag vet, det är hemskt men jag har blivit härdad.

Fast nuförtiden är det inte så hemska saker som skrivs till mig, så beror främst på det. De allra värsta har jag blockat nu tror jag. Hot, och alltför grova saker, tolererar jag inte. Inte heller rent personliga påhopp, att bli kallad för saker. Personer som helt tydligt är rena troll, anonyma fegskitar, bekymrar mig inte heller så mycket. T.ex den här:

En person som hoppar in i en pågående diskussion bara för att få kalla mig “bitterfitta”. Då kan jag inte låta bli att först le, för att det är så infantilt. Sen bli lite ledsen. Vilket litet liv hen måste leva! Tragiskt, på något sätt. Sorgligt, att scanna av Twitter efter möjligheter att få förolämpa. Kasta skit, anonymt. Att inte våga stå för sina åsikter, det måste vara tungt.

Egentligen skulle jag vilja krama alla troll. Klappa dem på huvudet och säga “det blir bra, ditt liv kommer bli bättre, det kommer lösa sig”. Men innerst inne tror jag inte det hjälper. De har funnit ett sätt att kräkas ut sitt hat utan konsekvenser. Jag kan bara hoppas att deras näthatande gör att de inte hatar IRL i lika stor utsträckning. Naivt? Kanske. Men något positivt måste jag hålla fast vid, när trollen anfaller.

Jag VILL inte vakna!

Posted on by

Ett vanligt mot”argument” jag brukar få i debatter om invandringspolitik är “Men bor du i ett invandrartätt område eller? Görure? GÖRUUU?? Näää men håll käft då!” och det finns få saker som är så frustrerande.

Sen när måste man bo på ett visst ställe för att få ha en åsikt om det? Måste man bo i USA för att få ha en åsikt om presidentvalet? Måste man vara gammal för att få ha en åsikt om äldreomsorg? Måste man ha barn för att få ha en åsikt om förskolan? Nä. Usch, det är bara så löjligt. Och den enda gången jag möter det här skämtet till “argument” är när man diskuterar invandring.

Jag kan bilda mig en rättvis åsikt ändå. Det är knappast så att jag sitter isolerad dygnet runt i min lägenhet. Jag har både egna erfarenheter – och tar del av andras. Både positiva och negativa. Nån slags allmän uppfattning tycks vara att jag skulle tro att alla invandrare är supergulliga och snälla. Eh, hallå…det är människor vi pratar om. Klart det alltid finns rötägg.

Till skillnad från rasisterna dömer jag dock inte hela grupper utifrån de rötäggen.

Självfallet tog jag upp det här även på Twitter. Och taggade #svpol. Och ojdå, det gick ju som det gick:

Jag ÄLSKAR det här sättet att debattera på. Så…så himla sakligt! Jag häpnar inför intelligensen i det här svaret, på riktigt. Wow, jag erkänner mig besegrad. Jag ska GENAST bli rasist! Eeeeeeeeeeeeeeeeeeller så är jag inte så jätteimponerad faktiskt. Samma person tyckte att det var skoj att fortsätta sin kamp att utmåla mig som lögnare. Jodå, hen har skrivit samma sak flertalet gånger tidigare:

Nejdå, det är inte synd om mig. Inte alls! Jag blir glad när folk ifrågasätter mig och utmanar mig. Det ger mig en strålande möjlighet att finslipa mina argument. Kommentarsfältet på min insändare är ett utmärkt exempel. Flertalet debatter och diskussioner på Twitter är också bra exempel. Exemplet ovan… not so much. Och förövrigt, om “vakna” innebär att jag måste börja hata främlingar, vara rädd för det okända, bygga mina åsikter på felaktiga uppgifter och hitta på saker under skyddet av en foliehatt… tja, för att vara ärlig fortsätter jag nog sova då. Djupt och länge.

Välkommen – jamt å standut!

Posted on by

Fick en kommentar på mitt förra inlägg/min insändare som jag tänkte jag skulle besvara i ett helt eget inlägg:

Jag förstod inte mycket av det här. Vad har landskap och den subjektiva uppfattningen om dess skönhet med asylpolitik att göra? Människovärde, stänga gränser (för vad?), råd och plats etc – är det en parodi på vad man kan få höra från de trötta makthavarna i riksdagen?

Hej tg! Trevligt att du kommenterar. Och du har rätt, ett vackert landskap kanske inte har så mycket med asylpolitik att göra. Men du kan välja att se det som en slags metafor. Att jag vill dela med mig av mitt vackra hemlandskap betyder också att jag vill dela med mig av mina, våra, resurser. Jag tror på ett samhälle dit alla är välkomna. Jag hade visserligen kunnat skriva om Sverige istället för om Jämtland, men det är inte riktigt min grej. Jämtland är min grej.

Jag ville också, på något sätt, visa att vi här uppe i norr är ganska toleranta människor. För tro mig, min åsikt delas av fler. Jag är inte ensam om att vilja dela med mig. Människovärde, stängda gränser, råd och plats har väl i högsta grad en stor betydelse i asylpolitik, eller missförstår jag din kommentar nu? Faktum är att vi har plats här uppe. Många kommer säkert gnälla “Men det är bostadsbrist i Östersund!” men Jämtland består av mer än en stad. Vår glesbygd avfolkas och riskerar att dö ut. Det måste vi göra något åt. Då tycker jag att det är en rimlig lösning att säga “Välkommen hit!” och möta främlingar med ett stort leende.

För, som det så klyschigt sägs, en främling är en vän du ännu inte lärt känna.

Hit är alla välkomna, om jag får bestämma!

Posted on by

För några dagar sedan skrev jag en insändare till vår ena lokaltidning. Vill ni hellre läsa den där, så trycker ni här. Med kommentarer, och allt! Annars kan ni helt enkelt scrolla ner och läsa den här istället:

Här sitter jag i min soffa, nyss hemkommen från en promenad runt Frösöberget.

Jag häpnar över vilket vackert landskap jag bor i. Fjällen, sjöarna, skönheten. Jag är tacksam för att jag haft turen att bli född här. För det handlar inte om annat än tur, för mycket kan man styra i sitt liv, men inte var i världen man blir född.

Det får mig också att tänka på det här med främlingsfientlighet, rasism, att vilja stänga vårt lands gränser. Att neka människor tillträde till det här vackra. Jag kommer aldrig förstå viljan att säga ”stopp och belägg, hit är du inte välkommen”. Att man kan se människor som kostnader, utan att vilja se deras människovärde.

Jag blir lika ledsen varje gång jag hör någon prata om att vi inte har råd att ta emot invandrare eller flyktingar.

Jag blir lika ledsen varje gång jag hör någon prata om att de bara kommer hit för att snylta. Jag blir lika ledsen varje gång någon vill stänga dörren och sätta upp en stor stoppskylt.

Vi lever i ett överflöd. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi har både råd och plats att välkomna människor hit. Det är en snål och cynisk syn på mänskligheten att vilja stänga Sveriges gränser. Skulle det någonsin hända, hoppas jag innerligt att Jämtland gör revolt och blir en egen republik på riktigt. För min uppfattning är att hit är alla välkomna.

Med stolthet säger vi ”kom in!” när någon knackar på vår dörr och med ännu större stolthet visar vi upp det sagolikt vackra som är vårt hem. Som vi inte själva valt att födas i, så hur kan vi egentligen säga nej till att dela med oss?

It says it all.

Posted on by

Där avstånd möts I dagar och I nätter och aldrig I mil,
Där blodet aldrig svalnar, där min hand aldrig blir sträv.
Där jag ser en gyllne vagn där andra ser en rostig bil
Och drömmar vakas av en rödvit räv.

Där jag äntligen förstår vad det är jag vill.
Där då och sen är ingenting. Allt är nu!
Och där orden inte längre räcker till
Där finns du.

Min Utopi – del 4

Posted on by

Nu har vi kommit till nästa del om mitt drömsamhälle och visst har jag sagt att jag ska skriva lite om kvotering? Jag har för mig det. Struntsamma, för det är ändå vad jag tänker skriva om nu.

Jag är för kvotering. Kanske inte så jättechockerande för er som känner mig, men ändå. Kvotering tror jag kan vara ett nyttigt verktyg. För vad är alternativet, att vi bara sitter med armarna i kors och väntar på att jämställdheten bara ska bygga sig själv? Icke, det krävs att vi arbetar med det.

Jag skulle dock aldrig ställa upp på kvotering där man väljer t.ex en kvinna enbart utifrån kön och inte tar hänsyn till kompetens. Men har man en kvinna och en man, båda med samma kompetens, som söker en chefsroll eller liknande då ser jag gärna att man väljer kvinnan. På samma sätt skulle jag vilja se manskvotering i kvinnodominerade yrkesområden, för det finns diskriminering även där

Det är så lätt att säga att kvotering är fel och dumt och dåligt men då har man inte tänkt på en sak. Kvotering förekommer redan. Varje dag väljs män just på grund av att de är män, men inte är det någon som reagerar för det! Det är en “naturlig” kvotering som växt fram på egen hand. Men vill vi verkligen ha det så? Jag iallafall är övertygad om att det finns gott om kompetenta kvinnor som skulle göra ett superbra jobb om de bara finns chansen. Så låt oss ge dem chansen!
Av samma anledning är jag för annan kvotering också. Alltså inte bara när det kommer till kön.

Frågor på det? Inte? Då tycker jag att ni sätter er i smågrupper och diskuterar. Varsågoda.

Skitläskigt? Njae.

Posted on by

Det har varit väldigt tyst på näthatarfronten senaste tiden. Har jag blockat dem alla på Twitter nu? Eller är hela bunten polisanmälda/utslängda från Twitter..? Av nån anledning känns det lite som lugnet före stormen.

Igår fick jag dock en helt fantastisk kommentar på Twitter:

Jag har ju som standard att inte hänga ut namn/twitternamn här på bloggen för jag tycker det är lite taskigt. Men jag kan hinta om att den som skrivit är en av de sverigedemokrater vi fått avsatt/utslängd ur SD. Så nej, det känns inte det minsta läskigt faktiskt! I den här takten kommer SD snart ha slut på folk. Och vad ska de då göra?

För varje sverigedemokrat vi lyckas outa finns möjligheten att någon också ändrar uppfattning och tänker “2014 kommer jag inte rösta på dem!”. För de ska inte tro att väljarna är oberörda av att vi kan presentera företrädare som är homofober, rasister…eller helt enkelt bara korkade. Kanske, kanske kan vi påverka lite och den tanken glädjer mig. Dock är det inte vårt främsta mål, men det är en annan historia. 😉

Nog sagt om detta, läs dagens inlägg på IRM för det är faktiskt fruktansvärt roligt. Och det säger jag inte bara för att jag har skrivit det själv. Utan för att jag finner det genuint roande. Så in och läs!

Vi behöver få drömma om hur det ska bli!

Posted on by

Jag har så lätt att falla in i vemod. Minnen. Nostalgi.

Det är inte så konstigt alltså, att jag då och då glömmer bort allt negativt med saker och ting och istället känner saknad i förtid. Saknad efter allt bra som varit.
Mitt SEKO-hjärta blöder då.

Hur jag fått växa de här åren! Allt jag fått lära mig tack vare SEKO och LO. Alla kurser! Åh, alla människor jag träffat. Inspirationskällorna.
“Insikter” förra sommaren, med de finaste av de finaste! Frustrationen de där tre veckorna, skämten, att bli kallad “hjärtat” av min kurskamrat när jag mådde dåligt, att bli omkramad, att sitta på rummet och gråta och bli omhändertagen när allt kändes så fel och fult.

Alla skratt vi har delat, jag och mina fackliga vänner. Stödet. Hur vi lyft varandra när det har behövts. Hur jag alltid haft någon att fråga. Alla dessa erfarenheter!

Det nyväckta hopp jag känt efter varje kurs. Den nyväckta inspirationen. Längtan efter att få förändra, lusten att kämpa för ett bättre samhälle, argumenten jag samlat på hög. Att åka hem från en kurs är alltid lite bitterljuvt.

Kongressen! Åh, jag är så lycklig  att jag fick förtroendet att åka dit. Det helt magiska gänget SEKO-ombud! Fikapåsen under kvällsplenan, samhörigheten, hand i hand sjunga “Internationalen”. Känslan av att tillhöra. Vara hemma.

Jag kommer sakna det.  Men jag är ändå trygg i tanken, att det snart är över. I framtiden väntar nya utmaningar, nya kamper, nya vänner och nytt engagemang. Jag har fått så mycket de senaste fyra åren och jag har gjort i ordning en speciell plats i mitt hjärta för dessa minnen. De kommer alltid finnas med mig, bygga upp mig, jag kommer dra energi från dem och göda mina leenden med dem. Min kamp är inte över, även om den nu inte nödvändigtvis kommer ha sin plats i SEKO.

“Och när skuggorna skräms, när livet känns hårt
Ta steg för steg fast det är svårt
Och om du vågar drömma när ingen annan tror
Kan du vinna mer än du tror.

För om vi vill, om jag vill,
Om du vill, vill vi två.”

Tack, alla ni som korsat min väg de här fyra åren. Våra vägar kommer garanteras korsas igen, för mig blir ni inte av med så lätt!

Kultur som verktyg

Posted on by

I helgen var jag som bekant på Runös Röda Kulturfestival. Under festivalen gick jag en kurs som handlade om hur vi kan använda kultur som redskap inom arbetarrörelsen. En mycket viktig fråga, då jag är helt övertygad om att kultur kan öppna dörrar och uppmuntra till tankar som föreläsningar, förmaningar och diskussioner inte kan göra. På kultur reagerar man instinktivt, med öppet hjärta och öppet sinne. Iallafall gör jag det. Kultur är en väldigt stor del av mitt vardagliga liv, inte minst genom skrivandet. Dessutom är det aldrig tyst hemma hos mig, jag lyssnar alltid på musik. Allt från gammal progg till jämtländska folkvisor till årets sommarplågor.

Jag vet att åtminstone jag tilltalas av tanken på kultur som ett verktyg och jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om den uppfattningen. Det märktes inte minst under kursen, då vi till våra presentationer skulle använda just kultur för att visa vilka vi är. Kreativiteten var häpnadsväckande! Allt från en fantastisk teatermonolog, till teckningar och sång. Det gjorde mig alldeles lycklig och ödmjukt beundrande. Alla kan använda kulturen, det gäller bara att uppmuntra till det.

Hur jag presenterade mig? Med en dikt såklart. Mitt främsta kulturredskap. Och jag tänkte publicera den här för även om den inte är det bästa jag skrivit så får den mig att le. Kanske främst för att den för alltid kommer påminna om en helg som jag delade med andra kulturintresserade (nåväl, vissa betydligt mer än andra…) fackligt engagerade inspirationskällor!

Min mamma, en uska sliten och trött
Har format mitt hjärta
Flammande rött
Facklig, feminist och nätaktivist
Hatad av SD pga antirasist

 
Bloggar, skriver, kluddar nånstans
Jag vore nog ingenting om inte orden fanns
Jämte är jag och över det är jag väldigt  stolt
Socialist, det är självklart, och en längtan efter revolt

Med det vill jag än en gång säga tack för en fantastisk helg. Särskilt stort tack till Roger Svalhede som lyckats med konststycket att få en trött och less Anny inspirerad igen, och självfallet ett gigantiskt tack till den grupp av människor jag gick kurs med. Vi ses igen nästa år, oavsett vad som händer. Eller hur?

 

Min Utopi – del 3

Posted on by

Jamen det här går ju bra! Så bra att jag kanske ska börja pilla på det där ämnet som jag allt som oftast får veta att jag aldrig pratar om: invandring.

Jag är av den fasta övertygelsen om att Sverige både har råd och plats att låta människor flytta hit. Ett samhälle utvecklas knappast utan influenser utifrån. Ett argument jag har mött från många nätrasister är ett framgastat “DE ÄR ÖVERREPRESENTERADE I KRIMINALSTATISTIKEN!”. Jaha, so? Det är män också. Ser ni nån som vill slänga ut alla män? Nej just det, för i det fallet är det tydligen naturligt att inte straffa en grupp människor för vad några individer har gjort. För det är vad det handlar om: individer. Enskilda personer som fattar felaktiga beslut och begår felaktiga handlingar. För den delen ska vi väl ändå inte stänga gränserna och isolera oss?

Dessutom är det många som kommer hit för att de behöver fly. För att de helt enkelt inte har något de vare sig kan eller vill stanna för i sina hemländer. På riktigt tror jag inte att det är många som tänker “Asså, jag flyttar till Sverige, lever på existensminimum och njuter av det fantastiska vädret!”. Nope, jag köper inte det. Däremot tror jag att det finns många som desperat har sparat och gnetat ihop pengar för att kunna ta sig hit, i hopp om att få ett bättre liv. Inte helt olikt de svenskar som utvandrade till Amerika under 1800- och tidiga 1900-talet.

Jag anser att vi måste bli bättre på att välkomna de som flyttar hit. Visa intresse, vara nyfikna. Inte vara rädda för det som är okänt för oss. Att någon har en annan religion är ingen katastrof, varför skulle det vara det? Men just religion tänker jag nog skriva om i ett helt eget inlägg. Även det ett stort ämne.

Men ja, större öppenhet och nyfikenhet på de människor som bor omkring oss. Och då menar jag inte bara de som invandrat utan alla människor i vår omgivning, men faktum är att även om SFI är bra (på sina håll) så är det i det vardagliga livet, i “mötet” (sorry för klyschan) som man bäst lär sig ett nytt språk. Jag lärde mig mer spanska under en skolresa på typ en vecka än vad jag gjorde under ett år i skolan. Och då var vi inte ens i Spanien, utan i Italien. 😉

Det jag försöker säga är att vi också har ett ansvar för att de som väljer att komma hit, och även de som inte hade något val utan kom hit för att rädda sina liv, blir integrerade. Var inte så rädd för det okända – välkomna det istället. Säkerligen lär du dig något nytt.